Helgsnack: Vad har du för husdjur?

Här hemma finns det en busig liten shih tzu.

Haft hund merparten av mitt liv.. svårt att se ett liv utan detta underbara djur vid min sida. I dagsläget har vi en blandras som är merparten fransk bulldog, både i fysik och mentalitet. Följer mig vart jag än går och i detta nu när jag sitter vid datorn så ligger hon på sin puff som jag ställt in åt henne här i min mancave

Vi har två whippets hemma hos oss

Nja, djur är bara problem. Gulliga visst. Men nää..
Man blir låst och måste anpassa allt. Njuter av andras djur, haha.

Har just nu bara en misse tyvärr är hon gammal och har fått tumörer som växer runt magen, finns tyvärr inget att göra på grund av hennes ålder men än så länge mår hon bra och blivit riktigt bortskämd de två månader det har varit känt, tur nog växer de långsamt och värkar inte spridas (än).

Haft många fler katter under mina år men just nu bara en.

Fransk Bulldog ca 1 år gammal förgyller tillvaron varje dag med sina påhitt och clownkonster.

Två tokiga taxar, bor på landet.

Det här är vår lilla prazsky krysarik, fyller 9bast den här månaden

Dottern har genom åren tjatat sig till både katt och hund. Båda har blivit mina att ta hand om, förstås. Vilket jag var helt medveten om att de skulle bli

Både älskar och avskyr att ha djur. Härligt sällskap och dessutom en anledning att komma ut och röra sig - och det behöver jag verkligen med tanke på att både jobb och intressen är stillasittande. Samtidigt går det inte att komma ifrån att man blir väldigt instängd. Så fort en aktivitet utanför huset ska planeras måste man tänka igenom om hundvakt behövs, o.s.v.

Den mindre pälsbollen. Blandning av norrbagge, brittisk korthår och bondkatt. Förvånansvärt översocial. 7(?) år.

Den större pälsbollen. Golden Retriever. Världens gladaste idiot 3 år.

Bismarck 10 år, en Staffordshire Bullterrier som ägnat sina friska år till Agility och så lilla Loki, en blandras med merparten Yorkshireterrier. Loki finns tyvärr inte längre kvar med oss - saknar den lilla krabaten.

Hundar är som blöjbäbisar, behöver torkas, bajsas, matas, tvättas

Katter är som tonåringar, kan allt själva, är självsäkra, stöddiga

Jag vet vilken jag skulle välja om inte frugan var allergisk

jag har en historia att berätta. något jag tänker på varje dag.

