Behöver hjälp. blir behandlad som efterbliven av arbetsförmedlingen

Mitt råd är att vara en duktig vovve och lyda husse. Med detta menar jag att man ska skita i vad myndigheter kränker en, men man ska akta sig så att de inte gör saker som påverkar en ekonomisk negativt.

Livet som arbetslös är annars ganska så gött, om man bortser från denna ständiga oro att man ska bli av med pengar. Visst kan praktikplatser vara lite kränkande, men många arbeten är idag inte så roliga de heller, med skillnaden att man också måste prestera och ofta göra mycket mer än bara 40h/veckan.

Inte för att vara negativ emot någon, men Samhall har ett väldigt dåligt ryckte och du bör göra det bästa för att komma därifrån. Jag rekommenderar t.o.m. att inte skriva Samhall i sitt cv, såvida man inte har ett funktionellt handikapp.

Nå rådet börja plugga igen, det finns gott om utbildningar som du kommer in på om du har läst teknik.

TS förstärker min redan cementerade uppfattning om Arbetsförsmäktningen. Here's my story..

Sista året gymnasiet. En liten grupp ungdomar utan speciella framtidsplaner går till lokala AF för att höra sig för om hur man gör när man skriver in sig, tips på CV, kolla igenom platsbanken inför sena sommarjobb osv. Vi blir mötta i dörren av typisk AFare som undrar vad vi gör här. Vi säger att vi vill vara tidigt ute, utifall att och minst en av oss är intresserad av att börja jobba så fort plugget slutar. Han säger att vi inte ska komma tillbaka förrän efter terminsslut, att vi nog inte kommer få jobb med den inställningen och så ger han oss bokhäftet "Våga söka jobb!" eller dylikt, ett exemplar, och visar oss ut med hela handen. Han log hela tiden.

Ett fåtal gånger efter det så droppar jag in, enkom för att få flukta på platsbanken. Det går inte för sig, så jag måste skriva upp mig som arbetssökande innan jag ens får komma nära en terminal.
En tid efter fåtal drop-ins så söker jag arbete på riktigt och det är ganska desperat bråttom. Jag får för första gången en handledare. Han kanske har hjärtat på rätta stället men huvudet över ena axeln, han använder sina kontakter för att försöka hitta en plats till en "IT-kunnig stark grovarbetare, som spelar gitarr". Hokey. Får hem en bunt med papper över arbeten att söka som skulle passa mig. Visar sig att allt i listan, från hans "kontakter", är direkt utskrivet från platsbanken, varav jag redan sökt alla.

År senare, jag befinner mig i Vås. Jag söker som ni kanske misstänker ett industrijobb. Jag ser att AF har utbildningsprogram i tätt samarbete med lokala industrin. CNC-operatör, eller allra minst plåtslagare eller annat händigt, det vore något. Jag beger mig till kontoret och hör efter. Hon skiner upp och säger att "Vad kul att du vill det! Självklart ska vi fixa en plats åt dig!". Pappersarbete börjar och jag beger mig nöjt hemåt. Nästa dag är jag på kontoret när de öppnar, för att lämna in något, kanske betyg eller arbetsplatsintyg eller dylikt. Möts av annan leende tant som inte ler längre och tittar på mina papper och säger att "Nej, tyvärr men du måste vara 25 år och ha ett års erfarenhet inom industrin för att söka den utbildningen.". Hokey. Efter att försökt pussla ihop varför det gick så bra igår samt försöka locka till sig en nättare utbildning, som exempelvis plåtslagare, så får jag helt enkelt ge upp och förstå att jag utan vidare finess fick kalla handen.

