Du, med stor bokstav

Jag menar självklart hur man formulerar sig och tilltalar i dag, inte för 60 år sen.

Jag köper att språket förändras över tid, med både hur man skriver, olika uttryck och ord . Men när någon skriver så, så handlar det fortfarande om vad det alltid har handlat om. Att visa respekt och vara artig, inget annat.
Brukar inte själv skriva på detta sättet, men förstår i alla fall varför folk gör det. Kanske är överintelligent, vad vet jag.

Problemet är bara det att intentionen och mottagandet inte är i synk. Om en person tycker att "Tjena skitstövel!" är ett artigt och respektfullt sätt att hälsa, så blir det ett problem eftersom det inte är många andra som håller med.

Att stava "Ni" med stort N har jag känt till och använt mig av, men "Du" visste jag inte om.

Nu är jag varken kund eller löst folk. Vi har haft en hel del kontakt och det är ett projekt där vi båda är inblandade.

Du verkar inte förstå att det alltid kommer finnas ett överlapp, med uttryck och ord som använts under årtionden, kanske flera hundra år innan du föddes och att det fortfarande lever folk som faktiskt använt dessa sedan de var unga och fortfarande använder dem. Precis som det kommer finnas uttryck som du lär dig nu och som kommer vara förlegade när du kommer upp i åren.
Hur som helst kommer uttrycken så småningom dö ut, om de inte kommer tillbaka på annat sätt.

Jag lärde mig detta uttryck i gymnasiet på 90-talet. Så så lastgammalt är det inte, även om jag själv inte använder det längre.

Sjukt att tråd från 2007 återupplivades helt random

Inte HELT random! @Tempel sade ju upp bekantskapen med en kollega!

Det som är märkligt är att, likt kamphundstråden, så skapar gamla trådar tydligen väldigt starka polariteter angående ämnet! 😂

För att vara alla tillmötesgående kommer jag/Jag från och med nu skriva du/Du och ni/Ni för att göra alla/Alla lika nöjda eller kränkta.

Sug på den ni/Ni!

Jag använder det för att betona att någon ska göra något i en text. Detta kan i sammanhang ses som lite aggressivt så man får tänka till. Det är väldigt sällan jag använder det just på du eller ni utan på saker.

Som: innan ni påbörjar arbetet så ska ni dra ut Nätverkskabeln från datorn.
Jag skulle kunna betona Ni men då skulle det mer vara en tveksamhet kring vem som ska göra jobbet.
En aggressiv mening med stor bokstav tänker jag på.
Efter ni är klara med ert arbete så ska Ni städa upp efter er!

Förr när man använde ni istället för du så skrev man Ni med stor bokstav. När man menade flera så skrev man ni med litet n. Man gjorde det för att man skulle förstå skillnaden. Jag tror att detta ha misstolkats och man tror att man då alltid ska skriva Du och Ni vilket är helt felaktigt.

För övrigt har jag alltid tyckt det varit högdraget att säga/skriva ni till en person. Var det inte till Gustav Vasa man skulle säga Vi till?

Du har fel om du inbillar dig att den - i svenskan relativt historiskt kortvariga - användningen av ni är indikativ för artighet. Det var en social avståndsmarkör, med vilken man signalerade att man betraktade den tilltalade som lägre stående i den sociala ordningen än vad man var själv.

Inte för att detta har något med ämnet att göra: stavning av du och ni med versal är bara ännu ett tröttsamt exempel på hur monumentalt värdelös den svenska skolan är numera. Av funktionella analfabeter för dysfunktionella analfabeter, typ.

Mina vänner, jag har svaret.

När jag skriver "du" så är det i dagligt tal. Inga konstigheter. Inga krusiduller.

Men när jag skriver "Du" med versal så är pekfingret framme. Jag pockar dig i bröstkorgen. Så vad ska du göra åt saken, va? Kom igen då! Du kan ju cykla hela vägen till Bahamas, fan.