Vad har du rädsla/noja/fobi för?

Kraftledningar och har inte någon aning alls om varför. Om jag ska gå under dem; går extra snabbt. Cyklar under dem; koncentrerar blicken på asfalten tills passerat. XD

Extremt känslig i ögonen, kanske mycket beroende på att jag bara har ett som fungerar så är väl lite extra rädd om det. Fick ett spån i ögat en gång och fick fara till ögonläkaren för att konstatera att det blivit en liten repa på hornhinnan bara, men för att ta reda på det så fick jag titta in i något samtidigt som han vände ut och in på ögonlocket för att komma åt. Började bara susa i öronen innan det svartnade och rätt vad det var låg jag på en bänk och tittade rakt upp. Livrädd att måsta operera grå starr eller något framöver, tydligen görs det utan att man sövs... så otroligt obehaglig tanke!

Utöver det, höjder. Inget problem att titta ut genom ett fönster eller åka flygplan men att gå på en gångbro över en viadukt och titta ner, usch! Går i mitten av bron och ser ut som en fåntratt..

Har svårt för att kladd på händerna, att någon kommer för nära mig är inte heller trevligt, det är hanterbart men inte trevligt.
Det jag däremot har riktigt riktigt svårt för är eld. Kan grilla och göra upp en eld i skogen men helvete jag är traumatiserad av eld.
Har varit med om två bilbränder, en maskinbrand och en brand i en verkstad.
En av bilbränderna blev totalt urbränd i en underjordsgruva, den andra släckte jag med en pulversläckare, maskinbranden gick det nog åt tre fyra stycken 6kgs pulversläckare och det som verkligen har satt djupa spår är verkstadsbranden som jag och en kollega lyckades släcka med lättare rökskador som följd.
Dagen efter så åkte jag och köpte brandsläckare, brandvarnare och brandfiltar.
Har i dagsläget tre brandsläckare i huset och en i garaget. 6kgs pulversläckare.
Efter branden så när jag höll på att somna så "såg" jag hur möblerna tog eld osv, samt enligt sambon så sov jag oroligt och pratade på nätterna i månader efteråt.

Alla ni som köper gulliga 1kgs brandsläckare på typ jula, det är falsk trygghet.
En 6kgs brandsläckare känns som den tar slut direkt när det väl brinner så en 1kgs kommer bara vara panikinducerande.

På riktigt? Det var väldigt lugnande att höra, tack så jättemycket för den informationen! Alla som berättat om det har sagt att det tar bara någon kvart och man får bara lokalbedövning, linsen tas och det blir svart fram innan den nya sätts dit. Därför har jag tänkt att eftersom det är en sån enkel operation blir det inte tal om någon narkos... vilken otrolig lättnad.

• Höjder, t.ex att klättra upp i höga master eller stolpar. Berg, träd och flervåningshus har jag inga problem med, logiken övertalar mig att de inte brakar sönder och samman

• Att tala eller uppträda inför stora okända grupper.

Klaustrofobi, fick reda på det för x antal år sedan när jag skulle göra en Magnetröntgen.
Var modell äldre apparat, funkade skitbra tills de började höja britsen och axlarna rörde "röret". Då blev det ett rätt kort och koncist: "Ut... nu... tack."

Har sedan dess gjort ett par till, men tydligen är rören rätt mycket bättre och behagligare nu, men krävdes ändå lugnande ha ha

Kan delvis relatera! Jag blir rätt lätt dålig i magen så tar inte gärna något med utgånget datum...
Och mjölken är ett praktexempel från jobbet tex: typ två dagar över tiden och jag tycker den luktar tveksamt och smakar blä och är hellre utan, men nästa tar för sig med glädje

Sett den här tex?
https://www.youtube.com/watch?v=f1BgzIZRfT8
... eller den här POV:
https://www.youtube.com/watch?v=HS6g0_6K8-U
(dålig bildkvalitet men kryper i kulorna iallafall...)
Ursäkta om man petar lite i såren

Noja/ångest: Kvarns jävla hinderbana... det börjar alltid med "Ett varv!" men slutar med 5 och fullständigt obrukbara armar och ben.

