Linus Torvalds och Bill Gates träffas för första gången

Det ser ut som Bill Gates tänker "fråga inte om jag provat Linux (än mindre om jag gillar det)".

Oroväckande för konkurrensen om de slår sina påsar ihop.

Undra om Linus vågade vara lika kaxig mot Bill som han varit bakom tangentbordet då de träffades.

Jag läste något liknande angående deras support för containers i datacenter för flera år sedan. Att de skulle köra linux och ersätta windowskärnan med ett översättningslager likt wine

Men det hände aldrig så vitt jag vet

Efter hela Vista-katastrofen hade MS ett projekt som hette "miniWin" och gick ut på att städa upp i kerneln så att det gick att underhålla den bättre. I princip alla som begriper något om kernels (inklusive nedan nämnda Dave Cutler) anser att MS har flyttat in på tok för mycket kod i kerneln och behöver flytta ut en hel del. Om man gjorde det, hade detta gått i andra processer som inte går i ring 0. Då kan man, åtminstone i teorin, skriva gränssnitten mellan NTOSKRNL och dessa nya processer - i princip daemons - så att det hade fungerat att ha Linux under i stället. Finns inte en chans i h-vete att de gör det, men det hade gått.

Som andra skrivit så är DOS i princip en klon av CP/M.

Dave Cutler är också mannen som till slut fick Longhorn på banan igen, genom att övertyga Balmer om att det enda rimliga var att slänga ut det jobb MS gjort med kerneln där, återgå till kerneln i Windows 5.2 (dvs, 64-bit XP eller Server 2003) och implementera det man behövde på den basen.

Linus har lugnat ner sig med åren.

Jo, så långt är jag med, men däremot vad CP/M kommer ifrån hade jag ingen koll på. Det verkar i sig vara inspirerat av bland annat RT-11 (för PDP-11) från DEC, vilket inte var Daves projekt -- men han jobbade på ett annat PDP-11-OS, RSX-11M.
Så hans projekt gav sannolikt ingen direkt inspiration till DOS isåfall.

Haha, det där citatet är ju för jävla bra

Det där med att kalla enheter för A: och B: kommer från CP/M. Atari ST:s operativsystem TOS kom från samma tillverkare som gjorde CP/M, medan Amigan hade ett operativsystem som mer liknade Unix. Dock krävde väl AmigaOS hårddisk, eftersom operativsystemet laddades från diskett, medan Atarin laddade sitt från ROM.

CP/M lånade en del från Unix, exempelvis hierarkier i filsystemet. Sedan var det nog lite gott och blandat från allt möjligt. Det fanns även MP/M, som klarade multitasking.

Ryktet säger att Digital Research var ute och segelflög när IBM ringde och ville ha ett operativsystem till sin nya PC. Men Gates tog hem affären — resten är historia.

Det är en konversation jag hade kunnat betala för att följa.

Utan Linux hade det blivit någon av BSD-varianterna som intagit samma roll som Linux har idag - FreeBSD antagligen. BSD som ett komplett OS inklusive kernel försenades av stämningen från AT&T, men Berkeley vann ju den till slut. Linux vann för att det fanns tillgängligt i den perioden och hade de flesta utvecklarna när BSD-varianterna väl kom igång. Det hade därmed blivit BSD-licens och inte GNU, men det hade inte blivit sluten källkod.

(Misstänker att det nog hade blivit lite mer fart på HURD utan Linux, för det hade säkert funnits en del som inte ville acceptera BSD, men inte hade det blivit mer sluten källkod i vilket fall som helst.)

För övrigt - vad i hela friden har webbens utveckling med Linux att göra? Den första webbläsaren skrevs på Openstep, dvs BSD. De tidiga servrarna körde alla olika UNIX-varianter innan MS och IIS skaffade sig en stark ställning under en kort period.

Sånt är väl svårt att sia om. Hade FreeBSD tagit Linux roll, så hade det inte fått något uppsving alls, utan man hade fortsatt i samma tänk. Det ser man idag – FreeBSD har en del saker som är bättre än Linux, men hinner inte med i utvecklingen av drivrutiner.

