Helgosiga människor som inte kan hata eller ljuga

Jag träffade en sådan person på internet för ett år sedan, han sa att jag han var Advokat och han hade en rik klient som hade gått bort och frågade om jag kunde utge mig för att vara en släkting. Jag var först lite tveksam att lämna ut alla mina personuppgifter till en helt främmande person, men nu 1 år efter så har jag 5 miljoner mer på kontot.

Nå min åsikt är att alla är egoistiska, vissa mår bra av att hjälpa andra och då gör de detta för egen vinning. Personer som för vissa är goda kan för andra vara onda, ta alla personer som tycker att vi ska höja skatten som exempel, är dessa goda eller onda?

Edit:
Det jag menar med min berättelse är att folk som är för snälla ska man passa sig rejält för om man ej känner dem väl.

Finns inte så mycket att vinna på genom att vara cynisk, sur, grinig eller vad man har för personlig preferens av att dölja det positiva med.
Att vara glad och positiv i dom allra flesta tillfällen gynnar alltsom oftast dig själv i slutändan.
Läs gärna The Happiness Advantage och bli själva lite gladare och se det positiva med livet

http://www.amazon.com/The-Happiness-Advantage-Principles-Perf...

eller se på https://youtu.be/GXy__kBVq1M, tror den ska vara en bra och relativt kort sammanfattning av boken.

Finns en del studier som visar att det i högre grad var dom som hade positiv inställning till livet som överlevde Auschwitz
(nämns bland annat i "Man's Search for Meaning" av Viktor Frankl)

Så du menar att deras sätt att vara positiva ger en felaktig bild av världen vi lever i?
Det kan omöjligen vara att majoriteten av oss kodat om våra hjärnor med tanken; för att det ska gå bra för mig så måste någon annan ha det sämre?"

Jag har inte stött på en generell regel som pekar på att detta ska stämma, men ändå verkar det vara något som genomsyrar vårt sammhälle. Jag vill personligen tro på att vi alla kan ha det bra utan att någon annan måste lida för det, därav ser jag inte heller det negativa i att dagligen arbeta med mig själv genom att göra positiva bedömningar av situationer som ofta skulle ses som negativa.

Tror att du pratar om femåringar. Dom hatar inte och är gosiga. Däremot ljuger dom väldigt mycket.

Kan föreställa mig typen av människa du skriver om men kan inte påstå att jag träffat en vuxen som passar din beskrivning. Min farfar kanske. Han sägs dock ha varit hetsig som ung.

Skickades från m.sweclockers.com

Tror inte det finns många människor som inte är genuint glada och gosiga från början. Oftast nöts det ner av tråkigheter som händer en. Man lär sig helt enkelt att bli mer sluten och egoistisk och får svårare att hålla en positiv inställning och ton. Har fått känslan att det är något man lär sig allt tidigare och oftare numera än förr.

Ju fler glada och positiva människor du har i din närhet desto bättre fungerar allt - det blir en helt annan energinivå och den sprider sig. Lite synd att det är lättare att sura och klaga än tvärtom.

Det finns med största säkerhet människor som inte har behov av att ventilera. Alltså, dessa människor låtsas inte vara glada och positiva (hålla god min), utan är genuint det. Tror att vi alla kan vara en sådan människa, om vi verkligen vill och orkar lära oss programmera om hjärnan (igen).

För mig beror det mest på dagsformen hur jag är. Skulle dock aldrig bemöta folk jag inte alls känner illa eller bara ge någon skit på måfå. Däremot kan jag ogilla folk och jävlas med folk som är dryga.

Försöker vara en snäll människa men det fungerar inte alltid så bra.

Skickades från m.sweclockers.com

Jag är sån

Jag kan förstå tanken med pavlovsk betingning, och håller nog med (vid rimlig nivå). Hundar har en väldigt känslig nos, och duttar man den när de gjort något dumt så kan de nog undvika att göra om det, men det är givetvis absolut förkastligt att ge nosen en näve. Samma magnitud-distinktion skulle jag nog göra med mänsklig interaktion.

Och gällande att bli utnyttjad av elaka människor så vill jag göra en annan distinktion; Det är inte samma sak att vara trevlig som att låta sig bli utnyttjad. Det är återigen en förväxling mellan naivitet och uppförande. Jag hade nog i möjlig mån sagt upp all kontakt med någon som ständigt är elak (svårt om man jobbar med personen eller besläktad eller annat), men det betyder inte att jag behöver vara otrevlig, och jag tycker som sagt inte att det finns någon vinst där (bortsett från eventuell rimlig betingning).

