Skrivet av A-lan:
Tvärtom. Om man kopplar med adapter, så leder det till att den rör sig mer, och mer kraftigt, vilket därmed sliter mer på den.
Att koppla till adaptern, får inte kontakten till apparaten att bara försvinna. Den är kopplad till adaptern. I allra bästa fall, så rör den sig bara lika mycket, som om man inte använde adaptern
...vilket leder till slitage.
Och nej, det kommer mest vara i fickan.
Hur skulle det någonsin, hamna i närheten av en byrålåda?
...vilket ditt förslag, inte ens kommer i närheten utav att vara.
...
Om du aldrig använder 3,5mm-kontakter, varför tror du då att du vet lösningen?
Det är ju självklart där, som problemen sker. Det vet ju vem som helst, som är bekant med 3,5mm!
Ja, det kanske kan hjälpa mot slitage. Hur mycket, samt huruvida det är en rimlig lösning, oavsett, är dock mindre säkert.
Jag är inte expert på citat på detta ställe, så jag tar i punkt-form, om det går bra.
1. Har tyvärr svårt att se framför mig scenariot där en 10cm adapter kan så kraftigt påverka livslängd på en gjuten övergång mellan sladd/kontaktstycke.
2. Om den är mest i fickan, är då problemställningen till ovanstående punkt ett problem? Kopplat (omedvetet skämt) till det, kan man då anta att utrustningen kommer att bäras med sig, och inte användas för varje samtal, men önskas finnas tillgängligt? (Min tolkning, baserat på en ovan nämnda frågeställningar om hur ofta utrustningen kommer att användas.)
3. Byrålåda kan lika gärna antas vara en dörren till en tunnelbanevagn eller kanske en bildörr. I mitt fall, om jag letade liknade saker, så är nog en byrålåda det närmsta hotet, skulle jag säga. Menat mer som ett exempel på riskscenarion där en kontakt kan bli skadad. För att fortsätta punkt 2, så kanske största riskscenariot är att kontakten blir klämd mellan ficka och kropp?
4. Jag är i skrivande stund 45 år gammal. Uppvuxen med freestyle (med fräck musik), uppspelat trådbundet (till 100% med 3,5mm kontakt), ytterst sällan upplevt beskrivet problem med förkortad livslängd. Inte uteslutet såklart, men jag efter bedämning av risk och konsekvens (i form av förkortad livslängd med ekonomisk konsekvens i form av utbyte av utrustning), anser att frågan tangerar till att vara ett icke-problem.
5. Kopplat till ovan punkt, kan inte påstå att förkortad livslängd på en 3,5mm kontakt har varit vanligt. Mina senaste 5 år som musiklyssnare på gående fot har dock varit Bluetooth, men hörlurar till datorn är allt jämt trådbundet, 3,5mm. Så nej, vem som helst vet inte att detta är ett problem. Utan att förhäva mig, så vill jag påstå att jag ingår i den "vem-som-helst"-gruppen som använder 3,5-mm kontakter.
6. Och till sist. Vulktejpen... Hur mycket? Tja, tillräckligt. Vad är tillräckligt? Så mycket så att kontakten i fråga icke kan böjas, ens genom att fastna i en tunnelbanevagns-dörr, eller klämmas mellan skinkor och en hård träsits? Jag hade en läckande toalett, bokstavligen. Det droppade från vattenintaget. Så, jag drog åt muttrarna. Gick inte bra, har en Fluidmaster flottör-anordning i min toalett, med plast-gänga för inkommande vatten. Denna plastgänga gick så klart sönder, kan dock inte klaga då den har (i min ägo) funkat i 15 år, plus ett antal år före det. Så, lösningen, jag köpte en ny Fluidmaster, med metallgänga (koppar, tror jag). Jag ska montera ihop det, ligger ihopböjd som en makaron över toaletten, försöker få på Gängtejp på gängorna. Går så där, rullen är större än utrymmet, så jag drar bara på ett-par-tre varv. Och det läcker. Igen. Och igen. Till sist gör jag det där gåggle och söker på nätet. Visar sig att en del föreslår så pass mycket gängtejp att man knappt ska kunna se gängen, kändes dock lite överdrivet, jag tog något mindre. Men ändock minst 5-6-7 varv. Nu är det tätt. Där kom mängden, tillräckligt för att fenomenet inte ska uppstå.
Som avslutning. Hur vet man att det inte funkar, om man inte har provat? Om man tror att det inte funkar, ska man då inte ens prova för att vara säker? Om det inte i alla fall funkar, hur vet man om man har gjort rätt?
Bara en filosofisk tanke.