Arbetslös och omotiverad

Min första fråga till arbetslösa kamrater är vad de har för intressen, hobbies, fritidssysselsättningar med mera. Att slita enbart för att tjäna ihop brödfödan tär på psyket.

Det här kan vara lite klurigt då folk ibland bara inte vet vad för spännande möjligheter som finns därute och därför har de helt enkelt ingen aning om vad som skulle passa dem bra. Det är lite svårt att veta att man borde jobba som dykarinstruktör om man aldrig har snorklat förut. ^^

Instämmer med ovanstående, ta reda på dina egna intressen samt testa nya saker och ge varje sak lite tid, inte bara en eftermiddag.
Tänk på vad du skulle vilja jobba med om du fick välja fritt och kolla seriöst hur du tar dig dit m.m.

Vet ej om det finns någon lösning. Gav själv upp efter två år som arbetslös.
Söker några hundra jobb om året utan resultat.
Den lilla motivation jag har kvar är att det är omöjligt att ha ett liv på A-kassa imo.

Ett arbete handlar inte bara om pengar. Det handlar om att umgås med människor, komma ut ur hemmet och gemenskap. Människan är ett socialt djur.

Tjavars, kan inte annat än beklaga att du hamnat i detta hjulspår. Själv gav jag Svedala en två-fingrars-honnör efter 5 år som arbetslös och stack utomlands i några år.

Men det som är viktigt är att aktivera sig när man inte har något att göra, själv fortsatte jag att plugga på högskola/universitet samtidigt som jag sökte jobb. Inte för att det fungerade men då hade jag något att göra på dagarna och jag kunde läsa kurser som jag själv tyckte var intressanta eller roliga...att det i slutändan räckte till en andra examen var ju positivt för lönekuvertet när jag väl lyckades landa ett jobb utomlands (vilket inte tog mer än 6 veckor inklusive flytt).

Säcka inte ihop, det lönar sig aldrig...

du verkar inte ha någon lust att jobba alls. tycker den enda anledningen borde vara att behålla sin sambo. tror inte att hen kommer palla om du sitter hemma och degar hela dagarna och hen jobbar röven av sig för att ni ska kunna bo kvar. efter ett tag vill nog hen ha en medmänniska som jobbar för likavärden och inte en soffpotatis

Känner samma som dig för tillfället och har tyvärr arbetat enbart för pengar de senaste åren men är brutalt omotiverad till att studera vidare..

gör samma saker som dig hela dagarna och när frugan inte är hemma sitter jag och spelar WoW och söker alla jobb som dyker upp och går på "mötena" på arbetsförmedlingen för att behålla a-kassan..

brukar tyvärr vara arbetslös hösten/vintern och sen jobba stenhårt våren/sommaren för något bemanningsbolag i 6 månader och det funkar helt ok, har lägenhet med förstahandskontrakt, bil och besparingar så man kan resa men alla man känner hoppar från provanställning till provanställning och kan aldrig ta ledigt och resa iväg och jag själv får inte resa iväg för måste ju gå på dessa underbara möten för att behålla a-kassan..

Huvudet på spiken! Nu har jag inte så mycket personlighet erfarenhet av att vara arbetslös, men jag har sett tydligt vilken inverkan det har på personer i min omgivning. Om du kan tänka dig att plugga så tycker jag att du ska göra det, chanserna till ett "roligt" jobb är så mycket större. Jag jobbade 5-6 år innan mina universitetsstudier samt även under dessa år med okvalificerade enklare jobb (hantverk, vården, telecom, industri mm). Förutom pengar, vilket såklart instinktivt är den främsta orsaken till att jobba, så måste man inse att arbete är något socialt. Just det att få rutiner i vardagen, att känna ett sammanhang och "att man uträttar något" tror jag är A & O för att må bra som människa. Även jobb som kan va riktigt tunga, monotona sk. "skitjobb" kan bli helt okej om man har bra kollegor, det är avgörande.

Så mina tips blir:

1) Börja med rutiner i vardagen, börja gärna träna på gym etc för att få känslan av att du "uträttar något gott".
2) Försök med hjälp av din bekantskap att komma på vad du är duktig på, tycker är intressant och har läggning för.
3) Kolla över vilka typer av utbildningar det finns som matchar dessa, även KY-utbildningar. ABF brukar kunna hjälpa en om man har dåliga betyg att hitta en väg till utbildning.
4) Prioritera välmående före pengar i första hand, ett lågavlönat jobb du trivs med är 100x bättre än ett välavlönat jobb du får magsår av.
5) Tänk inte att du "tar det imorrn", gör saker idag. Även om det kan kännas som om kommunens tjänster inkl ABF är slöseri med tid så kan det ändå så ett frö till hur du gör saker bättre.

syftar inte på att hon drar direkt. syftar på att om du sitter hemma och degar i flera år och visar inget intresse för att jobba så skulle jag sagt att det inte är lika säkert. hade också stannat med min tjej, men om hon bara latar sig hela dagarna medan jag skaffar pengar så hade jag också tröttnat efter något år

Var i samma sits som du och höll på att bli tokig. Däremot så ville jag jobba men fick aldrig riktigt chansen. Snittade en intervju i månaden de senaste året men lyckades aldrig ta mig hela vägen. Detta gjorde mig bara mer och mer frustrerad och får en att verkligen känna sig otroligt värdelös!

