Att påstå att mobiltelefoner år 2025 är en mogen produktkategori är knappast att sticka ut hakan. Det var många år sedan som formen och funktionerna på en modern smartphone var mer eller mindre satt i sten och sedan dess är det allmänt vedertaget att du får väldigt bra prestanda även om du inte betalar de hutlöst högra priserna som en flaggskeppstelefon idag kostar.
Uppdaterad på insida och utsida.
Den extra prestandan du får med en ny generation styrkretsar tenderar idag att vara på en nivå som enkom får de mest inbitna mobilspelsentusiasterna att bry sig. För att sticka ut på en marknad som ser ut på det viset behöver du då som tillverkare hitta andra metoder för att dra uppmärksamhet till ditt varumärke. På just denna punkt har tillverkaren Nothing gjort många saker rätt. Över de tre generationer av produkter de har lanserat har formspråket kombinerat med en prislapp som lägger sig mittemellan flaggskepp och budget gjort att de har fått en hel del uppmärksamhet.
Med den tredje iterationen av sin Phone-serie är Nothing nu tillbaka med Nothing Phone 3 som använder en billigare styrkrets än marknadens värstingar men ändå lovar grym prestanda och klassledande kamera i en design som verkligen inte skäms för sig. Jag kan redan nu säga att den är bra – om du är rätt person.
Premium men inte flaggskepp
Börjar vi med just styrkretsen Sanpdragon 8S Gen 4 kommer jag inte tillhandahålla några regelrätta benchmarks men den är i min upplevelse absolut tillräcklig för de allra flesta. Till vardags spelar jag en del tyngre spel på telefonen ibland och det är inga större problem att köra varken Honkai Star Rail eller Wuthering Waves med uppskruvad grafik. Visst saknar telefonen exotiska kyllösningar som tillexempel Asus Rog Phone eller Redmagic men det är heller ingen speltelefon.
Rent byggkvalitetsmässigt känns Nothing Phone 3 bra i handen, den upplevs som lagom tung och solid. Då jag till vardags använder en Iphone 15 Pro Max känns de väldigt lika, kanske att Nothings telefon ligger en aning bättre i handen då den är något smalare och lättare. Skärmen är en stor och ljusstark OLED-panel med 120 Hz uppdaterinsgfrekvens vilket har blivit en form av lägsta nivå för mig för att ha en bra upplevelse. Den upplevs som väldigt ljusstark framförallt när du tittar på HDR-video och fyller sitt syfte både inomhus och utomhus. Batteritid är även den bra och ger mig en hel dags användning på en laddning.
På baksidan kan du se vad klockan är eller snurra flaskan.
Lämnar vi de rent självklara grejerna bakom oss ska vi istället fokusera på varför man skulle välja Nothing Phone 3 över alla de andra telefonerna som finns i segmentet. Det som sticker ut är som sagt själva designen och formspråket som även genomsyrar användargränssnittet. Börjar vi med utsidan har de olika Glyph LED-ljusen fått stryka på foten i förmån för en rund liten skräm som kallas för Glyph Matrix. Utöver att visa batteritiden eller klockan när telefonen är vänd upp och ned kan du även installera olika gadgets med animationer som kanske upplevs som mer roliga än direkt användbara, jag vet till exempel inte sist jag behövde kunna "snurra flaskan" men nu kan jag göra det när som helst.
Tycker du dessutom att den vanliga ficklampsfunktionen på din telefon är för bra kan du istället använda den här lilla Glyph Mirror som är betydligt mer ljussvag. Kortfattat är jag inte särskilt imponerad av just den här delen av telefonen men det är mer av en krydda som ligger i linje med resten av telefonens formspråk. Under själva Glyph-delen sitter det en rund knapp som kan användas för att styra vad skärmen visar genom att växla mellan olika lägen.
