Man lär sig egenligen inte hur man löser andragradare, utan endast hur man får fram slutresultatet.
Dessutom får man problem att lösa andragradare med komplexa koefficienter om man bara "lärt sig" pq formeln.
Att memorera pq-formeln kan dock vara vettigt. Det gör dom flesta. Dock EFTER att man till fullo förstått hur man löser andragradsekvationer och hur man härleder formeln (som du gör här).
Problemet i gymnasiet är ofta att få förstår vad de gör i matematiken, utan tror att det hela går ut på att memorera och rapa upp så många formler som möjligt. Sådant är en formelsamling mycket bättre på.
Med det tankesättet är det då bara är att dra fram den där formelsamlingen som besitter samma "kunskaper" som en gymnasieelev och dessutom inte glömmer för att kunna konkurrera ut det matematiska "kunnandet" ifråga..
Det som framför allt är, eller iallafall bör vara, poängen med matematikundervisningen är att utveckla studenternas förmåga att analysera och strukturera problem och successivt arbeta sig fram till en lösning.
Det är sådant tänkande man har nytta av senare, inte att hjärndött sätta in några tal i en färdig formel som är känd sen urminnes tider..
Kan inte göra mycket annat än att hålla med dig. Jag tar studenten nu om en vecka och mitt matematik intresse vaknade till liv i början av mitt andra år på gymnasiet. Ändå dröjde det ända till sista året av gymnasiet innan jag förstod vart ifrån den "magiska" pq-formeln kommer ifrån. Det gäller inte bara pq-formeln heller, t.ex. så förstod jag inte vart formeln som definierar en linje och dess lutning kommer ifrån. Alltså saknar man matematikintresse är det svårt att bli mycket mer än en levande formelsamling. Men jag tror att om man istället skulle få lära sig matematisk tänkade och analyserande så skulle många fler bli intresserade av matematik.
