Värt att läsa systemvetenskap (GU)? Gör jag rätt val och vilka jobb kan man få?

Vad specifikt är det som inte skulle vara bra med programmet?

Tiden då vissa universitetsutbildningar gjorde skillnad för vilka jobb man kunde få är förbi i IT-världen iaf. Tyvärr handlar det mest om att ta sig igenom en utbildning och visa att man i vuxen ålder kan lösa uppgifter, dyka upp i tid och samarbeta med andra personer i grupp. Jag pluggade själv systemvetare för 12 år sedan, och jag såg inget fel i den utbildningen, man är lite jack of all trades. Några kurser kodning, lite databas, organisationskultur osv. Men som med mycket annat på högskolan förutom KY-grejer eller datavetenskap är det väldigt mycket mumbo jumbo man får lära sig, som inte är applicerbart i arbetslivet alls. Jag som är en semidålig kodare hjälpte 90% av klassen på kodkurserna, och av dessa 90% gick säkert 75% vidare som kodare på konsultfirmor, det säger en hel del om hur låg nivån är överallt.

Sen kan det komma en känsla av "Vem fan ska anställa mig, jag är ju inte bra på något alls" efter man är färdig med utbildningen. Men här jag kan lugna dig med att berätta att det är knappt någon annan i arbetslivet som har en aning om vad dom håller på med ändå, helst inom IT, det är branschen där killgissningen fått en helt ny realisering.

Mitt tips är att läsa det du är sugen på, så länge det finns lite IT i det är du inne i IT-branschen sen. Men det viktiga är att du inte tänker att du ska bli någon allmän kodare. Det finns på tok för många av dom, och AI gör knappast saken lättare. Få in en fot på en konsultfirma som kör SaaS-grejer som är stora, typ SAP, Salesforce, ServiceNow, det är nischat, men det skriks efter folk.

Sen när du har fått jobb byter du konsultbolag varje 1.5-2 år, så ökar du lönen med 10k per gång första gångerna iaf, det lönar sig aldrig att stanna kvar på samma ställe. Bolaget vill ha kvar dig med lägre lön, men säljer dig någon hundring under seniora(och drar en stor profit) eftersom inköp på vartenda stort företag i Sverige är tappade i golvet och inte kan inse att det en senior gör på en timme tar en graduate en vecka i många fall, helst i nischade system som jag nämnde ovan.

Ingen i min årskull går arbetslösa, management till systemutveckling.

Ang. Cybersäkerhet så finns det två huvudområden (kortfattat och rent krasst):
Administrativt: Ledarskap, verksamhets- och processutveckling.
Tekniskt: Ledarskap, mjukvaruutveckling, pentestning m.m.

Självklart finns det fler saker att arbeta med än ovan, men poängen jag vill göra är att om du vill arbeta "administrativt" är systemvetenskap en bra utbildning. Vill du däremot arbeta tekniskt (och läsa en master) skulle jag rekommendera en datavetenskaplig inriktning. Då masterprogram ofta ställer krav på 90hp inom datavetenskap + matematik.

Du också gå den lite längre vägen och:
jobba med it-support samtidigt som du tar certifieringar -> l1 SoC -> pentestare eller något🙂

Länka gärna till utbildningen!

Man får ha i baktanken att de flesta som skriver i såna trådar på reddit och flashback oftast själva är ingenjörer och lite elitistiska. Är det inte ett krav att läsa flervariabelanalys? Då är det en skräpig flumutbildning som man ska skämmas för.

Jag går just nu högskoleingenjör datateknik, och min uppfattning är att ingenjörer utbildas till att lösa problem medan en kandidat i datavetenskap fokuserar mer på det akademiska. Sen spelar det väl mindre roll när man väl kommer ut i arbetslivet då arbetsgivare mest är intresserade av vad man kan. Något att tänka på dock är att du inte kommer kunna söka en traditionell teknisk master då dessa alltid kräver massa matte vilket jag inte hittar i kursplanen för någon systemvetenskapsutbildning.

Hur systemvetenskap ställer sig mot datavetenskap kan jag inte svara på, men det viktigaste av allt är att du läser någon du faktiskt är intresserad av och vill jobba med. Även om det skulle vara svårare att hitta jobb och göra karriär som Business Analyst/Affärsanalytiker kontra kodapa kommer det alltid finnas jobb för de som är duktiga.

Du får ta detta med en nypa salt då det jag skrivit är baserat på konversationer med andra studenter och trådar som du förmodligen också har läst på reddit och flashback

Absolut. Finns en hög med Business analysts inom det jag jobbar med som gått Systemvetarvägen.

Dock skulle jag inte börja som BA direkt efter skolan, jag hade hellre lärt mig det man tänkt köra BA över sen, först. Det är fruktansvärt störande med massa BAs som inte har en aning vilka krav dom tar in, för att dom inte har en aning om hur systemet fungerar. Då är det bättre att ha lite koll och kunna skjuta ner dåliga idéer osv tidigt, istället för att behöva bolla allting med en arkitekt.

Finns massa sätt att klättra på, allt beror på vad man är sugen på. Projektledare, Service Manager, Product Owner, Arkitekt. Sen finns det massa lalltjänster som Scrum Master, Agile coach osv, men jag hade nog hållit mig borta från den typen av roller, dom ryker först vid omorganisationer.

