Hjälp mig sluta snusa tråden

Har inte läst hela tråden. Men kan dela med mig av min erfarenhet hittills.
464 dagar utan snus.
Jag slutade cold turkey. Tror inte på något annat. Nedtrappning innan man slutar kan vara vettigt dock.
Första 3 veckorna var helvetet på jorden. Sömnlösa nätter, genomsvettade lakan. Extrem trötthet och brainfog. Arg.
Akuta abstinensen minskar efter 3 veckor. Efter det är det långsamt lättare. Dock kraftigare skov när man söker sig efter snuttefilten vid minsta motgång. Ärligt talat tyckte jag att det var ett rent helvete i flera månader.
Vill minnas att efter 5 månader nån gång slutade jag sträcka mig efter snusdosan på nattduksbordet (som inte fanns) när jag vaknar på morgonen.

Riktiga vändningen kom för mig efter 9 månader, som är en viktig målstolpe att sikta på. Efter 9 månader går det mycket lättare.

Skriv och läs andras dagböcker på slutasnusa.se är ett bra tips till de som försöker sluta.

Efter 464 dagar, jag blir fortfarande djuriskt sugen på snus, ibland. Men inte varje dag eller ens varje vecka. Djävulen på axeln kommer ofta med argument. "Hörru vad fet du blivit, du vet att du går när 5kg bara av att börja snusa igen.", "Det kostar ju inte särskilt mkt ens".
Jag tror det är viktigt att ha med sig att man inte blir "botad" efter en viss tid. Det är ett befintligt beroende man hanterar resten av sitt liv.

Jag slutade också cold turkey och har samma erfarenhet av de tre första veckorna. Känner att jag kan klara sluta med vad som helst eftersom jag klarade det utan att börja snusa igen. I höst blir det 12 år sedan jag slutade.

La av tvärt med både cigg (hemrullade utan filter) och snus för 5 år sedan efter att ha hållit på runt 40 år (med div uppehåll på som mest ett par år), har aldrig någonsin mått så djävulskt dåligt som de första 4-5 veckorna, ren & skär ångest, sov inte överhuvudtaget, hjärtklappning, skakis, svettades som en gris, helt galet. Kommer aldrig få ett återfall igen för det innebär att jag genomgått den skiten i onödan, det kommer aldrig att ske...

Jävlar! Sjukt bra jobbat!
Jag är redo att ge upp vilken dag som helst

Det värsta har du bakom dig, och enda alternativet är att behöva leva igenom det fler gånger... ta ett steg tillbaka och se vad tobaken låter dig lura dig själv med

Jag blev hjälpt av att tänka på att alla ansträngningar jag gjort hittills för att sluta snusa skulle bli ogjorda om jag började igen. Hur många andra saker som man jobbat med i flera veckor är man beredd att kasta överbord för att det var en jobbig dag idag?

Ca 3 veckor nu utan nikotin. Har ett jädra nikotinsug. Tyvärr försöker jag bedöva det med socker, äter lite för mycket skit just nu så har lagt på mig en del. Men det är svårt. Vill gärna dämpa suget på något sätt.

Träna är också bra!

De första dagarna var svårast, svettades som en gris i en början, men det är lätt värt det.
Det går över snabbt, för mig tog det runt 1v, sure, fick lite svettningarn ibland, men körde på.

vet inte hur länge jag varit utan nu egentligen, men båda gångerna slutade jag tvärt, även om det inte var ett problem så är det konstanta suget ett problem...

första gången: håll mig utan i 3 - 4 år helt... fick sedan mer och mer problem med restless legs och lite annat gott... letade allt som kunde hjälpa och till slut köptes även en dosa för att slippa bråka med suget. När det lugnat ner sig 1 år senare, slutade jag igen. Precis som förra gången helt utan direkt.

Spontant som jag minns att jag fått dessa gånger är: Svettas första veckan (absolut torr japp japp så sover man gott ändå) och en massa saliv som en fontän i truten

Som sagt, vet inte hur länge sedan jag "slutat" sedan sist... MEN, det jag ännu kan göra utan att köpa en dosa eller öka suget (mer än jag ändå har dagligen), är att ta en snus ibland (kanske en gång per månad), gärna starka prillor så det snurrar och jag mår illa så blir man inte sugen igen på ett tag.