Var på väg att starta eget företag men bara om jag lyckades få starta eget bidrag eller ha en tillräckligt stort sparkaptial, dock så ändrade den dåvarande regeringen kriterierna för att få starta eget bidrag och de som gick på a-kassa kunde inte längre få, utan man var tvungen att få ersättning från försäkringskassan... Idiotiskt!
Så tänkte att jag skulle frilansa då fram tills att det ändras igen eller nådde upp till ett sparkapital, men då kom min underbara a-kassa och satte femtielva käppar i hjulet, jag fick inte frilansa. De tyckte att jag skulle vara helt arbetslös eller endast hålla på med frilans.
Tänkte ta det steget om jag lyckades få genom en offert jag skickade, dock så gick det inte igenom så jag vågade inte. Tyvärr så tog det fyra månader(!) innan jag fick någon ersättning från min a-kassa så alla mina besparingar som jag hade samlat på mig under mitt arbete för att starta eget gick till att överleva under den perioden.
Så nu var all typ av kapital borta...
Tog ett tag att komma på fötterna igen men sakta men säkert förvärras allt ju längre man går arbetslös och blir nekad jobb.

Började läsa lite kurser förra året och det stärkte en hel del, så därför bestämde jag mig att jag börjar plugga till hösten om jag inte hittar något jobb. Söker jobb än idag och dyker det upp något lovande så avbryter jag studierna då jag hellre vill jobba och börja "leva" om man säger så.

Min rekommendation är att du kollar med din a-kassa om du får plugga, då kan du i.a.f. söka lite distanskurser till vårterminen, det kanske hjälper dig som det gjorde för mig att få någon motivation till att göra något?

Nu när jag börjat plugga på heltid så har jag betydligt mer motivation till allt, nu känns det dock som att jag inte hinner med något p.g.a. frilans och skola.

Jag vart själv arbetslös i nästan 1½ år och känner igen mig hos dig mycket.. Dock hamnade jag på en sned bana och började inleda ett kriminellt liv. Kände att så fort jag gick på A-kassan så började jag stöka till mig och vända mig till saker som gjorde att jag fick snabba cash så jag kunde leva ordentligt, för 6k i månaden köper inte ett piss... Fanns heller inga jobb (nej jag räknar inte att sälja strumpor över telefon som ett meningsfullt liv, då e jag hellre kriminell haha ) för mig att hitta.
..dock började det gå rätt utför och hamnade i en situation som jag klarade mig undan oskadd som tur var, men det var en wake-up call... Insåg där att jag kan inte fortsätta leva ett sånt liv med våld och allt som tillkom, så jag ansökte till sjuksköterskeprogrammet och kom in! bästa jag nånsin gjort, har underbara klasskamrater (140 pers varav 90% brudar ) och har äntligen hittat en ny anledning att börja leva igen, och omge mig av människor som vill väl och vill framåt i livet.

varför jag valde sjuksköterskeprogrammet? jo för de ända jag kunde förstå om mig själv var att jag gillade att hjälpa folk, oavsett etnicitet. därav kom intresset. och kunde inte gjort ett bättre val!

Så jag rekommenderar dig att börja leta hobby's, hitta något annat än att bara sitta framför datorn (tro mig jag älskar också datorer men insåg att bara sitta hemma o uggla gjorde mig dåligt lika mycket som att va ute o kriminalisera sig.)

Som min farmor alltid brukar säga "Idle hands are the devil's workshop!".

vill du prata så finns jag här! jag själv vet bättre än någon annan hur det känns att se sin själv lämna sin kropp och tappa livsgnistan..

Sämsta argumentet jag hört på år och dagar. En arbetsplats består bara av ett gäng främlingar som tvingas vara på plats av ekonomiska skäl. Att sedan bygga upp hela sitt liv för att kunna vara på plats 9h om dagen hela veckan är tragiskt till en punkt då jag hellre hade slängt mig ut för en bro. Finns inte en människa som verkligen trivs på sitt jobb, så fort den ekonomiska faktorn tas bort så finns där ingen vilja alls att vara kvar.

Rekommenderar till TS att söka deltidsjobb. Någonting som ekonomiskt täcker dina kostnader och ger dig rum att spara och spendera lite utöver detta. Man får rätta sig efter att ha lite lägre lön än vid heltidsarbete men kan i gengäld spendera mer tid åt att göra vad man vill göra, snarare än att slita hela året för att få lite fritid 5 veckor om året.