Vad fasiken är det för mening med att besinningslöst förutsäga framtiden om man 1) Saknar kunskap i histora, 2) Saknar kunskap om hur datorer arbetar och hur de underliggande fysikaliska fenomenen fungerar, 3) Litar till Illustrerad Vetenskap?
Citat:
Ursprungligen inskrivet av Baleur
Satt och sket och funderade på att för 20 år sedan fanns inga grafikkort, inte något speciellt ramminne (det lilla det var va väl intergrerat?), absolut inget fysikkort, och inga ljudkort, osv osv..
Drömmen om datorer till överkomligt pris där användaren SJÄLV kunde byta och mixa delar hejvilt verkade långsökt..
Så, var tror ni vi är om 20 år? Vad har vi för slags hårdvara/organvara (organiskt? ) då?
Det roliga med verkliga livets forskningsframsteg är att världen inte är "balanserad".
20 år sedan. Alltså 1986. Inga grafikkort och inget RAM? Just det. Datorerna hade tangenbord, men man kunde inte se det man matade in, och fick gissa sig fram. Vidare var man tvungen att sändigt återupprepa det man skrev, eftersom datorerna inte hade minne...
Dåtidens datorer hade minne precis på samma sätt som idag. Monterat på moderkortet. Antingen i SIMM eller i DIL, båda utbytbara. Om minnesplatserna på moderkortet inte räckte, kunde man lägga till mer minne på ISA-kort. Grafikkorten för PC var CGA, EGA eller XGA, PGA. Året därpå kom dels VGA (inklusive MCGA) och Amiga 500 med sin legendariska grafik och sitt legendariska ljud. Ljud kunde vidare genereras redan i slutet på 70-talet med de första hemdatorerna (givetvis kunde ljud generas även tidigare). "Fysikkort" är en form av applikation. Generella datorer med speciell hårdvara har alltid kunnat simulera fysikaliska processer.
Antalet aktörer på PC-marknaden var stort, och lösa delar som hårddiskar, moderkort och minnen såldes i alla välsorterade datorbutiker, precis som idag!
Citat:
Ursprungligen inskrivet av Baleur
...
Datorer då, det räcker inte att helt enkelt säga "vi har förbättrat processorkapaciteten med 50000% (eller vad det nu kan vara) på 20 år".. Eftersom själva forskningen accelererar snabbare, ju längre forskningen kommer..
Återigen jämförelsen med datorspel, är där en superbra modern teknik i ett RTS, då är där en väldigt lång forskningstid, i verkligheten ökar forskningshastigheten konstant, och ökar mer och mer ju längre vi kommer.
Så vi får tänka in det också, fast det är nog rätt meningslöst, eftersom enligt vad jag själv tror iaf, så kommer de kiselbaserade chipen nog att nå sin gräns snart, iallafall vad som är praktiskt användbart.
Detta har man sagt sedan 70-talet. Alltid har det varit dumheter. Om det skulle ta stopp åt något håll, så bygger man ut åt något annat. Når man ett tak vad klockfrekvens beträffar, börjar man bygga fler kärnor och förbättra superskaläriteten. Även om Moore gång efter gång förklarat sin "lag" död, så gäller den än alljämt. "Forskningshastigheten" är vidare ingen kontinuum och går allt annat än i en bestämbar ständigt ökande hastighet. Vidare är ju procent-på-procent ingen annat än en exponentialfunktion, så morgondagens datorers kapacitet kan visst anges i en procentuell ökning jämte en referens. Dock är procent kanske inte den bästa enheten. Gånger är bättre.
Citat:
Ursprungligen inskrivet av Baleur
Framtiden ligger nog antingen med Optiska, Organiska eller Kemiska processorer.
I det näst nyaste nummret av Illustrerad Vetenskap är där en mycket intressant artikel om en snubbe som lyckats få ett gäng flytande lösningar att reagera med mikroskopiska vågor på elektriska impulser.
Där en vanlig dator endast kan skicka 1 impuls till 1 specifikt ställe åt gången, kan en "kemisk vågdator" skicka en våg som motsvarar 1 impuls åt ett otal ställen samtidigt kors och tvärs.
Personligen tycker jag dock att fotondatorer låter mest intressant, i praktiken är det absolut inte omöjligt, men antagligen en aning mer komplicerat än vi sitter och diskuterar här!
Tänk er bara en ljuvlig värld utan värmeproblem i datorerna....
Åter igen relationen till datorspel, vill du öka systemstyrkan i ett spel ökar det även värmen eller ger någon annan nackdel.
Med en fullt utvecklad fotondator har vi näst intill INGEN värmeutveckling (förutom själva lamporna som skickar ljusimpulserna, om än mikroskopiska mängder värme), och inte att tala om det faktum att fotoner rör sig i just ljusets hastighet (även om det kan bromsas, och förmodligen får göra det för att en sådan dator ska fungera väl), medans elektroner igenom en koppartråd rör sig ofantligt långammare.
