Vad har du rädsla/noja/fobi för?

Kraftledningar och har inte någon aning alls om varför. Om jag ska gå under dem; går extra snabbt. Cyklar under dem; koncentrerar blicken på asfalten tills passerat. XD

Extremt känslig i ögonen, kanske mycket beroende på att jag bara har ett som fungerar så är väl lite extra rädd om det. Fick ett spån i ögat en gång och fick fara till ögonläkaren för att konstatera att det blivit en liten repa på hornhinnan bara, men för att ta reda på det så fick jag titta in i något samtidigt som han vände ut och in på ögonlocket för att komma åt. Började bara susa i öronen innan det svartnade och rätt vad det var låg jag på en bänk och tittade rakt upp. Livrädd att måsta operera grå starr eller något framöver, tydligen görs det utan att man sövs... så otroligt obehaglig tanke!

Utöver det, höjder. Inget problem att titta ut genom ett fönster eller åka flygplan men att gå på en gångbro över en viadukt och titta ner, usch! Går i mitten av bron och ser ut som en fåntratt..

Har svårt för att kladd på händerna, att någon kommer för nära mig är inte heller trevligt, det är hanterbart men inte trevligt.
Det jag däremot har riktigt riktigt svårt för är eld. Kan grilla och göra upp en eld i skogen men helvete jag är traumatiserad av eld.
Har varit med om två bilbränder, en maskinbrand och en brand i en verkstad.
En av bilbränderna blev totalt urbränd i en underjordsgruva, den andra släckte jag med en pulversläckare, maskinbranden gick det nog åt tre fyra stycken 6kgs pulversläckare och det som verkligen har satt djupa spår är verkstadsbranden som jag och en kollega lyckades släcka med lättare rökskador som följd.
Dagen efter så åkte jag och köpte brandsläckare, brandvarnare och brandfiltar.
Har i dagsläget tre brandsläckare i huset och en i garaget. 6kgs pulversläckare.
Efter branden så när jag höll på att somna så "såg" jag hur möblerna tog eld osv, samt enligt sambon så sov jag oroligt och pratade på nätterna i månader efteråt.

Alla ni som köper gulliga 1kgs brandsläckare på typ jula, det är falsk trygghet.
En 6kgs brandsläckare känns som den tar slut direkt när det väl brinner så en 1kgs kommer bara vara panikinducerande.

På riktigt? Det var väldigt lugnande att höra, tack så jättemycket för den informationen! Alla som berättat om det har sagt att det tar bara någon kvart och man får bara lokalbedövning, linsen tas och det blir svart fram innan den nya sätts dit. Därför har jag tänkt att eftersom det är en sån enkel operation blir det inte tal om någon narkos... vilken otrolig lättnad.

• Höjder, t.ex att klättra upp i höga master eller stolpar. Berg, träd och flervåningshus har jag inga problem med, logiken övertalar mig att de inte brakar sönder och samman

• Att tala eller uppträda inför stora okända grupper.

Inget vad jag känner till nu, men hade socialfobi från högstadiet och rätt många år framåt. Gick inte att klara gymnasiet men som tur är så gick det att ordna genom komvux senare.
Vården var inte till mycket hjälp, så läste själv psykologi och programmerade mig om själv på någon grundnivå..
Eftersom det redan nämts här så skriver jag kort hur jag gjorde. Fick symtom av att bara lämna lägenheten, stress ökningar. Det är förmodligen kopplat till blyghet från första början och sedan t.ex. mobbningar i mellanstadiet.

Så gjorde som så att varje gång jag stack ut så skulle jag få en belöning av någon sort. Jag åt ute och började träna stenhårt på gym igen. Så precis varje gång som jag gick ut så fick jag någon form av belöning och till slut så försvann socialfobin.

Byggde även upp en säkrare kärna genom att debattera otroligt mycket online, då märkte jag att inte var sämre än andra, och det är ett vanligt problem för de med socialfobi eftersom det finns en viss tanke på att man måste vara perfekt ute bland folk. Idag så struntar jag i om jag gör bort mig, det mesta är faktiskt inte så farligt och visar bara på att man är mänsklig.

Finns en bok om socialfobi vid namn "Känslan skiter väl i logiken" och det sammanfattar problemet. Har inte läst den, men väldigt länge så försökte jag se djävulen i vitögat och bara härda ut, till slut så skulle kanske reaktionerna släckas ut? Nix, fungerar inte. Så det var som sagt en form av omprogrammering jag gjorde av mitt eget operativsystem.

Kan delvis relatera! Jag blir rätt lätt dålig i magen så tar inte gärna något med utgånget datum...
Och mjölken är ett praktexempel från jobbet tex: typ två dagar över tiden och jag tycker den luktar tveksamt och smakar blä och är hellre utan, men nästa tar för sig med glädje

Sett den här tex?
https://www.youtube.com/watch?v=f1BgzIZRfT8
... eller den här POV:
https://www.youtube.com/watch?v=HS6g0_6K8-U
(dålig bildkvalitet men kryper i kulorna iallafall...)
Ursäkta om man petar lite i såren

Noja/ångest: Kvarns jävla hinderbana... det börjar alltid med "Ett varv!" men slutar med 5 och fullständigt obrukbara armar och ben.