Fåtal dagar senare har jag kommit i kontakt med ett lokalt bemanningsföretag med inriktning mot industrin. Snubben jag möter tar god tid på sig vid intervju, ställer relevanta frågor som exempelvis huruvida man har ekonomin för eventuell bil om man skulle få chans till arbete utanför stan. När vi i stort sett är klara så har vi ändå så trevligt att vi hånglar upp varandra spenderar tre kvart snackandes om Vås, arbetspolitik och så klart AF.
Snubben hade själv arbetat på AF, som arbetsförnedrare. Han arbetade där av ren desperation i ett år sen tog han tag i saken i egna händer och startade upp bemanningsföretaget han nu höll i.
Han sa på ett ungefär: "Arbetarna blir som ledningen och jag tar inte i när jag säger att ledningen är dumma i huvudet där borta. Ett förslag uppifrån var att vi skulle köra med kamera och mick, så att man skulle kunna arbeta som handledare från annan ort. Den sökande går helt enkelt in i ett bås eller ett rum där en terminal med skärm, högtalare, mick och kamera skulle fungera som kontaktmedium mellan sökande och handledare. När jag protesterade så blev jag kallad för visionslös. Det var sista dagen. Det var då jag gick till banken och lånade en nätt slant för detta."

Vås var sista kontakten med AF för mig. När jag gick därifrån så hände det sig att det var enda gången som ingen avslutade samarbetet med att bli arg eller ledsen. Jag var bara lättad och hoppfullt nöjd över mitt egen beslut om att jag aldrig mer ska dyka upp på AF, oavsett väder.

------------

De arbeten jag har fått fatt i har jag fått fatt i tack vare kontakter och eget bevåg. Jag har cyklat till potentiellt arbete och helt enkelt knackat på med mitt ärende. Jag har smugit mig in via andra arbeten och jag har oroat kompisar så till den grad att de närmast slängt arbete i händerna på mig. Jag har ringt efter arbete och använt mitt familjenamn som slagträ. Jag har nämnt att man är arbetshungrig på fest och någon har räckt upp handen och sagt "Jag behöver någon för skitgöra utanför Malmö, är du ledig till veckan, har du combi?".

Jag var arbetslös en period efter min examen i systemvetenskap men då jag också var arbetslös en period innan jag pluggade så hamnade jag direkt i fas2/3 (det verkade inte vara någon direkt skillnad på dessa faser). Jag anmälde mig som arbetssökande och sökte en massa jobb, kom på ett gäng intervjuer osv. och hörde inget från AF förrän jag fick ett brev om att jag skulle inställa mig på en träff där några anordnare skulle presentera aktiviteter som jag var tvungen att välja en av.

Den första aktiviteten var från medborgarskolan och lät som ett oerhört slöseri med tid, men efterföljande aktiviteter blev bara värre, till exempel sortera inkommande material på Myrorna tillsammans med "jätteintressanta människor" med fotboja, handikappade osv. Inte direkt vad jag hade tänkt mig efter en treårig utbildning och en examen i ett ämne som var ett av de mest eftertraktade vid tillfället. Så det fick bli medborgarskolan.

Väl där fick jag reda på att aktiviteten var åtta timmar per dag och obligatorisk. Den bestod av några kurser i olika ämnen, CV-skrivning, Mindfulness, Personlig utveckling och liknande. När anordnarna fick höra om min utbildning blev de väldigt exalterade för de insåg väl att här hade de någon som faktiskt kunde få ett jobb typ, men de hade ju inga bättre vägar in någonstans än vad jag redan hade så de kunde liksom inte hjälpa mig på något sätt. Efter tre dagar av allt mer meningslösa aktiviteter så gick jag till AF och sa att det inte var något för mig, frågade om de möjligtvis hade något annat som inte var åtta timmar per dag så att jag fick chansen att faktiskt söka lite jobb också eller så. Men nej, jag kunde möjligtvis byta aktivitet men alla var ju på heltid och de fanns inga anordnare som var inriktade på IT eller ens på utbildade utan främst på personer med problem som stod långt från arbetsmarknaden eller så.

Då insåg jag att den enda chansen var att hoppa av deras skit och lösa min situation själv. Det innebar att jag inte fick några pengar alls längre, och att jag inte hade rätt till stöd som exempelvis lönebidrag eller så som jag hade om jag var med, men det kunde inte hjälpas. Enda utvägen var att ge dem långfingret, och så gjorde jag. Mindre än två månader senare hade jag ett jobb.

