Fråga en präst (Svenska Kyrkan)

Tycker ni gör ett fantastiskt jobb! Bra att ni finns och hjälper alla dessa stackare som har det tufft i livet. Även om jag själv inte är troende så finner jag att den gemenskap och budskap som omfattas Svenska kyrkan är något väldigt fint.

Till min fråga: Hur kommer det sig att du just ville bli präst?

Jag vill inte hijacka tråden, men då ämnena intresserar mig och jag också är präst sedan fyra år tog jag mig friheten att ge mina 50c på de mer teologiska frågorna jag kunnat hitta i tråden. Jag är också nyfiken på vad Albanach skulle säga. Jag skriver på ett så kortfattat sätt jag kan, hur jag själv skulle svara för vad det är värt, och jag har inte intentionen att gå in i långa diskussioner. Jag gillar att diskutera, det är inte det, men det tar ofta en enorm tid och vi väntar just nu vårt andra barn, utöver att jag har två jobb att göra och en teologisk avhandling att skriva

Jag ser ingenting (i princip) som är i grunden oförenligt mellan den världsuppfattning jag har nu, och den världsuppfattning som jag hade innan jag blev troende eller präst. Men med det sagt, jag antog aldrig som icke-kristen att världen reducerar till endast materiella kategorier. Däremot så "tillkom" information längst vägen, som jag gradvis fann mer plausibel och som rentav gjorde min totala åsiktsmängd mer koherent. Jag började plugga religionsvetenskap efter gymnasiet när jag var 19, och blev troende när jag blev 21. Världsuppfattningen jag hade när jag var 19 är intakt; historien är en kedja av händelser där somliga är kausalt relaterade på fysiska och icke-fysiska sätt, där somligt av det har en effekt som vi betraktar eller utvärderar som en evolution, etc. Däremot har ny information tillkommit för mig, såsom att denna kedja av händelser initierades av någonting som själv är icke-orsakat, vad teister kallar Gud. Därtill att Gud styr denna kedja av utveckling, på sätt som synes regelbundna och förutsägbara efter t.ex. naturens lagar eller andra intermediära orsaker, eller genom extraordinära ingripanden som vi just nu har svårare att förklara. Osv.

Somliga har upplevt sig motiverade att skära halsen av fredliga människor av religiösa skäl, andra har upplevt sig motiverade att gå runt på Indiens gator för att ta sig an bebisar som är lämnade vind för våg, om inte annat så bara för att de dem en värdig begravning, av religiösa skäl. Religion som sådan verkar så kunna rikta människor till gärningar och tankesätt som både är onda och goda. Jag tror att det är svårt att värdera netto-effekten av hela kategorin av religion, genom hela världens historia. I synnerhet som man ibland inte vet, om en människa i första hand motiverades av religiösa skäl eller i själva verket av andra skäl. Med det sagt, det verkar som att människor överlag har en läggning till det religiösa (se Geels, den religiösa människan). Endast ~4% av USA bekänner sig som ateister, t.ex. Och om människor, även efter åtminstone två århundraden av sekulära strömningar, fortfarande envisas med att vara religiösa, tycker jag att det verkar rationellt att i så fall försöka verka för att utbreda religionstolkningar som överlag är konstruktiva för alla. Jag har i tio år jobbat med ett forskningsprojekt som handlar om relationen mellan kristna dygder och samhällsgemenskapens gemensamma goda. Jag behöver inte, och har aldrig sett det som min uppgift, att "försvara religion". Däremot så tror jag att det finns mängder av goda skäl att tro att kristna gemenskaper har mycket konstruktivt att bidra med till samhällsgemenskapen i stort. Om man ska vara den som är den, tror jag det är mera förnuftigt att driva tesen att ateismen som ståndpunkt varit mera destruktiv än teismen. Under sin enormt korta livslängd så har den explicita ateismen, på de få platser där den uppstått, framför allt under kommunistiska regimer, korrelerat med hittills oöverträffad ondska. Det har inte teismen.

