Skrattar när min fru blir arg samt när något gör väldigt ont

Har nåt liknande "problem" , varit hos några massörer som tagit i ordentligt , på min begäran , och jag ligger där och småfnittrar när det gör som ondast

Har du pratat med någon professionell inom psykologi?

Sorry, jag ändrade mitt inlägg medans du skrev svaret! Men skönt att det går att jobba på

Detta är en väldigt intressant tråd, nu hoppas jag att någon med lite mer adekvat kunskap tillrättavisar mig men ur ett hobbyperspektiv så hade jag resonerat som såhär:

Precis som andra har varit inne på så är det din grundläggande instinkt som agerar, antagligen så är det också en försvarsmekanism som kickas igång. Hur vi alla agerar i händelse av olyckor, konflikter, begravningar och annat som inte är vår vardag tenderar ju ofta att vara olika men att just skratta är nog ganska vanligt. Detta fylls allt som oftast på med efterföljande skuldkänslor (för vem i sina sinnes fulla bruk skrattar åt andras olycka) i kombination med att man också vet att det är klart olämpligt att skratta på någons begravning. Att du själv, tillsammans med din partner, inser detta visar väl ändå på att du har ett sunt förnuft och empati.

Jag har en hel del utbildning från just akutsjukvård och med detta en hel del träning i att "vara först på plats" och jag minns även att jag till en början skrattade i ren nervositet de första gångerna man såg någon som skadat sig. Men efter ett par scenarion så har jag nog satt ihop någon efterkonstruktion att detta skratt är just en försvarsmekanism för att förenkla situationen både för dig och den skadade. På något sätt så blir det lite smittsamt och när väl den initiala smärtan har lagt sig så uppstår ofta en lustig komik över hela situationen.

När man väl hamnar i dessa situationer idag, oavsett om det är på arbetet eller en varm sommardag där någon trillar ihop av värmen så sitter erfarenheterna och förhoppningsvis lite kunskap långt bak i huvudet vilket istället gör att man får ett extraordinärt lugn och istället agerar metodiskt som att man nästan läste allting utifrån en bruksanvisning. Nackdelen som jag hittar med detta beteendet istället för att skratta är att man tyvärr kan ge bilden av att vara lätt nonchalant för att det just känns så rutinmässigt.

Ett tips till TS är kanske att visa din partner denna tråd, uppenbarligen så är du inte ensam att reagera som du gör

För att förtydliga, ren hobby-tes och har inga som helst vetenskapliga belägg för det jag skriver.

Skratta vid obekväma situationer är en stressrespons och mycket vanlig. Tänk bara själv när någon klämmer ur sig ett olämpligt skämt, reflexmässigt kan det bli någon skrock bara för att situationen är så dum.

Vad som triggar din respons är dock rätt personlig och kan variera från person till person. Om du vill "hantera det" så låter det som att en psykolog/terapeut är bra att vända sig till. Kan ju även vara som så att relationen med din fru kanske inte är fullt så bra. Det är dock ett nystan jag inte vill dra i.

Du kanske har samma sjukdom som Jokern i batman?.

Jag håller med dom som säger "prata med frun om detta", vi är alla olika och reagerar på stress med olika tecken, du känner dig själv tillräckligt att du vet det är så du reagerar, blir din fru arg på detta, så berätta sen VARFÖR du agerar så, hon är en del av din familj och borde förstå detta.

Säg det på ett sätt som också visar förståelse för din frus känslor med och att det inte framförs som nåt krav - för hon har också ett sätt att agera på med hänsyn till stress, hon bliver kanske stressad med när du "garvar" medan hon försöker att vara seriös. Det här med ett familjeförhållande är en två-vägs grej, och man måste lära att se tecken och vara förstående med inte bara sig själv med också den andra part. Jag är ganska säker på att hon ÖNSKAR att förstå, så prata om det för henne.

Om det inte funkar, går det alltid att prata med en familjeterapeut, fråga frun om hon vill vara med på nåt sånt, det visar åtminstone att du gör ett försök på att förstå och att du är seriöst "stressad" när du garvar så där i en stressat situation.

Jag har en annan form för reaktion när jag är stressat - min är att jag fryser lite till, och pratar inte mkt. Då kan det hända att jag säger "jag behöver lite frisk luft, jag går en runda", och då gör jag det - jag går ut lite, andas lite mera - och återvänder när jag är redo, och så säger jag det som det nu är. Jag börjar typ med att berätta att det "inte är nåt personlig" det är bara så jag agerar.

Brukar funka för mig.

Det är rätt svar om det nu är ett sådant kraftigt problem, det är bäst att någon professionell person tar hand om det

Att man skrattar när det gör ont är pga den härliga kombinationen chock och adrenalin.

Min smått ointresserade hjärnas panikreaktion när dåvarande sambon skällde på mig/allt o alla; säga ost...
Resultatet blev att hela hennes känslospektrum utspelade sig under 2 sekunder.

If it's stupid but it works ¯\_(ツ)_/¯

Har samma problem att man börjar skratta/le i konfliktfyllda situationer. Tolkar det som inte så mycket stress men som osäkerhet i hur man ska hantera situationen, lite stress är det såklart ändå i botten. I början var det ett säkert sätt att eskalera ett gräl med frun, men nuförtiden kan vi båda hantera det och det förekommer inte lika ofta iheller. Istället för att försöka bli av med symptomen, försök bli bättre på att hantera situationerna, så försvinner skrattet också.
Min fru och jag kan nuförtiden gräla på ett ganska befriande sätt där vi inte riskerar att göra någon bestående skada typ blodvite eller skilsmässa 😉
Oftast grälar jag tillbaks istället för att skratta, vilket underlättar, för oftast handlar det inte om att man glömt att fälla ner toasitsen utan man behöver bara blow off some steam, kan vara saker på jobbet som irriterar en osv osv

Absolut, men tänk på att det finns en skillnad mellan att släppa på trycket och att eskalera en situation i onödan.

Inget produktivt har någonsin kommit av att man eskalerat ett gräl.