Vem har rätt att ge ut varning på jobbet?

Det är normalt styrelsen och VD som ger dessa, men har de flera chefer i företaget så bruka det kontakta den chef som du har som sedan får ge ut varningar information, de får ju ta sina order från sina överchefer liksom alla andra.

Så vitt jag förstår är det där inte strikt reglerat. Varningen är mellan dig och din arbetsgivare, sedan är det upp till din arbetsgivare att bestämma vem som får lämna en sådan. Går det så långt så att de vill säga upp dig så tror jag arbetsgivaren är helt okej med att "Leffe på lagret" gett dig en formell erinran om det är så..

En kollega fick en skriftlig varning en gång, då var det platschefen som gav ut och facket var tvungen att ha en representant närvarande när den delades ut som sedan fick undertecknas av alla tre.

Låter som att du har en bestämd åsikt om det här redan. En erinran/varning kan vara muntlig och jag hittade ingenting om att det finns krav på att någon speciell person måste lämna den eller att facket måste underrättas. Sen bör det skötas på ett visst sätt av praktiska skäl men det är ju en annan sak.

Sen är väl den vanliga disclaimern "Om inte ditt kollektivavtal eller anställningskontrakt säger något specifikt om detta" men det vet du nog bäst av alla eftersom vi inte vet vad du har för avtal

Till syvende och sist så måste ju företaget "backa upp" varningen. Vad personen i fråga har för mandat i er organisation kan vi omöjligt veta. Det här är en typisk grej att ta upp med sin chef som får ta frågan uppåt tills utlåtande fås från personen som är ovanställd personen som delade ut varningen.

Varningar kan ju leda till avsked eller uppsägning. Om det går så långt måste arbetsgivaren kunna visa att han eller hon försökt lösa problemet tidigare. T ex påtalat att ett visst beteende inte är tillåtet. Om arbetsgivaren då varnat muntligt är det svårt för arbetsgivaren att bevisa att man gjort det man ska. Alltså ska varningar vara skriftliga och kvitteras.

Platschefen kommer med 99.9% säkerhet att backa upp beslutet oavsett om h*n håller med om det eller inte.

Beroende på företaget dock så behöver inte en varning vara nån katastrof.
Det finns nämligen inga regler som säger hur många varningar som skall leda till vidare åtgärder.

Har lite svårt att tro att en vanlig tjänsteman (ekonomihandläggare?) kan ge en varning till någon som är överordnad, dvs en chef. Men om det är så att handläggaren har rätt att göra det - t.ex. om din chef har misskött ekonomin/budgeten, så kan det kanske vara så.

Det finns en del formalia som måste följas tex att den i de flesta fall måste föregås av en förhandling enligt lagen om medbestämmande i arbetslivet Lag (1976:580) det kan också finnas formella krav i kollektivavtal.
Varningen ska normalt sett ges "uppifrån" dvs av den personalansvarige chefen och det finns även preskriptionsregler i lag.
Att en "ekonomihandledare" kan utdela en varning till en som denne inte har direkt personalansvar för låter underligt om det verkligen handlar om en varning i arbetsrättslig bemärkelse för det är skillnad på att få skäll och att få en varning men man kan ju tänka sig att nån fått höra "jag varnar dig för att göra si och så" under en utskällning och tolkat det som att en varning delats ut.
Det är alltså svårt att säga nått säkert utan att känna till verkligen alla detaljer om vad som sagts och vilken typ av händelse som ligger till grund för det, det kan ju tex handla om nått som är preskriberat även om händelsen i sig är skäl till en varning om det sker inom rätt tidsram, dvs normalt sett 2 månader från händelsen, det kan å andra sidan handla om brottslig verksamhet och då kan man varnas eller till och med avskedas omedelbart men det är hursomhelst ovanligt att det inte är en direkt överordnad chef som gör det.

Alla har ju som sagt rätt och informera cheferna sina, men en normal anställd eller ekonomchefen etc kan ju framföra sina åsikter men i slutändan är det ändå VD eller styrlesen som får dessa på sitt bord och får då granska det.

Men de har då ingen befogenheter till ge varningar om det inte kommer från toppen.