Svar: Stalins folkmord har en sak gemensamt med berättelsen om floden, att mängder av människor dog, men det är allt. Gemensamt för t.ex. kommunistiska folkmord är att mängder av oskyldiga människor mördades, vilket ju är orättfärdigt apriori. Samma villkor gäller inte för berättelsen om floden. Den börjar ju med att beskriva hur precis varje människa blivigt vansinnigt orättfärdig, utom Noas familj. Den senaste filmen om Noa (den med Russel Crowe eller vad han heter, killen i gladiator) försöker att tolka händelseförloppet och är man väldigt bekymrad om flod-berättelsen kan man se den - väldigt mycket är fantasifulla ornament som inte finns med i Bibelns berättelse, men de moraliska bevekelsegrunderna för floden i första hand blir tydliga.
Om man ser det i dess mest principiella plan; jag har inget problem med att brottslingar blir straffade. Jag har heller inget problem med att "tillräckligt brottsliga" personer blir straffade till döden, däremot blir problemet att förstå vad som utger tillräckliga skäl för det och om man kan vara tillräckligt säker på att så skett. Givet att det är svårt för oss att nå så hög säkerhet, är dödsstraff i praktiken i samhället så problematiskt att det i nästan alla omständigheter bör förbjudes. Men i teorin, givet att skälen är tillräckligt säkra och starka, har jag för egen del inget problem med dödsstraff. Mitt svar på frågor om floden skulle gå ut på att beskriva floden som en form av straff, där varje människa (utom Noa) befinns tillräckligt brottslig för att förtjäna ett straff till döden. Att försöka försvara floden-scenariot går så ut på att visa hur det kan vara rimligt att anta att så många människor är så skyldiga. Och en kritik av floden-berättelsen skulle så, för mig, gå ut på att på något vis ifrågasätta omständigheten att så många människor kan befinnas så skyldiga, eller också på något vis försika visa att inget brott kan förtjäna ett straff till döden. Men hursomhelst - kommunistiska folkmord gav människor det högsta möjliga straffet på grunder som uppenbarligen är otillräckliga, och av dessa skäl skulle jag förklara hur det är möjligt att ge en typ av utvärdering av t.ex. kommunistiska folkmord och en annan typ av utvärdering av berättelsen av floden.

Svar: kristna tror att Gud känner också framtiden, sålunda också vad som skulle ske i Eden innan det skedde. Innan tid-rummet skapades så tror jag att Gud kunde ha valt mellan miljarders miljarder av möjliga världar, där varje möjlig värld utgör en unik kombination av kvasi-kausalt relaterade händelser. Gud kunde ha skapat en värld där jag, av fri vilja, blev medlem i Swec 2001 istället för 2002, t.ex (och detta är en typ av svar på hur Gudomligt förutvetande och fri vilja kan vara förenliga, som kallas molinism). Mitt kanske största teologiska problem just nu, om jag ska vara ärlig, är frågan om Gud, när han valde vilken möjlig värld, av alla tänkbara, som han valde att förverkliga - varför han valde just den som vi nu är i. Mer specifikt: jag antar att Gud är sådan att han skulle välja, av alla möjliga, den vars "netto-välfärdsnivå" eller "netto-lyckonivå" eller så, är den allra "bästa". Mitt problem är då hur jag ska kunna se, att den vi nu lever i, är den bästa.
Att förklara hur händelserna i Edens lustgård är möjliga, i den bästa möjliga världen, är för mig inte svårt. I t.ex. påsknattens prefation (en särskild sjungen bön innan nattvarden), sjunger Romersk-Katolska präster: "O lyckosamma misstag ("felix culpa"), som ~ledde till att vi fick en så stor frälsare". Kontentan är att somliga händelser, som vi med den data vi har för stunden, synes vara överlag negativa, kan vi behöva omvärdera när vi i efterhand ser vad de faktiskt har lett till. Jag tror att händelserna i Eden var typ nödvändiga, givet att Gud synes ha sett det som ett högre gott att vi skulle ha en fri vilja hela tiden, än att världens nivåer netto-lycka skulle vara perfekt konstanta över all tid. Det är en annan tankenöt för mig; att Gud synes värdera människans frihet så mycket högre än andra omständigheter som hade varit möjliga givet att människan inte hade så stor frihet.

