Har du något handikapp?

Jag har Ulcerös Colit, precis som August.
Det är ganska okänt verkar det som, det ligger lite i skuggan av Crohns Sjukdom. De är väldigt lika, men sitter i olika delar av magen. Jag knaprar tabletter för att må bra, men kan klara mig rätt länge utan. Har även kommit på att mjölk i för stora mängder kan ge upphov till skov.
Det jag är mest rädd för är att bli stomi-opererad. Min far var det, samt min farmor och faster.
Denna sjukdom har lyckats förstöra mina drömmar i livet, så jag är lite less på den även om jag inte känner av den speciellt mycket.
Jag var väldigt duktig på fotboll när jag var yngre, började på fotbollsgymnasium , hann gå där 2 månader innan jag insjuknade. Sen gick jag upp 20-25kg som jag inte lyckats bli av med sen dess.
Jag fick inte heller göra lumpen, något som jag väldigt gärna ville göra.

ADD

Jag berätta gärna mer, är det något speciellt du undrar över?

Social fobi.

Javisst.

Det som är Ulcerös Colit är att man har en kronisk inflammation i tjocktarmen. Den kan vara mer eller mindre utspridd. Stomi är nog mer känt som "påse på magen". Det innebär att man kapar tarmen i magen och drar ut den på magen istället, kopplat till en "påse". Tror även att det kan vara så att de bara tar bort den skadade delen och sedan syr ihop, eller att man bara temporärt drar ut tarmen för att den ska få vila. Om någon är mer insatt i detta får de gärna rätta och/eller fylla ut.

Innan sjukdomen hade jag inte ätit så mycket, samt att kroppen inte tog upp näring. Detta hade bidragit med att jag kunde äta ganska onyttigt utan att gå upp i vikt.
Fram till dess hade jag spelat fotboll i en väldans massa år. när jag var 15 år började jag spela A-lagsfotboll i Div 4, Innan dess hade jag tränat med det laget i över ett år och spelat i B-laget. Detta var vad jag hade tänkt satsa på. Jag började på fotbollsgymnasium i Göteborg och allt kändes bra till en början. Men en dag började jag bli sämre i magen. Jag körde på ändå i hopp om att det skulle gå över, och jag sa inget till min mor heller, inte så skoj att gå o säga att man skiter blod. Till slut blev jag dock så dålig att jag var tvungen att gå till en läkare. Jag knallade till vårdcentralen och de tog lite prover. Dock var vi ganska säkra på vad det va eftersom det går i släkten, och mycket riktigt. Jag fick åka in till Sahlgrenska. Jag blev inlagd där och diagnostiserad med Ulcerös Colit. Jag låg på sjukhuset i ett par dagar med tarmvila. Sedan fick jag åka hem med en hel värld mediciner. Jag åt stora mängder cortison som fick mig att svälla en hel del. Samtidigt började jag ta upp näring och liknande, i samband med att folk ville komma o kolla hur man mådde, alltid med en chokladask eller liknande. Jag själv satt ju hemma o tyckte synd om mig själv, samtidigt som jag hade aptit som aldrig förr samt ett chokladförråd stort nog för att göda ett mindre land. Jag var även för sjuk för att kunna träna. Det är ganska lätt att gissa hur det slutade. Jag gick upp i vikt, från ca 70 till en bit över 90. under ca 2 månader.

Under den här tiden hann jag även flytta, så jag var tvungen att byta lag. Jag bytte från seniorlaget till ett U20-lag där jag var yngst. Den tränaren hade fått för sig att jag var bra mycket bättre än vad jag var just för tillfället, så han fick för sig att jag var en diva eller liknande, så han vägrade låta mig spela matcher. Jag blev bänkad och de som spelade istället var knappt på träningarna. Detta hjälpte inte med självförtroendet.

I och med att jag hade flyttat så hade jag inte heller några vänner där jag bodde. Där kom datorn in i bilden. Innan hade jag haft det som hobby, men nu fanns det plötsligt inget att göra. Ungefär samtidigt fick jag bredband för första gången och besökte Diablo 2 på Battle.net. Detta blev lätt beroendeframmkallande och skolan blev lite lidande, vilken inte heller hjälpte med självförtroendet. Dock skötte jag all träning som jag skulle, tränade både i skolan och i klubben, men jag fick fortfarande inte spela några matcher. Detta ledde till den klassiska deppritionsspiralen som jag började segla ner för. Som tur var började min mor ställa krav på mig när det började gå för långt, och jag lyckades ta mig ur spiralen och blev på bättre humör. Jag läste upp mina 2 IGn så jag har ett snyggt gymnasiebetyg att visa upp bland annat. Dock fick jag aldrig spela i mitt klubblag, men vid det här laget hade jag gett upp allt hopp om att kunna livnära mig på det, så jag slutade i klubben och tränade bara i skolan.

