Började läsa upp Matte 2b för strax 2 månader sedan och skaffade nya klasskamrater på samma skola (för läshjälp, jag har tolkningssvårigheter pga autismen) vi gick på tidigare men vid olika tidpunkter så vi kände inte varandra överhuvudtaget.
In which case så när tillfällen kom för lite socialt (ni vet den obligatoriska svensk-fikan) så var det om allt möjligt men kom inte in på speciellt personligt, men steg för steg så märkte jag att tjejen som jag snackade som "mest" med har på senaste tiden, vet inte om hon ger vibbar på intresse, men den där lite halvt-nervösa känslan av att man blir iakttagen genom vitögat. Jag ser inte genom ögonfokus att hon ser mig men när jag vred på mitt kollegieblock för utrymme av uträkningar av koordinatgeometri och avståndsberäkning så tittade jag snabbt bara för att se - det gick bara ett par millisekunder så tittade hon bort like nothing happened (med hum-di-dum looken).
Jag hade lite svårt att INTE le lite smått, så jag fick grimasera med ansiktet som att näsan kliade bara för att smirk it off. Och på samma vecka så tittade hon lite bildhumor på facebook, hon frågade om jag ville se och erbjöd mig hennes plats så jag kunde titta. Redan här kände jag att hon....bjöd eller hintade lite, det kunde lika gärna varit självklarhet då jag annars hade fått böja mig ner så hade det bara varit feltolkning av mig. Men vi hade ett par laughs iaf och gick ett par minuter till våra platser med tillhörande böcker.
Veckan innan detta så hade vi en annan lokal på skolan då en annan klass har den ursprungliga pga administrationen mellan klasser. Då valde vi våra egna platser där tjejen valde närmast fönstret och jag lite längre in (ett bord har bekvämare stolar). Men efter en tid (säg en månad efter vi fick välja plats vi fick börja med) så satte hon sig på sin plats, bara för ca en timme senare satte sig på samma bord som mig. Varesig det är pga min utdaterade look (axellångt hår, skäggig, mustasch och en fet finne i pannan pga choklad jag käkade dagen innan) eller min "personliga charm" har jag svårt att sätta fingret på. Men i retrospekt- och observerande nivå så har hon troligtvis tagit en uppskattning för mig, jag kan erkänna att jag har gjort det mot henne men har inte riktigt visat det då jag emellertid känner att mina känslor kan eskalera lite och ta det bästa ifrån mig. Därför är jag lite mer strikt på mig själv på hur jag ska reagera, säga och anta.
Det är kanske lite "premature" att anta sådant beteende innebär intresse från hennes sida men samtidigt har jag svårt att se någon annan anledning till dessa förändringar.
Men i torsdags så jag fick en lite "wake up"-stöt: Jag frågade henne, med viss nervositet, ifall hon kunde tänka sig "samplugg" (jag behöver all hjälp jag kan få). Hon svarade med en omtolkning av ordet med ett frågetecken "plugga tillsammans?", hon lät tvivelaktig och kände att jag sumpade hennes trovärdighet i mig. För med sådan frågeställning är ju ett tecken på bekantskap och lite mer personligt, så med det sagt så såg hon fundersam ut och rabblade runt om olika aktiviteter hon hade tänkt göra. Fick intrycket att framtida sociala förhållanden hade fått behållas i klassrummet med awkward quiet moments. Men så plötsligt sa hon snabbt (inte direkt ordagrant men bästa jag kan formulera här atm): "Hade fått vänta tills pojkvännen hade åkt iväg efter nästa helg...... Men kanske annars i skolans bibliotek ett par timmar innan klassen börjar nästa vecka?"
Här kände jag att jag började trampa på lite trång mark, hon har redan pojkvän (eller täckmantel, för att beskydda sig?) men är villig om samplugg på en mer eller mindre öppen plats - vilket för mig är inget problem. Samtidigt hon "väntar bort" (kanske fel ordval här) sin kille men umgås gärna med mig i plugget ger mig blandande vibbar. Killen kan för den delen vara "psykotiskt svartsjuk" av sig och försöker skydda mig genom ha han ur ekvationen (okej nu lät det lite som lönnmördarnivå) eller så känner hon inte detsamma för honom gentemot mig. Jag lyckas intill ofta få henne att skratta eller ge ett leende med en eller två halvlustiga kommentarer och associationer, så något rätt gör jag.
Jag vet inte, hon är fin, trevlig och sminkar sig inte utan har en naturlig look. Hon är inte så glad för läsk men vi båda hatar kaffe och uppskattar inte heller alkohol, så vissa likvärdiga drag har vi. Hon är seriös med vad hon försöker uppnå inför hennes kommande utbildning och har inte märkt något utav det ordinära i hennes beteende eller tonläge i rösten för att indikera något annat än så länge. Jag kanske bara överanalyserar och oroar i onödan som borde go with the flow.
Meh, ska ta och sova.....
Skickades från m.sweclockers.com