Skrivet av Unknown:
Beviskraven är väl betydligt lägre i ett civilmål, så frågan är om dom måste det. Ägaren till abonnemanget har väl däremot ingen juridiskt ansvar för vad andra med tillgång gör. Kommer inte ihåg var/när det avgjordes, men läste det någonstans tidigare i veckan. Hojtar till med länk om jag hittar det igen.
Beviskraven är lägre ja, men det betyder inte att det går att hävda vad som helst utan att ha bevis för det. Här gäller det att bevisa att en specifik person använt ett visst ip-nummer eftersom du enligt svensk rätt inte kan hållas ansvarig för ditt nätverk. Har du öppen router t.ex. så kan vem som helst tankat ner något så det är upp till den anklagade att visa att det är just den anklagade som begått handlingen. Bara ett ip-nummer är alltså inte tillräckligt bevis även i ett civilrättsligt mål. Det juridiska ansvaret du letade efter är dels en EU-dom men sedan skrivs också strikt ansvar (att du har fullt ansvar alltså) ut i lagar där det gäller, vilket är fallet med hundar t.ex. Inte med internetuppkopplingar däremot.
Skrivet av Solaris:
Värt att tilläggas att lagar kan ändras på väldigt kort tid, även i Sverige, så resonomanget "jag har Bahnhof... " är inte bara farligt naivt, det är dumt också.
Skrivet av cjal:
Visst kan det ändras fort men tror inte mycket kommer hända vad gäller Bahnhofs sparande av uppgifter eftersom EU-domstolen sagt att Sveriges datalagrande bryter mot mänskliga rättigheter. Så länge EU gör den bedömningen kan Bahnhof fortsätta som de gör och hänvisa till detta om Sverige skulle börja bråka med dem.
Skrivet av Solaris:
Skillnaden är, operatörer som Bahnhof är inte immuna på något sätt mot att det kommer ett väldigt oväntat besök vilket tid som helst på dygnet. Om argument som brottsprevention ges, så kan man ge sig fan på att åklagare kommer ordna fram dokument som ger polisen befogenheter att knalla in och beslatag varenda pryl som dom pekar på.
Även om EU och kammarrätten sänkte PTS' käbbel om datalagringen nu i Mars, så är de mer än pigga på att bekämpa brott.
Nu föll det här på proportionalitetsprincipen vilket innebär att ingreppet i en persons integritet måste kunna försvaras av brottets svårighet. Så frågan är istället om straffskalan på brottet och är det ett brott som kan generera fängelse i t.ex 2 år så kan du begära ut information och Bahnhof kommer då också lagra och lämna ut det i enlighet med rättegångsbalken (24 kap tror jag det är, får kolla det). Hur som helst, den svenska lagstiftningen hade formuleringar om att du kunde begära ut dessa personuppgifter om misstanke om brott förelåg, vilket alltså gick emot proportionalitetsprincipen och det var det som EU-domstolen underkände. Men det kommer inte ändras i vilket fall eftersom vi pratar bötesbrott och det då fortfarande är oproportionerligt med så ingripande åtgärder.
Om Bahnhof själva ska bli föremål för en så kallad gryningsräd dock så krävs det att det finns rätt bra på fötterna om att Bahnhof begått brott (ekonomisk sådan antagligen i så fall), men bara för att de har kunder vars ip-nummer förekommer i en torrentsvärm så ger det inte åklagare/polis rätten att storma deras verksamhet.
Är argumentet brottsprevention har jag extremt svårt att se att fildelning skulle kunna vara grund för att knocka ut en leverantör, detta enligt principer som fastslogs av hovrätten i piratebay-fallet, bristande gärningsculpa.
Skrivet av Bopper:
Dessa brev skickas väl ut som vanlig post? Vad händer om brevet försvunnit? Blir man stämd i tingsrätten då?
