Senast lästa bok

Hitlers elitsoldater i Leibstandarte SS skulle utgöra den tyska krigsmaktens spjutspets. Men där stiderna rasade som värst blev också förlusterna som störst. Många gick under när nazisterna på front efter fron tvingades retirera från amerikanska, brittiska och sovjetiska trupper. Och i takt med att SS-soldaterna drog sig längre tillbaka, eskalerade deras grymhet i en allt bittrare kamp.
Hitlers krigare - SS sista strid ger en detaljerad inblick i andra världskrigets blodiga slut. Boken beskriver den mörka baksidan av det som vi oftast får se om de allierades segerkamp och fredshopp.
Hur upplevde de tyska elitsoldaterna det tredje rikets undergång? Och vad drev dem till att slåss allt hårdare ju närmare slutet de kom? Hitlers krigare - SS sista strid ger svar i en fascinerande och fasansfull skildring av de män som var beredda att dö, men inte besegras.

Ur boken:
De flesta av Peipers män var nya rekryter, och han insåg att det inte var mycket han kunde göra för att förbereda dem för strid under de få timmar som de hade på sig. I stället hade han beordrat dem att undvika problem så långt som möjligt och demonstrerat ett par elementära yrkesknep, som till exempel att skjuta en vit lysraket mot en fiendestridsvagn och blända skytten innan man själv öppnade eld, eller att döda fientliga infaterister genom att köra över deras grävda värn och ge full gas så att värnen fylldes med giftiga avgaser. "Det är ett sätt att spara ammunition", sa han till dem med den vårdslöa nonchalans för människoliv och lidadande som alla de gamla rävarna hade lärt sig under de där långa, svåra åren i Ryssland.

Rommels första segrar i Nordafrika närmast förargade den tyska generalstaben. Inte därför att han utan uttryckliga order jagade de försvagade brittiska trupperna ur Cyrenaika. Framgångar ursäktas alltid. Problemen dök upp när fronterna stelnade i den hårda kampen om Tobruk.
Först i denna skildring av fälttågen i Nordafrika, en fascinerande blandning av historieskrivning och reportage, klarlägges de avgörande psykologiska faktorerna. För första gången kommer också båda sidorna till tals i en och samma bok. De som en gång kämpade mot varandra - i flera fall på höga poster - ger sin bild av vad som skedde. Boken skrevs sedan författaren i månader grävt ner sig i brittiska och tyska arkiv, som delvis varit hemliga till dess. Därtill sökte han upp män som stått mot varandra på viktiga poster i avgörande ögonblick.
Boken ger en korrekt och dramatisk skildring av tvekampen mellan Rommels och Montgomerys arméer, hur krigslyckan växlade i öknen medan världen höll andan av spänning.

Guy Sajer föddes i Alsace och hade inte ens fyllt sjutton år när han i juli 1942 iklädde sig Wehrmachts uniform. Varför Wehrmacht? Guy Sajer hade en fransk pappa men en tysk mamma och Alsace skrevs vid den tiden Elsass efter att det erövrats av tyskarna.

På grund av sin ungdom togs han inte genast ut i stridstjäns. Han gjorde sin första bekantskap med krigets brutalitet vid ett provianteringsregemente, 19. Kompanie Rollbahn, under den hårda krigsvintern i Ryssland 1942.

Det "riktiga" kriget, det som utkämpades vid fronten, fick han uppleva med division Großdeutschland, en elitdivision som han tillhörde från sommaren 1943. Kursk, Charkiv, Belgorod, Dnjepr... alla dessa platser i Sovjetunionen som är förknippade med fasansfulla strider, fasansfulla umbäranden, alla dessa namn gjorde den sjuttonårige Guy bekantskap med under de mest vidriga omständigheter.

Sedan reträtten! Genom Rumänien, över Karpaterna till Polen. Den sista krigsvintern deltog han i de blodiga striderna vid Danzig innan han, sjuk till utmattningens gräns, togs till fånga av engelsmännen vid Hannover.

Detta är en berättelse från andra världskriget som inte liknar någon annan. Inte bara för att allt är självupplevt. Guy Sajer ger orden kyla, hunger, feber, blod och fruktan nya betydelser. Om de syns överträffa verkligheten är det beroende på att varje liten detalj för Guy Sajer har den största betydelsen. Han har förmågan att levandegöra den vanlige, anonyme soldatens innersta känslor och tankar.

Den okände, glömde soldaten är inte glömd!