Det bästa man kan göra är nog att försöka intala sig själv om att det går att leva med suget. Inte alla har den där genen som gör att det "bara är att sluta". Själv nikotinfri sedan förra hösten, då jag var till en specialist som påtalade att jag hade irriterade stämband och nog borde tänka på att lägga ner snusandet. Suget finns där, men jag har/fick en bra anledning att låta bli. Så ett tips kan ju vara att gå till någon specialist och be dem kika ner i halsen - kanske inte så kul, men lärorikt!

Nu har jag slutat snusa sedan några år tillbaka och min eviga tröst och incitament till att inte börja igen är att jag fick tillbaka en bra sömnrytm. I alla år så har jag haft sömnproblem men detta löste sig efter jag la av med nikotin.

En tröst till Er alla som försöker och är på god väg är att sugen kommer "blekna" för varje dag som går. Visst, ibland kan jag efter alla år då jag inte snusat få en känsla att "jäklar vad gott det hade varit" men det är en kort stund jag känner så.

Ibland så brukar jag ta kompisens dosa och suga in ett rejält andetag av tobaksdoften och titta på när jag får gåshud, det är sjukt hur djupt ett begär sitter och hur man ägd man faktiskt är av beroendet. Men jag lyckades efter 2 misslyckade försök och hoppas att jag kommer klarar detta livet ut.

Lycka till alla som försöker ge upp...det är tufft men det går.

edit: Jag anser att det är två saker man behöver bryta, det ena är ju beroendet av nikotin det andra är vanan. Alla nikotinfria "underläppen" grejjer hjälpte mig att besegra det första beroendet. Men det är såklart väldigt individuellt.

Det blir värre första två veckorna och efter en månad ungefär är man tillbaka på normal nivå skulle jag säga, sen är det den mentala biten mest att man har lite sug och tankar. Framförallt sammanhang när man brukade ta en, som efter maten eller med en bärs

13 månader snusfri. Jag snusade i 11 år. Gick till tandläkaren (jag hade duckat detta i flera år) och fick mig ett uppvaknande. Tandkött växer inte tillbaka och det blev en rätt dyr historia att laga och snygga till skadan jag orsakat mig själv. Slutade samma dag jag var där. Nu är munhälsan toppen och jag saknar väldigt sällan snus. Personligen tycker jag att nikotin är en tråkig substans att vara beroende av. När man inte längre får nikotinkickar tar man bara en snus för att det är gott ibland och för att inte vara sugen på snus. Sämst.

En vecka. Fysisk abstinens är inte så farligt (hittills). Besvikelsen jag känner när jag sätter mig med en kopp kaffe och det slår mig att "jag inte har snus" är påtaglig.

Håller helt med. Tidigare rökare och jag är en av de snusarna som föredrar cigg alla dagar i veckan (om det inte hade varit direkt suicidalt att röka). Visst blir det lite samma när man röker hela tiden, men det fanns ändå någon form av ordentlig injektion i bruket. Som snusare har jag en prilla under läppen 24/7. Som fentanyl på dropp. Medan ciggen var en ordentlig horsemacka. Nåväl röka kommer jag aldrig mer göra, hoppas jag kan sluta med snuset.

Vet inte vad som är bäst. Att sluta helt eller att försöka begränsa sig med t.ex. en prilla på jobbet eller senare på kvällen.
Kanske beror på hur hårt man snusat.

För mig var det enklast att sluta helt och då har jag snusat dagligen i ca 25år.
Slutade i mitten av juni i år, då snuset tog slut och jag kände att det var dags.
Efter 2 veckor tänkte jag inte på snus så ofta och nu har jag helt glömt av det.
Tycker fortfarande om doften, men känner inget måste längre.
Om man vill och håller ut, klarar man att sluta.

Har dragit ner väldigt mycket och funderar på att gå cold turkey (igen), senaste gången jag var snusfri var nog 3-4 år sen och man mår så mycket bättre om man lyckas, speciellt magen mår bättre

5 månader snusfri nu. Nu tänker jag inte så mycket på snus längre. Det har fått bli morgonkaffet som är min last i vardagen. Enda återfallet jag har haft är en cigarett när en familjemedlem var med i trafikolycka då vart jag lite stressad så då sökte jag mig snabbt till nikotinet men förutom det så har jag varit helt ren.

fd snusare sedan till och från i 20år. Jag ser det dock inte som att jag aldrig får snusa igen, känner jag för börja så gör jag det. Det känns lite lättare att hålla upp då