Optiska komponenter används redan idag för allehanda konstruktioner. Därmed inte sagt att optik lämpar sig för generella processorer. Såvida datorn inte ska skina som en annan lampa, måste ljuset absorberas i själva komponenterna när "turen" kommit till sitt slut. Värme, således. Inget säger att en optisk dator är mer energisnål än en elektronisk. Optik lämpar sig för kommunikationslänkar, och optik kan vi få se på bussar och liknande. Någon enorm prestandavinst är det dock inte.
Ljus i typiska ljusledare går i storleksordningen två tredjedelar av ljusets hastighet i vakuum. Elektriska impulser propagerar i en typisk ledare i samma storleksordning. Att de enskilda elektronerna rör sig långsammare är helt oväsenligt.
Vidare; Vadå "1 inpuls till 1 specifikt ställe åt gånger"? Dumheter. Vet du ens hur en dator fungerar?
Citat:
Ursprungligen inskrivet av Baleur
Dock är även organiska datorer en mycket spännande tanke, kanske till och med ett chip som består av hjärnvävnad, på nåt sätt..
Då väcks ett väääldigt intressant dilemma.. ^_^
Om man skapar en maskin som har ett organiskt kontrollcentra (hjärna).. Vad är det då som säger att det inte är mord att stänga av en sådan dator? Nu pratar vi visserligen långt in i framtiden (kanske inte), med organiska datorer lika de i filmen eXistenZ, praktiskt taget en stor organisk muskel och hjärna, men en intressant tanke ändå..
Jag trodde du spekulerade om snabba datorer?
Signaler i hjärnvävnad propagerar inte i närheten av ljushastigheten, de propagerar i storleksordningar om centimeter per sekund till meter per sekund, beroende på om kopplingen sker med aktionspotentialer över myelininbäddade axoner.
Eftersom en dator kan återfå samma tillstånd efter en avstägning kan det inte gärna vara mord att stänga av en dator helt oavsätt vad den består av. Ingen kommer vilja ha en dator utan sekundärminne, därav ej mord. En avstängd dator är mer att jämföra med medvetslöshet än död. En död dator är en trasig dator.
Citat:
Ursprungligen inskrivet av Baleur
Om en sådan organisk dator överstiger en hunds intelligens, i ren beräkningsförmåga, kanske tillochmed vår egen (schackdatorer har övertaget över människan just nu, hur ser det då ut om 20 år?), är det då etiskt "rätt" att styra över den "organismen"? Är det etiskt rätt att "operera bort" delar och byta ut hur man än känner för det?
Usch ja det finns många intressanta samtalsämnen Forskning och teknik 4 teh win!
En dators presumtiva intelligens är oberoende av vad för teknik den består av. Nervceller i sig själva har ingen intelligens. Lika lite som chip i sig själva har någon intelligens. Det är samspelet mellan många miljarder celler som ger summan någon intelligens att tala om. Inget säger att denna "summa" inte kan nås genom halvledare lika gärna som nervvävnad. Båda behöver mjukvara. På samma sätt är eventuella framtida etiska dilemman strängt taget oberoende av hur maskinen exakt fungerar.
Citat:
Ursprungligen inskrivet av Foraek
Tror att nästa banbrytande steg inom elektroniken är supraledare som kommer att revolutionera tekniken och göra datorer mycket snabbare. Även om de börjar komma på organiska saker o allt sånt så tror jag det tar många år innan de faktiskt kan ersätta nutidens datorer med sånna.
Det tror inte jag. Supraledning är ett fenomen som är känt sedan ungefär 100 år tillbaka. Supraledande minnen experimenterade man med på 50- och 60-talen. Det var klumpiga saker, energikrävande saker. Även högtemperaturledare behöver temperaturer i området under -180 celciusgrader för att fungera. Kylningen kräver energi. Vidare så är det väl ganska meningslöst att ropa på en teknik, om man inte vet vad tekniken ska göra? Vad är det för speciella problem du vill lösa med supraledare? Det är inte strömförburukning. Det är inte prestanda.
Citat:
Ursprungligen inskrivet av Baleur
Jo alltså supraledare är material som har näst intill, eller till och med INGEN resistans mot elektricitet, det vill säga att elektronerna färdas via dem utan att saktas ner eller försvagas på grund av friktion. Även om koppar funkar väldigt bra att leda el igenom så är det inte ens i närheten av supraledare!
Det innebär kort sagt att elektriciteten kan färdas supersnabbt och på så sätt kan en processor få många fler signaler på 1 sek än den kan få med vanliga koppartrådar =p
Nanotekniken är egentligen allting som är tillräckligt smått, mest brukar man prata om små robotar som är ungefär i samma storlek som en cell, eller till och med som en handfull atomer.....