Så här långt hade jag kvar en av mina drömmar i livet. Min bror hade gjort lumpen och talat gott om det, samt att han hade varit på utlandstjänst i Kosovo. Till slut var det dax att mönstra och glad i hågen åkte jag iväg. Jag hann med ett test, sedan blev jag skickad till läkaren som undrade om jag ville göra lumpen. Jag svarade med ett rungande "JA!". Då sa han att ingen bas skulle ta in en kroniskt sjuk person, så jag blev hemskickad igen. Det var en av de tyngre dagarna i mitt liv.
Det kändes riktigt tungt att samma sjukdom lyckades stoppa bägge mina drömmar.

Efter gymnasiet slutade jag spela fotboll helt och gick upp ytterligare i vikt. Det var inte heller speciellt lyckat, men nu har jag börjat tränat igen, siktar på att bli stor o biffig istället för stor och tjock.

Det där blev lite längre än vad jag tänkt mig, och kanske inte riktigt svar på det du undra, men men nu har du något att göra en stund=)

MVH Largo

Min mamma är också kort (157cm). Och min lillasyster, fast hon har inte växt färdigt än. Min faster är knappt 150cm. Jag har sett många andra korta tjejer också så det är inget ovanligt iaf. Min pappa var inte så lång heller (167cm). Men själv blev jag ca 184cm. Så kan det gå tydligen. Fast jag har en del släktingar som är runt 170-190cm också så....

OnT: Grymt närsynt. Ser iofs bra med glasögon men jag skulle gärna vilja fixa till det med en laseroperation. Lite smått torr om händerna också men inte på nåt annat ställe. Finnar som kommer och går på ryggen och hakan.

Har liten revbensskada från en krasch med en fyrhjuling också, men jag har inte ont så det är inget handikapp precis.

Jag skrev ju även att jag inte hade nåt handikapp, så

Närsynt + Aspergers + allergi...

och ja, dåligt minne

Jag kan kanske tillföra lite mer.

Jag slutade röka -89 och ganska snart började magen krångla. Det gick så långt att jag i princip inte kunde vara mer än 10m från en toalett, konstant, var jag tvungen att springa för att inte göra på mig.
Jag minns en gång när skulle hem efter jobbet, stämplade ut vid arbetsplatsen, sprang på toa, gick till omklädningsrummet 3-4 minuter bort, sista biten sprang på toa, duschade, fick avbryta för toabesök, klädde på mig och toa igen, skulle gå till bilen ~5 minuter bort och fick gå igen halvvägs.

Väl hemma totalt slut av den psykiska pressen, ett till toabesök och sedan försökte koncentrera mig på annat i hemmets trygga vrå.

Alla kan nog förstå att sjukdomen UC för med sig ett stort socialt handikapp. Det gick så långt att jag började isolera mig totalt, slutade äta mer och mer och gick ner ~30kg i vikt på ett år.

Eftersom det då iaf ansågs som "fult" eller "skämmigt" med magproblem i ungdomsåren när man ska vara på topp drog jag mig för att söka läkare, men det höll inte i längden utan jag var tvungen att få hjälp.
Gick till företagsläkaren efter något halvår, en klåpare som inte kunde diagnostisera och var för stolt att remittera mig till specialist.
Jag fick stoppande medicin och han ansåg besvären psykiska som kommer gå över av sig självt.

Efter otaliga återbesök blev jag nästan ett halvår remitterad för tarmröntgen, men UC har svårt att visa sig på röntgen, så tillbaka till ruta ett.

Till slut kom jag till en av Sveriges specialister som gjorde koloskopi. Jag hörde på han att det var något fel, hela tjocktarmen var nu inflammerad med blödande sår. Det är det som är ganska allvarligt, om UC upptäcks i ett tidigt skede blir besvären betydligt mindre. För att inte tala om cancer-risken.

Jag blev hemskickad med ett gäng mediciner, bl.a kortison och blev helt symtomfri efter mindre än en vecka. Började även röka igen i preventivt syfte, paradoxalt nog innebär rökning ett bra skydd mot skov.

Trots att jag ansågs som "frisk" sitter än idag de sociala handikappen i, isoleringen medförde livslånga spår.

Nu äter jag två olika mediciner och måste på undersökningar för att se så allt står rätt till.

Jäklar vad långt det blev.

