Det monetära systemet funkar inte så, av flera orsaker. För det första så får Fed inte ge lån åt stater, och för det andra så är Fed bara USA:s centralbank.
Sen så bleknar ju problemen med penningmängden för dollar, kronor eller euro i jämförelse med de hos kryptovalutor. Där har du ju en penningmängd som är totalt frånkopplad från ekonomin. Ta till exempel ether eller bitcoin - hela systemet är uppbyggt på att man trycker upp pengar för att täcka överföringsavgifter. Om man slutar printa pengar så blir kostnaderna så höga att ingen använder systemet, men slutar man printa upp pengar så görs inga överföringar. Det är som att riksbanken skulle betala ut 1350kr åt VISA varje gång du betalar med kreditkort.
Och det där är alltså samma summa som gäller för Bitcoin. Varje enskild betalning ger upphov till nya pengar värda 1350kr. Snacka om luftslott.
I teorin finns det vissa enstaka användningsområden för blockchain, men i praktiken är det begränsat. Inom koncernen jag jobbar på har vi 12 olika IT-bolag, och vi har tittat på användning av blockchain inom deras verksamheter. Problemet är att det praktiskt taget alltid finns bättre alternativ. Blockchain är klumpigt, dyrt, svårt att kontrollera och korrigera, orsakar lätt problem och är opraktiskt ur en affärsmässigt perspektiv.
Det finns en orsak till att det är mycket snack om blockchain, men att inga verkliga projekt har tagit fart.
Core inflation låg på 2,80% i september, men det jämför YoY med 2020 då den var endast 0,3%, så sett över två år är det i medeltal 1,55%. Det är alltså lägre än långsiktiga målet på strax under 2%.
Som jurist inom IT-sektorn kan jag säga att smart contracts är den mest idiotiska saken jag nånsin har hört. Bara tanken på att man skulle kunna programmera ett avtal på ett effektivt sätt så att det ersätter tusentals år av juridisk tradition, tusentals sidor lagtext, tiotusentals sidor av tolkning plus all rättspraxis är bara absurt. För att inte tala om alla begränsningar med korrigeringar av fel.
Sparande är ett stort ekonomiskt problem. En av de sista sakerna man vill att ska hända i ett ekonomiskt system är att människor sparar (money velocity går ner). Sparande är något som ska straffas, och istället ska investeringar gynnas. De som sätter pengarna i madrassen eller på bankkontot ska alltså i en hälsosam ekonomi sakta men säkert förlora de här tillgångarna. Istället ska pengarna sättas i användning genom aktier, fonder och motsvarande.
Sen så är det felaktigt att påstå att löner inte följer inflation. Tvärtom så är det ofta så att inflation är en följd av att lönerna stiger. Visserligen så har man inom nationalekonomin på senare år börjat diversifiera inflationsmodeller, men den viktigaste är ändå Phillipskurvan, som etablerar förhållandet mellan arbetslöshet (och därmed efterfrågan på arbetskraft, och därmed löner) och inflation.
Inflation uppstår i huvudsak av att arbetsmarknaden är överhettad, och den huvudsakliga följden av inflation är att vanliga arbetande människor andel av den ekonomiska tillväxten ökar. Man pratar om labor share och capital share. Inflation är alltså något som är positivt för de flesta människor, men som är negativt för de som har stora kapitalansamlingar (banker, investerare, rika människor överlag).
För låg inflation har varit ett betydligt större problem de senaste 20 åren än inflation.