Vad har du rädsla/noja/fobi för?

Höjder och spindlar är mina två största.
Sedan många sorters små kryp får mig att må pyton. Däremot skulle jag absolut kunna ha en Python hemma viket många skulle ogilla.

Höjder för mig är väldigt från fall till fall. Vissa gånger får jag kallsvett och benen skakar / blir nudlar och andra gånger vill jag bara inte vara nära.
Spindlar spelar ingen roll vilken storlek, jag mår illa och ryser. Det fanns en spindel jag kunde leva med och den bodde vid centralgaragets tagg. Han satt alltid jämte i sitt nät och myste. Efter månader av konstant effort så blev jag knäpp och började prata med min lille "spiderbro" när jag kom hem om dagarna. RIP 2019-2020.

Långfingriga människor. Hatar att ständigt känna mig orolig och rädd för att folk skall stjäla saker från mig. Har haft otur med bilinbrott/källarinbrott de senaste åren och jag blir så förtvivlad över att flera saker utan värde, förutom affektionsvärde för mig, burits iväg av tjyvar, och troligtvis slängts när de inte kan använda eller sälja prylarna.

Vågar knappt använda min El-cykel om jag måste ställa den någonstans utan uppsikt.
hatar det!

Spindlar. Ugh! Alla andra kryp och djur går bra. Fattar inte varför jag är så patetiskt rädd för just spindlar.

Hajar och djupt vatten.

Jag kan på allvar blir orolig över att en haj ska komma upp från djupet och hugga tag i mig när jag badar i en svensk insjö, trots att jag vet att det största i den troligen är gammelmörten på 350 gram.

Sjukdom.

Nej, Covid-19-pandemin har inte hjälpt.....

Är inte direkt rädd för nånting!
Spindlar/ormar/råttor/osv är jag lika rädd för som för flugor/myggor, dvs inte alls men hatar dom.
Klarar höjder bra men har samtidigt stor respekt.

Åska är ju bara mysigt och avslappnande, är det riktigt nära och smäller ordentligt så är det mer mäktigt än mysigt/avslappnande dock.

När jag var runt 6-8 nånting så var jag nära att drunkna då jag skulle simma från en steg på en brygga med ca 2,5meters djup in till strandkanten typ 5-8m.
Jag kunde simma rätt bra och 200+ meter utan problem MEN det var första gången (vilket jag ej tänkte på alls) jag skulle börja simma utan att stå på botten.

Vilket gjorde att jag "steg ut" från stegen och sjönk och fick panik med flaxande armar.
Min ej riktiga fars farsa (som vi var på besök hos) var nåt kliv från stegen när detta hända och försökte få upp mig men jag flaxade för mycket så han fick inget tag i nån arm så fick lägga sig på magen på bryggan och fick tag i mitt hår och kunde dra upp mig en bit så han fick bättre tag.

Jag var rätt chockad efteråt och frös dvs en påföljd av chocken, ca 2 tim senare så var jag i och badade igen dock utan att försöka simma.
Nån mån senare så simmade jag från stege/hoppa i på djupt vatten och ej starta från botten utan problem.

Jag är med dig på detta, men bara på öppet hav. Och det sjuka är att jag har dykcert sen många år. Älskar att dyka, hatar djupet.

Sen ormar och spindlar. SAKER SKA HA LAGOM MÅNGA BEN! Inte för många, inte för få. 0 är åt helvete får få ben. 8 alldeles för många. Men jag har inget problem att hantera en enskild majsorm eller mindre pyton, tex. Men huggormar, skallerormar eller kobror får mig att krypa upp som en vettskrämd valp i soffan och jag drömmer fortfarande mardrömmar om att nån har lagt ormar i fotändan på sängen under täcket. Snart 40 år gammal. Far åt helvete vad jag hatar dom.

Sen en ny grej sen jag fick barn, gillar inte att stå på järnvägsstationer med båda ungarna för jag är rädd att dom ska börja busa och ramla ner på spåret när det kommer ett tåg som bara ska passera stationen i 190km/h. Kunde knappt somna igår kväll pga den tanken. Och vi har aldrig ens varit i närheten av att ha det faktiska problemet, ungarna har stor respekt för tåg och stora fordon. Men ändå. Rädslor är sällan rationella.

EDIT:
Fick tydligen blackout och glömde min klaustrofobi, som @Ostbullen så snällt (FAKK OFF MED DEN VIDEON!) påminde mig om.

Bakteriefobi.

Svårt att prata om det för det finns så många som inte tar det på allvar, men för mig är det ren skräckscenario. Jag brukade äta ute ofta, men bara på ställen som jag ser har överlägsen hygien. När jag ser ett pizzeria hantera pengar samtidig med att direkt gå till salladen och fingera med maten - brukar jag bara gå därifrån. Har uppgett totalt att förklara för dom att inte hantera pengar medan ni hanterar burgaren/pizzan med händerna - men då får jag bara ett märkligt blick och "vadå?".

När jag har hälsat på någon, måste jag hitta ett toalett för att tvätta händerna, nu är det absolut INTE OCD så jag går inte och tvättar händer 30 ggr om dagen, men jag har nersatt immunförsvar och även om jag berättar detta (för att undvika att någon ska känna sig sårad eller illa berörd) så säger folk, ja-ha, och total ignorerar absolut allt som kan trigga min fobi.

Pandemin vi har just nu gör INTE livet bättre för en med bakteriefobi, jag hatar att gå att handla mat och det finns 2 ut av 100 besökande som har ansiktsskydd och stor sätt ingen där jag bor håller avstånd.

Andra grejer som är obehagliga är när vänner och kollegor bjuder mig på besök mitt i pandemin, under normala omständigheter ville jag vara jätteglad för invitationer - men dom har inte riktig uppfattat att vi är inne i en pandemi, och att Sverige är en av dom länder som är hårdast drabbat i Skandinavien, då många tror pandemin är en inte så farlig och troligen påhittat pandemi.

Tro mig när jag säger - pandemi + bakteriefobi suger fiskmås !

Ett ex jagade en gång runt mig i vår studentlya med en spindel i sina kupade händer. Jag hoppade över soffryggar, gled på arslet över bordsytor och skrek som en liten flicka *SLUTA, SLUTAAAAAAAAAA*

Det hon hade i händerna var en dammtuss.