Trånga utrymme i värme är något jag alltid haft svårt för.
Har normalt ingen klaustrofobi.
Men när det är varmt (har jättesvårt för värmen normalt sett) och man sitter på en trång buss eller i hiss osv kan jag få panik.
Har ofta varit så att jag fått hoppa av bussen innan mitt mål för jag bara känner att jag måste ut.

Jag har fobi för blod. Blödande småsår är inga problem, men pratas det i detaljer om blodgivning och dylikt på radio eller visas på TV, klarar jag inte av att hantera det. Dock reagerar jag knappt om jag ser forsande blod i en skräckfilm, för jag vet att det är fejk.

Spindlar, tål dom fan inte. Även fast jag aldrig, och kommer aldrig att göra det, har hållit i en kan jag inte låta bli att tänka på hur mjuk och klämmig deras kropp är? Man kan klämma och klämma på den som en svamp, tills dess att hela spindeljävelns alla inner kroppsdelar flyger åt alla håll...
Hua..

På tal om stora insekter... Jösses!
https://www.youtube.com/watch?v=Tp0k6VDXUOQ
(helikopter?)

Fästingar. Gillar naturen, men gillar den inte när man måste handskas med dessa små förbannade kryp. Före år 2000 kunde jag gå ute i skog och mark utan att vara nojig över dom, eftersom vi inte hade lika mycket fästingar då. Nu för tiden känns det som att det sitter en fästing på varenda grässtrå.

Att presentera eller tala inför en stor grupp. Jag blir kallsvettig och tappar bort orden samt får en darrig röst.

Jag åker på att presentera en del på jobbet, främst i Microsoft Teams inför en grupp på 10 till 20 personer. Jag försöker intala mig själv att det blir enklare för varje presentation som görs.. men jag vet inte. 😔😕

Jag är inte mörkrädd, däremot är jag rädd för "saker som kan gömma sig i mörkret"
Har också en grad av social fobi. Jag har överkommit mycket, men samma som @AddixD är sjukt jobbigt. Känns som att jag aldrig kommer kunna stå i rampljuset.
Samt prata med folk (med mikrofon dvs) över internet. Det är sjukt svårt. Även folk jag känner som går relativt lätt att prata med live går inte online. En enstaka kompis samt familjen går bra.

Ja, social fobi är skitjobbigt. Håller på att exponerar mig lite på discord, gick med i en grupp helt random och började prata. Men det är jobbigt när det är fler än några stycken. Alla är jättetrevliga och det är folk i alla möjliga åldrar. Ser det som en liten seger.

Vet inte om jag ser skillnaden

Enkelt. Är det mörkt hemma i huset t.ex så är det ingen fara. Bor på landet, så att ta en tur ut på natten blir lite jobbigt, eftersom det inte finns lyse överallt osv. Man vet aldrig om det ligger något djur eller nåt under ett träd. Jag är inte rädd för mörkret i sig.

- Hatar spindlar. Det enda som är värre än att kasta ut en spindel som sitter på väggen är att lämna den kvar och vänta på att den attackerar mitt i natten.

- Höjder. Svårt att förklara men jag tycker värre om att se långt neråt inuti byggnader snarare än att gå upp några steg på typ en stege. Universitetet hade några specifika platser med glastrappor där jag på riktigt var tvungen att hålla mig i räcket för att benen började skaka så jag inte kunde gå ordentligt.

- Öppet vatten. Ser framför mig hur monstret kommer från ingenstans som i en skräckfilm. Det är inte ens bara i verkligheten utan känner samma sak i datorspel. För många år sen när jag spelade GTA San Andreas för första gången fanns det två uppdrag där du var tvungen att simma och dyka. Jag var tvungen att hitta sätt att fuska mig förbi dem för det gick inte.

Höjder och trappor!

Alltid varit rädd för höga höjder men det sistnämnda efter att jag trillade ner för trappan i tunnelbanan drygt 11 år sedan och bröt ena handleden, skadade armbågen på samma arm och fick inre blödningar i sidan. Livrädd för trappor och det i kombination med att det är en hög höjd går inte så bra ihop.

Första gången som jag nämner det öppet, antar väl att folk inte riktigt förstår, men det är vad det är och tur att här kan man vara lite mer anonym