Linux finns i allting idag, förutom på skrivborden.
Du gav svaret själv. För att sätta upp en webserver vid den tidpunkten krävdes licenser på dyr, fin UNIX.

Med Linux och den utveckling som blev kunde vem som helst sätta upp en webserver.
En parallell kan göras med när de första hemdatorerna kom, då folk började lära sig programmera – något som tidigare hade varit förbehållet folk i vita rockar. När Svensson kunde lära sig koda på sin ABC80 eller VIC-20. Då blev tekniken lättillgänglig. När Sinclair ZX81 fanns att köpa på rea hos Onoff, då kunde en 11-åring få en sådan dator av sin ensamstående mamma.

Jag lärde mig programmera som 11-åring, inte för att jag var något ämne för det, men det som lockade var spelen. Helt plötsligt hade jag lärt mig programmera. Jag var straffkommenderad till OBS-klass i skolan. OBS-klasselever hamnar till cirka 90 % på Hall eller Kumla innan 25 års ålder..

Stämmer, det hade blivit någon variant av BSD. Största problemet för BSD som jag minns det var inte stämningen utan att det blev tre varianter av BSD: Free-BSD, Net-BSD och Open-BSD. Dvs utvecklingen späddes ut en hel del samt att man var väldigt noga med vilken kod man tog in. Det gjorde så klart utvecklingen långsammare.

Tex en NFS server på en 386:a med Net-BSD var 5-6 gånger snabbare än med Linux vid samma tid.

Nyckelorden där är "för sin tid". Den tiden var kort.

Problemet där var att de styrde hela kedjan. Hårdvara och mjukvara. Då tappar man flexibilitet och utvecklingsförmåga. Man kör fast i samma hjulspår. Grafiksystemet som Amigan använde sig av var fantastiskt för den tidens 2D-grafik, men värdelöst för snabb 3D-grafik. Utbyggnadsmöjligheterna var små. Den mer modulära "PC:n" var därmed överlägsen genom att inte vara så styrd och så låst. Startade i samma läge, men sprang mycket snabbt om. Redan i mitten av 90-talet var även den bästa Amigan lååångt omsprungen av en medelmåttig PC inom de flesta domäner.

I dag kör Apple med samma idiotupplägg, men pga skicklig marknadsföring och glassig yta, har folk svalt det. Och nu är allting "bra nog", så att säga, så för majoriteten spelar inte detaljerna roll.

Det hade fått många fler programmerare. Det finns en begränsad mängd programmerare som vill jobba gratis på ett operativsystem, och de gick till Linux för att det blev störst innan BSD-varianterna kunde lyfta. Linus Torvalds själv har sagt att han inte hade skapat Linux om BSD-varianterna fanns innan dess. Det är också därför det är problem med drivrutiner på mindre OS - ingen som hinner utveckla några.

Bara som sidoeffekt av att man behövde ha en kapabel dator. Den första x86-processorn som var nåt att hänga i julgranen på den fronten var Pentium Pro. Den kom 1997 och satt från början bara i dyrare datorer. Innan dess så var det UNIX-burkar med egna processorer som gällde. Mjukvarumässigt fanns stödet tidigare - Winsock kom till 3.11 1993, och MacTCP redan 1988. Första versionen av Linux kom 1991, som jämförelse.

Håller inte med alls. Det gick att göra på en hemdator om man ville. Det som demokratiserade webbservrar var bättre hårdvara, inte mjukvara. Det första användningsområdet för Linux utanför rena hobbyprojekt var inom superdatorernas värld, eftersom utvecklarna kunde modifiera det som de ville. Webbservrarna kom för att MS lyckades sno åt sig en dominerande ställning med IIS, en server som var legendariskt osäker. De som då ville kunna använda sina existerande servrar och slippa IIS valde att lära sig Linux. Detta var mot slutet av 90-talet och ännu senare.

Sen skall man inte glömma hur det såg ut med internet-uppkopplingar i hemmen på den tiden. Så sent som -98 var ISDN det enda bättre än modem som man kunde få som hemanvändare. Visst gick det att köra en server på det, men inte bra. Kabelmodemen började bli vanliga året efter. Alla ISPer erbjöd utrymme för en hemsida i abonnemanget på den tiden, och det var det man använde.