Det där med rökning: Iom att jag började röka så skapades ett visst skydd mot att sjukdomen skulle blossa upp, men den har nog funnits latent hela tiden. När jag slutade röka fick jag inget skydd och då kunde den börja härja.

Helt seriöst, läkaren rådde mig att börja röka lite igen för att lugna skovet. Jag var faktiskt på väg att söka bidrag för fördyrade levnadskostnader p.g.a rökning, men där tyckte läkaren att gränsen var nådd.
Det skulle se ut, 99.999% av hela läkarkåren är eniga om att rökning inte är bra, och jag ville ha bidrag.

Nu blir det "endast" 5-6 piller om dan, det är det minsta jag knaprat. Tidigare var det ungefär 15st/dag, i 15 års tid. ~85 000- 90 000st totalt. En skaplig hög om man skulle lägga dem på ett bord.

Jag har kanske lite drag av det också. Fast mer troligt ADD eller likn. Men det är ju knappast nåt handikapp egentligen. Snarare en rätt stor fördel ibland. Det är ju ändå många genier som har det så...

Förrsten så har jag läst det där om hans neandertalsteori dvs en del drag som vi människor har kommer ifrån att neandertalarna (som levde länge i europa och anpassades till kallt klimat) och folkgrupper som vandrat in från Afrika (de första homo sapiens) hybridiserade för runt 30000 års sen med varandra när de levde sida vid sida. Drag som just asperger, adhd (jägarinstikter så att säga, skärpta sinnen, extremt kreativ), rödhårighet, mer kroppsbehåring, senare pupertet (man tror att neandertalare mognade senare vilket också ger längre livslängd), högre smärttålighet, större hjärnvolym, närsynthet, anpassad för matriarkiskt samhälle (kvinnlig dominans) istället för patriarkiskt osv

Se http://www.rdos.net/eng/asperger.htm

En del av dessa drag finns i släkten iaf. Min farbror är extremt hårig över hela kroppen. Jag är närsynt. Jag vet att jag har hög smärttålighet. Även sen pupertet.

Intressant teori iaf...

Hehe. Själv är jag 194cm och slog så sent som idag i huvudet i en jävla tv-hylla på pizzerian... TVÅ gånger. En när jag skulle sätta mig och en när jag skulle resa mig.

Var ska vi börja?
Dålig syn, dåliga knän, stammar, pollen allergi, dålig nacke efter bilolycka, nedsatt hörsel, försämrat utseende, dåligt självförtroende.

Mitt rökande ser jag inte som ett handikapp. Det är livsuppehållande medel.

fan va handikap ni har tur att ni lever i ett I-land! själv har man illa och har dålig syn!

Dålig syn har +6.0 på höger och +5.5 på vänster +brytningsfel. Sen är jag lätt rörelsehindrad i min högra arm, kan inte sträcka ut den helt. Men det är mitt eget fel, kunde inte cykla... Mer sajjer ja inte. ;P

Edit: Damn you CAPS fakking LOCK...
Edit 2: Stava kan jag tydligen inte heller...

Handikapp och handikapp.

20 kg övervikt och blind som ett godståg.

edit: har också ett knä som pajjade för ett antal år sedan, vilket aldrig kommer läka helt igen. Är också allergisk mot gråbo och har grova problem med polyperna som gör att anding under nattetid kan vara riktigt jobbigt. (Opererats för detta men gav inget större resultat.)

Översynt, det är väl det enda.
Sen har jag en förmåga att sumpa socialaförhållanden, det är väl det värsta antar jag.

Dammallergi måste vara ett helvete? Usch..

Gjorde asperger testet på 200 frågor.

Tack för att du svarat på frågorna.

Din Aspie-poäng: 124 av 200
Din neurotypiska (icke-autistiska) poäng: 74 av 200
Stor sannolikhet att du är Aspie

Hmm, ska nog gå och göra ett "seriöst" test, vart man nu kan göra det.
Jag känner mig normal, fast jag tycker inte att andra betér sig normal.

Jag har:

Överrörliga leder (fråmst knäna), när jag var liten och skulle sparka på en boll tog jag i som fan och missade. Det resulterade i att benet vek sig som ett "V" åt fel håll. Sen ramlade jag ihop... Kan även vrida benen i lite konstiga vinklar.

Har lidit av svår Acne (fått en kur av Roaccutan 1/2 år, ingen rolig sak att gå igenom)

Har dessa allergier: Pollen, Päls och jordnötter.

Har även en väldigt lindrig form av psoriasis som sätter sig under foten och i handflatorna, dock inte kroniskt. det kommer ock går som tur är.

Annars ska det vara frid och fröjd

Lider av en depression sedan sommaren.