Trevligt med lite svar, jag har läst de alla noggrant.
Tufflax,
Förklara gärna skillnaden mellan lekprogram / riktiga program. *Duckar*
Jag har iaf installerat Git och kollade igenom diverse trendiga projekt. Ska jag vara helt ärlig fick jag depression av att läsa listan^^, så fruktansvärt tråkiga projekt folk kan hitta på. Jag får känslan av att de flesta projekt där är startade av folk som jobbat med exakt samma sak i flera år och vill förenkla sitt jobb in absurdum, dvs en situation så långt ifrån min det går att komma. Det känns liksom inte som att jag kan välja att specialisera mig på att integrera Django i någon obskyr IDE i flera månader. Eller sätta mig in i ett projekt som är helt utvecklat av någon liten grupp för 8 år sedan som enbart ligger uppe som open-source på GNU-filosofiska bevekelsegrunder.
Hela Github känns som en bestraffning samt ger mig ångest.
Seb,
Det här med att slutföra projekt är ju kontraintuitivt när man kommer direkt från inlärandet, då man oftast tenderar att börja med något nytt så fort man ser att det funkar / börjar förstå det man sysslar med. Det är ett tungt steg att ta utan mål.
Att "slutföra" ett projekt känns liksom, som att jag inte riktigt förstår vad det betyder. Ett program är ju liksom funktionellt ganska snabbt, sedan lägger man ju till fler features i den mån tvångstankarna får härja. Hur många features ska man liksom ha innan det är färdigt, det är knepigt. Om jag exempelvis gör en wrapper, är den då inte "slutförd" innan all tänkbar funktionalitet är inkluderad, eller då den når kommersialiserbarhet?
Det pratas mycket om att kod skall vara välstrukturerad/dokumenterad och lättläst, min första tanke är att majoriteten av kod som skrivs bör vara raka motsatsen då detta problem ofta nämns. Slutsatsen är väl då att om min kod är svårläst bör jag väl passa in på de flesta arbetsplatser? ^^
F.ö. vill jag påpeka att, ett brinnande intresse för programmering; samt normalitet och god socialisering, för mig känns som en floskel, som antagligen uppstått ur potentialiteten att motsatsen är normen.
...
Men om jag förstått det rätt så är portföljen som garanterar jobb så sällsynt att arbetsgivare inte bemödar sig att alls kontemplera dess existens?