Nej, en analogi kan göras t.ex. till om en räkning skickas till dig, du är inte ansvarig för att den kommer fram. Det är därför de kräver kvittens när det levereras föreläggande från Kronofogde osv. Så egentligen om en räkning kommer bort och du får en påminnelse med avgift kan du ringa och få bort avgiften om du kan göra troligt att du inte fått första brevet. Men i det här fallet är det inte grund för stämning i alla fall.
Skrivet av Mindboggle:
Vad jag stör mig mest på är att dom skickat ett sådant kravbrev till mig på en film jag inte har tankat ner.
Jag har inte en chans att bevisa att jag är oskylldig medans dom kan förfalska bevis!
Bevisbördan är deras helt och hållet, du behöver inte bevisa någonting.
Skrivet av Ozzed:
I brottmål så är man väl oskydlig tills motsatsen är bevisad. Men det här är väl civilrättsligt? I så fall får du ju pröjsa dina egna rättegångskostnader, så även om du genom att anlita en dyr advokat kan bevisa din oskuld så åker du ju på att betala hans arvode. Och det lär bli mer än 5 000Kr.
Oavsett om det är brottmål eller civilmål kommer oskuldspresumtionen gälla skulle jag säga, men det är lite knepigt ordval eftersom civilmål oftast handlar om tvister. Här kan man säga att Njord hävdar att ett förhållande föreligger medan mottagaren anser att det inte föreligger, men det är upp till Njord att visa att det är som de säger. Så på så sätt genom att bevisbördan ligger på dem kan man ändå prata om oskuldspresumtion, men som sagt, det handlar egentligen om brott. Det fungerar ändå enligt samma princip.
Skrivet av Raphaei:
Jag är nyfiken på hur de resonerar kring vilka som anses vara fildelare.
1) Om man har netflix, eller köpt en skiva, riskerar man att få kravbrev trots att man har laglig tillgång till det materialet?
2) Hur är det om man är en vanvettig cybervigilant och laddar ner, raderar, laddar ner, raderar, dygnet runt med kanske <1% share ratio med avsikt att försura för dessa piratande IT-brottslingar? Har man 100Mb ner, varför inte liksom.
Går de exklusivt på aktuella biofilmer osv är nog 1) väldigt svår att motivera, men hur där det med 2)? Känns ju dumt att straffa dessa för att dela om de bara kollar IP på öppna trackers. Jag hänger med på principen att även om man har en 1:100 share ratio så är det fortfarande sharing, men i sådana fall tycker jag att de helt enkelt endast har 1% rätt i sitt synsätt, och när man har 99% fel är det svårmotiverat.
Fildelning är egentligen lite slarvigt uttryckt. Vad det egentligen handlar om är upphovsrättsbrott och där finns det vissa kriterier som behöver vara uppfyllda, bland annat måste det ske utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd och att det ska ha tillgängliggjorts till allmänheten.
1. Vad du ser på Netflix, köper på skiva osv är sådant som gjorts tillgängligt med upphovsrättshavarens tillstånd och är alltså inget du begår upphovsrättsbrott genom att konsumera.
2. I det här fallet däremot är du skyldig, detta eftersom du begår brottet även om du bara delar en del av något som är skyddat av upphovsrätten, så även om det är <1% är det fortfarande en del. Den lilla <1% har då tillgängliggjorts till allmänheten utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd och du har då begått upphovsrättsintrång.
Här blir det ändå förenklat tvistemål, s.k. FT-mål, eftersom det är en summa som understiger ett halvt basbelopp. En timmes advokatkostnader kan räknas in och jag tror det är del av affärsidén. Det blir helt enkelt billigare att betala 4500 till Njord än att anlita en advokat för 5000 och då få rätt.
Men det är också vad som talar för att Njord aldrig kommer driva det vidare, för kostnaderna det skulle innebära för dem själva skulle vida överstiga de 4500 de kan få in och de kan inte begära att få sina kostnader betalade då heller eftersom det är ett FT-mål.
