#swedengate, era upplevelser

Ja, aldrig tänkt på det som något konstigt.
Man hade ju olika mattider och tog sig hem och käkade.
Ibland bjöds det på mat.

Fick alltid mat hos mina kompisar och samma när de var över hos mig.

Aldrig hört fenomenet att man inte skulle få mat när man var över hos polarna. Kanske i de allra fattigaste hushållen?

Nej, kanske hänt någon enstaka gång men inget som lagt sig på minnet. Vad jag kan minnas blev jag alltid bjuden på mat om familjen skulle äta.

Jag har nog aldrig varit med om att inte bli erbjuden mat hos en vän när de har ätit lunch eller middag. Däremot har det hänt många gånger att jag självmant avstått då jag är mycket kinkig med mat och sällan provar något nytt.

Jävligt kräsen med mat, så oftast tackade jag ändå nej när/om jag blev erbjuden...(född tidigt 90-tal)

Har väl hänt att man inte åt hos vänner när man är där, och stannat på deras rum. Men oftast för att jag redan ätit, eller att jag skulle äta hemma. Kan inte komma ihåg att jag någonsin skulle blivit tillsagd att jag inte kunde äta där. (Hade dock en väns mamma som gjorde jävligt god tomatsoppa, hon tyckte nog ibland att jag kunde sluta äta).

Allt detta känns väldigt land från österut som vill smutskasta Sverige.

hände åt båda hållen för mig tror jag, men handlar det inte om att föräldrarna veckohandlade så det ej räckte till fler och de flesta åt klockan 6, så det var ändå hemgång/hämtning vid middagstid.
sen har jag ett svagt minne av att det avtalades hur det skulle göras med mat mellan föräldrarna, antingen ringde man hem när man följde med någon hem efter skolan, eller ringde till kompisen innan man stack dit

Född 1998, kan inte minnas alls att jag inte blev bjuden på mat eller att min familj inte bjöd vänner på mat. Tumregeln var ostmackor med Oboy när vi kom innanför dörren efter skolan och sedan middag några timmar senare. Undrar om det skiljer sig mellan olika delar av Sverige? Detta är strax utanför Norrköping.

Skulle säga att det har hänt, men det skedde inte ofta. (Född 98)

Jag har varit med om fenomenet, men har inte haft några negativ känslor kopplat till det. Mer som att det är en rest produkt från "folkhemmet" och en tanke om att kvällmiddagenstunden är "helig", som den enda tid där hela familjen kunde och berättade om sin dag.

Kommer bara ihåg att man vanligtvis gick hem när det var dags för middag, när jag gick på dagis så hade jag en kompis där vi synkade och åt hos den förälder som gjorde godast mat.

Är ganska hundra på att jag aldrig satt på rummet och väntade på att någon skulle äta, var man där blev man också bjuden på mat.

Jag var född 84 och växte upp i Täby.

Född 75 och växte upp i mellansverige i en mindre stad. Hände lika ofta att man fick vänta på rummet som att man fick mat. Olika hos olika familjer. Inget konstigt med det. Tro dock det är mindre vanligt nu, även om det absolut fortfarande händer. Dock en sak som jag minns väl, hos ALLA kompisar med invandrarbakgrund fick jag alltid mat, snacks, dricka etc.

Detta är dock ingen ny diskussion. Det har flera gånger tidigare varit uppe i olika media (dock inte med något större genomslag) där folk från andra kulturer hävdar att det beror på svenskens rasism. Vi har ju massor av saker för oss som för andra kulturer upplevs som konstigt. Precis som vi tycker saker en del andra kulturer pysslar med är konstigt. Gällande rasism är vi nog varken mindre eller mer rasistiska än andra länder.

Finns exempelvis nämnt i en textrad i en åtta år gammal raptext - 50-länder med Mohammed Ali (över 3 miljoner spelningar på Spotify) "I det nya landet sa de: "Kolla blatten" (kolla på honom) Bidragstagare, lever på våra skatter Ingen volvo, vovve, villa. Fick alltid vänta rummet medans svenneungen och familjen skulle käka middag."

Var ganska blandat för mig, hos kompisen jag var mest hos så skulle jag väl säga att de bjöd på mat var 5:e gång eller något. Jag brydde mig inte, satt ju bara kvar på rummet och spelade på konsolen och lyssnade på musik. Vi brukade ändå bara raida skafferiet på flingor och mackor när man kom dit efter skolan, så inte så att man gick hungrig.