Svar: Jag är inte säker på att kristna behöver anta att Gud har skapat sjukdomar. Det finns däremot uppenbarligen negativa effekter av att skapelsen sedan "tid-event x" inte synes vara i perfekt ordning, vilket manifesterar sig på olika vis. Däremot tror jag nog att kristna teoretiskt sett måste kunna förklara, hur världen trots denna omständighet är sådan att Gud värderade den som den bästa möjliga världen (se ovan).
Att världen INTE är den bästa möjliga världen, hörde till ateisten Hedenius (Filosof på Uppsala Uni) främsta punkter av kritik mot t.ex. den kristna tron. Hedenius ansåg att givet teismen är Gud, bland annat, allgod på ett fullständigt okvalificerat sätt, så att världen han har valt att skapa måste vara den bästa. Så här uttryckte han inte sig, men jag skriver så, då det i mina ögon är den maximalt välvilliga tolkningen av hans argument. Men det innebär t.ex. det här, att när jag häromsistens skulle besöka Uppsala Domkyrka för en andakt, så gick några turister förbi och utsöndrade en flatulens (fis), vars odör störde min andakt. I Hedenius tankesätt gör detta teismen mindre plausibel; för om Gud finns, om Gud är allgod och allsmäktig, så skulle han inte valt att skapa en värld där denna fis framträdde vid tidpunkt x, HELLRE en värld där denna fis INTE utsläpptes vid tidpunkt x. Så vadan denna fis vid tidpunkt x? Om jag vill vara teist måste jag teoretiskt sett (obs) kunna ha en möjlighet att förklara hur den, eller valfri annan ostensibel netto-onytta, är förenlig med teismens uppfattningar om Gud som allgod och allsmäktig. Jag orkar och kan inte just nu förklara hur det KAN finnas sätt att se hur fisen, och vadhelst som för oss synes framträda som en netto-onytta är förenlig med idén om att Gud är allgod och allsmäktig och har valt just vår värld därför att det är den som frambringar den maximala netto-lyckan totalt sett. Jag tror dock att det faktiskt finns möjligheter att anta att de är förenliga. Jag gör faktiskt det.

Jag känner inte till hela kontexten av griftetalet och så (begravningstalet), och jag vill därför inte kritisera någon av mina kollegor. Däremot så tycker jag att såna uttryck lätt kan uppfattas som förenklande (om de inte förklaras på något sätt), och jag tror att det är viktigt att i en begravning inte förenkla sådant som är svårt. Att barn dör eller far illa är bland det mest tragiska som kan ske, och jag skulle själv inte satsa på att i sammanhanget av en begravning försöka förklara det på nämnda sätt. Även om jag är säker på att prästen avsåg det som en sorts tröst.

______________________________________

Det finns många bra frågor och problem i anslutning till religion och kristen tro, och somligt kan kristna inte ge tillräckliga svar (eller ens resonemang) kring. Men jag ser det som analogt med t.ex. läkare eller medicinska forskare. Jag tror att det är fullt möjligt för en medicinsk forskare att vara duktig eller berättigad, trots att han eller hon t.ex. inte vet varför människor får cancer, eller hur cancer perfekt kan botas, osv. På samma sätt så tror jag att en kristen kan vara förnuftig, trots att han eller hon inte nu eller kanske någonsin kan ge svar på frågor som är ännu svårare; de svåraste av tillvarons frågor.

Jag tror att det är bra att det finns någon/några kristna, som kan ge någorlunda plausibla svar på de mest omedelbara implikationerna av sin tro, såsom "det ondas problem" eller liknande. Och för dem som är intresserad av dessa problem, finns det enormt bra svar. Om man är intresserad av att "sätta dit" kristen tro, skulle jag rekommendera vederbörande att först börja läsa Richard Swinbournes "Providence and the problem of Evil" t.ex. Och för den som är mer generellt intresserad av relationen mellan Guds existens och vetenskapliga iaktagelser, kolla upp William Lane Craig. På Youtube finns hans debatter med världens mest framstående ateister och agnostiker.

Det finns så ett professionellt skrå av teologer och filosofer som kan ge förklaringar av kristen tro i anslutning till olika problem. För jag hoppas att folk här har förståelse för att man inte utan vidare kan anta att varje kristen vid varje tidpunkt, ska kunna ge utförliga filosofiska svar på var och en av tillvarons svåraste frågor för att kunna betraktas som åtminstone normalförnuftig.

Eh

Jag har jobbat 30h de senaste två dagarna och får så ut en genomsnittlig timlön som är lägre än folk får som krattar löv för kommunen. Men jaå, slackers gonna slack, så är det ju i varje jobb. I många jobb finns det sätt att kvantifiera arbetsresultat, jag har t.ex. varit säljare och där kan man inte komma undan med att slacka hur mkt som helst. Resultat av prästers arbete är svårt att kvantifiera hursomhelst, även om jag så att säga i själ och hjärta fortfarande är en sorts säljare till min mentalitet och vill "maximera frälsningen" också i termer som man kan mäta, såsom dop, konfirmation etc. Med det sagt, jag kan förstå om mera "vanliga arbetare" kan se på präster och säkert undra hur de spenderar sin tid ibland. Jag köper lunch på ICA, där kassörskorna ju sitter är 9-17 eller nåt. Det är lätt att se hur de jobbar. När jag tar joursamtal för 112 kl 22-02, eller 02-06, och försöker förmå folk att inte ta sitt liv eller så, är det ingen som ser det. Likafullt så tror jag att det är ett viktigt jobb för samhällets goda.

