Min chef kallar mig vekling

Personligen hade jag direkt kontaktat fackombudet om ni har någon sådan, eller tagit kontakt med ett fack om det inte finns. Samt kontaktat HR om det finns en sådan avdelning på er "lilla" företag.
Ett sådant rövhål till chef måste dokumenteras hos någon, för det kommer definitivt hända igen mot någon annan.

Dock hade jag först frågat rakt ut "köper inte vad exakt?" och försökt få honom att försäga sig lite mer.

Har alltid sett det som självklart att mår man dåligt så ska man vara hemma. Kan du inte prestera ditt arbete så sjukanmäler du dig, den första tiden är det du själv som avgör om du är nedsatt i arbetsförmåga eller ej och sedan faller det ansvaret över på en läkare när ett sjukintyg behögs. Du behöver, i enlighet med lagen om sjuklön, inte ens berätta för arbetsgivaren vilket/vilka sjukdomstillstånd du lider av. https://lagen.nu/1991:1047#P9S1

I min erfarenhet kan det bästa vara att spela med öppna kort så som du gjort. Jag har dock retats med vår administratör genom att bara lämna in den första sidan av sjukintyget en gång när jag var borta längre, vilket alltså är helt lagligt.

Nu framgår det inte vilken ton ni har på arbetsplatsen i vanliga fall, kanske är såna här uttryck vanliga? Som andra redan sagt bör det gå att lyfta om det finns någon högre upp i organisationen eller med facket om sådant är tillämpligt.

Sinnessjukt svar från närmaste chef.
Jag skulle ha vidarebefordrat svaret till HR och facket. Dragit det vidare så långt fan det bara går.

Har 2st katter på 10år var, haft dem sedan dom var 12 veckor gamla. Innekatter.
Jag hoppas iallafall på 10år till.

Är chefen toppen i företaget eller är han nån liten töntig mellanchef med säljarutbildning? Hur stort är företaget, är det så att han har några stycken över sig så gå till HR, han ska inte vara chef, bör omplaceras. Frågan är vad han skulle ha/har för attityd mot ev kvinnliga medarbetare som kanske måste sjuka sig pga kraftig smärta en vecka i mån?

Att vara chef innebär inte bara att se till att firman drar in så mycket pengar som möjligt, eller att sparka neråt och slicka uppåt, han behöver en uppläxning.

Även fast du varit tydlig tidigare under dagen med att du varit ledsen så framgår det alltså inte av SMS:et på vilken typ av mående det är som föranleder sjukanmälan? För såvida han inte förhört sig på vad det är för sätt du inte mår bra på så kan han ju inte avfärda det sådär. En chef ska inte svara att denne inte köper en sjukanmälan utan vidare.

Med det sagt, jag vet hur ledsen man kan vara för en sådan sak, men jag har alltid sett till att gå till jobbet även under sådana omständigheter. Allra helst om det är så att jag har en viktig funktion som ett litet företag har svårt att lösa utan mig.
Skulle jag istället vara i chefsposition så hade jag haft fullt överseende om en person tar resten av avlivningsdagen ledigt. Men det skulle såklart färgat min syn på en medarbetare om denne sjukanmäler sig dagen efter för en sådan sak, om inte personen har väldigt låg sjukfrånvaro och på andra sätt visat kämparglöd. Men jag skulle ändå låta det passera och inte göra en grej av det, om det inte var provanställning och personen inte redan tärt på förtroendet en hel del redan innan dess.

Hur länge har du jobbat där? Hur nöjd är chefen i övrigt? Hur ser sjukfrånvarostatistiken ut? Mäter man i veckor, månader eller år mellan sjukdagarna?

Du håller också på att försöka dekonstruera vad en sjukdag är, lägg av med det!

Jag försöker inte argumentera för att man måste vara sjuk för att stanna hemma, men som jag skrev i ett annant inlägg så finns det hur många tänkbara anledningar som helst att man inte är mentalt på topp.

Man gör inte NÅGON en tjänst om vi ska försöka få en sjukdom att också vara de dagar när man bara inte vill gå till jobbet för man är ur balans. Jag säger inte heller att man måste vara som en öppen bok för sin chef, men det handlar trots det, som jag skrev i mitt första inlägg, om att sträva efter att vara rak och ärlig. Även om man inte lägger alla korten på bordet så är det viktigt för ens arbetsgivare att bli varse om man ofta verkar ha desssa mer svårdefinerade episoder av dåligt mental välmående. Säger man bara att man inte mår bra och behöver en sjukdag så har man knappt sagt någonting alls. Om du behöver vara hemma ofta utan att faktiskt vara sjuk.. Antingen så lider man faktiskt av psykisk ohälsa ELLER så har man ett väldigt oordnat privatliv som man inte sköter på ett bra sätt.