Det jag menar är att deras snälla natur ger dom en smula skev verklighetsuppfattning som kommer att utnyttjas då deras hjärna inte kan hantera verkligheten som blir för elak och låter troligt att en sån personlighet klarar koncentrations läger bättre men i ett sånt scenario slår nog hjärnan mer av det dåliga och dom har lättare att nå det stadiet

Även om jag är cynisk går jag inte runt i ett mörker och är inställd på att lyckas med det jag tar mig för på ett personlig plan men är realist om världen runt mig men en "snäll" person tänker ofta .."snabb exempel" ..va bra dom tog ner saddam han var en ond diktator .. men kan inte se att hans onda dåd inte har det minsta med saken att göra utan det handlade om kontroll/olja/pengar/girighet ..och är lite så det kan återspeglas i verkliga livet att andras handlingar inte kopplar och kan inte gå dit i tanken när verkligheten blir för hemsk och är inte att dom är korkad utan stänger ute delar ...lite som att säga åt en fundamentalist att leka med tanken på att gud inte finns

Och som en översnäll kompis till mig sa när vi tog ett par bärs ..skulle jag vara inuti ditt huvud skulle jag antagligen hoppa från en bro ..skämtsamt menat men är nog lite åt det hållet

Detta besvarades rätt vettigt i inlägget över (första stycket);

Jag har också svårt att se hur många verkar dra parallellen med att snällhet/omtanke/optimism ska placeras i samma fack som dumhet och att man blir blåst eller att man har en skev verklighetsbild. Verkligheten blir exakt det vi själva gör den till.
Jag arbetar mot att bli mer positiv som person var dag som går, men jag ser inte mig själv som ett offer i något sammanhang. Jag har snarare i mitt sökande efter detta blivit mer rationell och ser bortom sådan som skulle ta energi ifrån mig utan att ge något tillbaka till mig eller andra.

Att vara realist är inte fel, men om det handlar om att lyckas med ett specifikt mål har det bevisats gång på gång att inställningen man går in med har väldigt mycket med slutresultatet att göra. Inbillar du dig att du kommer lyckas ökar du omedelbart dina chanser att också lyckas med det du har som mål.

Detta har inte något med snällhet/omtanke/positivitet att göra. Skulle snarare säga att det beror på brist av research och förmågan att koppla flera orsaker till en viss handling från den stora massans sida. Men det är en annan diskussion som handlar mer om massmedia och vårt egna rationella tänkande.

Var mer inne på blockeringen i saddam scenariot p.g.a kommentaren jag hade att leva lite i matrix där man slår bort mycket som är överväldigande där översnälla personer hamnar ibland och även om dom intellektuellt förstår ett scenario slås det bort känslomässigt då hjärnan inte accepterar det som händer på samma sätt en fundamentalist slår bort ett darwinistiskt kretslopp utan änglar och gudar och skär bort verkligheten och byter ut den mot något passande

Att man däremot lyckas bättre när man är positivt inställd tror jag stämmer bra för även om det t.e.x i en tävling där man känner sig som en underdog kan lyckas för att man verkligen kämpar med näbbar och klor för att komma ur ett underläge så skulle man aldrig mentalt orka nå toppnivå utan att vara positivt inställd och samma gäller överlevnad m.m

Sen att dra paralleller till dumhet p.g.a snällhet/omtanke/optimism så tror jag det beror på att dom som inte är skarpaste kniven i lådan ofta mentalt mår bättre och är gladare för dom inte ser inte helheten utan är mer glad för det som är framför näsan ... som ola conny i morgan och ola conny t.e.x men man behöver såklart inte vara korkad och vara med i förnedrings tv för att vara snäll och glad men korkad minskar nog chansen att bli bitter och cynisk

och även om man som jag springer runt och inte är en solstråle så är jag inte bitter och är faktiskt positiv till ganska mycket med och avskyr dom som skapar problem av allt och gnäller om problem istället för att lösa dom och driva energin åt rätt håll så lever inte i ett hopplöst mörker på något vis och ser mig själv som en cynisk realist vars tillit måste förtjänas och har väldigt dålig tillit till människor