Hos en annan så vet jag bara med mig att jag blev bjuden när de skulle ha pannkakor typ.

Född 79. Bästa som fanns var ju när kompisen åt och man fick ha tv-spelet för sig själv. Gick mycket bättre med lite lugn och ro. Kommer ihåg när jag fick skicka ut min kompis och hans syrror ut rummet en gång (icke middagatid), för att jag skulle få koncentration och nödvändigt lugn att kunna klara "uppbyggaren" (yellow devil heter den visst) i megaman 1.

Hände att man fick äta hos kompisar ibland, kommer inte ihåg det som något märkvärdigt eller negativt att man inte alltid blev bjuden på middag bara för att man var där under middagstid. Det var så det var och jag tror inte det handlade om snålhet. Ibland fick man frågan om man ville äta där, var ju bara ringa hem till mamma och höra det gick bra. Hur chill som helst.

Normalt sett bland mina vänner brukade vi väl ta tillfället i akt och åka hem och käka själva normalt sett, vet inte riktigt då jag inte reflekterat över det, men brukade i regel inte äta hos vänner om man inte t.ex. sov över eller det var kalas. Tyckte mest det var konstigt i andra fall när man blev bjuden på familjemiddagen bara för man råkade vara i huset de få gånger det hände.

Speciellt när man var mindre ville ju föräldrarna också ha lite koll på en, så tror de flesta nog uppmuntrade barnen att komma hem till lunch/kvällsmat och det satt väl i även när man blev äldre och åkte hem för att äta även om det inte var någon annan hemma. Var väl dock relativt vanligt att man fikade eller åt mellanmål hos andra, så var ju inte det att man aldrig blev bjuden på något.

Edit:
När man var väldigt liten bodde ju också de man oftast umgicks med på samma gata eller granngatan, så då var det ju också bara några tiotal sekunder att ta sig hem. Så tror nog att det är en vana man fick då, och sedan höll i utan att tänka på det allt eftersom man blev äldre och ens kompiskrets sakta skiftade till att bo längre och längre bort, även om de jag umgicks mest med innan vi började flytta ut var från samma stadsdel och <5 minuter bort med cykel.

Som en av de första trådarna beskrev så berodde det oftast på var man befann sig.
Om jag var hemma hos en kompis och vi hade planerat att vi skulle vara efter skolan så lagade de alltid mat till en person extra (mig). Detsamma gällde om man befann sig längre hemifrån och det började närma sig kvällstid.

I de enstaka fall där man befann sig nära hem så erbjöd de oftast, men man tackade nej för att man hade en kort distans hem. Ibland hände det dock att man inte fick vara med och äta, utan fick vänta på rummet - detta var inte ofta och hände faktiskt bara hos en kompis.

Det var så fattigt i mina kvarter när jag växte upp (80-tal, Södermalm, Stockholm) så ingen hade råd att bjuda på mat åt andras ungar. Blev skifte runt 1995 vill jag minnas.

Är nog skillnad nu i dessa kvarter.

När jag var liten var jag i princip hos kompisar varenda dag... om deras föräldrar skulle bjudit mig på mat hela tiden hade det blivet väldigt konstigt i längden. Som jag ser på det nu i efterhand var det i princip ett val att antingen helt och hållet ta över min mathållning, slänga ut mig, eller bara låta mig vänta själv en stund. Ganska uppenbart vilket som är mest hållbart.

Det sagt så hände det så klart att jag bjöds på mat ändå då och då, men det skulle så klart kollas med mina föräldrar om det var okej först, och det blev lite av en grej av det hela.

När jag var liten pratade mina östeuropeiska släktingar såhär, men då inte om Sverige:
"Vet ni hur det är i Holland? Där skickar de hem kompisarna när det är dags att äta middag. 'Såja, lilla vän, nu får du går hem för vi ska äta.'"

Det är alltså inte första gången jag hör liknande. Jag kan tänka mig att varianter på detta fenomen, att kompisar inte får äta middag förekommer i flera länder, inte bara i Sverige. Kanske mer i nordiska och protestantiska länder? I Östeuropa är frikostighet en dygd och man reagerar starkt på sånt här. Därför instämmer jag i kören: Mycket möjligt att denna diskussion på sociala medier har startats av ryska troll.

Nej det har aldrig hänt mig, jag är dock uppvuxen på landet. I vår familj bjöd vi på mat och när jag var hos kompisar blev jag bjuden på mat.