Snutt ur boken:
En annan kväll, när kylan förvärrats dramatiskt, anföll Röda armén igen. Vi bemannade våra ställningar i en temperatur på -43. Redan från början svimmade soldater av kylan. De domnade bort innan de ens haft chansen att skrika. Kylan paralyserade allt. Våra händer och ansikten var täckta av smörjfett. När våra slitna handskar drogs på över denna klistriga massa blev minsta rörelse otymplig. Våra stridsvagnar, vars motorer inte längre startade, svepte över sektorerna framför sig med sina långa rör, som elefanter som fångats i en fälla.
De fiender som förberedde anfall mot oss led på samma sätt och var nästan förfrysna redan innan de hunnit vråla sitt "Ourrah pobieda." Samma martyrskap drabbade båda sidorna som helst skulle vilja skrika på nåd. Metall bröts sönder förvånande lätt. De sovjetiska stridsvagnarna framryckte blint i det bleka ljuset från lysgranaterna, som gav en blå lyster åt helheten. De var oförsiktiga nog att slås ut av de minor som markerade våra skyttegravar 39 meter från frontlinjen, eller av våra Tiger-vagnar, som öppnade eld där de stod. De rödas infanteri hejdades och tvingades retirera i vild oordning med sina stelfrusna händer och fötter, under den eld vi hela tiden höll igång, trots våra plågade händer. Ryssarna hade hoppats att vi skulle vara paralyserade av kylan och oförmögna att försvara oss. Hur gick det för deras egna trupper brydde de sig inte om. De hade instruerats att göra vilka uppoffringar som helst, bara de anföll våra linjer. Men kriget gick inte framåt.

Historien om Viborgs fall den 20 juli 1944 är en otrolig historia. Allt som bara kunde gå fel gick också fel. Mannerheim hade krävt att staden skulle försvaras "till varje pris". - Viborg föll på tio timmar!

Försvarsledningen hade heller inte beaktat den risk som en snabb rysk erövring av Viborg innebar. En bakdörr hade lämnats helt öppen vid Tienhaara, genom vilken motståndaren - om han förstått eller förmått - kunde ha slunkit in och ruskat om hela försvaret i VKT-linjen.

Den officiella krigshistorien har gärna förbigått "Viborgsaffären" så snabbt och lätt som möjligt. Den var för genant inte bara för 20. Brigaden, utan också för den högsta krigsledningen. Erik Appels bok är den första på svenska som behandlar denna dramatiska dag då inte bara Viborgs utan hela Finlands öde hängde på ett hår.

Här slåss alla med alla. Veteranerna, officerarna, fänrikarna. Man super sig djuriskt berusad och går loss på de yngre. Överstarna på majorerna, majorerna på löjtnanterna, de på soldaterna. För där borta, bortom bergen, är det krig, och de har varit där och sett fasan i ögonen, och nu är de likgiltiga för allt.
- Arkadij Babtjenko

I sin prisbelönta debutbok, som jämnförts med Isaak Babels och Ernest Hemingways stora krigsromaner, berättar Arkadij Babtjenko om sin tid som som värnpliktig i ryska armén under Tjetjenienkrigen. EFter en kurs i morse skickas artonåriga pojkar till kriget, där de misshandlas dagligen av veteranerna och traumatiseras för livet i striderna med den tjetjenska gerillan.
Efter fyra år i armén återvänder Babtjenko till Moskva med nedbrutet psyke och tomma ögon. För att bli fri från sina mardrömmar börjar han skriva Krigets färger - en rysk motsvarighet till de amerikanska Vietnam-uppgörelserna. Han arbetar i dag som krigsreporter på regimkritiska Novaja Gazeta och var kollega till Anna Politkovskaja.

Ursprungligen inskrivet av OJJE
Var i Helsingfors för några veckor sedan och besökte Krigsmuséet och där ligger faktiskt den Finska flaggan som vajade på Viborgs slott innan den skars ned av en finsk soldat och en stund senare började ryssarna skjuta granatar mot slottet..

Var hittar du alla dessa böcker med anknytning till Vinterkriget och Fortsättningskriget?

Stalin ockuperar Litauen 1940 beskriver på ett spännande och gripande sätt Litauens tillintetgörelse som fri nation genom den sovjetiska ockupationen sommaren 1940. Boken är en viktig samtida källa för kunskap om Stalins taktik vid ockupationen av Östeuropa från 1939 och framåt.

Författarens unika bakgrund gör att han hade, bättre än de flesta av hans landsmän, möjlighet att bedöma och överblicka de händelser som skildras i boken.

Andra världskriget kom till Finland den 30 november 1939 då Stalins Röda Armé genomförde ett massivt överfall på Sovjetunionens lilla granne i väst. Kriget kom att kasta in den unge Lauri Törni i en tid och tillvaro där hans förmåga som soldat snabbt observerades av så väl vän som fiende. Under de kommande trettiofem åren skulle han bli en legend bland de soldater som kom att strida i århundradets krig. I sitt hemland Finland stred han från nationens första till sista slag mot Sovjetunionen och belönades med det finska Mannerheimkorset. Han blev en effektiv och skoningslös - ibland till synes våghalsig på gränsen till dåraktig - ledare i ett av de bästa elitkompanierna i den finska armén. En armé som kom att uppfattas som en av de bästa under andra världskriget.