Nu är ju flashback flashback, men : https://www.flashback.org/t3644783

Jag vet faktiskt inte vad jag ska rekommendera i dagsläget, tyvärr är arbetsmarknaden rätt dyster för nyexade, dom flesta vill ha in folk med erfarenhet.

Sen tycker jag överlag utbildningar är horribelt överskattade, dom bästa kolleger jag haft har inte haft någon röd tråd i vad dom pluggat eller inte. Den bästa jag någonsin jobbat med saknade utbildning utöver gymnasiet.

Jag har jobbat med, anställt, och varit mentor för allt från folk från gymnasiet, till supersmarta folk som gått teknisk fysik och doktorerat. Min slutsats är att det är personen som spelar roll, och inte vad dom pluggat.
Vissa som gått specialiserade KY-utbildningar i 2 år som på pappret torde vara perfekt för rollen, mer eller mindre vände i dörren för dom inte klarade av att leverera i arbetslivet.

Själv har jag gått 5+ år på teknisk högskola, 99,9% av dom kunskaperna jag använder i jobbet idag är sådant jag lärt mig på egen hand.

Sen kommer den utjatade "jamen man går skolan för att lära sig lära, samt bevisa att man kan lära". Så må vara, men det är enorm slöseri på tid, pengar.

Det bästa vore om du bara kunde komma igång, med minsta möjliga utbildning. Då tjänar du cäsh på ett jobb istället för att bygga upp en studieskuld.

En av dom av mina vänner det går bäst för inom IT (hög it-chef) sitter inte på någon utbildning efter gymnasiet. Han började bara gneta som "it-tekniker" nånstans och har jobbat sig upp i 20 år. Dock är det ju förbannat svårt att göra den resan idag.

Trist att höra att du blev utbränd av gymnasiet, sjukt hur det blivit.

Från någon som själv läst systemvetenskap så är väl det enda tråkiga utbildningen i sig och hur mycket teoretiskt det var. Jag gick utbildningen för att jag helt enkelt behövde en utbildning "på pappret" och att företagen häromkring inte ens brydde sig om att läsa ditt CV om det inte fanns någon eftergymnasial utbildning.

Gick in som IT-konsult (Systemutvecklare) och böt jobb efter 3 år. När du väl fått in en fot i branschen så spelar det inte så stor roll vad du har för utbildning

Skulle säga att det mycket handlar om personlighet. Är du en social person, eller är du iaf bra på att sälja dig själv?

Där jag jobbar tror jag att vi hade över 200 sökande till våra 10 tranieeplatser i år. Iaf 100 av dom 200 var utbildningsmässigt kvalificerade. Jag var inte med under intervjuerna, men det var ju alltså "andra värden" än utbildningen som avgjorde vilka 10 som valdes...
På nått sätt har det blivit lite sjukt när utbildning bara blivit en "hygienfaktor" som "ska finnas där".

Finns säkert nån typ av personalvetare som kan förklara teorin bakom detta, men jag skulle koka ner det till att det blir problematiskt när man har mer arbetskraft än det finns jobb.

Jag vill inte skrämma dit från utbildning, men på något sätt måste man tyvärr lyckas komma på vad man ska välja för att inte plugga 2-5 år i onödan.

Marknaden är kall ja, inte för seniorer nej! Jag råder dig att gå den utbildningen, det är ändå ett kort och inte tung utbildning alls. Du kommer iallafall förbi 99% av alla sorteringar som sker när de tittar på trainees och juniorer, där faller de utan utbildning fortare än ögat. Att ta sig in utan utbildning är allt svårare och kräver svågerpolitik.

Viktigaste rådet jag kan ge dig är ödmjukhet och våga ta "low-level", alla ska ju börja någonstans. Har man för höga krav så är/kan det vara väldigt svårt att landa ett jobb.

Lycka till!

Jag läste civilingenjör / Datateknik, för länge sen. Jag tyckte det var grýmt! Älskade skolan, att få chansen och ha möjlighet att lära sig saker. Det i kombination med studentlivet passade mig perfekt.

Så man kanske inte enbart ska kolla på utväxlingen i arbetsliv, om det är så att man är sugen på att studera.

Behöver du inte vara orolig för skulle jag säga, har själv varit där och tagit mig bort därifrån på ganska kort tid. Detsuttom allt jag lärde mig där var till nytta och fortfarande är till viss del nytta nu när jag kommit upp mig.

Min väldigt personliga åsikt om matte på universitetsnivå är att det inte är speciellt likt matte på gymnasiet. Jag har gjort några tentor fler än en gång, så jag borde veta. Det är därför svårt att veta om du kommer vara kass eller jättebra på det.

Hårt arbete och självförtroende skulle jag säga är framgångsfaktorer. Det är konstigt att självförtroende är en faktor, men det är min subjektiva upplevelse. Har du fått A/B på gymnasiematten så har du antagligen intellektuella förutsättningar och vana att plugga hårt är en stor fördel. Så av de anledningarna skulle jag gissa att du klarar av det.

Civilingenjör verkar kräva matematik 4 numera (gamla matte E) medan högskoleingenjörer tycks klara sig på matte 3 - men jag har egentligen ingen koll.