Användandet av hen istället för han/hon

Släpp 50-talet farfar. Hen finns nu. Acceptera det.

Ordet hen är ett pronomen, alltså inte ens samma ordklass som höna. Jag fattar inte hur du lyckas missförstå det.

Behöver inte vara gammal för att inte gilla ordet hen. Finns många som tycker det känns fel att använda ordet..

Japp, hen är engelska för höna, men nu skrev TS på svenska. Hen finns i svenskan numera. Det spelar ingen roll vem som uppfann det. Lär dig leva med det.
Det är inte så svårt.

Du kastar väldigt mycket sten i glashus måste jag säga. Din svenska är långt ifrån bra så du ska nog ta det lite lugnt med kritiken. Det är han och hon som är motsvarande ord, inte han och henne. Varför skriver du han med stort h sedan hon med litet h? Varför börjar du en bisats i en parentes med stor bokstav när du sen inte avslutar den med punkt?

Sen missar du totalt poängen i din ogrundade ilska. Ordet hen är väldigt praktiskt här på internet där vi inte har en aning om vilket kön de andra personerna vi tilltalar har. Så nej, det går inte alls att bara säga han eller hon eftersom vi inte vet könet. Alternativet är då att antingen skriva den som inte är ett personligt pronomen eller ta till den längre varianten han eller hon, alternativt han/hon. Då är det ju smidigare att använda ett kortare, könsneutralt pronomen. Varför du blandar in engelskan i det här förstår jag inte riktigt. Sen har du delat upp sista meningen med ett kommatecken som inte behövs. Hade varit bättre med punkt och slutligen avslutar du tydligen en fråga med punkt istället för frågetecken.

Så vad är grunden till detta hat för ett nytt ord som faktiskt fyller en funktion även om man inte riktigt håller med Fi om att män är svin som ska beskattas bara för att de råkar ha en annan uppsättning kromosomer. Hen är ett utmärkt ord även om man ignorerar det stundtals fruktansvärt tramsiga genusdebatten. Ordet fyller ju en funktion och gör livet lättare.

Så varför allt detta hat? Vad har ordet gjort dig? Vi kan ju direkt konstatera att det inte är på grund av någon sorts djup kärlek till det svenska språket.

Jag känner lite likadant som dig inför det där ordet "hen".
I praktiken kan ordet faktiskt fylla en funktion, eftersom det är jobbigt att skriva han/hon. Dock gillar jag personligen inte valet att kalla detta ord "hen".
Dels betyder det ju, som sagt, höna på engelska och det låter inte bra att säga heller, tycker jag.

Dessutom är det ju också från sådana kretsar du beskriver som ordet har sina främsta förespråkare, vilket ökar min motvilja mot ordet än mer.
Det finns få politiska rörelser som jag irriterar mig så mycket på som dagens feminister.
Anledningen är det stora hyckleriet. Man låtsas i sina slagord vara emot sexism och för jämställdhet, men är samtidigt en av de mest sexistiska rörelser vi har i landet och bekämpar oftast jämställdhet med näbbar och klor.
Det tvekas oftast inte att sexistiskt dra alla män över en kam i alla tänkbara sammanhang. Det är sexism i sin renaste form.
Sedan förespråkar många av dem sexistiska urvalsprocedurer i olika sammanhang. Vilket kön du har ska avgöra vilken kö du hamnar i när du söker till olika saker (utbildningsplatser, bolagsstyrelser och vad det nu kan vara). Det är också sexism i sin ordagranna betydelse. Det blir då ditt kön som ska vara viktigt och styra.

Men det är en sidodebatt och har diskuterats till leda i andra sammanhang.
Jag kan bara konstatera att jag absolut inte vill börja använda ett ord som kommer från dessa kretsar. Det skulle, för mig, vara som att börja använda något ord rörande "människoraser" som kom från/förespråkades av Svenskarnas parti eller annan nynazistisk organisation. Det skulle visa att man stödde budskapet från organisationen i fråga och jag vill aldrig i livet förknippas med några nynazister eller feminister.

Ett annat ord som kan användas i princip synonymt med hen och inte kan tillskrivas "socialingenjörer och queerfeminister", är vederbörande. Neutralt och könlöst.

Jag har lite svårt att inte sänka mig till din nivå, TS, men eftersom tråden (och du) inte verkar bli bortplockade så måste jag åtminstone skriva något. En del av tjusningen med "hen" är trots allt de intoleranta stackarna som blir provocerade och tror att ordet är ett försök av "socialingenjörer och queerfeminister" att driva en riktad agenda.

Jo, det är ju ett existerande ord man kan använda. Lite jobbigt långt ord bara, skulle behövas en kortform.

Det finns naturligtvis andra än socialingenjörer och queerfeminister som gillar ordet och tycker att det är praktiskt.
Dock är det inte fråga om att "tro" att folk från dylika kretsar mycket aktivt försökt få folk att använda ordet, utan ett faktum. Det hela har ju haft sitt ursprung i kritiken från dessa kretsar när folk slentrianmässigt skriver "han" när det lika gärna skulle kunna ha varit en "hon".
Där kan jag hålla med om att det vore mer praktiskt med ett neutralt pronomen, även om jag inte gillar just ordet "hen".

Dessutom skulle jag föredra att använda ett ord som inte främst förespråkas av så många intoleranta och sexistiska personer. Genom att göra det ger man automatisk en viss legitimitet för deras åsikter. Sexism bör aldrig accepteras, oavsett vilken fasad det döljer sig bakom.

"Den/denn[e|a]" finns redan som könsneutralt pronomen. SVD:s blog som jag länkar till lyfter att det kan ta emot lite att använda det då det känns arkaiskt, men om det tar emot än mer att använda nyformen som denna tråd handlar om så är valet lätt.

Själv undviker jag att använda ordet då jag anser att det har en oklar betydelse. Ursprungligen (eller snarare i dess sentida renässans) användes ordet mig veterligen av grupper som medvetet inte ville betraktas som varken kvinna eller man, dvs personer som ansåg att de inte var bekväma med att tillskriva sig endera benämningen. Att då sedan använda ordet som ett tänkt neutralt samlingsord för både de som identifierar sig som kvinnor och de som identifierar sig som män känns i mina ögon konstigt. En analog som är fri att ses som missvisande, men troligen förtydligar vad jag menar: det blir som att använda "ateist" som ett neutralt samlingsnamn för "kristna" och "muslimer" — varken de som ser sig som kristna, muslimer eller ateister skulle vara speciellt nöjda med det.

Att det därtill har en glans av att snarare vara konstruerat för att visa en poäng som nämns i denna tråd snarare än något som har vuxit fram organiskt har också följder. Det gör att det kommer med mycket bagage (t ex politiskt), och olika människor lägger olika stor värdering i hur de som använder ordet framstår, vilket inte minst synts i denna tråd, vilket gör ordet klurigt att använda i min uppfattning, då jag gärna vill kunna ha så stor koll som möjligt på hur det jag säger/skriver uppfattas av andra. I andra ord: jag uttrycker ju saker för att förmedla vad jag tycker, så om orden jag använder kommer med en stor frihetsgrad i tolkningen hos mottagaren så är det ett svagt ord, och jag väljer hellre ett annat.

På det praktiska planet så finner jag att det går rätt utmärkt att klara sig utan att hamna i ständiga pronomenproblem utan vare sig "hen"/"denne"/att upprepa substantivet överdrivet mycket.

Se även Språkrådets rekommendationer [PDF], som är i samma linje.