Min uppfattning under min tid som jobbsökande var att möjligheten att få lönebidrag var mer negativ än positiv. Vill man anställa någon så har man budgeterat för det liksom och då spelar kostnaden mycket mindre roll än personen. Däremot är ju lönebidrag en indikation på att man inte kan hitta ett jobb själv, att det är något fel på en. Det är nog inte likadant i andra branscher, jag vet att när jag sommarjobbade som fönsterputsare så var typ hälften av de heltidsanställda på lönebidrag, men inom mer kvalificerade jobb i alla fall. På samma sätt är det inget merit att ha genomgått kurser i flumämnen anordnade av AF eller liknande. Det är inte svårt att skriva ett CV liksom, läs en artikel eller två på nätet så kan du det bättre än AFs personal. Varje gång jag nämnde exempelvis att de kunde få 80% av min lön betald det första året helt utan tjafs så vände intervjun helt från att vara positiv och utforskande till att vara anklagande och negativ. Jag försökte att vänta tills jag vart på ett flertal intervjuer för samma jobb så att det kändes som det i princip bara var jag och en till kvar eller så, innan jag nämnde möjligheten till bidrag, men reaktionen var densamma.

Jag vet att de flesta inte har ekonomiska möjligheter att skita i de pengarna, jag hade det inte fett den här tiden alls trots att jag hade varit ganska taktisk i hur jag skickade in papper osv. så att jag lyckades få viss ersättning denna tid ändå. Men för mig var det tydligt att valet stod mellan att fastna i dessa åtgärder och leva på (extremt snåla) bidrag eller att lösa finansieringen själv och faktiskt hitta ett jobb. Det är katastrof att det ska vara så men när alla politiker verkar anse att arbetslösa bara har sig själv att skylla och skapar lagar efter den premissen så blir det såhär.

Det är en stor skillnad på dem. Fas1 är om jag minns är som att vara en vanlig arbetslös, fas2 ska på meningslösa aktiviteter som staten slösar pengar på. Och fas3 är när man ska ut till en anordnare och ha sin fas3 plats 40h i veckan. (även om många har 35h och 5h jobbsökning) 5h jobbsökning kan låta lite, men man ska ju söka jobb på fritiden. Vilket innebär att man har över 40h till att söka jobb på. Skulle det vara så att man behöver gå på en arbetsintervju så kan man göra det när och hur ofta man vill. (såvida man inte missbrukar och gå till samma person hela tiden som man känner för att inte alls söka jobb)

Alternativen de har är totalt meningslösa. Men man får faktisk söka fas3 plats själv och man kan när som helst byta. Då gäller det bara att hitta någon förening som vill ha en och samtidigt får 5000kr/månaden för detta utan att behöva teckna försäkringar etc.
Har man någon vettig bakgrund så brukar man dessutom vara svindyr för företag att anlita, en programmera ligger på runt 1000kr/h och det finns många föreningar som vill ha oss helt gratis. (eller gratis de får 5000kr/månaden som jag nämnde)

Arbetsförmedlingen har ingen möjlighet att bryta emot försäkringskassans regler, att klaga hos dem på att man måste ha en fas3 plats är lika meningsfullt som att ta detta klagomål med brevbäraren när han delar ut breven angående fas3 platserna.
Försäkringskassan regler i sin tur är generella, jag är dålig insatt på vilken byråkrati som ligger bakom dem, de har dock inga som helst möjligheter att göra undantag. Däremot går det alltid att förflytta personer till olika fack såsom att sjukskriva vissa istället för att de är arbetslösa.

Angående anordnare så får man försöka fixa en sådan själv.

Detta tycker jag generellt är en dålig ide, liksom man har väldigt mycket fritid efter dessa 40h och kan söka hur många jobb som helst. Att dessutom bli fattigare för varje dag är inte bra.

Gratis hoppas du fick något bra!

Bidrag är alltid positivt, problemet med vissa jobb är att lönekostnaden för anställda nästan går emot att bli försumbar. På många tekniska arbetsplatser ligger självkostnaden på en anställd på över 900kr/h, detta beror inte på att den anställda kostar så mycket i månaden utan att de har mycket overheadkostnader. Att då betala lite mer för en anställd och och att denna troligen får högre beläggningsgrad kan vara bättre. Dessutom är många arbetsplatser självständiga med stort ansvar, att anställa en mindre kompetent person kan innebära risker.