Under kalla krigets första år blev Lauri Törni en flykting, en politisk fånge, en förrymd, en landsflykting och en illegal invandrare. Han kom till slut att hamna i den amerikanska armén under namnet Larry Thorne, och beviljades medborgarskap i USA genom ett kongressbeslut. Thorne blev en av de första medlemmarna av amerikanska Special Forces och en legend inom Gröna Baskrarna.

Denna bok är en kort glimt av konflikterna under mitten av 1900-talet, i all sin glans och ohygglighet, upplevd genom Lauri Törnis märkliga liv. Det var ett århundrade då världen många perioder var i ett verkligt tillstånd av globalt krig. Det blev också ett århundrade vars offer blev så många i antal att många nationer inte ens lät räkna dem.

Historien om Lauri Törni eller Larry Thorne är en resa tillsammans med en sannerligen fantastisk man genom några av de värsta dagarna under mitten av 1900-talet.

Ursprungligen inskrivet av OJJE
Du skall besöka Krigsmuséet i Helsingfors! Där har dem Lauri Törnis alla medaljer och tillhörligtheter utställda, såg dokumentären om honom för ett tag sedan också. Vilket liv han har levt...

Finlands sak är vår!

Över 12000 man anmälde sig som frivilliga till Svenska Frivilligkåren, SFK 1939-1940. En av dem var Ragnar Naess som vid tidpunkten var på rymmen från ett fängelsestraff. Han var veteran från det finska inbördeskriget 1918 och enrollerade sig på nytt för att bistå de finska soldaterna i deras kamp mot det väldiga Sovjetunionen. Efter krigsslutet den 13 mars 1940 återvände Naess till fängelset för att avtjäna återstoden av sitt straff. Med en hyrd skrivmaskin började han att författa sina minnen och erfarenheter från första gruppens jägarkompani. Minnen som ännu var färska blev till sist en hel bok. Den första upplagan av boken som kom 1940 ansågs vara för frispåkig varpå förläggaren drog in samtliga exemplar utom ett. Nu 66 år senare publiceras den ocensurerade versionen för första gången. Följ de svenska frivilligas fotspår i marschen till Märkäjärvi.

Fångad av hakkorset är en uppriktig och utlämnande självbiografisk berättelse om Bruno Manz uppväxt i Nazityskland och om striderna på Nordkalotten under andra världskriget.
Redan som elvaåring gick Bruno Manz med i Hitler-Jugend där nazistisk propaganda effektivt fostrade barnen in i Hitlerdyrkan, antisemitism och tron på den ariska rasens överlägsenhet. Trots att han stötte på kritiska röster stod Manz fast vid sin övertygelse och när kriget bröt ut anmälde han sig frivilligt och tjänstgjorde hängivet i Wehrmacht.
Men efter kriget tvingades Manz rannsaka sitt förflutna. Han fann inga försonande omständigheter. Vid fronten hade Manz blundat för nazismens fasansfulla brott mot mänskligheten. Han skrev självbiografin för att historien måste berättas och för att alla i hans generation som levde i Tyskland medan förintelsen pågick måste fråga sig följande:

Var befann du dig?
Vad visste du?
Vad gjorde du eller vad gjorde du inte?
Vad har du att säga?

Fångad av hakkorset är en av de mest angelägna och välskrivna tyska skildringarna av andra världsskriget någonsin.

Ursprungligen inskrivet av zwelegacy
Starship troopers Av Robert A. Heinlein

Ursprungligen inskrivet av Ragganof
lyssnade klart på "The Red storm rising" av tom clancy här om dagen och gillade den.
mycke spännande, gillar hela världs krigs senariot.

Ärans vinter är historien om det lilla Finlands tappra strid mot den sovjetiska jätten 1939-1940. I fyrtio graders kyla och meterdjup snö lyckades finländarna binda stora sovjetiska förband. De vitklädda finska skidåkarna med sina kulsprutepistoler bröt igenom kompakta sovjetiska truppkolonner och förintade många av dem. Segrarna vid Raate, Suomussalmi, Tolvajärvi och Lemetti har gått till krigshistorien. Hur kunde ett litet land stå emot välrdens då största krigsmakt under 105 dagar?

Ärans vinter är berättelsen om ett okuvligt folks kamp för sin överlevnad.

Ursprungligen inskrivet av Tobbe Nukem
Utmärkta böcker bägge två.
Ragganof, om du gillade Red Storm Rising skall du spana in ryan-verse också. Nu är det inte särskilt mycket krigande i dom, eller nåja, men inte på samma skala som i Röd Storm.