Rolig och intressant tråd!
Har själv ingen fråga men följer tråden med spänning!

Nu när vi har två prällar här så kan jag passa på att fråga båda: har ni någonsin utnyttjat er maktposition på ett oetiskt sätt, och i så fall hur?

Tänk på att ni inte får ljuga och gud läser SWEC.

Hur kommer det sig att du postar på Sweclockers?

Är det för att du generellt intresserar dig för datorer?
Jag läser att du gillar datorspel, vilka spel spelar du helst, och spelar du multiplayer med primärt kristna vänner eller alla typar människor?

Finns det datorspel som du undviker pga. din kristna tro, eller som präst?

Som uppväxt i ett prästhem kan jag kanske svara på lite av frågorna ur ett lite annat perspektiv än @Albanach och @fesoj gör.

Först en snabb bakgrund.
Min pappa prästvigdes 1974, som sin första tjänst var han domkyrkoadjunkt i avaktan på att arbetet med en nybildad församling skulle slutföras, därefter blev han kyrkoadjunkt och församligspräst för Skäggetorps församling.
Några år senare, 1979, valdes han, med kunglig dispens (han hade inte gått klart delar av utbildningen än), till kyrkoherde för ett pastorat innehållande fem olika församlingar där han blev kvar i cirka 7 år innan han blev ombedd att ta en kyrkoherdetjänst i ett jämtländskt pastorat med fyra olika församlingar dit det varit svårt att få en präst att stanna. Han stannade där till sin död 1998.
Förhoppningsvis har arbetssituationen för präster förändrats under åren som gått.

Jag kan inte minnas att han någonsin arbetade mindre än 60-70 timmar i veckan.
Församlingsbor, ofta i ganska desperata behov av hjälp, dök ofta upp sent på kvällar eller tidigt på morgonen i behov att få prata.
Jourhavande präst reda att rycka ut ett par kvällar i månaden, bakjour däremellan.
Allt i från dopsamtal till att följa med polisen till någons hem för att lämna dödsbud till anhöriga.
Timme effter timme i möten och administrativt arbete.

Det som berörde mig mest, förutom att det nästan aldrig fanns någon tid att göra något med familjen, det var faktiskt att så många församlingsbor inte kunde se någon skillnad på prästen och prästens.
Så många gånger innan jag ens nått tonåring jag fick ta in hjälpsökande i köket och plocka fram kaffe och mackor och sitta och lyssna i avvaktande på att pappa skulle kunna komma hem och ta över.
Förtvivlade människor som plötsligt fick raseriutbrott som behövde pratas ned och lugnas, det är svårt att hantera som vuxen, som barn, du får inget någonsin berätta, som prästbarn gjorde jag och jag vet många andra revolt på andra sätt och att uttrycket prästens är värst är en konsekvens av detta.

Nu känner jag det är dags att sluta skriva, jag känner hur ungdomens cynismer, bitterhet och sarkasmer börjar göra sig gällande och det är inte det den här tråden borde innefatta.

Tycker du att de flesta religioner egentligen är samma, men med olika tolkningar? För Din tolkning är ju baserad endast på var du föddes. Om du hade fötts i mellanösten hade du blivit en Mulla inom islam om du hade samma gudomliga övertygelse som du haft sen barnsben.

Om man har filosofin att religionerna egentligen är samma i grund och botten så köper jag det hela, annars är det ett tydligt exempel på indoktrinering-

För att citera andra människor "Det finns ca 3000 religioner i världen, men lugn, Din är garanterat den rätta"
Och ett lite kul citat (som förutsätter att Gud finns), men kanske elakt mot ert yrke: "Att lyssna på en präst är som att hålla upp ett ljus mot solen för att se den bättre"

En ganska svår fråga faktiskt.
Jag är präglad av min uppväxt och då framför allt av nya testamentet och Jesu lära om respekten för även dessa mina minsta, formad av berättelsen om den gode samariten.
Jag kan inte gå förbi någon på stan som jag ser är förtvivlad utan att stanna upp och se om jag kan hjälpa.
Är den en del av min uppväxt i ett kristet hem?
Är den en rest av min barndoms tro?

Jag vet inte själv men det är många år sedan jag besökte en kyrka, länge sedan jag kunde förmå mig att be en bön.