Plats för lite gubbgnäll

En sak som jag stört mig på som F-N under väldigt lång tid är dessa youtubers som tex snickrar och överdriver allt.

Nu ska jag tillägga att jag har famil/släkt som jobbar i en del liknande yrken. Där de själva byggt upp stora företag från grunden genom att luta sig på sin skicklighet. Så jag har ganska bra koll...

Saker som stör mig (utan rangordning).

*Det är kliniskt rent i verkstaden.
Ja man ska ha rent men man slipar och oljar ju inte om arbetsbänken så fort man använt den.

*Man använder tillverkarens namn så fort man sträcker sig efter verktyget.
Nu tar jag SWECLOCKERS-mejseln. Sen tar jag SWECLOCKERS-skruven, osv osv.

*Man ser till att rikta tillverkarens namn i rätt riktning mot kameran.
Ja jag vet att det precis som punkten ovan handlar om reklam. Men det är oerhört störande och det känns oäkta.

*Man är YTTERST noga och lägger ner mycket tid på vissa delar. Sen tappar man bollen och gör ett slarv-jobb med andra delar.
En snickrad sak ska ju kunna slipas vid ex reparation tycker jag. Att man då gör en dålig kosmetisk fix som kommer försvinna så fort man nuddar saken med sandpapper känns bara dumt.

Nu pratar jag om projekt som tar, säg, 20h att färdigställa där en ordentlig lösning tar 1h extra. Varför göra en 5-10min fix där man lagt ner så mycket tid?

En annan sak är när man mäter allt till delar av en millimeter genom hela projektet. Sen ögonmåttar man de sista skruvarna som faktiskt synd när allt är klart.

Självklart finns det tillfällen för quick-fix men man måste ju se till helheten.

*Man är heeeeelt overkill gällande användandet av skyddsutrustning.

Detta lär jag ju få skit för... Självklart ska man använda skyddsutrustning, inget snack om saken! Det är ju mindre bra att stå barbröstad i shorts när man kör vinkelslipen och skivan exploderar... Men vafan jag hade ju skyddsglasögon så det gick ju bra.

Men tillbaka till saken... När man ser att de tar på sig SWECLOCKERS-glasögonen och SWECLOCKERS-andningsmasken för att ta fram en snutt sandpapper och gnugga lite på en kant så blir jag provocerad av någon anledning.

*Man rekomenderar saker som är heeeelt överdrivna som ett "måste" för att man själv saknar kunskap/skicklighet.

Visst har man redan maskinen och verktyget så använd det men få det inte att framstå som det är ett absolut krav.
Ex en svindyr och jättestor planhyvel för att hyvla till en brädbit.
Som sagt har man maskinen så kör, så klart, men att det inte skulle duga med en vanlig hyvel i många fall är ju bara trams.

*Man härmar varandra av principskäl.
Kör det som fungerat bäst är optimalt för dina förutsättningar och strunta i vad andra gör. Suck.

Men det finns ju flera väldigt bra kanaler också som känns genuina och ärliga. Det är så mycket roliga att kolla på dessa!
Strunta i dom andra då? Jo visst men nu är detta ju en tråd gör gubbgnäll!

Kanske finns usla produkter men de ketchupmärken jag använder innehåller inte konserveringsmedel, färgämnen eller artificiella smaktillsatser och är därför ett utmärkt livsmedel. Trots det finns det underliga åsikter om ketchup.
En dag hade jag bråttom från jobbet för att hämta ungar till nåt jippo som jag inte längre minns vad det var och jag stannade vid en korvkiosk och köpte en grillad kabanoss med bröd och ketchup. En liten äldre dam stod alldeles intill och åt på en bratwurst med bröd och senap.
Hon ropade förfärad: "Nej inte ketchup! Det innehåller så mycket kemikalier att det bara duger till att putsa koppar och silver. Ni kan inte ta ketchup på korven!"
Så jag begärde att få extra ketchup och den äldre damen blev ännu mer förfärad och ropade högt ut sitt budskap igen. Jag försökte förklara för henne att ketchupen inte innehöll annat än naturliga saker men det hjälpte inte så jag ropade högt "men människa, är ni inte klok? Det ser ut som om ni har barnskit på korven! Ät den inte!"
Hon blev naturligtvis väldigt arg men damen i korvkiosken och de som kom efter mig i kön hade väldigt roligt och skrattade hjärtligt åt damen.
Att ketchup duger till putsmedel kanske hon har rätt i eftersom ketchup har en naturlig syrlighet men att det därför inte skulle vara tjänligt till föda är bara larv.

Vatten, tomatpuré, glukos-fruktossirap, modifierad potatisstärkelse, salt, surhetsreglerande medel (E260), förtjockningsmedel (E412), konserveringsmedel (E202), kryddor (lök, kanel, koriander, kryddnejlika, cayennepeppar, vitlök, ingefära, vitpeppar, svartpeppar).