Kan användas till att få en spruta med massa hundra tusen nanorobotar i blodomloppet som konstant jagar efter tumörer eller andra sjukdomar och i princip revolutionerar fajten mot sjukdomar
Kan även användas till att helt enkelt ha ett gigantiskt "moln" av miljarders miljarder nanorobotar i rymden, som på minsta kommando själv hämtar råmaterial och placerar det på rätt plats, med andra ord kan man nå en nivå av teknologi som liknar magi, ett stort moln som till synes rätt som det är skapar något av ingenting!
Dumheter. Supraledning innebär en plötslig förlust av elektrisk DC-resistans. Det innebär inte automatiskt att impedansen försvinner då denna är ett fenomen av det närfält som omger en elektrisk ström. Fenomenet är svårbegripligt och två huvudsakliga teorier finns för att förklara det. Värmekapaciteten hos ett material är beroende av den absoluta temperaturen. Om temperaturen gradvis sänks, minskar värmekapaciteten. Plötsligt, dock, när temperaturen för supraledning uppnås, ökar värmekapaciteten. Detta är som en vanlig ändring i aggregationstillstånd, förutom att det inte observeras någon latent värme (jämför med smältentalpi). Supraledning är en effekt av de enskilda elektronernas växelverkan med sina och andras inducerade virtuella fotoner, dvs de som bygger upp närfältet. Elektronerna "släpper" från de andra jonerna i materialet och växelverkar mer med varandra än med materialets atomer. Elektronera bildar sk Cooper-par och beskriver en annan sida av fenomenet, superfluiditet, flöde utan motstånd. När de vanliga kollisionerna mellan elektroner och positiva joner upphör, upphör även de termiska förlusterna. De är dessa som är ansvariga för resistansen i en vanlig ledare. Supraledare av klass II uppvisar ett motstånd. Dock ett väldigt litet sådant, och en circulerande ström kan upprätthållas i åratal. Supraledning kan inte fortgå för hur stora strömmar som helst, och strömmen avtar om magnetfältet tillåts träda in i själva ledaren, under meissnerdjupet.
Återigen är elektronens hastighet oviktig, och den är inte snabbare i en supraledare än i en konventionell dito. Supraledning är vidare både beroende av temperatur och material. Vissa material är inte supraledande alls, men de material som är det är i allmänhet vanliga ledare i rumstemperatur, som t.ex bly och tenn. Vissa legeringar är också supraledande trots att de ingående metallerna inte är det. Flera kopparoxider är supraledande. Vissa material är dock inte ledande, eller mycket dåliga ledare, i rumstemperatur.
En supraledande dator är inte snabbare, bara kallare. Supraledning kan användas i fördröjningminnen (bl.a just därför att elektronerna inte går speciellt fort), men idag är det givetvis ingen som vill ha fördröjningsminnen i en dator! De experiment som har gjorts rör speciella former av grindar, kallade Josephsonsbarriärer. Dessa och liknande fenomen är visseligen intressanta för kvantdatorer, men dessa är så speciella att det är meningslöst egentligen att jämföra hastigheter. "Kvantdatorer" är inte framtidens generella dator, utan månne en komponent i framtidens konventionella dito. För kraftdistribution är supraledning intressant när kostnaden för kylning understiger kostnaden för de förluster som sker i ledaren, vilket är sällan men inte aldrig.
Vad kan man då säga om datorn om 20 år? Vi kan anta att antalet applikationer har ökat, och att datorer återfinns i fler produkter. Detta är en tämligen linjär utveckling snarare än en exponentiell sådan. Fuktionssättet för de flesta datorer kommer dock att vara samma som idag, vilket i sin tur är det samma som för 40 år sedan. Enchipsdatorer finns det - naturligtvis - ett behov av även i morgon, och de kommer antagligen göra ungefär samma sak. Vi kan också anta att effektförbrukningen av den typiska huvuddatorn i ett hem (oavsätt om den återfinns vid skrivbordet eller någon annan stans) kommer antagligen vara av storleksordningen 100 watt. Detta kan vi säga eftersom det är vad en persondator konsumerat under närmare 30 år.
Vi kan vidare interpolera primär- och sekundärminne, samt processorprestanda och se vart åt det bär. Om sekundärminnet fortsätter att fördubbla sin storlek ungefär vart annat år (10 MB 1981 råkar bli 80 GB idag, vilket är snart sagt identiskt med verkligheten, om än något i underkant), så ger det oss en lagringskapacitet på 80 TB år 2026. Detta är ändå konservativt räknat. Om vi primärminnsledes räknar med 1 MB 1986, givet en fördubbling vart annat år får vi 1 GB idag och 1 TB år 2026. Det är inte upp till mig att ange vad vi ska fylla vår 80 TB-disk med eller vilka program som behöver primärminne i terabyteklassen. Beräkningsprestandan kan vi på motsvarande sätt interpolera, men det är lite knepigare eftersom det bygger på allehanda definitioner att ta ställning till, så jag avstår från det nu. Interpolering är jävulskt vanskligt och kan inte mer än ge en hint. Exempelvis tenderar teknik att gå ryckigt.
