Morgon- och kvällsmänniskor, existerar det?

Jag tror definitivt att vissa människor fungerar bättre på morgonen respektive kvällen/natten är andra. Dock vet jag ju inte om detta är genetiskt eller har att göra med diverse vanor.

Jag har precis samma 'problem' som du. Trött på förmiddagen oavsett hur mycket jag har sovit, men när kvällen kommer är tröttheten som bortblåst. Har varit så så länge jag kan minnas. Under skoltiden så skrev jag alltid diverse arbeten nattetid, och även idag när jag t.ex. programmerar, så går det alltid mycket bättre ju senare det är. Det känns helt enkelt som att jag tänker klarare då.

Känner igen mig till 100%, det är antagligen därför jag precis vaknade nu och ändå känner mig seg som fan.

Det har med vanor att göra. Jag vande mig vid att gå upp klockan 3 på natten och hur pigg som helst när jag delade ut tidningar. Nu går jag upp runt 12 ibland...

Sedan så "måste" kroppen röra på sig för att må bra, om man inte rör på sig alls så blir man degig och trött hela dagarna.

Jag är en typisk nattmänniska. Det udda är att jag gillar nätter även om jag är i en annan tidszon.

Såklart den "biologiska klockan" som regler sömnen finns i generna.
Frågan är dock om den stora skaran som anser sig vara nattmänniskor har någon genetisk skillnad mot de andra, eller om det mer handlar om att de har vänjt sig vid att vara vaken på natten? Alltså att det snarare handlar om att miljön har påverkat, än att det finns i deras gener.

Jag själv var alltid kvällspigg, nu är jag tvärtemot. Jag ska alltid upp tidigt på morgonen och jag vill inte vara uppe för sent. Vilket jag bara tycker är positivt.
Iaf så har jag ändrat mig på senare år. Nu var jag i.o.f.s. både kvälls och morgonpigg då jag var ung.

Har för mig att det är så att väldigt få männsikor har ett naturligt 24h dygn. Har testas då man helt enkelt stänger in folk i en kontrollerad mijö där de saknar återkoppling i form av dagsljus och klockor. Sen låter man de leva där ett tag och kollar hur långt ett normal dygn blir, välidgt få hamnar på 24h.

En del hamnar på säg 25 timmar, sådana människor vill alltså vara uppe en timme till när det egentligen är dags att lägga sig, och blir därför pigga på kvällen, och trötta på morgonen då de vill fortsätta att sova för att få ihop till sitt 25h dygn.

Sen finns det människor som har ett för kort dygn, säg 23h, de vill alltså gå och lägga sig för tidigt för att få ihop till ett helt dygn. De blir alltså trötta för tidigt på kvällen och vaknar tidigt på morgonen, en timme innan 24 dygnet är klart.

Kroppen är väll ganska bra på att kompensera för fel i dygnet genom återkoppling från framförallt solljus, men inte fungerar det för mig heller

Jag brukar vanligtvis vara en morgonmänniska men har upptäckt att jag kan skifta rätt bra. Har haft svårt att vara uppe länge och blev trött tidigt på kvällen, men väldigt pigg på morgonen. Sen jag började jobba natt på helger så spelar det ingen roll, kan nästan alltid vara uppe länge och ändå vara pigg på morgonen, bara jag sover tillräckligt många timmar, vanligtvis 6h.

Däremot har jag väldiga problem om vi säger att jag jobbar lördag natt, så har jag fortfarande gått upp tidigt lördag morgon ~ runt tio tiden, för att sen jobba till halv sex på söndag morgon. Söndag kväll får jag då väldiga sömnproblem, tror nästan jag är narkoleptiker. Runt nio på kvällen oftast så börjar jag se dubbelt, kan inte prata ordentligt, kroppen känns svag och oavsett hur mycket jag koncentrerar mig kan jag inte förhindra det. Det kan mildras om jag reser mig från soffan, men det är en oerhörd prestation att bara lyckas göra det! För några år sen när jag gick på gymnasiet var det likadant på vissa lektioner med, utan att jag då jobbade natt.. Det är jobbigare vad man kan tro för även om jag känner mig någorlunda klar i huvudet så kan jag inte göra något åt det.

Kan gå upp tidigt och 'ställa' klockan brukar ändå vakna fören den ändå
Är för det mesta sjukt morognpigg och även så har jag inga problem med att vara igång en 20timmar utan problem. även fast jag sällan är det.

När jag jobbade två shift (morgon/kväll) så 'regnade' det alltid för jag jobbade inne o det fanns inga fönster ut där jag var. tiden gick för det mesta sjutk fort förutom när det strulade eller annat tråkigt mojs. fast när man jobbade extra en torsdagskväll (vi var lediga fredag) eller hoppade in en fredag/lördag så kunde man lätt köra på ett par timmar till utan problem.

Gillar när det är ett lagom tempo i det hela. så länge man har bra verktyg och trevliga jobbarkompisar så flyter det mesta på utan problem.

