Säger ingenting om att man ska arbeta mot mobbning i skolorna, men motsätter mig att det har blivit så hippt och smittat av sig på samhället i övrigt att kalla sig kränkt för minsta lilla sak... Uttrycket har helt enkelt gått över styr.
Möter till och från 50-åriga män, som skriker som små barn, om att de är kränkta för både det ena och det andra..
Man får ju skilja på mobbning och enskilda kränkningar. Var mobbad under mellanstadiet och även under högstadiet låg jag väl på den lite lägre sociala statusen i klassen och blev retad och kränkt av 2 klasskamrater nästan varje dag under ett helt skolår, samt ibland hånad av en del andra, fått saker som papperskorg hällt över mig och blivit tillsagd att jag borde ta mitt liv. Jag blir riktigt riktigt upprörd över folk som gnäller över att vara kränkta för småsaker, som om det är värt att lägga energi på. Tyvärr är det enklare att ta hand om småsakerna och ignorera det mer allvarliga, det organiserade. Ursäktar om jag missförstod vad du försöker säga men som sagt blir jag upprörd över sådant.
Hur vet ni att det här är något litet? Varför ifrågasätta någons upplevelse istället för att gå till botten med orsaken till den? En anmälan betyder inte automatiskt att något bedöms ha gjorts fel eller att något måste förändras, det tvingar skolan till att utreda om något har hänt.
Är det inte konstigt då att självmorden ökar och att ungar har aldrig mått så dåligt som nu om arbetet man gör är bra?
du tror inte det var bättre förr då man helt enkelt inte gjorde så stor sak av av det?
Vet inte riktigt hur du lyckades snickra ihop den här logiken. Du tänker alltså att det är för att man har kränkningsanmälningar på skolor som gör att ungdomar mår "sämre"? Jag tror snarare att det handlar om ett flertal saker, dels uppmärksammar man och rapporterar händelser mer för att få en mer rättvis bild av hur utbrett det är, dels erbjuder sociala medier och en ständigt uppkopplad tillvaro en våldsamt mycket större arena för mobbare att verka på.
Smaklöst av dig som psykolog(?) att försöka "guilt-trippa" folk på internet som helt rättfärdig reagerar på ett överdrivet daltande och beskyddande i det offentliga rummet som sätter barn och människor i potentiellt livslånga, upplevda, offerpositioner. Alla mynt har två sidor. Sidan där individer (inklusive barn) stärks och uppmuntras till att försöka freda sig själva utan att istället vända sig till en tandlös andra part lyser med sin frånvaro. Finns det något sådant mobbbingarbete där barnen uppmuntras att verbalt eller fysiskt försöka freda sig som första alternativ (som ett exemepel för att illustrera poängen)?
Mobbning och dylik skit bland barn är precis som alla andra problem i den bemärkelsen att de hanteras mest effektivt nära sitt ursprung. Att eskalera till "vuxenvärlden" kan rent av vara kontraproduktivt.
Det här var så korkat att jag baxnar, "folk på internet som helt rättfärdig(t, sic) reagerar på ett överdrivet daltande". Hur fan vet du det? Har du någon som helst insyn i skolornas arbete mot mobbing och kränkningar? Har du någon aning om syftet, metoden eller resultatet? Har du nån aning om vad som hänt barnen där anmälningar upprättats? Har du någon som helst grund för din halmgubbe om att "barn och människor" sätts i "potentiellt livslånga, upplevda, offerpositioner"? Låt mig gissa, du "känner" folk eller så har du "själv upplevt hur andra hamnat där"? Det räcker inte.
För att svara på din fråga, ja, man har satsningar på att lära barn säga ifrån både när de själva upplever sig utsatta och när de ser andra bli det. Nej, man har inte försökt lära barn agera "fysiskt" för att "freda" sig eftersom det vore urbota dumt.
7800X3D - 7900XTX - QD-OLED 34" AW3423DW