Ändå är det man ska göra just att interpolera i stället för att lita på något suspekt tekniskt genombrott. I alla tider har det funnits ett "nära förestående genombrott" som har missförståtts eller visat sig vara skräp. Så talades det på 50-talet första gången om ett gigantiskt nätverk med centraldatorer och terminaler i alla hem. Idén var dödfödd eftersom den integrerade kretsen, och senare mikroprocessorn, kom och lät en bygga datorkraft där den behövdes. Exakt samma sak skedde i slutet av 1800-talet när fabriker fick sin mekaniska energi från en central jätteångmaskin. I vissa städer byggdes t.o.m. centrala stadsångmaskiner som drev lokaltrafiken. San Francisco har kvar sitt system idag, eftersom det är kulturminnesmärkt. I slutet av 90-talet var det tal igen, om "NC", Network Computer, och vi alla skulle köra våra program från internet och bara ha tunna klienter hemma.
I början av 80-talet var det bubbelminnet som skulle ersätta RAM "eftersom RAM inte hade utvecklingspotentialen". Bubbelminnen floppade. På 90-talet skulle plastminnen ersätta RAM, och gång på gång har det talats om magnetiskt RAM, när det i själva verket var något man gjorde sig av med på 70-talet (ferritkärneminne).
Hårddisken har dödförklarats gång på gång. Oftast är det optiska minnen, EEPROM eller flash som ska vara bödeln. Hårddisken har dock alltid ätit konkurrenterna levande, just eftersom hårddisken alltid har haft den största utvecklingspotentialen.
RISC skulle ta över CISC i slutet av 80-talet. I själva verket blev det tvärt om; CISC tog till sig fördelarna med RISC, och idag är i princip alla datorer superskalära, och har likafullt en komplex instruktionsuppsättning. Kisel skulle först inte klara av mer än 100 MHz, sedan 1 GHz. Ledningsbredden i halvledare skulle aldrig understiga 1 µm. Idag använder vi 0,06 µm för en del komponenter, t.ex processorer, och än mindre för vissa andra tekniker däribland minne. Skulle man tro "det senaste" genombrottet skulle datorerna vara optiska för 20 år sedan, haft supraledande minnen för 30 år sedan och lagra allt i laserminnen. I själva verket visade sig laserminnen vara bra för en och endast en sak; program- och datadistribution samt backup (vilket är ungefär samma sak i sammanhanget). Laserminnet blev ett ROM-minne. Inte random access, inte läs-skriv-minne, inte snabbt. "Kemiska minnen" har man laborerat med - återigen - sedan 60-talet. Det finns i princip ingen teknik man inte försökte med under det datortekniskt så fruktbara 60-talet, och man misslyckades. För det mesta.
"DNA-datorer", kvantdatorer och liknande är förvisso intressanta koncept, men inget säger att just den tekniken kommer ersätta allt. Snarare handlar det om en utveckling som ger oss lösningar på diverse specifika problem som sedan kan användas av en mer generell dator.
Ibland händer det dock att nya tekniker ersätter gamla på bred front. Så har ju platta skärmar "äntligen" börjat ersätta CRT-dito, 50 - 20 år försenat, beroende på vilken humbugteknik som var aktuell för tillfället. Det råder dock tvivel om TFTs förträfflighet. Det enda vi kan säga här är att vi allmänt går mot plattare skärmar. Någon enskild teknik är svårare att peka ut.
En annan sak vi kan gissa, eftersom vi redan observerar det, är att framtidens datorer kommer ha ett större mått av parallellitet. Flera kärnor, mao. Detta är dock också "försenat" om vi ser till spekulationerna de gångna 30 åren. "Datorerna kommer snart börja störa radio..." och därefter "...kommer de få flera processorer" sade någon som kommentar till det allmer höga frekvenserna. Datorn var då uppe i 25 MHz, och med "radio" menades givetvis att klockfrekvensen snart skulle vara jämförbar med den frekvens som FM-radiosändningarna håller (88 - 108 MHz). Det visade ju sig att flera kärnor på skrivbordet skulle dröja tills datorerna nått gott och väl över 1 GHz. Detta var en förhållandevis sentida "förutsägelse", gjort i början av 90-talet.
Bograth: Supraledning innebär visst begränsningar, massor av dem. Fördelar också, men fördelarna innebär inte någon magiskt ökad prestanda bortom alla begrepp.
