Min chef kallar mig vekling

Om det var rätt eller fel att ta ut en sjukdag är ju inte speciellt relevant, det kan lösas på ett konstruktivt och respektfullt sätt. Så där uttrycker man sig inte och framförallt inte som chef.

Själv hade jag inte kunnat jobba med en sån chef och sagt upp mig. Det är dock inte nödvändigtvis ett råd jag vill ge till ts.

Har inte läst igenom hela tråden. Känner igen delar av beteendet din chef visar upp.
Jag tycker att du ska söka nya jobb och ange detta som anledning när du väl säger upp dig och har klart med nytt jobb.
En chef helt utan empati är inte ett arbetsklimat att jobba kvar på. Särskilt inte i en mindre firma.

Beklagar sorgen! Önskar dig en skön semester. Ut och leta jobb när du får ork till det.

Din chef är en okänslig idiot som verkligen inte borde ha sin position. Det borde ligga i hens högsta intresse att du trivs på din arbetsplats vilket en chef inte medför genom att försöka förminska sina arbetare och få dig att känna skuldkänslor för att du inte är en "krigare". Jag hade börjat leta efter en ny arbetsplats.

För att om man vet vad det kommer bli så underlättar det för alla inblandade att få informationen så snart som möjligt? Den sjuka behöver inte ställa klocka och kan sova ut, någonting som är kritiskt för återhämtning och extra viktigt då sjukdomar har negativ inverkan på sömnen för många. Chefen kan ifall behovet finns agera på informationen så snart som möjligt. Det kan behövas planeras om, hitta ersättare och massor annat. Ligger saker planerat på morgonen så vill nog inte chefen ha reda på att den anställde är sjuk samtidigt som det ska utföras.

Vad är vinningen på att, ifall man vet med säkerhet eller hög sannolikhet, vänta med att sjukanmäla sig? Bedömer jag att det är hög risk att jag inte kommer kunna arbeta dagen efter så informerar jag min chef så tidigt som möjligt att risken finns. Mår jag bättre än vad jag trodde så jobbar jag hemifrån (för andras säkerhet då möjligheten finns) eller om det blir som bedömt eller värre så vet chefen situationen. Jag avvaktar däremot ifall jag är osäker på hälsosituationen, informerar först när jag bedömer sannolikheten som hög eller säker att jag inte kommer kunna arbeta dagen efter.

Sedan rörande den givna frågan ifall det finns situationer där man kan veta kvällen innan ifall man kommer kunna gå till jobbet? Självklart, skulle till och med säga att det är årets tema. Finns flera sjukdomar som har samma rekommendationer, för sjukfrånvaro är lika mycket att återhämta sig själv som att hindra att andra smittas. Att gå till jobbet sjuk med något smittsamt är respektlöst för kollegorna och kasst ur ett företagsekonomiskt perspektiv.

Sedan finns det personer som utnyttjar sjuksystemet (antingen icke existerande eller medvetet överspelade symptom) för extra ledighet eller hypokondriker (behandlingsbart), men det är ju ett orelaterat problem till att anmäla sig kvällen innan?

Förstår inte hur det är curling, är väl snarare ett tecken på ansvarstagande att man proaktivt informerar chefen om risken och värdesätter återhämtning gentemot att komma sista minuten?

Säg att du inte uppskattade det och säg att du ringer facket.

Idiot till chef... ta det med facket.

Beror på. Var du sjuk eller inte? Man sjukanmäler sig när man är sjuk. Men istället kunde chefen frågat hur du mår och vilken sjukdom du har på ett snällt sätt. Kanske är du snorig? I så fall ska man vara hemma, symptom som snuva o.s.v.

Edit: Chefen antyder att personen inte är önskvärd på företaget. Det känns överdrivet hårt så det där borde du ta ett snack om med din chef när du mår bättre.

Idiot svar, personen saknar all form av empati och är en sådan chef som kör folk in i väggen och sen kastar bort dom utan att blinka.

tyvärr kan inte facket göra nått åt detta, eftersom chefen inte har gjort nått fel.. Sen att han tydligen inte har nån empati är en annan sak..

Does not compute..
Artikeln gäller djur som är sjuka, i TS fall är djuret dött och TS sjuk.
Husdjur har olika känslomässig inverkan på oss alla, vissa betraktar dom som familjemedlemmar, andra som accessoirer. Att förringa någons sorg när ett husdjur går bort är bara ignorant och empatilöst.
Sen att chefen vill ha krigare... Suck, bara sök nytt jobb. Det är inte värt att ha sådana 'chefer' runt sig. Det han kör är management by fear, att du ska känna dig dum och rädd för att göra 'fel'. Ett sätt att utöva makt och kontroll.
Det är dock arbetsgivaren som ska bedömma din arbetsförmåga vid sjukdom, men jag har aldrig på 40 år varit med om att någon blivit nekad ens för lätt bakfylla. Skulle det hända kan du få ersättning av försäkringskassan istället.

