Krönika: När datorn endast blivit ett jobbverktyg

Kan inte en del av förklaringen vara att du kanske gillar jobbet ganska mycket ändå? Själv har jag sällan lust att sätta mig med ett spel om jag har ett intressant programmeringsproblem i bakhuvudet; det är helt enkelt inte lika givande.

Detta är ett gigantisk problem som "forskare och andra" bör studera för att komma fram sätt att lösa. Allt fler kommer hamna i situationen att de konstant måste vara uppkopplade för arbete och nöje är så nära.

Ett problem i detta är att många arbetar lite mer än 07:30 -16:30 fem dagar i veckan, utan de arbetar tid lite precis när som helst. Där arbetstid och fritid flyter lite ihop. Det är egentligen som i skolan, det är lite otydligt när man är helt ledig från skolan och när man pluggar och gör skolarbete. För de som håller på med självstudier inom det de jobbar med blir det ännu flummare.

Så att ha en sådan enkel regel som inget nöje vid datorn tills arbetsdagen/veckan är slut, ja dessa tar aldrig slut. Detta både för studenter och folk med tekniska jobb som "kräver" självstudier.

Det finns väl några olika fall här som kanske borde hanteras separat?

• Man förväntas vara tillgänglig dygnet runt
  Här har man troligen andra aktiviteter som man vill göra.

• Man måste bli färdig med något och får planera arbetet fritt
  Typiskt studier. Man vill kanske gärna spela ett spel men får dåligt samvete av att inte ägna sig åt studierna.

• Man håller på med något som är så uppslukande att man inte kan/vill släppa det bara för att arbetsdagen råkar ta slut
  Här handlar det kanske mer om nyfikenhet eller utlopp för kreativitet. Ingen klandrar väl en musiker som skapar utanför kontorstid?

Du kanske börjar bli gammal? Är 39 nu och har haft problem med sviktande lust (för datorspelande!!!!) i flera år.

Nu har jag inte problemet med jobbdator, men spelsuget tappar man ju med jämna mellanrum. Det kan ta flera månader innan jag spelar nåt. Vilket kommer att hända nu när jag förlorat mina saves i BG3 när jag var på slutet av spelet. Passar på att ta en paus till hösten i alla fall och börja om då.

När det kommer till själva datorn, och moddandet av den, så går det åtminstone ett par år innan suget att byta ut saker på den sätter in, vare sig jag behöver det eller inte. Men då blir det närmast fanatiskt (och dyrt) under några månader men tappat suget helt så här +30 år i datorsvängen har jag ännu inte gjort.

Mekar nästan uteslutande med gamla datorer numera.
Har just nu mycket roligt med att snickra ihop ett '97 system (Pentium 2, Riva 128, AWE64 etc.)
Suget att pyssla med moderna grejer är nästan noll numera.

I mitt fall känner jag att det har ganska lite med jobbet att göra. Jobbar med IT, sitter framför datorn mest hela tiden, men för mig handlar det inte om det.

Enda gången jag tycker spel är roligt är när jag spelar med andra. Och jag är såpass gammal att dom flesta kompisar slutat spela. Så jag har ingen att spela med.

Kan man ju tycka.. de flesta av mina kompisar har barn, fruar, hus, karriärer och annat som gör att dom inte längre prioriterar att spela. Det kan man ju ha åsikter om, men faktum kvarstår, jag har ingen att spela med.

En del växer ifrån spelandet och börjar med andra saker, alla är vi olika.
Själv har jag varit nyfiken på datorer sedan jag började högstadiet då vi hade Kompis datorer på skolan(om nu någon minns dom på 80 talet.)

Man blir ju nyfiken på vad du spelar för spel för oftast kan man hitta någon att spela med.

Jobbade förr med att laga dator/monitorer och andra saker till datorer, då vart det kul att bygga datorer med.
Skönt att man inte jobbar med att vara vid en dator hela dagarna på jobbet tror det hade dödat lite av den spelglädjen som jag har vid datorn eller hjälpa andra bygga sina datorer.
Sitter man vid en dator hela dagarna så kanske man inte vill sätta sig vid en dator när man kommer hem utan man vill göra annat.

Ja, det är nästan det enda jag tycker är kul nuförtiden.

Exakt samma känsla har jag. Din förklaring med upprepning gäller såklart. Men när man var ung så hade man mer fritid. När man blir äldre så har man ofta så många saker som man genast borde sätta igång och göra, men man hinner inte. Det kan då ibland vara roligt att endast koppla av med något spel.
Många spel är dock inte av typen koppla av utan man tvärtom ska anstränga sig, de blir då precis som en arbetssyssla man borde göra. Och när man inte hinner med att utföra alla arbetssysslor man bör göra, så blir detta spelande så himla lätt att prioritera ner.

Ja, Compis hade vi på högstadiet, Top Gun hette något spel vi hade minns jag. Men innan dess hade jag både ABC 80, Vic 20 och C64. För mig var nog tiden med C64 och därefter Amiga då mina bästa spelminnen skapades.

Med PC introducerades olika multiplayerspel. Minns hur vi hängde i en kompis källare och spelade första Rainbow Six, det var väl sommaren 99 tror jag. Vi hade sjukt kul, hängde där hela nätter igenom. Det var nog då jag tappade intresset för att spela på egen hand. Därefter har det varit allt från WOW till Diablo och Battlefield.

Jag älskar mitt jobb och tror inte jag tappar lusten av att sitta framför datorn väldigt mycket, för det gör jag ändå, bara det att jag inte spelar speciellt mycket längre.