Jobba, alla gratis?
Linux Foundation får massor med pengar, och även FreeBSD har fått pengar från tyska staten. Men jag tycker personligen att till exempel EU, som har en enorm budget, borde sponsra öppen källkod mycket mer. Vårt beroende av sluten källkod kommer att straffa sig i längden.

Fanns FreeBSD när Linux blev aktuellt?
Det fanns en massa betalversioner av BSD. Frågan är om folk ville programmera gratis med BSD-licens, där företag kan ta koden, utveckla den och sedan inte lämna något tillbaka.

Själv hade jag vid den tidpunkten en dual Pentium 90 som körde Red Hat, med ett Tyan Tomcat II-moderkort. Den hade utan problem kunnat användas som webbserver. Jag körde den som router med en tidig variant av ADSL från Bostream, eftersom jag bodde nära Farsta. Farsta var där Televerket (Telia) hade sina lokaler, och där hade de modernare teknik i växlarna.

På den tiden, mitten av 90-talet, fanns det inga konsumentroutrar att köpa, så jag konfigurerade om en Red Hat-burk till router, så man kunde köra flera datorer på samma internetuppkoppling.

Idag kan man klara sej om internet går ner , eftersom det finns 5G. Var man helt jävla fuckup när något monopolbolag visade bad attityd.

Doom var väl spelet som på allvar började sätta spiken i kistan för Amigan som speldator.
När Doom släpptes 1993 visade det tydligt hur långt PC-plattformen sprungit ifrån både Amiga och Atari vad gällde 3D-grafik och spelprestanda. Amigan hade visserligen sina styrkor med specialchipsen AGA (Advanced Graphics Architecture) i modeller som Amiga 1200 och 4000, men det räckte inte mot kraften i en billig PC med VGA-grafik och Sound Blaster-ljudkort.

Atari Falcon030 hade kanske kunnat bli något, om de bara byggt den i ett vettigt chassi.
Falcon släpptes också 1993 och hade en rätt imponerande hårdvara för sin tid — Motorola 68030-processor på 16 MHz, DSP-chip (Digital Signal Processor) och 16-bitars ljud. Men Atari stoppade in allt i ett plastchassi som mer såg ut som en ST än en seriös workstation eller speldator. Falcon fick aldrig chansen att konkurrera ordentligt, och PC-marknaden tog över.
Jag köpte min första riktiga PC runt 1993–1994.

Tidigare hade jag visserligen en Atari PC1 och en Atari Portfolio. PC1:an var en tidig PC-klon från Atari med Intel 8088-processor, men den var knappast kraftfull eller användbar. Portfolion var snarare en liten handdator med DOS-kompatibilitet — kul, men begränsad.

Min första riktiga PC var en 486SX25.
SX-versionen saknade intern FPU (flyttalsenhet), men den var ändå ett enormt prestandalyft jämfört med vad Amigan eller Atari ST/Falcon kunde erbjuda, särskilt för operativsystem och produktivitet.
Jag körde OS/2 på den. Det var faktiskt ett rätt imponerande operativsystem för sin tid, med preemptiv multitasking, 32-bitars arkitektur och bättre stabilitet än Windows 3.1.
Samtidigt hade jag en Amiga 1200.

Den kändes långsam och omodern i jämförelse. Även med AGA-grafik och möjligheten att expandera med accelerator-kort, så märkte man att Amigans hårdvaruplattform började bli föråldrad. PC:n tog över både som spel- och arbetsdator, medan Amigan blev kvar i marginalen, mest hos entusiaster.

Detta är TAN, men egentligen önskar jag att EU sponsrade mindre projekt än Linux-kärnan. Det är de som behöver pengar idag. Gör det gärna genom universiteten.