2009 var jag i en djup tid. förhållandet med flickvännen tog slut och jag var väldigt deprimerad. men en kväll när jag kom hem med cykel efter att ha bara köpt en festis innan affären stängde på kvällen, så såg jag en kattunge i det långa gräset bara en meter ifrån mig som snabbt sprang ifrån mig. jag tittade upp och såg flera kattungar och de alla sprang in i ett hål under en gammal träbyggnad som fanns utanför min lägenhet. så jag gick och kollade och såg en fullvuxen katt med hennes ungar i hålet under husets grund. det var fyra kattungar och de var kanske 4 veckor gamla. jag gick och hämtade en matlåda och fyllde den med vatten och lämnade den i hålet. efter några dagar senare så fick jag tillåtelse att bryta upp golvet med en kofot i träbyggnaden av ägaren. jag lyckades fånga alla kattungar. kattmamman lyckades jag dessvärre inte fånga. jag tog in kattungarna till min lägenhet och jag improviserade med att bygga en bur för tillfället tills jag visste vad jag skulle göra. jag köpte kattmat för kattungarna och kattsand och jag tog även kontakt med en kattjour. kattungarna var väldigt skygga och rädda och alla jamade oavbrutet hela natten efter sin mamma, vilket resulterade att jag knappt fick någon sömn. jag försökte övertyga de med att jag inte var farlig för dem och socialiserade mig hela tiden med dem. jag googlade efter vad man ska göra om hur man ska tämja vilda kattungar och frågade även i en djuraffär om råd. jag lyckades få dem alla att uträtta sina behov i kattlådan och efter någon dag så lät jag dem vara i hela min lägenhet. de höll sig undan och gömde sig för det mesta. någon dag senare fick jag låna burfälla av kommunen. jag la mat i buren och hoppades att kattmamman skulle dyka upp. samma dag efter att jag vaknade upp från en tupplur såg jag att kattmamman fick i fällan. jag tog in henne i min lägenhet, hon var väldigt aggresiv. hon lyckades rymma kort därpå. men ja la upp samma fälla igen och fångade henne än en gång dagen efter. här insåg jag att jag egentligen inte var redo mentalt för att ta hand om dem. jag kontaktade kattjouren att jag inte är redo för att ta hand om katterna. de hamnade alla i ett annat jourhem. en månad senare ringde kattjouren mig och frågade om jag kan tänka mig att ta hand om 2 kattungar, då jourhemmet inte har tid för alla fyra kattungar. de berättade även att kattmamman har rymt och sågs aldrig igen (och även att andra jourhemmet tänker behålla en av kattungarna, då de blev kära i en av dem). jag velade, men accepterade att ta hand om två. under tiden de var hemma hos mig så blev de allt mer tama. tillslut kunde de hoppa upp i mitt knä på eget initiativ och kräva uppmärksamhet. jag råkade även ut för klassikern, att katterna springer hej vilt klockan 4 på morgonen. jag vaknade av att de sprang över mig när de jagade varandra fram och tillbaka. men jag kände innerst inne att jag inte var redo att ta hand om dem, så jag kontaktade kattjouren att jag inte kan ha dem. de frågade mig en sista gång över telefon om jag _verkligen_ inte kan försöka en sista gång att bli deras permanenta hem. jag sa: "nej, jag är verkligen inte redo för att ha husdjur. jag kan knappt ta hand om mig själv just nu". de förstod och hämtade kattungarna en sista gång. kort därpå såg jag på deras hemsida att de var uppe för adoptering. jag kände mig varm i hjärtat men också krossad.

jag har verkligen tänkt på kattungarna varje dag. hur mår dem idag? jag ångrar så innerligt att jag inte behåll de båda idag...

här är Nemo och Liz efter att de blev tama

Passar katter 2 veckor på sommaren (när ägaren är på semester), så jag har iom det fått till en perfekt rutin med 2 veckors kattinnehav följt av 50 veckors slit för att få bort katthåren från soffan...

Tog över Tarzan för ca 6 år sedan. Han gick ut för 2 veckor sedan, har inte kommit tillbaka. Så detta är lite tungt just nu, katter kan vandra. Men tror tyvärr inte han kommer tillbaka 😥

Jobbig smärta detta, så vet inte om man kommer skaffa ett husdjur igen, om han nu inte kommer tillbaka.

Helsvarta är Ture, min lille pojk. Den svartvita är Ebba som är adopterad från Kattkommando, vet inte historiken men det verkar som hon har trauma för hon är väldigt flyktdragen även efter dem 5-6 jag har haft henne då hon fortfarande inte vill bli rörd. Ture vill inget annat än att kela, adopterade han från en äldre man som kände att han hade en katt för mycket. Ebba visar emellanåt att hon trivs här hos mig, hon kom mycket väl överens med Ture redan första dagen och har subtila gester som säger "ja, läget är helt ok här".

Visst är man lite låst med att ha djur men där är inget vardagligt som tar mig iväg någonstans och jag behöver någon form av sällskap för det har jag inte med folk.

Vi har två greyhounds. Supercharmiga hundar, men springer i 70km/h och är gjorda av silkespapper och cornflakes så det gäller att ha bra försäkring och en stor förbandslåda

Båda två är f.d. kapplöpningshundar från samma rescue på Irland. Vi fick hem Pingis (svart) ett halvår innan Rita, och vi hade skaffat galler för att skärma av lägenheten under introduktionen, men det här var redan första kvällen så vi hade tur.

Ibland blir det spännande dock

Såhär kan det exempelvis se ut efter lite lek som gått snett i trädgården. En hund springer, den andra nafsar och får tag i lite päls i förbifarten. Inom spoiler-taggar så det blir valfritt, varning för blod

Visa innehåll

Dold text