Tittar vi på själva användargränssnittet är det Android 15 i grunden med Nothing OS 3.5 som smaksättning. Här tycker jag verkligen att Nothing har lyckats med att bygga en mjukvara som är lika stilfull och avslappnad som utsidan. Vid första uppstart är det uppenbart att de har lagt en del fokus på att minska friktionen mellan användaren och sin telefon. Första installationen går fort och du slipper dubbla upplagor av appar, därtill behöver jag inte heller uppdatera typ 43 appar som min första kontakt med telefonen (ja, jag tittar på er Samsung).
Det är lätt rundade kanter och formen ligger bra i handen.
Rent visuellt är gränsnittet relativt monokromt med en eller annan röd accentfärg där det är på sin plats. Det finns en uppsjö med widgets att installera som antingen är Nothings egen version av relativt oridinära funktioner som klocka eller väder men du har även en ljudbaserad nyhetsapp som är ett intressant tillskott. Nothing själva menar att de just vill kunna ge dig mer information med färre knapptryck eller skärminteraktioner och visst, till viss del fungerar det.
Det ska dock sägas att det hela känns något halvbakat. Det känns som att Nothing med ena foten står på sidan att du ska ha det essentiella och använda telefonen mindre. Samtidigt vill eller kan de inte skapa mer friktion så att produkten blir tråkig eller dålig, istället får vi nölja med en animerad figur i widgeten Screen Time vars anlete indikerar hururvida du har för mycket skärmtid eller ej.
En kompetent kamera
En annan viktig aspekt för mig är hur kameran fungerar. Här har Nothing mäktat med en kompetent uppsättning med tre stycken 50 megapixel-kameror på baksidan med en riktigt användbar blanding av telefoto och vidvinkel.
Framförallt blir jag imponerad av makrofunktionen på kameran som inte bara är välfungerande men väldigt rolig att använda. Det jag har att klaga på är att jag tycker att efterbehandlingen skruvar upp kontrasten och färgmättnaden på tok för mycket. Mitt förinställda läge på min Iphone är en gnutta mer kontrast än standard-läget men detta framstår som platt i jämförelse. Jag har dock förståelse för att starka färger och hög kontrast är ganska standard när bilderna skall laddas upp på sociala medier för att vara mer iögonfallande men jag tycker att det borde vara ett tillval och inte standard.
Genomgående blir det dock skarpa och fina bilder, framförallt när man zoomar in på detaljer på bilden. När jag jämför med bilder från min Iphone är det en rätt anmärkningsvärd skillnad i skärpa på små detaljer.
Tittar vi på färgen på himlen är den mer verklighetstrogen på Iphone men bilden överlag är skarpare för Nothing.
För dig som gillar Nothing
Efter att ha testat Nothing Phone 3 har det till sist blivit klart för mig vem telefonen är till för. Intetsägande nog är den till för dig som vill ha en Nothing-telefon. För dig som verkligen bara är ute efter att få så mycket för pengarna som möjligt finns det ruskigt många andra modeller att välja på. Med en prislapp på minst 10 000 kronor är det idag inte längre en lågprismodell men jag tycker inte heller att priset är oskäligt för det man får.
Snygg, bra och rolig
Rent spontant så kryssar Nothing i tillräckligt många av rutorna för att Phone 3 verkligen ska upplevas som en premium-modell även om det så klart finns ställen där det har sparats in pengar. Istället för att lägga allt krut på den kraftfullaste systemkretsen i en annars väldigt sparsmakad telefon i stil med tidiga Poco-phone känns Nothing Phone 3 som en välbalanserad telefon skapad för en relativt ung och modern publik.
Det kommer dock vara smått omöjligt att övertyga någon som inte attraheras av estetiken och formspråket att välja en Nothing-produkt då det i min mening är en stor del av attraktionskraften. Personligen skulle jag absolut kunna överväga att leva med de saker jag tycker är tillkortakommanden för att jag gillar det Nothing gör rent estetiskt och med filosofin som genomsyrar deras produkter. Trots det högre priset, trots konkurrenter med bättre specar så blir i det här fallet helheten mer än sina beståndsdelar. Nothing Phone 3 är snygg, rolig att använda och det är framförallt en bra mobiltelefon.