Krönika: Att bevara gamla spel borde lagstadgas

Min dotter har spelat allehanda Kirby-spel, NES och framåt tror jag, på Wii och 3DS (en del via Wii shop, andra via emulatorer), det har fått henne att vilja ha alla Kirby-spel till Switch. Som exempel.

Har svårt att se att dessa gamla spel minskar intresset för nya. Däremot är det ju fel tycker jag nog ändå att (som på vissa nätbutiker) sälja 9000 piratade spel förinstallerat på ett micro SD-kort i någon random konsoll.

Kul ändå att det finns entusiaster som gör remakes som tex FreeCiv gänget med flera.

Samma sak hände ju med filmer när det var ett nytt fenomen. Omkring 14% av alla stumfilmer som gjordes är bevarade uppskattas det.

Det här är ju inte spelföretagens ansvar egentligen, på samma sätt som bokförläggarna inte har ett ansvar att ha alla deras böcker i ett bibliotek nånstans. Snarare borde Kungliga Biblioteket i Stockholm ha som ansvar att ha ett pliktexemplar av alla spel som släpps i Sverige, på samma sätt som att de har ett pliktexemplar av alla böcker och skivor som släpps.

Om spelföretagen har något ansvar så är det väl snarare att inte sätta krokben för de projekt som finns för att bevara spel. Där är Nintendo fulast, som motarbetar såna projekt ifall de själva vill plocka russinen ur kakan och släppa Super Mario World igen för 17:e gången, när det egentligen borde läggas fokus på de där andra spelen på SNES som inte getts ut på Switch och som bara kan spelas lagligt om man hittar ett exemplar på Ebay för 5 000 kronor. Speciellt när Nintendo själva blivit ertappade med att sälja Rom-filer de laddat ner på internet som nån annan stackare har rippat från en spelkassett.

Nja, varför lagstadga detta och inget annat? Isåfall får man ju diskutera om att lagstadga bevaring av allt som uppnått en viss ålder.