Angående dyr overheadkostnad. På en arbetsplats fick jag en utskällning av min personalchef inför alla i mitt arbetsrum för att en intern uppgift hade tagit mig en hel vecka, han sa att den uppgiften hade kostat företaget 40 000:- och undrade hur jag hade tänkt att dra in dessa pengar att jag skulle registrera om min tid.(vilket för min del fick bli en hel del kompledigt) Hur kostnaden för mig kunde bli 40 000kr på en vecka när jag hade 20 000kr månaden i lön och använde privat utrustning var svårt för mig att begripa, men jag visste att om jag skulle säga emot så skulle det bli sparken direkt.
Nå det jag ville berätta med min historia var att arbetsgivare inte alltid enbart ser ens lön som kostnad utan all overhead. Vilket gör att någon tusenlapp upp eller ner för den anställde är försumbar.

*edit*

Ämnet hur arbetsmarknaden med statliga myndigheter borde fungera borde egentligen vara den hetaste allmänna debatten nu. Enligt min åsikt är detta egentligen det enda problemet som sverige har i dagsläget, kollar man i tråden politik så handlar den mest om invandring.

Min åsikt är att det är superenkelt att kritisera det mesta, våra arbetsmarknadsprogram är knappast inte bra och billiga. Svårt är däremot att komma med någon bättre lösning. Många arbetslösa får över 10 000kr/månaden för att inte göra ett skit, vilket många inte tycker är tillräckligt, staten försöker göra åtgärder som både misslyckas och kostar väldigt mycket pengar. (nu blir det 10000kr + 5000kr plus försäkring etc)
Så frågan hur ska staten göra?
Denna fråga är nog dock oftopic och lämpar sig åt en ny tråd, tragisk nog tror jag dock inte ämnet för många är så intresset är så stort som det enligt mig borde vara.

Jo, jag vet att fas1 inte var samma sak som de andra, men jag var i fas2 men hamnade med fas3-folk i samma åtgärder med samma krav osv. På pappret är det skillnad mellan de faserna men i praktiken så blir det ju exakt samma sak. 40 timmar i veckan på ett vuxendagis utan att få något betalt för det.

Sen att man kan söka jobb på fritiden är absolut sant, men de flesta har inte orken att lägga ens ett par timmar om dagen på sånt när man har spenderat åtta timmar (plus lunchrast) på en massa meningslöst fjanteri. Det är också bara 40 timmar i veckan som man är bunden att lägga på arbetssökande och det innefattar alla åtgärder som de anser att man behöver.

Jo, det går säkert, men det är fortfarande 40 timmar i veckan som man måste lägga på meningslös skit som bara puttar en längre och längre från arbetsmarknaden. Eller menar du att hjälpa typ en förening med deras hemsida skulle ge dig bättre jobbchanser i framtiden? Möjligtvis just i det fallet, men du hade fått mer ut av att göra något eget, på att utveckla din förmåga där du känner att det hade hjälpt din arbetssituation bäst. Lär dig en ny teknik, ett nytt språk istället för att sätta ihop en wordpress-sida som ser likadan ut som alla andra liksom.

Nja, reglerna är inte helt tydliga och det är ganska mycket upp till arbetsförmedlaren att tolka dem, eller i alla fall att välja hur hård man vill vara mot en viss individ. Min flickväns mor jobbade som arbetsförmedlare i typ 30 år tills förra året, hon hjälpte mig väldigt med att avgöra vad som är faktiska regler och vad som bara är arbetsförmedlarens motvilja att vara behjälplig (eller vad det nu kan vara). De hade kunnat sätta mig i en ny period direkt exempelvis, då hade jag sluppit att hamna i åtgärd på typ ett år och det hade varit helt enligt reglerna, men nej, eftersom jag hade några enstaka dagar kvar på min period från tre år tidigare innan jag började plugga så ansåg de att jag skulle fortsätta på den perioden. Detta trots att jag exempelvis varit "arbetslös utan ersättning" delvis på somrarna och då alltså var helt berättigad till en ny period. Trots att min situation var helt annorlunda och därför berättigade en ny period även om jag inte varit arbetslös på somrarna. Osv. osv.