Sen råkade jag snubbla över innehållsförteckningen för Sibyllas ketchup och tydligen innehåller den ganska mycket mer jox än typiska butiksmärken som findus och heinz:

Citat:
Vatten, tomatpuré, glukos-fruktossirap, modifierad potatisstärkelse, salt, surhetsreglerande medel (E260), förtjockningsmedel (E412), konserveringsmedel (E202), kryddor (lök, kanel, koriander, kryddnejlika, cayennepeppar, vitlök, ingefära, vitpeppar, svartpeppar).

Så kanske var den där damen inte så fel ute ändå. Vilken ketchup hade de i kiosken?

Länge sedan jag såg någon som använde "denne" , jag gör det själv , numera använder alla det imho horribla ordet "hen" (där kom gubbgnället )

Mer ett uttryck för att det är lite sorgligt att folk sitter och ältar saker i många år, som andra kommit över sedan länge. Det kan inte direkt göra underverk för hens (dennes) livskvalitet.

Hmmm, ni ungdomar kanske aldrig har använt "denne" men det är en naturlig ordform för oss gamlingar.
Denne = den här (personen).

Även, folk som säger "hen det betyder ju HÖNA". Jo, även kiss betyder kyss på engelska, men inte så man förväntar sig en kyss på krogtoan direkt

Jo, men det är ganska väl underbyggda teorier och det finns liksom inte några andra förklaringar. Sen handlar det förstås om avgränsning, att man är överens om vad man faktiskt diskuterar.

Det finns hyfsat stora skillnader i lön mellan kön, det tror jag ingen säger emot, kompenserar man för de uppenbara faktorer som kan påverka lön som skiljer sig, alltså föräldraledighet, arbetstid och yrkesval främst, så kvarstår ändå en hyfsat stor skillnad. Men nu diskuterar vi ju hur ("manliga" respektive "kvinnliga") yrken påverkar lönen så då borde man väl inte kompensera för yrkesval liksom, och även där finns det ju trender eller mönster som är svåra att förklara på annat sätt. En högre andel kvinnor i ett yrke höjer lönen (eller snarare förbättrar löneutvecklingen över tid) upp till en gräns, sen har det motsatt påverkan. Effekten är inte enorm men tydlig.

Man kan också titta på det från ett annat håll. Tar man de vanligaste kvinnoyrkena, mansyrkena och de mer jämlika, jämför lön mot krav på utbildning, så är det ju väldigt tydligt att kvinnoyrken ligger efter. Man kan förstås försöka förklara detta på olika sätt. En populär förklaring är att kvinnoyrken är inom det offentliga medan mansyrken är mer privata, vilket ju är klarlagt. Men även om man tittar på bara offentliga eller bara privata yrken så kvarstår ju skillnaden. Offentliga yrken som blir privata får inte bättre löneutveckling automatiskt heller utan det beror på typen av yrke, privata sjuksköterskor exempelvis har en sämre löneutveckling än de offentliga.

Sen är det förstås sant att det är omöjligt att kontrollera för alla faktorer, men man kan ju ändå uppnå en grad av säkerhet med rätt låga felmarginaler om man tittar på tillräckligt mycket data, gör ett bra urval och så.

Denne är dock könat (denne man / denna kvinna) så det löser inte alls det problem som hen är tänkt att lösa: ge ett enkelt sätt att tala om en person (hypotetisk eller verklig) vilken vi inte vet könet på. Åtminstone i min förståelse av ordet så förutsätter "denne" att man talar om en mansperson.

Möjligen blir det mindre relevant i takt med att de könade ändelserna -e/-a faller i glömska.

Nu har ingen av oss använt det som en ersättning för "hen", Jag förstår ursprungsinlägget som att @Zpnk menar att det irriterar honom när andra män inte kan erkänna att de har fel. Jag kan men det känns väldigt ovant eftersom jag oftast har rätt. Enligt en av mina söner är jag en märklig person eftersom jag har rätt även när jag inte har det.

Hen används väl när man inte vet hur personen man pratar om ser på sig själv, eller pratar om en okänd person där ’vem som helst’ ska kunna fylla den platsen.

Om man t.ex. pratar om en framtida rekrytering på arbetsplatsen: Jag tycker hen ska kunna allt om XKCD. Går såklart att utrycka sig på många andra sätt också, men tycker det finns fog för ordet i flera sammanhang

Denne är dock könat (denne man / denna kvinna) så det löser inte alls det problem som hen är tänkt att lösa: ge ett enkelt sätt att tala om en person (hypotetisk eller verklig) vilken vi inte vet könet på. Åtminstone i min förståelse av ordet så förutsätter "denne" att man talar om en mansperson.

Möjligen blir det mindre relevant i takt med att de könade ändelserna -e/-a faller i glömska.

Vederbörande, personen, rekryteringen, medarbetaren, [titeln] osv...

Grundproblemet med "hen" är inte att det är något påstått könsneutralt, utan att det är ett aktivistiskt påhitt som lyckats få stor spridning (troligen pga likasinnade mediepersonligheter o dyl), som för många skaver rejält rent språkligt. Dessutom är konstruktionen inte komplett. Heter det henom istället för honom eller henne, eller vad?

I det sammanhanget skriver man väl vår nya personal, vår nya kollega, osv. Varför behöver man tänka kön i det fallet funderar jag på.