Åsikter om bostadsköp välkomnas!

Ni själva måste ju avgöra huruvida det är värt det eller ej. Några faktorer att ta med:
Ska ni binda lånen eller köra obundet? Bundet lån är en trygghet, men om ni separerar så får ni antingen behålla huset eller betala stora avgifter till banken.
Har ni råd om ni skaffar barn? (Antar att ni inte har barn nu då du inte nämner det)

Litar du inte på bankens förslag? Köp ett hus ni anser vara värt upp till 5,6mkr. Jag skulle inte köpa det dyraste man kan, det finns roligare saker man kan göra än att bo upp sina pengar.

Vad roligt att ni funderar på hus. En grej jag tänkte på är att det står under sin sambo:s lön, att hon har 32000/månad. Är hon tillsvidareanställd?

Sen undrar jag varför ni just väljer 82% i belåningsgrad? Tänkte säga att SACO/TCO har ett erbjudande hos danske bank där man kan binda 3 år och få 1,18% i ränta. Jag personligen skulle lägga mig på 85% och behålla de 3% i buffert.

Jag tycker att det är perfekt tid för er att skaffa ett boende tillsammans. Känns förhållandet stabilt och så, men det gissar jag att ni har vuxit fram i beslutet att köpa.

Köp hellre ett litet dyrare hus som ni är nöjda med, än ett som är billigare. Ett hus spenderar man rätt mycket tid på och känns det rätt, då ska ni slå till. Köp huset INNAN ni eventuellt skaffar barn för ekonomin kommer gå nedåt. Det blir helt enkelt mindre pengar kvar. Det finns en anledning varför DINK:arna är så köpstarka (double income, no kids).

KALP:en kan begränsa er något. Då ni bör hålla er under 4,5ggr årsinkomsten för att inte betala en extra % i amortering. Jag får det till 3834000kr.

Vi köpte hus vid årsskiftet. Vi såg till att hamna precis under 70% belåningsgrad. Då är det 1% amortering. Jag väljer hellre att göra extra amortering när det finns möjlighet än att behöva känna tvång att amortera (som i Ert fall 11K i månaden) med anledningen att man inte vet så mycket om huruvida man blir sjuk, eller om båda två blir sjuka samtidigt. Visst, det finns försäkringar mot sånt, men ändå.

Vi valde låg boendekostnad mot hög buffert i fonder. Rätt eller fel är ju högst individuellt. Vi har t ex fem hemmaboende barn som vi måste väga in i vår ekvation

Själv tycker jag man ska försöka hitta en bostad så man i alla fall är under 70% i lån kontra värdet.

Nu tjänar ju ni mer pengar än vad jag och min sambo gör men guuud vad skönt det är att betala 7900 kr i hyra för en fyra på 100.

Tyvärr är det så. Ett radhus i Västerort går lätt på 3-4miljoner och då är det borätt. Ska du ha äganderätt klättrar det till 5miljoner och uppåt :).

CSN-lånet är det bästa lånet man någonsin kommer få från någon annan än sina föräldrar typ. 0,05% i ränta i senaste årsbeskedet. Lite till det praktiska om ni köper hus är att ni bestämmer er i förväg vem som får bo kvar om man går isär (ja.. det kanske kommer tyvärr en sån dag, man vill slippa kriga om huset, speciellt om man har barn). Sambon har första tjing att bo kvar i radhuset om vi skulle gå isär, men hon får lösa ut mig förstås. Det blir hennes bekymmer. Jag å andra sidan kan lösa ut henne redan idag.

Jag tror inte på några stigande huspriser framöver. Jag har sett hur de rört sig mest i sidled de senaste 2-3 åren. Så kommer det nog att fortsätta. Festen är över.

Historiskt så hänger huspriserna intimt ihop med räntan. Vi är just nu inne i en period av extremt låga räntor. Att huspriserna har gått upp så mycket under en lång följd av år hänger ihop med en strukturell och global övergång till ekonomier präglade av låga räntor. Vi har gått över till en grad av globalt välstånd, det finns gott om pengar och då sjunker priset på pengar. Poängen är att det inte kommer att upprepas, en sådan övergång sker bara en gång. När räntan inte kan bli lägre kan huspriserna inte längre gå upp. Enda hållet som räntan nu kan röra sig är uppåt. Frågan är mest när den börjar krypa uppåt. En siffra att hålla ögonen på är givetvis inflationen, när den späs på så ger det ett tryck uppåt på räntan.

Historiskt sett, sett över många länder, brukar räntan på lån till bostad ligga på runt 4-6%. När jag på 80-talet tog mitt första lån så var räntan 17%. Nu tror jag lågränte-ekonomin är rätt bestående men inte riktigt lika lågt som vi ligger just nu.

Så mitt sätt att räkna blir då att kunna överleva med en ränta på 3-4% och att inte räkna med några prisstegringar närmaste åren. Detta sagt så skulle jag fortfarande inte tveka att gå in i marknaden någon gång framöver, på lång sikt brukar alltid husköp vara en sund affär. Jag skulle däremot inte ha bråttom.