Tja, jag tycker dock att det är jävligt fel tänkt att blanda ihop sjuka och arbetslösa, försäkringskassan borde ha hand om sjuka, inte arbetslösa. Det blir bara fel hur de än försöker.

Jo, och det fanns förstås massa anordnare som var intresserade av mig med min utbildning osv. Exempelvis var det ett företag med IT-inriktning som var på mig en del, de rekonditionerade datorer för försäljning. Från en bekant som var där fick jag dock reda på att de tvättade gamla laptops som såldes till östländer och att mer än hälften av tiden spenderades med att spela kort. Knappast meningsfullt. Och varför ska jag jobba gratis för dem (de får till och med betalt för att ha mig där) när det hade kostat dem typ en miljon att rekrytera en som mig. Vad säger det om mitt värde? Och även om jag hade gått med på det så hade det varit osolidariskt mot mina kurskamrater och andra inom branschen, jag hade tagit ett jobb från dem utan att få betalt för det.

Nej, det är inte bra, men för mig så var ju alternativet att stanna i åtgärd liksom. Innan de tvingade in mig där så la jag kanske 20-30 timmar i veckan på att söka jobb och ytterligare kanske 10 timmar på intervjuer. De dagar jag var i åtgärden så la jag 0 timmar, inte bara för att tiden inte räckte till utan också för att jag var extremt nedstämd efter att ha suttit där och glott och gjort en massa poänglösa åtgärder. Efter ett tag hade jag kanske vant mig och orkat lägga tid på att söka jobb också, men varför ska jag kasta bort en massa timmar på sån skit. Varje dag som jag inte jobbar minskar ju värdet på min utbildning liksom.

Det fick jag.

Well, min poäng var ju just att bidrag ofta ses väldigt negativt. Jag gick långt i en massa rekryteringsprocesser men så fort jag nämnde att de kunde få bidrag för mig så vände hela diskussionen till att handla om just bidraget. Det gäller förstås inte alla branscher eller så, jag har varit på gruppintervjuer på exempelvis Lernia där alla blev anställda direkt, och där hade de säkerligen uppskattat ett bidrag. Men om det handlar om en riktig rekrytering där de är ute efter en person som de ska lära upp osv. så är bidraget verkligen en droppe i havet och lönekostnaden redan budgeterad. Enligt min chef så är kostnaden för en rekrytering för dem ungefär en miljon per anställd och lönekostnaden är bara runt en tredjedel, resten är utbildning/upplärning osv.

Tja, kassa chefer finns på många ställen. Jag har fått mycket värre saker gapade i ansiktet också, exempelvis fick jag höra av en chef när jag föreslog en fördröjning för en maskin på några sekunder så att den inte åkte på arbetaren varje gång den användes att "Varje minut kostar 250 000!". Kanske om hela bandet stod still men att inte bli pååkt gör nog också att man jobbar snabbare liksom. Sen skulle jag aldrig gå med på att ta ut kompledigt när jag faktiskt jobbat oavsett om resultatet var kasst eller vad nu problemet kan vara. Det har hänt att ärenden som jag gjort har tagit tio gånger tiden som ärendet var estimerat till, men då var det ju något fel i estimeringen liksom, eller så gjorde jag fel men att göra fel är en del i arbetsprocessen.

Jo precis. Och även om det handlar om mer, jag kunde tydligen ha fått lönebidrag på 80% av min lön vilket är ganska många tusenlappar men det var ändå inte det minsta intressant.

Jo, det är ju lätt att fokusera på populistiska frågor i valtider. Invandring, upphovsrätt, drogpolitik spelar väldigt lite roll i jämförelse med arbetsmarknadspolitiken eller finanspolitiken liksom men det är lätt att få väljare i de frågorna.

