Varför avskaffas inte ränteavdraget?

Men just funktionen att staten har en utgift som går till att betala räntor - det gäller ju oavsett om man utformar det som ett bidrag eller som ett avdrag. Så jag är inte med på delen att det inte skulle kosta något.
I praktiken lägger staten in 40 miljarder i räntor i nuläget. Hade de inte gjort detta så hade de inte haft den utgiftsposten i statens balansräkning.

Jag tror inte man kan ta bort det cold turkey nä.
Nedtrappning är väl vägen att gå. Sätt igång för 20 år sedan så är det klart nu. Någon procentenhet lägre eller två per år.
Eller för 10 år sedan iaf.
Eller ja... någon gång iaf.

Jo, och schablonintäkten lär väl gå upp nu med räntorna (dock är den fortfarande 1,25% för 2022), men fortfarande väldigt fördelaktigt speciellt om man inte är helt inkompetent när det gäller sina investeringar. 1,25% schablonintäkt ger ju en skatt på knappt 0,42% på snittsumman på ens ISK. Alltså tjänar du på att ha ett ISK om du får bättre avkastning än 1,25% på ditt kapital, jämfört med om du hade betalat 30% på avkastningen.

Problemet är väl att hur man än gör det så lär värdet på bostäderna minska eftersom marknaden kommer räkna med att vad folk kommer beviljas i lån kommer sjunka med (vad nu dessa 30% motsvarar) i slutändan?

Jag är dåligt påläst och inte ekonom, så jag kanske tänker fel här?

Nja, stater kan till skillnad från oss andra skapa pengar från inget.

Det är en vanlig missuppfattning. Det är huvudsakligen privata banker som skapar pengar från tomma intet och det sker när man tar lån. När du lånar en miljon till ett hus så skapar banken de pengarna från tom luft och balanserar beloppet mot din skuld. Samma om du handlar på avbetalning osv.

Så det är egentligen "vi andra" som skapar pengar från inget, inte staten.

Men inkomsten du pratar om är ju inte direkt relaterad till avdraget. Tar man bort detta avdrag så minskar inte skatteintäkterna mer än förstås de från den konsumtion som dessa avdragspengar hade gått till annars.

Frågan jag tog upp handlade ju om vad det kostar staten.

På tidigt nittiotal kostade ett radhus här inte en miljon, kanske 800K. Ungefär två årslöner för en familj med två arbetande då. Dessa radhus toppade över tolv miljoner men har nu landat i drygt tio, så för en familj med två löner på 500K är det tio årslöner. En femfaldig ökning av priset relativt lönen. Det är inte hållbara priser, och framför allt är det inte hållbart ifall de ska öka på liknande sätt de kommande 30 åren också. Hur många kan köpa ett hus som kostar 50 gånger ens årsinkomst? Det betyder ju att en ränta på två procent är hela ens inkomst, före skatt.

Bör väl tilläggast att bankerna inte förbeållslöst kan skapa pengar. Antingen har banken eget kapital (folks pengar på konton) och andra tillgångar. Dessa kan de i sin tur låna ut som då blir till ett lån för någon.

Har banken inte täckning från eget kapital för att göra ett nytt lån så kan de trolla fram mer pengar. Men det här innebär att de tar motsvarande lån hos riksbanken (eller så lånar de från en annan bank eller en annan stat). Så bankerna har inte bara gjort pengarna riktigt utan även för bankernas del handlar det om att de tar motsvarande lån hos någon annan.

De som kan skapa pengar är riksbanken. De skapar pengar - och lånar ut dem. Till banker och till staten (i form av att de köper riksobligationer från riksgälden). Men varken stat eller banker får alltså pengarna utan det är lån som ska betalas.

Då kan man såklart säga att det är staten som skapar pengarna. För riksbanken är ju statligt. Men ja - staten får som sagt inte pengarna heller utan riksgälden kan låna pengar från riksbanken.

Hushållen har skulder som är många gånger högre än vad hushållen har sparat i pengar på banken, i fonder eller så. Så det är inte 1:1, inte i närheten.

Nja jag är medveten om det. Men det är ju inte något bankerna kan göra hur de vill utan det är ju med/tack vare riksbanken och/eller statens garantier och regler.

Bankerna måste ju ha en viss täckning för sitt utlånade kapital, jag tror det är en procent nu, så en bank som har hundra miljoner insatt på sina kunders konton och/eller i eget kapital kan långa ut tio miljarder, men de får ju betala för detta till riksbanken enligt dess ränta. Sen skyddas bankerna av "statens inkasso" kronofogden, så risken att bli av med pengarna är väldigt låg, och kundernas pengar skyddas av den statliga insättningsgarantin och förstås de statliga räddningspaket som kommer om det börjar gå utför, vilket gör att de inte behöver kalkylera så mycket på risken att banken går under utan kan spekulera ganska vilt. Att driva bank är en ganska lukrativ bransch, speciellt när staten täcker upp riskerna.

Det är ena delen. Men staten kan också "trycka pengar" mer direkt genom att gå med underskott i sin budget.

Det innefattar "fastighetstillgångar". Man kan betrakta ägande av fastigheter som sparande, men det är inget man får ränta på och således var det inte med i mitt argument.

Det är den gängse uppfattningen absolut, men den fascinerande sanningen är annolunda.

Bankerna lånar inte ut egna pengar eller pengar från andras sparkonton. De lånar ut nyskapade pengar.
När du tar ett lån så är det rent ekonomiskt så att du "ger" banken en skuld, och du "får" pengar som motsvarar den skuldens värde. De pengarna uppstår i och med att du tar lånet, det är pengar som du trollar fram från framtiden som vore det en tidsmaskin och bankerna har mandatet att konvertera de framtida pengarna till pengar som gäller här och nu.

Det är riktigt att de inte kan hitta på hur mycket som helst i teorin, men i praktiken kan de hitta på så mycket som marknaden tillåter inom de ramarna staten sätter. Staten har ingen direkt kontroll över hur mycket pengar som skapas, de kan bara sätta olika förutsättningar genom att justera räntor och annat.

Staten skapar också pengar, bland annat kontanter, men det är en mikroskopisk bråkdel av de pengar som gemene man skapar i form av lån i privata banker.

Så menar du att mängden ränta som betalas av konsumenter alltid motsvaras exakt av ränta som konsumenter får? För de har inget med varandra att göra. Hushållen har skulder som är många gånger högre än vad hushållen har sparat i pengar på banken, i fonder eller så. Så det är inte 1:1, inte i närheten.

Jo du har absolut en poäng. Bankerna betalar dock bara skatt på vinsterna från deras ränteintäkter, om man tittar på detta i isolering. Om du lånar hundra kronor ett år, betalar tre procent ränta och styrräntan är två procent det året så betalar banken skatt beräknad på en krona medan ditt ränteavdrag (om det gällde för så lite som hundra kronor) hade varit beräknat på tre kronor. Det betyder att du får 90 öre i avdrag medan banken betalar 30 öre i skatt (plus 60 öre i ränta till riksbanken men det är inte skatt). Sen är det förstås mer komplicerat med räntan på deras egna andel av hundralappen de lånar ut och så, men på det stora hela. På senare tid med minusränta har detta förstås inte påverkat så mycket, och ju högre ränta desto mindre blir ju andelen de inte betalar skatt på, men minusränta är förstås inte normalt. Sen är ju banker ofta rätt bra på skatteplanering, men det är en annan fråga förstås.