CRT-reparatör i Stockholmsområdet.

Vissa bildrörsskärmar som jag har jobbat med har haft en tendens att tjuta särskilt mycket om elektronstrålen hamnar för långt utanför bildytan, men det brukar inte vara överdrivet hög frekvens utan är väldigt tydligt urskiljbart från det klassiska 15KHz.

Den enda jag vet som reparerar CRTs på fackmannanivå i Stockholm är Patrik Gussarv på Vidab. Ingen aning om hans prissättning dock.

Även en glad amatör som inte är helt tappad bakom en vagn kan öppna en så gammal crt och dutta i några droppar segt klister längs ferritkärnan, om den går komma åt. Bara kontakten är urdragen. Det går många skrämselskrönor om att kondingarna håller tusentals volt i flera dygn och är livsfarliga, men i en så gammal skärm är de urladdade ner till ett ficklampsbatteris styrka långt innan man lyckats skruva av bakstycket. Givetvis ska man alltid låta bli att likt en 3-åring peta och klämma och kladda på allt, men kan man bygga sin egen dator och har såpass förstånd att man drar ur elkontakten innan isärskruvandet börjar, då kan man kika in i en gammal crt utan att få punkarfrisyr av det.

Ferritkärnan i transformatorn består av 2 halvor och fabriken brukar skvätta i lite lim så delarna inte ska skava mot varandra, så det brukar synas var det är. Efter några år, och med lite hjälp av värmen också, torkar det där limmet och ferritdelarna börjar gnida sig mot varandra, som när en syrsa gnisslar. Det är magnetfältet som sätter delarna i rörelse, så gnisslet kan variera efter belastning. Samma som drosseltjut i annan elektronik. Tidigare var halvorna hopspända med mässingskruvar och fjäderbleck, då hände inte det där, så det där med limmade halvor är ett resultat av sänkt kvalitet i tillverkningen.

Ibland är en del av kärnan inkapslad i ett i efterhand ditgjutet plasthölje som omger själva kopparlindningen och då kommer man inte åt det, då behöver trafon bytas.

Det där med att damm skulle vara en brandfara är även det en skröna som "eldades på" av massor av tidningsartiklar för 25-35 år sedan, det stod nästan varje dag nåt om "tv-bränder" i tidningarna. Det var inte dammet som orsakade det, det var lödsläpp som orsakade gnistbildning som i sin tur antände plast i närheten, och den "explosion" som ibland rapporterades kan attribueras bildröret som imploderade med en dov smäll sedan det börjat spricka av hettan från en brand i chassiet som då redan pågått någon minut. Jag har undervisat brandkåren i just det där om tv-bränder och vi försökte som en del i det t.o.m sätta eld på stora tussar damm i tv-apparater för att visa, men det var svårt att få det att brinna. Fick man alls fyr på det slocknade det på en bråkdels sekund, det räcker inte för att orsaka en brand i t.ex trähölje eller plastdelar.
Hushållsdamm i de kvantiteter man hittar i vanlig elektronik är inte (tillräckligt) brandfarligt, och därav blev det så småningom slut på alla skriverier om tv-bränder fastän det fortsatte finnas crt i många år efter.
Damm ger däremot givetis kraftigt försämrad kylning om det handlar om centimetertjocka lager (i tv/crt-apparat) som i sin tur kan få halvedare att gå sönder av värme, men vilken fixarnisse som helst som öppnar en apparat med centimeterlager damm i, blåser såklart bort det värsta, det är ett måste för att kunna se nåt.

Jag har hittat problemet!

Moderkortet har spruckit i området där flybacken är fastlödd. Är man bra på att löda så kanske detta går att laga eftersom det bara är ett lager men ytterst tveksamt om jag fixar det själv https://www.skydreams.org/1084_cracked_MB.jpg

Jo, det där går att laga. Positionera den lösa biten, borsta rent kopparbanorna från lödmask åtminstone fem millimeter in från sprickan, lägg på rejält med lod. Förslagsvis använder man blyat dito som är mer duktilt och mindre benäget att bli kristallint.

Det svåra är att hitta rätt strategi för en så stark reparation av FR2-kortet som möjligt (för det är väl ett sådant det är). Har inte gjort någon så omfattande reparation själv, men instinktivt tänker jag CA-lim för feta plaster, eventuellt epoxilim. Det kanske finns andra bättre metoder, eventuellt kan man spåna på fenolformaldehydharts om man är bekväm med att hantera såpass otäck shit, och det går att få tag på. Oklart för mig hur viktigt trycket är vid ombildningen, eller om det räcker med värme.

CA-lim har fördelen att det har låg ytspänning och att kapillärkraften drar in det i sprickan. Det är dock värmekänsligt nog för att inte ge alternativet att göra limningen före lödningen, och det är inte helt lämpligt att bygga med.

Epoxi tål värme bättre och kan appliceras innan lödning. Det är dock svårare att få att tränga ner i sprickan. Man kan dock värma det med varmluftpistol efter man blandat komponenterna för att få det mer lättflytande. Det går också att armera och bygga på med epoxi för att stärka upp. Är tyvärr oklar med hur bra det kan tänkas fästa på fenolpapp, men kanske finns lämpliga specialvarianter.

Man undrar ju dock hur det där gått till, aldrig sett något liknande. Flybacktrafons vibrationer under lång tid? Har man någon gång tappat skärmen? Lite intressant att veta om man behöver vidta åtgärder för att det inte ska ske igen. Finns det några andra skador på skärmen som tyder på att den hanterats oömt? FR2-damm runt sprickan/i skärmen?

En variant på temat är att konstatera att man trots allt inte använder sina retrodatorer jättemycket, och gambla på att lagningen kommer hålla för de få driftstimmar den rimligen kan få se även om det skulle vara flybacktrafons vibrationer som knäckt kretskortet.