Som kultur har vi nu fått dille på att nästan alltid kalla detta för psykisk ohälsa, men alldeles oavsett, om detta går ut över och "samverkar" med ditt arbete så har din arbetsgivare ganska långtgående skyldigheter att försöka hjälpa dig få rätsida på skutan. Allt börjar dock med att du inte försöker "lösa" problemet genom att välja själv när du behöver en extra dag ledigt. Det är inte att göra rätt mot dig själv och inte mot din arbetsgivare.

(Det här inlägget är inte helt ontopic men belyser varför en sjukdag måste få vara en sjukdag [tills dess att man fakstiskt kommunicerat med sin chef].)

Edit: Efter inlägget från @DoXiD så bör jag kanske poängtera att jag inte stödjer mitt resonemang på några nedklottrade regler eller något avtal. Jag tycker mina inlägg i tråden står ganska bra på sina egna ben men det är såklart fritt fram att avfärda dem som svammel.

Hej Hazhax,

Det är såklart ett mycket olämpligt svar av din chef och vissa arbetsplatser hade absolut inte accepterat detta (jag hade fått minst en skriftlig varning på min nuvarande arbetsplats). Det är dock inte olagligt, såvida det inte händer upprepat. Jag tolkar det som att det är en liten arbetsplats/företag och ofta har dessa mindre ordning och struktur på sitt HR-arbete, fackligt arbete och liknande. Ofta kan även ett fåtal starka personer driva sin agenda och sätta en ohälsosam kultur. Den dåliga nyheten är ju att så länge dom har ägarnas förtroende kommer dom få hållas.

Den goda nyheten är att du har möjligheten att göra något åt det. På flera sätt. Men mitt tips är att vänta tills efter semestern innan du agerar. Du skriver heller inte något om er relation i övrigt, om ni haft många konflikter eller om dom är toknöjda med din insats. Hur lät det på ert senaste utvecklingssamtal?

Hur jag personligen agerat:

1. Försökt lägga detta åt sidan och njuta av semestern, alla behöver ladda batterierna.
2. Väl tillbaka efter semestern hade jag kontaktat chefen för att ta ett kort möte. På detta möte hade jag frågat: Du, jag tänkte på det här SMS:et du skickade till mig där du skrev "xxx". Kan du förklara hur du menar?
3. Jag hade lyssnat på vad chefen har att säga, ställt följdfrågor på det han svarar och till 100% försökt förstå vad han menar. Finns det någon underliggande konflikt eller annat som fått chefen att agera på detta sätt. Är företaget missnöjda med min arbetsinsats etc?
4. Antingen finns det något som behövs hanteras och som är rimligt att medverka i (typ ändra mitt eget beteende i någon fråga) eller så är chefen en idiot. Efter att ha lyssnat på chefen behöver man besluta vilket av dom som gäller.
5. Är chefen en idiot och jag inte ser några chanser till ändring så hade jag börjat söka ett annat jobb. (tänk på att gå TILL något inte IFRÅN något).

Edit: Efter att ha tänkte lite till tänker jag att det är intressant hur många som tvärsäkert uttalar sig utan att ha alla fakta på bordet. Första steget i konflikthantering är inte (som många verkar tro) att ladda på med samma medicin tillbaka utan det är att skaffa sig mer information, varför gör min motpart som den gör, vad är anledningen? När man har denna info kan man ta ett bra beslut om hur man agerar vidare på bästa sätt.

Glöm dock inte bort att kravlöshet inte heller är något som vi människor mår bra av. Att ha en väldigt starkt dominerade utgångspunkt där mindre eller färre krav är att röra sig i rätt riktning förefaller inte särskilt klokt.

Fast vi måste dekonstruera vad en sjukdag är när du hävdar att TS inte borde använt en sådan. Du skrev ordagrant att TS ”behövde vara ledig” samt ”sorg är ingen sjukdom” och säger att han inte ”borde maskera det som en sjukdag”. Du har som sagt fel här, bland annat är sjukdagar inte bara till för när du redan är diagnostiserat sjuk och sorg kan mycket väl vara en orsak till sjukdom. Så vad lutar du dig mot när du säger att man inte skall använda sjukdagar mot just detta?

Det finns som nämnts inga direkta regler kring dem så för att definiera ”vad de är till för” så får vi nog kolla på vad de används för. Har haft diskussioner med läkare en del om just detta och enligt dem är det relativt vanligt att de sjukskriver folk en kort stund när något hänt som gör att de hamnat i obalans, bara för att förebygga att sjukdom utvecklas. Så det verkar iaf finnas många läkare som tycker att det är fullt rimligt att man kan ta sjukdagar även om man ännu inte är diagnostiserat sjuk.

Och man behöver inte vara ärlig mot arbetsgivaren om man inte vill, man har ingen skyldighet till det och i detta fallet är det helt irrelevant då det uppenbarligen handlar om en ovanlig händelse. Om man är sjuk ofta så har dock arbetsgivaren ett ansvar att initiera en dialog om det för att se hur de kan hjälpa till.