Förstöra hårddisk

Tack för informationen, det kände jag inte till. Då med andra ord så räcker en full format i Windows för ändamålet.

Det var en sanning en gång i tiden när diskarna bestod av LMR-plattor, avlånga bitar som behövde skrivas longitudellt, längs med, från början till slut. Då kunde en del av biten vara skriven och den kunde ha hysteres som du säger. Det var därför Gutmann med sina 35 pass kom till, för att någon lyckades på en sådan disk återskapa bitar som skrivits över tjugo gånger. Extremt udda fall var det den gången.

Det är inte längre möjligt idag. Dels är varje bit en "cylinder" som är riktad vertikalt, neråt i plattan, dels så är det väldigt få partiklar som laddas på en bit, dels är hårddiskarna mycket bättre konstruerade än för 30 år sedan. Det finns också en större slumpmässig naturlig varians som med råge överträffar en eventuell liten varians (hysteres) i hur cylindern varit laddad sedan innan. Skriver du över alla bitar med nollor så kan du inte göra en laddningsscanning och räkna ut vad biten var, informationen är garanterat borta. Sitter du på en annan information får du gärna länka källan.

Oavsett så valde TS att borra sönder sina hårddiskar. Kanske för att TS tyckte var en rolig grej? Jag tycker att det var lite onödigt och hade kört överskrivning istället, ev sålt, skänkt eller slängt diskarna efteråt.

Det är bara att läsa trådarna när diskar inte fungerar och så fort man ens antyder om företag för diskräddning så hukar folk för kostnaden.

i 99.99% av fallen räcker det med att skriva null (0) på hela diskytan, från första sektorn till den sista för tillräcklig skydd, vill man göra lite mer besvärlig i steg 2 så kan man skapa en diskbaserad veracryptarkiv på disken med en släng-passord - se till att det skriver hela disken och ingen snabbformatering om man får valet.

De flesta SATA-diskar har idag 'secure erase' och kan aktiveras av ofta disktillverkarens supportprogram men går också att skicka en sekvens kommando genom hdparm i Linux då det är en del i SATA-standarden - då skrivs alla sektorer över, även de som är reallokerade för dålig läskvalitet

- vill man vara lite extra elak så aktiverar man ATA-passord (kan ofta göras med din moderkorts BIOS) på högsta nivån och något slump där (se till att det inte blockerar själva BIOSET utan just bara disken - man får navigera försiktigt bland valen, förstå vad som menas och skriv upp alla slumppassord som använts tills man vet att allt har gått vägen - se också till att det är den enda disken som skall destrueras som sitter på moderkortet - blir inte bra om det är fel disk)

På högsta ATA-säkerhetsnivå har man totalt 15 försök på sig i tre eskaleringssteg (eskaleringssteg för att ett program inte snabb skall köra ut alla 15 försöken eller en allt mer otålig laptop-användare som försöker och försöker och försöker... har man inte klarat på 5 försök från början så måste man gå till nästa eskaleringssteg med en extra moment och då är det bara 10 försök kvar, och sista så är det 5 försök kvar sedan självdestruerar disken genom att skriva sönder SA-arean... är SA-arean borta så vill inte ens diskräddningsföretag hantera disken.

Att det tar tid att tex nollskriva en disk med 'dd i Linux' eller skapa en diskbaserad verakryptarkiv är väl inget problem - starta på kvällen och se hur det har gått på kvällen nästa dag -typ.

Har disken havererat och inte ens bios kommer åt - ja, då är det dags med mekanisk destruktion om data är av naturen som kräver det.

Slutligen - diskskivor innehåller platina (inga tjocka lager, typ 20 nm uppblandad med ferro-kristaller, men ändå) - se till att det går med elektronikskrotet och helst kvar i diskschassiet och inte metall återvinningen

I elektronikåtervinning försöker man återvinna ädelmetaller dit silver, guld och platina räknas då elektrikskrot är rik på sådan och typ 600 ggr mer än i silver och guldförande malmer (finns typiskt som följemetall i koppar och zinkmalmer) .