Kommentar: Jag har blivit den där gubben - och det är helt okej

Är där jag med, även om jag pillar en del med egen server, men i övrigt... nej.
Jag har dock fritid då jag står utan både sambo och barn, men jag lägger hellre min tid på vänner, häng nere på stan, mitt fotograferande och egen utveckling än att djupdyka ner i teknik.

Förresten, gissar detta skall vara "voltmoddade"? "Vi som en gång boltmoddade på tonårsrummet...", annars tar jag gärna en förklaring då det inte är en term jag känner igen och blev direkt nyfiken på om jag missat något riktigt coolt i mina egna tonår

Som flera andra känner jag också igen mig.
Sen ang tycker jag överklockning osv är inte samma sak idag. Idag betalar man extra för överklockning så ibte ibtressant för mig. En gång i tiden var det för att maxa prestanda på en budget.
Spelreor eller day 1 releaser bryr jag mig inte heller om, spelar dom spel jag vill när jag vill.
Det enda jag kan säga att åldern fört med sig är att jag ogillar "konsoler" mer och mer.
Där är ju många tvärt om man börjar med konsol ist för PC vilket för mig är helt ofattbart speciellt idag.

Stor igenkänningsfaktor ja 😅
Nu är ungarna dock vuxna, så blivit mer speltid senaste åren, så det har vänt med speltid , nu kan jag gamea när jag vill och har ork 😅. Och ibland mp med grabben eller nåt spel ihop på konsolerna 😁
Har också en katt som spyr hårbollar ibland 😄

I min värld är det inte alls märkligt. Alla får prioritera baserat på livssituation.
Väldigt ofta blir det ju att man rör sig från "har tid men inte ekonomiska resurser" till "har ekonomiska resurser men inte tid" vad gäller sina intressen.

I just det avseendet har du ju "hackat systemet" genom att ha ett jobb där du lär få ett avsevärt utlopp för dina intressen. Det är väl en av de bästa lösningarna som många öht har en chans att uppnå.

Fast "fettet" har ju så mycket smak, det är en så stor del av poängen OM man faktiskt är i kategorin datorentusiast/intresserad och inte bara vill skala ned det till en strikt användarroll.

Inte i ditt specifika fall, vad jag ser som läsare iaf. Med tanke på den tidigare beskrivningen av minmaxningen så hjälps detta förmodligen av att du har ett jobb som handlar så mycket om just tekniken och inte bara helt ytligt heller.

Men för en del blir det tydligt just ett avståndstagande från tekniken, i vissa fall ett ganska aggressivt sådant dessutom, där entusiaster snarast börjar föraktas och bespottas ur copiumångorna.

Ingen, hoppas jag. Du har ju dessutom fortfarande en tydligt teknikpositiv attityd, vilket gör hela skillnaden i hur jag ser på det iaf. 👍

Jag kan absolut relatera till att inte ha tid, och beroende på vad som tar den tiden istället kan det ju vara något positivt.
Men mer långsiktigt så är det ju iaf tydligt för mig att jag inte mår bra av att fullständigt min-maxa bort intressen för att gena mot resultat. Det blir inte tillfredställande utan bara en nödlösning som fungerar tillfälligt. Det kan vara rätt prioritering just då, men inte något som fungerar långsiktigt för mig iaf. Man får förstås välja sina strider, men att välja bort för många som man är intresserad av uppelver jag som osunt.

Spel känns som obetald övertid man tvingas göra. Där man kan ställa sig frågan vad händer om man vägrar att spela? Jo, inte ett skit, ingen kommer klaga.

Nu finns det dock spel som kan vara okopplade, men vi pratar då enkla kortspel och liknande.
*edit*
Det kan låta konstigt för en som står på ”golvet och jobbar”. Men kontorstider har ofta femhundraelvamiljoner olika problem som de klurar på hur de ska lösas bäst, det är då inte så avkopplande att spela spel kan ses som ett nytt problem. Snarare är man ute efter avkoppling och något annat.

Och detta förstör spelandet, många spel känns precis som arbetet.

Hm, myckat känns väldigt tvärtom för mig.

Ja, och frågan är väl om detta är en personlig resa (jag känner också igen mig) eller om det bara är för jobbigt/dyrt/tråkigt/ovärt att skruva, bygga och trimma idag? Jag har väl inte full överblick, men jag vet inte riktigt om dagens ungdom har ärvt entusiasmen…

Håller med. Men det handlar ju också om att hårdvara och datorer ändrat karaktär. Gäller inte bara datorer förresten, mobiler är lite grand samma sak.Höll på mycket med custom firmware förut, nödd och tvungen och så var det kul. Idag? Inte tid, ork eller lust med det.

Exempel : 2011 köpte jag min första Android, en billig Sony Ericsson Neo V, minnet var väl 512 Mbyte och intern lagring 1GB varav mindre än hälften var ledigt. Men för 99kr/mån i 24 månader inklusive fri datatrafik var det billigt.