Trånga utrymme i värme är något jag alltid haft svårt för.
Har normalt ingen klaustrofobi.
Men när det är varmt (har jättesvårt för värmen normalt sett) och man sitter på en trång buss eller i hiss osv kan jag få panik.
Har ofta varit så att jag fått hoppa av bussen innan mitt mål för jag bara känner att jag måste ut.

Jag har fobi för blod. Blödande småsår är inga problem, men pratas det i detaljer om blodgivning och dylikt på radio eller visas på TV, klarar jag inte av att hantera det. Dock reagerar jag knappt om jag ser forsande blod i en skräckfilm, för jag vet att det är fejk.

Spindlar, tål dom fan inte. Även fast jag aldrig, och kommer aldrig att göra det, har hållit i en kan jag inte låta bli att tänka på hur mjuk och klämmig deras kropp är? Man kan klämma och klämma på den som en svamp, tills dess att hela spindeljävelns alla inner kroppsdelar flyger åt alla håll...
Hua..

På tal om stora insekter... Jösses!
https://www.youtube.com/watch?v=Tp0k6VDXUOQ
(helikopter?)

Jo fästingar är hemska, jag tror inte jag hade fått en enda innan jag var typ 20-25 men nu är det desto oftare. Igår hade jag två som hade bitit sig fast, och sonen hade en under ögat och en på pungen (!). Men jag har kommit över den överdrivna rädslan för dem nu, vaccinerad mot TBE och de gör ju inte så ont eller så. Däremot har det varit sjukt mycket bromsar (blinningar, hästflugor och så vidare, alltså flugor som bits så det gör rejält ont) i år och de är för djävliga. Min tjej vill att jag ska ta det lugnt tills de har satt sig så att hon (eller jag) kan smälla dem men jag har svårt att behålla så mycket lugn som det krävs.

Angående höjdrädsla så har ju alla det i viss mån. Jag var inte så känslig för det tänkte jag tills jag fick sommarjobb som fönsterputsare och var tvungen att stå på höga stegar, hänga utanför fönster många våningar upp och så. Men det blev bättre ganska fort. Året efter stod jag utan problem på ett smalt och såpigt fönsterbläck med båda fötterna, åtta-tio våningar upp med bara ett par fingertoppar på insidan.

Att presentera eller tala inför en stor grupp. Jag blir kallsvettig och tappar bort orden samt får en darrig röst.

Jag åker på att presentera en del på jobbet, främst i Microsoft Teams inför en grupp på 10 till 20 personer. Jag försöker intala mig själv att det blir enklare för varje presentation som görs.. men jag vet inte. 😔😕

Jag är inte mörkrädd, däremot är jag rädd för "saker som kan gömma sig i mörkret"
Har också en grad av social fobi. Jag har överkommit mycket, men samma som @AddixD är sjukt jobbigt. Känns som att jag aldrig kommer kunna stå i rampljuset.
Samt prata med folk (med mikrofon dvs) över internet. Det är sjukt svårt. Även folk jag känner som går relativt lätt att prata med live går inte online. En enstaka kompis samt familjen går bra.

Ja, social fobi är skitjobbigt. Håller på att exponerar mig lite på discord, gick med i en grupp helt random och började prata. Men det är jobbigt när det är fler än några stycken. Alla är jättetrevliga och det är folk i alla möjliga åldrar. Ser det som en liten seger.

Vet inte om jag ser skillnaden

Enkelt. Är det mörkt hemma i huset t.ex så är det ingen fara. Bor på landet, så att ta en tur ut på natten blir lite jobbigt, eftersom det inte finns lyse överallt osv. Man vet aldrig om det ligger något djur eller nåt under ett träd. Jag är inte rädd för mörkret i sig.

- Hatar spindlar. Det enda som är värre än att kasta ut en spindel som sitter på väggen är att lämna den kvar och vänta på att den attackerar mitt i natten.

- Höjder. Svårt att förklara men jag tycker värre om att se långt neråt inuti byggnader snarare än att gå upp några steg på typ en stege. Universitetet hade några specifika platser med glastrappor där jag på riktigt var tvungen att hålla mig i räcket för att benen började skaka så jag inte kunde gå ordentligt.

- Öppet vatten. Ser framför mig hur monstret kommer från ingenstans som i en skräckfilm. Det är inte ens bara i verkligheten utan känner samma sak i datorspel. För många år sen när jag spelade GTA San Andreas för första gången fanns det två uppdrag där du var tvungen att simma och dyka. Jag var tvungen att hitta sätt att fuska mig förbi dem för det gick inte.

Höjder och trappor!

Alltid varit rädd för höga höjder men det sistnämnda efter att jag trillade ner för trappan i tunnelbanan drygt 11 år sedan och bröt ena handleden, skadade armbågen på samma arm och fick inre blödningar i sidan. Livrädd för trappor och det i kombination med att det är en hög höjd går inte så bra ihop.

Första gången som jag nämner det öppet, antar väl att folk inte riktigt förstår, men det är vad det är och tur att här kan man vara lite mer anonym