Hoppas du förstår att det inte alls går att gämföra Mhz mellan CISC och RISC CPUs.
Dels så tog jag med en länk som visar resultat från t.ex. Sun Spider och CaffineMark när alla plattformar kör Android. Sedan jobbar jag dagligen med MIPS, ARM, PPC och x86 (jobbar med OS för inbyggda system) så är fullt medveten om att det inte går jämföra frekvenser rakt av.
Faktum är att det är betydligt mer komplicerat att jämföra prestanda mellan arkitekturer än att bara lura ut en ARM MHz/x86 MHz prestanda kvot. Enklare benchmarks ger nästan alltid omotiverat hög prestanda på simpla CPUer jämfört med vad man kommer se i verkligheten. Och i detta fall skulle det tala än mer för Medfield då dess cache-hierarki är betydligt mycket mer avancerad jämfört med Cortex A9, Atoms L2 cache kan ha betydligt många fler anrop "in-flight", något som inte alls påverkar resultatet i enklare benchmarks, men blir väldigt viktigt när man t.ex. ska driva en hel grafik-stack som är byggt i flera lager.
Hittade en jämförelse mellan Medfield och Tegra 3, det är som sagt en enda benchmark men den visar att Tegra3 och Medfield nog kommer ligga väldigt nära varandra i prestanda. Visst, Tegra3 borde vara snabbare på saker som kan utnyttja alla 4 kärnorna, men det kommer vara extremt få applikationer som gör detta under lång tid.
Vad det gäller prestanda i Dalvik (den virtuella maskin som de flesta Android applikation kör under, vissa spel använder den inte utan kör med NDK, Native Developmet Kit) så har Medfield en STOR fördel jämfört med multicore ARM, nämligen hyper-threading. Varför är det en fördel, HT är ju inte "riktigt" multicore.
Nä just det och kör man två st helt orelaterade saker, som t.ex. kör två program samtidigt, så är två CPU-kärnor alltid bättre (mer effektivt) än HT. Men i fallet Dalvik så handlar det om två trådar där den ena kör programmet och den andra kör GC (garbage collector). GC tråden komma aldrig behöva 100% av en full CPU (om den gör det så har applikationen grava designproblem), så HT är inte en flaskhals här. GC tråden kommer till stor del referera samma data som den tråd som kör programmet och här ligger den stora fördelen med HT jämfört med separata CPU-kärnor. De data som båda trådarna använder måste delas via L2-cache alt. RAM medan HT delar detta data direkt via L1 cachen. L1-cache har mycket högre bandbredd och långt lägre latens jämfört med L2 -> effektiviteten på HT blir bättre jämfört med två fysiska kärnor.
Notera också att effekten av HT är långt mycket högre på Atom än på Sandy Bridge. Applikationer där två kärnor ger väldigt nära x2 i prestandaförbättring på två fysiska kärnor ger ofta runt 10-30% med HT på Sandy Bridge. Samma sak med HT på Atom ger ofta 50-60%! Anledningen är inte att Atom är avancerad, utan tvärt om så blir HT så pass effektiv då Atom är en extremt simpel CPU som "stallar" rätt ofta. Alla dessa "stalls" gör att CPU är fri att använda för den andra tråden och har man två trådar så sjunker tiden när tråd kan köra dramatiskt. Sandy Bridge "stallar" betydligt mycket mer sällan och två trådar som kör via HT går mycket oftare turas om at använda CPUn.
Och sist men kanske inte minst: rent generellt kan man inte direkt använda klockfrekvens föra att jämföra prestanda mellan två olika CPUer/arkitekturer. Men i praktiken så går det väldigt bra mellan just ARM Cortex A9 och Atom då de RÅKAR ha väldigt snarlik IPC.
Care About Your Craft: Why spend your life developing software unless you care about doing it well? - The Pragmatic Programmer