Döpa sina barn eller inte?

@maLakai:
Jag är 32 och har 4barn.
Inget av dem är döpta (fast jag själv döpte mig som 26åring)

Det tillhör inte idag att tvinga på barnen en religion, vill de gå med i kyrkan senare så fine, vill de konfirmera sig så får de väl döpa sig då.

För 2 av barnen hade vi en namncermoni, men det kändes ganska fånigt så det struntade vi i sedan.

Tycker personligen att det inte spelar någon roll. Barnet lider väl inte precis av att döpas? Likaså om det inte blir döpt.

Jag o frugan gifte oss t.ex. i kyrkan endast på grund av att hon alltid har drömt om det. Och nog måste jag ju säga att jag också tycker ett bröllop i en kyrka är trevligt och så. Allt som rör religion och sådant bryr jag mig inte det minsta om. Samma med dopet där... man kan ordna ett dop utan att blanda in religion, faktiskt.

Hittade en passande artikel ifrån idag i ämnet
http://www.bt.se/nyheter/fyra-av-tio-barn-doptes-forra-aret/

Jag tycker inte barnet blir automatiskt indoktrinerat bara för att det är döpt. Istället ser jag det som att man genom att döpa barnet ger barnet möjlighet att välja själv när det är stort. Döper du det inte har du i princip bestämt att det inte ska få bli troende.

Jag har inte varit i kyrkan sen konfirmationen, men jag tänker döpa mina barn eftersom jag tycker det är en fin tradition, en fin tillställning.

Man kan välja att döpa sig när man blir stor också. Det är inget krav att göra det som bebis.

Ja, är man inte religiös så döper man sig såklart inte.

Våra barn är döpta. Lite svårt att få in dottern på kloster om hon inte är det. Pojken blev döpt för att det inte skulle bli orättvist. Jag struntar annars i vilket (utom det där med kloster), militärskola är ju inget vi har här i Sverige...ännu.

Jag är inte med i Kyrkan, ej heller frugan men hon är troende.

Religion eller organiserad vidskepelse är ju så förra årtusendet.

R'amen!

Förstår inte riktigt problematiken?

Dop eller ej saknar väl egentlig betydelse idag. De flesta gör det väl bara för att hålla på traditionerna?

Sedan är det ju inga problem att begära utträde ur svenska kyrkan när det är dags för beskattning.

Hej och grattis!

Jag har två barn som inte är döpta. Jag tycker det är märkligt att "tvinga" in barnen i något man uppenbarligen inte tror på själv (tradition eller ej). Givetvis får mina barn döpa sig senare i livet om de så önskar. Min bror med sambo löste det med en namngivningsceremoni som jag såg nämnts tidigare i tråden, det kändes väldig avspänt och mysigt gentemot de dop jag fått bevittna med vänners barn som mest känts som en pina att ta sig igenom.

Vad gäller konfirmationen senare i livet så är jag av samma åsikt där som med dopet: Visst är det kanske en rolig grej, men man bekräftar ändå sin tro...

Jag är själv inte döpt och har aldrig lidit av det. Idag skulle jag aldrig någonsin bekänna min tro till något jag inte tror på så varför påtvinga någon annan det, någon som inte själv kan fatta det beslutet?

Jag hymlar såklart inte med att jag är partisk i frågan som odöpt hedning men oavsett beslut så önskar jag hela er familj välgång och lycka!

Edit: Tempusfel

Vad är poängen med namngivningsceremonier egentligen? Man vill ha ett dop fast inte bli medlem i kyrkan? Känns som ett märkligt jippo för att få gåvor av familjen. Känns som en dålig kompromiss av att inte döpa och att döpa ungen?

Dina föräldrar valde att försöka bevara vidare sin religösa tro till dig, deras barn. Du valde att vänta med att gå ur kyrkan, och du skyller på dom? Märkligt att skylla sina egna val på någon annan. Det är inte som att dom tvingade dig till kyrkan varje söndag i 20 års tid. (antar jag)

Ställ dig själv frågan om huruvida du skulle vilja bli intvingad i ett religiöst samfund du aldrig hört talas om utan att du har något att säga till om i frågan. Det är för de flesta fullständigt otänkbart som vuxen, men som barn är det okej ... Märklig syn folk har på barn ibland!