Dock har jag nog mer problem om jag lägger mig tidigt för då sover jag inte på kvällen men brukar inte påverka en ändå. fast ogillar kyla men har inga problem att jobba om det är lite småruggigt och sen älskar jag värme i bilen

Det är som trådskaparen säger. Man kommer på mer saker att göra, och det känns mer rogivande att greja här o där när det är mörkt ute och i lägenheten

Det kan ha att göra med att det är kallt vinter och skit som gör att vi är mer "kvällsmänniskor"? Själv tycker jag det är "fräscht" att gå ut på natten men på dagen - under vinterhalvåret - så tycker jag det är ruggigt kallt och "äckligt" om det snöar blåser eller regnar. Hatar fuktiga och blöta skjortor och det hela har så att säga med att det oftast är "bättre" under natten, då allt är stilla.:)

Jag är själv kvällsmänniska och jag upplever varje morgon som en ny katastrof när klockan ringer

Jag har länge jobbat med regelbundna arbetstider och försökt förmå kroppen att anpassa sig till mitt schema, något som verkar omöjligt.
Jag provade under en lååång period att gå och lägga mig tidigt för att få vakna utvilad men det var omöjligt, jag är helt enkelt inte pigg på morgonen.

För att få lättare att somna tidigt provade jag även att anstränga mig på kvällen för att jag skulle somna enkelt och det gjorde jag, men jag var lika trött varje morgon i alla fall.
Det har ingen betydelse om jag sover 5 eller 12 timmar per natt för går jag upp för tidigt så är jag trött, punkt.

Får jag däremot gå upp runt 9-10 så är jag utvilad, så länge jag fått sova åtminstone 5-6 timmar för det verkar vara vad jag behöver för att må bra.

Jag kvalar ju inte direkt in som ungdom längre och så här har det alltid varit för mig och jag får nog helt enkelt konstatera att jag är effektivare på kvällarna än på morgnarna.

Det schemat jag kör just nu funkar tämligen bra, jag är förvisso dödstrött när klockan ringer, men blir pigg efter någon/några timmar och sen funkar jag fint resten av dagen. Jag går då och lägger mig runt tolv och upp runt halv sex (går jag och lägger mig vid tio-elva så är jag precis lika trött i alla fall halv sex).

Jag har alltid haft oerhört svårt för att komma upp på morgonen.
Det handlar inte så mycket om hur många timmar jag har sovit utan det handlar om när jag ska upp.
När jag har haft jobb där jag har varit tvungen att vara uppe runt 6-7 på morgonen så har jag haft sanslöst svårt för att komma upp och har alltid varit vråltrött i flera timmar till efter att jag har gått upp.
När jag däremot har haft jobb där jag inte har behövt gå upp förren 10-11 på förmiddagen så har jag varit betydligt mer produktiv och detta oavsett om jag har sovit färre timmar än vad jag gjorde när jag behövde gå upp 6-7.
Jag är betydligt mer kreativ och arbetssam på kvällar / nätter än vad jag är på morgonen.
Dock så tvingar jag mig i säng runt midnatt som senast nu i arbetslöshetens dagar då jag inte vill vända på dygnet och falla ännu djupare in i arbetslöshetsdepressionen.

Inför flextid på arbetsplatser! Jag hade kunnat utföra ett bra mycket bättre arbete om jag hade fått arbeta mina åttar timmar efter klockan två på dagarna. Ja, alltså, jag gör ju inget dåligt arbete nu, men ni förstår.

Nattmänniska här. Spelar ingen roll om jag vaknat tidigt, är trött under dagen eller sovit sent, jag ska vara uppe en timme till. Men lixom SunQ så kan jag gå upp på morgonen utan vidare problem, och ju tidigare desto bättre. Mellan 23 och 05 kan jag somna och vakna utan problem, hur snabbt som helst och i stort hur kort som helst, utan att jag för den skull blir seg.

Jag hade väldiga problem att sova ordentligt när jag började jobba normala arbetstider. Det gick så långt att jag bl.a. slutade träna för att jag inte orkade med, och efter det så hände det sig en dag att jag bara slocknade när jag kom hem och sov över ett dygn, en dag borta ur mitt liv.
Well, jag löste det senare genom att börja härma en vän till mig som delade upp sitt dygn i två och sov två pass om 4h. Jag klarade sömnen men träningen fick utebli :/
Därefter har vissa sömnproblem förföljt en och man går ibland åter till att sova tvåpass, det funkar dock ganksa dåligt med skola och olika tider för lektion, plus vänner som våldgästar, så jag har börjat lägga större vikt vid att sköta den lilla sömnhälsa man har.

Men vad gör det när natten är så vacker?

Är också vad man kan kalla kvällsmänniska. Finns det någon överhuvudtaget som är en fullfjädrad morgonmänniska här på swec? Hade varit roligt med en poll.

Elite: Har du någonsin gått upp på morgonen för att göra något du verkligen vill och ser fram emot? När jag t.ex ska resa eller fiska är jag definitivt piggare och mer alert än när jag ska till skolan. För att inte tala om födelsedagar när man var mindre.

Jag är kvällsmänniska helt klart vilket passar mig utmärkt då jag endast jobbar kvällar. Jag har under åren jobbat dem flesta tider men kvällsjobbet jag har nu är det jag mår bäst av, trots att stället jag jobbar på nu är fullt med idioter.
Fint att man kan kolla NHL på nätterna också. Och nej jag är inte ungdom.

Samma sak för mig. Varit så illa att jag somnat mitt på dagen på jobb vid nåt tillfälle. Trött som fan mitt på dagen mellan 12 och 14 sen efter 16 så börjar man piggna till och är vaken och pigg fram till 23 sen framåt 2 så somnar man igen och vaknar vid 7-8.