Nej, det var detta jag alluderade till i början av mitt inlägg. Folk kanske inte kan den här historien längre, men det var stora nyheter på den tiden. I korthet då:

UNIX utvecklades ursprungligen av flera olika forskningsgrupper under ledning av AT&T Bell Labs. AT&T var i det här läget inblandat i en större antitrust-rättegång (som skulle leda till att företaget så småningom bröts upp) och fick därför inte sälja UNIX som en produkt. Istället licensierade de källkoden till olika universitet som fick kompilera den själva om de ville använda den. Det gjorde de - det var ju (i princip) gratis - och när de som gick där gick ut i arbetslivet tog de med sig koden oavsett om de fick eller inte.

1983 avslutades rättegången med att AT&T bröts upp, vilket då ledde till att Bell Labs fick börja sälja UNIX som en produkt. Det gjorde de, under namnet System V. De nya licensvillkoren var mycket sämre för universiteten, så de valde i stället att fortsätta med sina gamla versioner (kallade Research UNIX) och utveckla dem själva. Berkeley, fullt med folk som hade jobbat med att utveckla Linux i många år vid det laget, började distribuera sina förbättringar och olika program som Berkeley Standard Distribution, eller BSD. Detta var alltså inte ett operativsystem, utan bara ett paket av olika program som man fick kompilera om man ville. Man behövde fortfarande ett operativsystem, antingen ett man licensierat före 1983 eller ett man köpte från AT&T.

Med tiden ersatte BSD mer och mer av de gamla Research UNIX, tills man kunde köra det som ett komplett OS under namnet 386/BSD. Det var alltså ett komplett OS som man kunde kompilera och köra utan att köra något annat operativsystem. Detta var ett hot mot AT&T som stämde Berkeley för intrång i upphovsrätten. En genomgång av källkoden visade att totalt 6 filer i koden var kopierade från någon äldre UNIX-version, och nu ville AT&T stoppa distributionen. Detta skulle visa sig vara ett av historiens största självmål. Som en del av rättegången fick Berkeley titta på källkoden för System V, och kunde visa att AT&T hade kopierat hundratals filer från BSD. Intrång i upphovsrätten ja, men mest av AT&T.

Alltihop fick lösas vid förhandlingsbordet. Berkeley ersatte de där kopierade filerna med nyskrivna och Novell, som hade köpt UNIX System V, lovade att aldrig stämma någon för BSD igen.

386/BSD fanns att ladda ner i mars -92. Då hade det redan försenats av hot från AT&T ett par år. AT&T (eller egentligen USL) stämde i april. Stämningen avslutades i början av 1994. Linus Torvalds började knacka på en version av det som skulle bli Linux i mitten av 1991, släppte mer eller mindre ofärdiga versioner av det fram till mars 1994, när version 1.0 kom. Han har sagt att han inte hade gjort jobbet om det funnes ett 386/BSD eller liknande att använda istället. Att det inte fanns berodde helt på AT&T och USLs advokater.

(OBS: jag har behållit namnen "Berkeley" och "AT&T" genom hela historien, men egentligen bytte de namn flera gånger. De som släppte 386/BSD var ett separat företag som grundats av folk från Berkeley, till exempel).

Nej, det gjorde det inte, för då blev de stämda av AT&T. Det var System V i så fall.

Det är vad folk inom universitetsvärlden hade gjort i alla tider.

BSD kunde ha blivit något.. Och man försökte ett tag sänka Linux på samma sätt.

Den första Linux-versionen jag kom i kontakt med var Linux-kärnan 0.99, jag tror det var via SLS-distributionen eller möjligtvis Slackware. Man köpte en CD-skiva.

Vi körde detta på en dataförening som hette Proxxi och låg på Östermalm. Proxxi hade en del gamla minidatorer, men också en tuff ekonomisk situation, vilket gjorde att man föredrog PC framför gamla VAX:ar.

Vi körde Linux på en 386SX 16 MHz med 2 MB RAM — det tog en halv dag att starta X. Att kompilera kärnan tog flera dagar.

PCn sprang ifrån Atrari och Amiga. Dom maskiner som var intressanta var väl 68030 bestyckade burka, men dom var svindyra. Atari TT030 kostade i då tidens peningvärde ca 30 000:-