Hade min chef hävdat att jag inte kunde ta ut en sjukdag p.g.a. att mitt djur är dött inte är en anledning, då hade jag förmodligen "råkat" stuka foten i trapphuset eller skurit mig på en konservburk - Bara för att göra en poäng nästan

Nu är det jag skrev ovanför lite "hyperbole" (överdrivet beskrivet), och jag förstår varför man enligt Socialförsäkring inte kan se husdjur som en ursäkt. Men verkligheten för många är att ens husdjurs bortgång kan påverka en såpass emotionellt att det lika gärna kunde varit ens förälder, och man kan enkelt bli såpass lamslagen (orkeslös, schocktillstånd och/eller sorg) att jobb/skola inte är gångbart - I alla fall i någon större grad utav produktivitet, med andra ord så skulle potentiellt en arbetsgivare betala dig full lön för att rulla tummarna i vilket fall.

Rätta mig om jag har fel här nu, men är det inte fullt rättfärdigat att sjukanmäla sig av psykiska skäl? Visst kanske det låter fel att sjukanmäla sig för att man är ledsen men förlusten av ens husdjur är extremt påtaglig och kan orsaka både stress och depression. Vill chefen komma fram till vad sjukdomsorsaken är så får väl han hålla ett rehabiliteringssamtal med personen i fråga och inte avfärda någons sjukdomsanmälan på ett sådant respektlöst sätt.

Jo jag tycker det har klargjorts i tråden att det faller inom reglerna. TS gjorde formellt inget fel.

Arbetstagaren, den anställde, har långtgående rättigheter eftersom vi bor i just Sverige. Detta fungerar bara om den finns en förhärskande attityd och uppfattning om gemene man faktiskt lägger band på sig själv och strävar efter att inte behöva den hjälp som staten är garant för. I den mån som den uppfattningen eroderas så ökar misstänksamheten gentemot andra medborgare. I samma veva så stärks och stigmat att ta hjälp och be om hjälp när man faktiskt behöver.

Ovan stycke är extremt svepande och grovhugget. Det belyser, enligt min mening, vikten av att alla medborgare har en slags personlig filosofi om att alltid lägga så mycket ansvar som man förmår på sin egna axlar.

Den ganska betungande slutsatsen är att även om man inte gjorde "fel", så utesluter det inte att man kunde ha agerat ännu bättre. TS hade kunnat kommunicerat bättre och den ambitionen kunde (borde?) ha väckts av disonnansen mellan sorg och sjukdom. Och för att förebrå kritiken "men regeln säger ju att det räknas..."
Är det verkligen där vi är? Är det rimligt att låta institutionella regelverk diktera kommunikation istället för att acceptera det faktum att alla inte skriver under på allt tankegods som skrivs in i statliga styrande dokument? Den springande punkten måste ju vara ambitionen att inte missförstå varandra. En god relation mellan vilka två människor som helst bygger inte på något jäkla nedklottrat regelverk. Det kommer senare.

Hur hade kommunikationen kunnat gå bättre till? Vetskapen om att hans katt hade gått bort var ju etablerad på arbetsplatsen redan och han meddelar både chef och personalansvarig om att han kommer vara sjukskriven imorgon? Eller har jag missat något här?

Standard på i princip alla arbetsplatser jag varit på är att sms:a vid sjukfrånvaro. Varför visar det på brist på arbetsmoral?

Tvärtom på de platser jag varit. SMS eller e-mail accepteras inte, det ska vara ett telefonsamtal.

Nu tycker jag inte att det är brist på arbetsmoral att smsa även om jag själv ringer när jag sjukanmäler mig fungerar på min arbetsplats.
Känner man att man behöver ha det dokumenterat som bevis är man antagligen på en dålig arbetsplats eller så nyttjar man sjukfrånvaro så mycket att man blir ifrågasatt. Men det går spela in telefonsamtal (osäker på om man måste tala om det för motparten först?).

Om trådskaparen ringt istället så hade antagligen chefen inte vågat uttrycka sig som den gjorde i SMS. Eller så hade trådskaparen kunnat ifrågasätta det och fått svar direkt. Vilket han kan göra över SMS också men då hinner chefen hitta på massa bortförklaringar "ne det var bara ett dåligt skämt" osv.

Jag kommer inte ihåg om chefen kände till kattens frånfälle. Möjligheten att alltid göra bättre tar jag som en konstant. Ett sätt att kommunicera med större försiktighet hade varit att be om ledigt istället. "Hej, jag mår inte så bra [pga helt outtalde anledningar] och jag skulle behöva vara ledig imorn...."