Jo det är en svår fråga. Jag tror att någon form av medborgarlön hade varit en bra lösning, bara man lägger den precis rätt. Den måste vara hög nog att leva på men inte hög nog att det går att leva gott på den. Sen behövs förstås fortfarande någon form av arbetslöshetsersättning med krav på motprestation och ersättning till sjuka osv. men gruppen som aldrig kommer att jobba ändå kan få medborgarlönen och så slipper man ha så mycket socialsekreterare, försäkringskassepersonal, arbetsförmedlare som bara kontrollerar osv. Jag vet inte, men dagens system med coachföretag som drar in hur mycket pengar som helst genom att behålla folk i arbetslöshet fungerar definitivt inte.

Spännande...

Klart det finns massor att göra ! Bara att sätta igång.

Ett par kommenterar... Det finns rätt goda chanser att de som har "bedömt" dig faktiskt vet vad de gör så lyssna på vad de säger. Om hjärnskrynklaren och övriga har fått en felaktig bild av dig så måste du ju ställa dig frågan varför de har fått den bilden. Det måste ju vara något du kommunicerar ut till omvärlden.

Vidare så tror jag inte att man har goda vitsord från skolan tyder på att man automatiskt är en fungerande del i arbetslivet.

Jag skulle till och med kunna sräcka mig så långt att säga att du har fått en lysande möjlighet att starta upp ett nytt liv. Det kan ju vara att de du tycker är roligt inte har en marknad som är nåbar, jag vet inte hur musikbranshen ser ut, men det borde vara i princip noll för din nisch. Isåfall, låt det vara din hobby och se arbetet som ett sätt för dig att hålla på med din hobby...

Alltså, börja om, ta vara på den hjälp som finns och kolla upp vad du kan göra. Skall du kanske bli ingenjör (om du nu har mattehuvud). Det kanske är det tråkigaste du vet, men det enablar ditt roliga liv, typ...
Eller kanske är det lagret på ICA som är din grej, eller nattjobb på lokala bruket osv osv.

Gemensamt för alla dessa är att det behövs ingångar till, har du inte det i din bekantskap så är det AF etc som kan ge dig detta.

Under min tid på studentkorridor (och det var lång tid det) så har jag sett hur många som helst med läshuvud som aldrig kom in i arbetslivet, de hade 100 tals poäng och kallades överliggare eftersom de aldrig slutade plugga. De ville få det att verka romantiskt, men det hela var bara en täckmantel för att de inte hittade ut. Många började spela poker för övrigt när den boomen kom...

Slutkläm, ta ett jobb, vilket som, lägg ner din själv på att göra det bra, även om lönen är skit och alla är idioter. Sedan tar du det därifrån...
Golfbanekrattare, flyttgubbe, affärsbiträde etc.

Lycka till !

Varit på ett möte (eller vad det nu kallas) på arbetsförmedligen i mitt liv och det var efter att jag hade fått en plats på en utbildning via dem (företaget som letade folk var hos AF och hade en träff för intresserade). Jag hade anmält intresse och gått igenom intervjuerna utan att ha varit inskriven på arbetsförmedlingen. Han som senare ringde upp mig och sade att jag hade fått en av platserna påpekade att jag måste skriva in mig på arbetsförmedlingen för att få utnyttja platsen. Jag gjorde som han sade och gick igenom utbildningen varefter det skulle dröja någon vecka innan man fick svar på om man fick anställning där man hade utbildats. Under den tiden låg arbetsförmedligen på som fan att jag MÅSTE gå på deras möten nu (varken fick eller ville ha några pengar av dem kan jag tillägga). Gick till slut dit och det var precis som man hade tänkt sig. Det kändes som om det var på dagisnivå och att de trodde att man var ett hopplöst fall så fort man steg innanför dörren. Med det sagt så var många av de som var där kanske inte de skarpaste knivarna i lådan och det är möjligt att många som söker sig dit kanske behöver den "hjälpen" men jag skämdes nästan över att vara där.

