Youtube inför avstängning vid otrevliga kommentarer

Vill man så får man ju uppträda hur man vill men man får ju ta konsekvensen utav det, det saknas lite konsekvens tänk hos en hel del i samhället idag.

Intressanta diskussioner i tråden.

när man är på puben och nån rövhatt börjar vara otrevlig kommer ordningsvakten och kastar ut vederbörande.

När samma sak händer på den digitala puben är det plötsligt ett hot mot yttrandefriheten ifall personen blir utkastad.

Världens sämsta jämförelse #1

Snarare så att alla bör vara medvetna om sina begränsningar. Ta det som en pik.

Appropå bilkörning, snart kommer väl alternativa körkort där man kan köra vänstertrafik istället, eller där skyltarna betyder minimum-hastighet…

Ibland behöv det regler och vanligt hyfs

Eller så använder man en adblocker.

Den förutsägbara yttrandefrihetsdiskussionen...

Frågan är hur relevant begrepp som yttrandefrihet är i vår rådande uppmärksamhetsekonomi. Minst tre saker styr din och min möjlighet att göra oss hörda:

1. Vad du kan säga utan repressalier från staten, eller vem som nu råkar ha våldsmonopolet där du befinner dig

2. Vad du har möjlighet att få publicerat, antingen genom att äga en kanal (tryckpress, social media etc.) eller hålla dig väl med någon som äger en

3. Vem och hur många som faktiskt kommer att se eller bry sig om ditt inlägg, samt plattformarnas olika "relevans"-filter

Tvärtemot vad man kan få för sig av diskussionen här är (1) och (2) idag i stort sett inga hinder. Möjligheten att bli publicerad utan nämnvärd kostnad eller risk för repressalier är större för alla oss som skriver här i tråden, än för någon tidigare levande generation. Dessutom kan de som lever i diktaturer och utsätts för åsiktsförtryck enligt (1), ofta hitta kanaler via Internet för att publicera sig anonymt. Idag har vi istället det omvända "problemet": det är så lätt och så billigt att nå ut med sitt budskap, att våra flöden översvämmas med budskap av varierande kvalitet. Information har gått från att vara säljarens marknad, till köparens.

Det är på sätt och vis djupt ironiskt att (3) ovan har seglat upp som ett problem, enbart tack vare att (1) och (2) slutat vara det!

Vad blir då konsekvenserna av det enorma utbudet av information?

En del är att vi alla (i rollen av mottagare av information) blir bättre på att sålla, men det räcker bara så långt. Försöker man ta varje idé man stöter på i offentligheten på allvar, så kommer man snart att påminnas om att man också måste sova, äta, försörja sig. Livet är för kort för den mängd kritiskt tänkande som går åt till att värdera all information man nås av.

Den andra delen är att plattformarna redan hjälper oss med sållandet, genom att sortera våra flöden utifrån "relevans". Detta är troligen helt nödvändigt om det alls ska vara möjligt att använda ett medium som t.ex. Youtube, men det sker med hemliga algoritmer som bestämmer vad just du får se och inte. Dessa har parallella, ekonomiska syften som går ut på att maximera ditt användande av plattformen, t.ex. genom att ge dig informationen du får en dopaminkick av att höra, snarare än den du kanske hade haft mest nytta av att höra. Mängden information som sorteras bort är enorm, men vi ser väldigt lite kritisk diskussion om detta när censur och sociala medier kommer på tal.

Man bör ställa sig frågan: vad är värst, att ens potentiellt intressanta budskap blir bannat/bortmodererat/demonetized, eller bortsorterat av en hemlig algoritm?

Att bli bortmodererad eller bannad känns, det laddar på nedärvda känslor kring social exkludering som hjälpt oss överleva otaliga gånger i människans historia. Det gör folk upprörda. Men då vet man åtminstone att man utsatts, och har man en bra idé (och kanske farlig för rådande maktstrukturer) så kan man hitta en annan kanal för den. Att bli ghostad av en algoritm vars mål och syften vi inte ens helt känner till - det känns knappt alls, och är svårt att verifiera eller åtgärda. Som mottagare accepterar vi obekymrat att algoritmerna "censurerar" i våra flöden (i samma bemärkelse av "censur" som använts för att beskriva moderering), eftersom det bidrar till ständiga dopaminkickar. Där har vi dilemmat - "censuren" är ständigt närvarande på sociala medier, men vi reagerar bara de få gånger då den känns.

---

Här är ett exempel på en annan, inte så uppenbar konsekvens av det nya medialandskapet:

Källkritik hjälper tyvärr dåligt mot desinformation, inte enbart för att tiden inte räcker till (se ovan). Professionella desinformatörer har noll intresse av att vi ska tro på deras lögner, deras metod är att få ut så många olika versioner av sanningen att den trovärdiga informationen drunknar i allt brus. Vår naturliga instinkt till källkritik spelar dem snarare i händerna - målet är att vi ska bli så källkritiska av all motstridig information att vi ger upp hoppet om att lyckas reda ut vad som är sant, och slutar försöka. Desinformatörerna vinner när vi avvaktar från beslut i väntan på mer information, då hålls vi passiva medan de kan agera.

Någon självklar lösning på problemet känner jag inte till (censur hjälper inte heller), men vi bör ha en klar bild över problemet för att inte bli mer lurade än nödvändigt.