Nu är jag inte nationalekonom eller bankman. Pratar gärna med andra som kan branschen bättre. Ju mer du jobbar desto bättre affär kommer du att göra.

Menar du på allvar att priserna har rört sig sidleds de senaste 2-3åren? Bara de senaste tolv månaderna har priserna på Villor i riket ökat med 18,4%

https://www.maklarstatistik.se/

Man har aldrig bråttom om man är i marknaden… är min erfarenhet. Köp när du har råd och bostadsmarknaden är som aktiemarknaden. Svårt att förutspå och enkelt att vara efterklok.

Jag säger det jag sett, vilket för mig då är bostadsrätter i Göteborgsområdet. Har du köpt relativt nyligen så får du vara glad om du får tillbaka vad du gav. Jag har sett folk som sålt med förlust.

Det här visar väl bara att all marknad är lokal. Vidare att man skall se långsiktigt på det. Samt naturligtvis att vara påläst.

Liten varningsflagga för mäklarstatistiken du länkar till, för hus använder dom pris i förhållande till taxeringsvärdet vilket då kan slå på olika sätt. Statistiken för bostadsrätter använder pris per kvm vilket rimligen är ett säkrare mått.

Jo, men nu är det statistiken, ett snitt över utvecklingen.

Här har du lite från Göteborg, borätter, 6,8% över 12 månader.

https://www.maklarstatistik.se/omrade/riket/vastra-gotalands-...

Eller är det också felräknat?

Det där stämmer bättre med vad jag sett. Toppen verkade vara före sommaren, det sista verkar priserna ha dippat lite.

Jag vet inte hur det är i Göteborg, men här i Stockholm är de flesta hus, villor, äganderätt. Radhusen finns ju som borätter och äganderätt. Just borätter är också svårt, då priserna för 1:or/2:or har gått ned medan stora borätter, 4-5, radhus och villor har klättrat högt upp under pandeminsspår.

Det här med köp av bostäder är oerhört intressant eftersom alla hela tiden pratar så lyriskt om värdeökningen på den egna bostaden.
Sanningen är ju att oerhört många inte har gjort någon annan vinst hittills än lägre boendekostnader jämfört med att bo i en hyrd bostad. Den egentliga vinsten uppkommer ju inte förrän man cashar in den allra sista försäljningen. Jag har flera bekanta som köpte hus eller bostadsrätt för 25 år sedan och kommer att flytta till en hyresrätt inom några år. Det är de som kommer att bli bostadsmarknadens verkliga storvinnare. Det är inte fel att kunna casha in en vinst som motsvarar sju rätt på Lotto 5–10 år innan pensionen! Samma sak gäller de vars föräldrar köpte villor på 1970-talet och som sedan fått ärva när föräldrarna har gått bort. Jag känner flera 50-plussare som har börjar leva hyfsat lyxigt sedan de ärvt flera miljoner efter sina föräldrar.

Det är lätt att bli fartblind när bostadspriserna har ökat i närmare 25 år och den yngre generationen inte har upplevt något annat.
Samtidigt kan priserna inte fortsätta öka i samma takt eftersom de snart är så höga att många inte längre har råd att köpa ett hus eller ens en första etta i storstadsregionerna.

Vi som ”har några år på nacken” minns de kraftiga svängningarna innan den till synes eviga uppgången. Några exempel från min egen bekantskapskrets och den förra nedgången för nästan 30 år sedan:
* Min äldsta vän och hans fru hade köpt ett nytt bostadsrättsparhus och när de ville flytta till en villa fanns det helt enkelt inga köpare. De blev till slut tvungna att avsäga sig insatsen (150 kkr) för att kunna lämna tillbaka parhuset till bostadsrättsföreningen.
* En kollega blev av med jobbet strax innan lånet på hans och sambons bostadsrätt skulle omförhandlas. De hade klarat att betala lånet, men banken trodde inte på dem och valde därför att inte förnya lånet. Min kollega blev tvungen att sälja lägenheten med en halv miljon i förlust; en skuld sedan som ökade snabbt. Han levde på existensminimum i över 15 år innan han lyckades få skuldsanering.
De sjunkande priserna gjorde att många inte kunde sälja sin bostad utan att drabbas av rejäla förluster och helt enkelt var tvungna att bo kvar ett antal år för att rida ut stormen. Och tiotusentals svenskar lever fortfarande med skulderna sedan börs- och bostadskrascherna på 90-talet.

Att göra ett köp utan att redan ha en tidigare köpt bostad känns rätt riskabelt just nu när priserna är på topp. Fundera inte bara över kostnaderna utan även om ni klarar en prissänkning på någon miljon, till exempel om ni behöver flytta till en annan ort på grund av jobbmöjligheter. I värsta fall kan ni behöva bli kvar i samma hus hur länge som helst.
Och, vad händer om priserna har sjunkit kraftigt och ni separerar? Då brukar det inte vara läge för en diskussion om att bo kvar några år till …