Hur som helst fick jag jobbet dagen efter och jag är tacksam för utbildningen de pröjsade åt mig men det var förhoppningsvis sista gången jag behövde komma i kontakt men dem. Efter några år som "knegare" så började jag plugga, tog examen och har nu ett underbart och välbetalt jobb inom IT med fantastiska utvecklingsmöjligheter som passar mig som handen i handsken. Så jag skulle helt enkelt rekommendera dig att börja plugga direkt (om det nu är det du vill) och hoppa över "knegarstadiet" och all interaktion med arbetsförmedlingen, en vettig examen öppnar upp lite fler dörrar. Nu är det lite sent för anmälan till hösten men kanske finns några lediga platser på något vettigt. Kolla upp www.antagning.se för utbildningar på universitetsnivå eller http://www.yhguiden.se/ för KY-utbildningar.

Jag känner inte till den skolan direkt men embedded systems är ganska eftertraktat. Jag har några bekanta och släktingar som jobbar med sådant och de är eftertraktade och tjänar relativt bra. Det är dock mycket arbete ute på plats, programmera robotar i fabriker, analysera flöden osv. Många hotellnätter i industristäder och så. Tycker man sånt är roligt så är det säkert jättebra men för mig personligen så var tanken på att slippa fabriker (och tjänsteresor) en ganska bra motivering för mina studier liksom. Därav är jag ganska nöjd med att sitta på ett kontor och utveckla CRM-system. Inte en massa övertid hela tiden utan bara när jag känner för det, flextid, trevlig och ergonomisk arbetsmiljö osv. och de tjänsteresor jag måste åka på är för att hålla möten med företagsledningar, deras utvecklingsavdelningar osv. så de är vanligtvis till centrala delar av stora städer eller så och dessutom är det ganska sällan jag behöver åka någonstans.

Jag är inne i lönebidragsköret och kan inte bestämma mig för om det är till nytta eller inte. Vissa dagar känns det som att det är inga problem att få en vanlig anställning andra dagar att det verkligen finns fog för att ha det.
Arbetsförmedlingen verkar tycka det eftersom de faktist jobbar aktivt själva med att hitta ett jobb åt mig.

Nej det är inte helt enkelt. Mycket handlar det nog om vilken situation man är i, tror man sig ha förmågan att hitta ett jobb själv, man har kompetens eller erfarenhet som är eftertraktad osv., så tror jag att lönebidrag kan vara negativt. Men har man ingen kompetens eller erfarenhet så bör man nog göra allt man kan för att göra en själv mer attraktiv.

Tanken är ju att man ska få in en fot och sådär, men det är inte helt ovanligt att företagare utnyttjar systemet och bara behåller anställda så länge de får bidrag för dem. Detta tillsammans med praktikanter, arbetstränare osv. så behöver man knappt ha några anställda alls liksom.

Upp och ner. I höstas var det jäkligt svårt att få jobb som nyexad i södra Sverige, speciellt Göteborgsregionen.

Update?

I början av 00-talet ville de sätta alla på Samhall bara för att få bättre siffror och visa hur duktiga de var på arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen är och har alltid varit skit, är du duktig på att prata och har en positiv inställning när du kommer dit och säger att du kommer fixa jobb rätt så fort själv så hör du aldrig av dem utan får sköta dig själv, men kommer du dit och är helt nere och visar att du inte har något driv, då får du gå på deras möte varannan vecka och byter handledare hela tiden och krav på att du ska söka hur mycket jobb som helst och skriva ner vilka företag du ringt och skriva upp vilka du har pratat med osv. Så det gäller att vara positiv och vara duktig på att prata.

Det verkar som om de sätter personer med diverse diagnose på Samhall nuförtiden också, förr var det många med utvecklingsstörning som fick gå där bara för att de skulle hitta på något, sedan fick de in många invandrare där som hade svårt att får jobb, det är ju ofta städjobb. Men kan även vara totala idiot jobb som att sätta etiketter på sköljmedels flaskor med en pall med flaskor och en låda etiketter och sedan får du sköta dig själv, jobb som detta kan driva de festa till vansinne.

Som de skrev innan, en handledare på AF har ingen rätt att ge någon diagnos ADHD eller liknande, det ska vara utbildad medicinsk personal som gör det ingen annan.