NiMh-batterier som är nya eller har legat väldigt länge oanvänt eller mycket liten cykel-djup behöver formeras med ett antal fulla uppladdningar och urladdnings-cykler innan de får upp full kapacitet. Man kan jaga fram över saknade 20% i kapacitet med ett antal fulla cykler på kort tid - Detta gäller de flesta uppladdningsbara batterier som blybatterier också (LiIon-batterier är detta dock mindre tydligt och i de flesta ingen alls och visar på minimal kapacitetsförlust per laddningscykel redan från början).
Så var det också på NiCd-tiden att cellerna som tillverkades behöver gå några cyklings-varv innan kemin hade hitta sin önskade form i elektrod-massorna - NiCd var också berömda på att bli 'tomma' plötsligt fast det fanns rätt mycket kemisk kapacitet kvar (även kallad 'minneseffekten') och har att göra med omkristallation av de aktiva ämnena från väldigt fina partiklar till större partiklar för den delen som inte cyklades vid ur och uppladdning med mindre yta som följd (och därmed kunde inte lämna lika mycket ström, vilket då upplevdes som plötslig spänningsfall). För att slå sönder dessa större kristaller till finare igen så måste man köra några enstaka fulla ur och uppladdningscykler då och då om man normalt bara kör ut batterierna delvis - sulfatering av blybatterier drivs av samma orsak att större kristaller av blysulfat kannibaliserar på de mindre kristaller (på samma sätt som fluffig nysnö omvandlas till grövre issnö efter en tid och kraften som driver detta är ytenergin som frigörs när man minska ytan/arean på kristallerna) och når de över en viss storlek så kan inte processen reverseras, dels för att material har flyttat sig fysiskt och spränger sakta sönder beläggningen när sulfatkristallerna blir större och att kristallerna över viss storlek leders ström väldigt dåligt.