Telefonen blev oerhört mycket bättre om man överklockade 40%, rootade, installerade custom ROM och länkade ett micro-sd-kort för mer lagring.

Klart man hade ork för det då, trots småbarn. Även med Nexus 4 och Galaxy S4. Men sedan jag köpte Galaxy S7 har det inte känts värt besväret. Nu har jag iofs lagt in custom Android 10 på den så dottern kan fortsätta spela Pokémon, men för egen del är det egentligen bara samtalsinspelning jag skulle se som värt att mecka med mobilen för. Min nuvarande Galaxy S21 känns inte värd att härja med, fick Android 15 för ett tag sedan. Bara att installera och sätta upp alla appar efter en renblåsning, uff.

"Gubbarna vi kanske fnissade åt" Jo jag har varit där rätt länge!
Det är inte så viktigt att allt är rätt o draget, den värsta hårdvaran är inte längre viktig, det är ok att vara smart o köpa beggat på swec marknad.

Jag trivs o allting rullar på ändå

För min del har det blivit för komplext i förhållande till vad man får tillbaka i form av ökad prestanda.

Som i mitt exempel, fyra streck med en blyertspenna och en kylare som kanske kostade nån hundralapp eller två mer än standardkylarna. 600->1000mhz på mindre än 10 minuter.

Gjorde samma ska med en Duron 1400 senare, den kördes i 1900mhz på ett lågprismoderkort hela sitt liv.

Att överklocka senaste generationen Ryzen för att få samma prestandaökning... det går inte.

Sen måste jag erkänna. Tillgången på tid och pengar har förändrats för mig på 25 år. Tid finns inte längre i överflöd (inte pengar heller, men mer än studiebidraget i alla fall).

Håller med om det här och finns en viss igenkänning.
Hört liknande från andra entusiaster, inte minst de som i någon mening arbetar med IT. Det är inte heller nödvändigtvis så att de får för mycket av det som man kanske kan tro.

Mycket är att tiden är begränsad ja, om det inte är familj så många andra saker som behöver göras.

En annan del, som nog påverkar mycket också är dagens arbetsliv och de krav det ställer.
Arbetet tar både mer tid och mer energi idag än för några år sen. Med allt mer mätning och högre krav på prestation och närvaro m m. Man kan säga att 40h är 40h, men vad som ingår och krävs där har skruvats upp.
Det handlar inte längre om att göra ett bra jobb totalt sett och leverera kvalitet och värde, det är allt viktigare med volym och hur mycket man levererar timme för timme, dag för dag. Det tar mer.

Sen har arbetsgivarna också på olika sätt ökat arbetstiden el snarare den tid arbetet tar. Ex vis krav på 8-17, samtidigt som man oftast tar lunchen som en kort rast i stället. Att behöva göra mer än 40h i praktiken är mer regel än undantag. Tid för reflektion el att tänka ut lösningar för klurigare saker finns inte när det ska produceras i en rasande takt, så det måste ske medvetet el omedvetet utanför arbetstid. Mer krav på närvaro på plats gör att förberedelse och resa till arbetet tar mer tid, de som har möjlighet att arbeta på distans sparar timmar varje vecka.
Arbetsrelaterade aktiviteter i form av konferenser/kickoff:er m m sker oftare på helger, även aw/middag utanför arbetstid som kräver resa men som inte ersätts för restiden.

Även kraven i samhället i allmänhet där den kognitiva belastningen och alla beslut som behöver tas under en normal dag/vecka har blivit allt fler. Det kanske blivit enklare på många sätt ja, men samtidigt mer att hålla koll på.

Men en annan sak också är den ökade valfriheten och att man kan göra så mycket mer idag på vissa fronter och mindre på andra. Det finns så många olika varianter av allt, samtidigt som tempot med vilket det ändras och kommer nytt har ökat.
Det var mer hanterbart tidigare, nu händer det för mycket och för fort.

Med mindre tid, mindre energi, mer av det mesta att göra/besluta/hålla koll på och samtidigt stigande ålder, så blir det mindre kvar för att göra de sakerna som man har passion och intresse för. Det är inte viljan som saknas, det är de andra delarna.

Jag tackar och bockar för förklaringen, då är jag med!

Visst är det så men jag förstår inte det förnumstiga självgratulerandet riktigt. Ger dålig eftersmak. Lite självkritik och sarkasm hade varit roligare.

Känner så igen mig i det du skriver. Tiden räcker inte till helt enkelt.
Har försökt att ha lite olka "spelstationer" hemma. Flera datorplatser, nintendo switch, xbox, ps5 bara för att någon gg kanske få tid att spela något i förbifarten.
Blir tyvärr inte så mycket som man vill.
Det finns så mycket att välja på nuförtiden, allt ska gå så fort så det landar i att för det mesta så köps hårdvara och spel som det sällan spelas på. 😥