Arbetslös och omotiverad

Nu har jag inte haft möjlighet att besöka jättemånga olika klassrum men tittar man på betygskriterierna på gymnasienivå är fokus ofta mer på färdigheter än utantillkunnande. Sedan tar det ju alltid tid innan det implementeras helt och fullt.
Problemet med att plocka bort faktakunskaper är att eleverna saknar material att analysera och dra slutsatser ifrån. Egentligen ska inte faktakunskaper ställas mot färdigheter då fakta är nödvändigt för att kunna dra rimliga slutsatser.

Sen kanske det är olämpligt att gå vidare med en OT-diskussion.

Kanske varierar lite vart man bor också. Men ja handläggare spelar helt klart roll.
Jag känner ingen som fått jobb genom AF som inte hade besvär som stoppade dem från att hålla ett riktigt jobb.

Sist jag skrev in mig så hade jag ej kontakt med handläggare på 9 månader. Dock fick jag brev om att jag har ny handläggare tre gånger under den tiden.

Klart det finns jobb, sen kanske det inte finns dom jobben man vill ha, eller det jobb man studerade till. Många som bara väljer att studera till ett yrke som verkar intressant eller ha bra lön men man tänker inte på om det är mycket jobb inom branschen. Sen kanske man får flytta för att få ett jobb.

Du får fråga dem varför jag inte hade kontakt. Men när personerna inte svarar på mail/telefon och har över en månad väntetid på besök så är det svårt. Sen är ju fråga, varför ska jag kontakta handläggaren?

Vill man slippa bo på gatan blir man tvingad dit när man är arbetslös.

Hehe känner ingen Johan på min arbetsplats, men skönt att du bekräftar min story.
Ofta får jag mothugg från folk som tror man trollar, men varför? Jag nämner varken ett specifikt yrke eller ett företag så det är ju knappast frågan om nån smutskastning.

Jag försöker bara förmedla det _jag_ hade velat få förmedlat när jag stod där som nyexad...

Det bästa rådet jag som sagt kan ge, är att man måste vara beredd på att det första och kanske andra jobbet tyvärr inte kommer vara i närheten av det man förväntar sig.
Att söka ett nytt jobb när man redan har ett jobb är så orimligt mycket lättare, dom som ska anställa har ju tyvärr tanken "okej, om ingen annan anställt denne, varför ska vi?".

Så istället för att brute-force söka allt som finns tillgängligt, rikta in sig på tjänster man tror kommer vara mindre attraktiva... Leta efter annonser som ser dåligt skrivna ut (har faktiskt en polare som precis scorade ett jääääävligt bra jobb på det sättet, annonsen var såpass kass att 'inga' med den kompetensen sökte, sen visade det sig vara topnotch stuff, bara att dom var värdelösa på att skriva annonser), eller jobb med lite sämre villkor.

Och sen återigen, jag gillar inte alls "bemannings"-företagen, eftersom det i mångt och mycket skapar en slit&släng-karusell med osäkra villkor för dom anställda (dock utanför scopet här).
Men då är det bara nyttja det, sök annonser där du blir "uthyrd" till företag, ofta tyvärr dåliga villkor och lägre lön, men det är just där man som ny har chansen. Folk som redan är inne och har ett fast jobb vill sällan "gå tillbaka"... Dvs inte lika mycket konkurrens från folk med erfarenhet.

Fördelen du faktiskt har, är att eftersom du inte redan sitter på ett jobb du är "relativt" nöjd med, så kan du testa precis vad du vill!

Lite skillnad på relationer som växer fram och relationer som tvingas fram. Barndomsvänner är sällan de du tvingas in i grupparbete med under skolgången, alltså haltar jämförelsen.

Finns inget som helst krav på deltaganda i arbetsförmedlingen när du har halvtidsjobb. Förutsätter att alla med kompetens nog att slutföra en utbildning också kan hitta ett jobb utan dagislekar med sossetanter.

Mycket lata människor i dagens samhälle. Det är ju självklart att man ska jobba! Jag förstår inte människor som bara sitter och väntar på sitt drömjobb, vem vill anställa någon som varit arbetslös i flera år?

Min stora hobby är datorhårdvara, det är definitivt inget som jag skulle vilja jobba med!

I mitt fall har till och med AF och FK gett upp, de inser att för mig att få ett jobb vore ett mindre mirakel, inte pga bristande kunskaper eller engagemang utan på grund av en fysisk skada, denna begränsar min arbetsförmåga till 20% och ställer dessutom en del krav på ergonomi och arbetsförhållanden. Som om inte detta vore nog är min skada av den arten att ingen läkare törs skriva på ett papper att den är permanent för man vet helt enkelt inte, detta i sin tur sätter käppar i hjulen så till vida att jag inte kan få en sjukpension utan denna permanenta definition och därför så får jag heller inga möjligheter till anpassad anställning eller den uppsjö av åtgärder som man i övrigt får tillgång till som sjukpensionär.

Just definitionen "permanent" är lite lustig då de flesta sjukdomar skulle kunna botas någon gång i framtiden så då blir det genast lite svårare med denna absoluta tolkning, nu har jag haft samma problem i åtta år, när mitt problem övergår från "tillfälligt" till "permanent" vet jag inte...

Så för min del har jag lyckats pricka in ett område mitt mellan två stolar, FK har ingen aning vad dom ska göra med mig och AF ser mig som för sjuk för att jobba alls. Mitt i allt detta ska man sedan ha orken att strida för varje rättighet och beslut, som om inte det vore nog lär man dessutom hålla uppe modet att man faktiskt kan hitta ett jobb, inte helt lätt att göra när man ser hur många friska som står före i kön till alla jobb.

Jag vet att det finns alltid någon som har det värre men det jag vill förmedla är att som frisk människa med en heltidsanställning bör man kanske inte förutsätta att alla arbetslösa eller sjukskrivna är parasiter.

Det handlar ej om parasiterande osv och övriga epitet och känslomässigt dravel. Det handlar om att människan måste producera för att överleva. Mat, värme, boende, kläder etc. Om det finns en person eller några person som är icke produktiva så måste någon annan, antingen genom fysiskt eller intellektuellt arbete producera för dem, så att de ska överleva.

Pengar är endast ett bytesmedel, genom historien "arbetar" vi för att skapa värde, vi jagade vilda djur, lärde oss göra eld, uppfinner kärnkraft och motorer, det skapades sannerligen inte av soffliggare.

MVH

Du kanske svarade på det jag skrev och isåfall funderar jag om du skulle lägga mig under definitionen soffliggare?

@tellus82: Jag skulle placera dig under definitionen outnyttjad potential. Uppenbarligen kan du argumentera och diskutera, formulera dig väl i skrift, det finns gott om arbeten du kan utföra, det handlar endast om att finna det. Framförallt har du din hjärna och förmåga att tänka, den skall inte underskattas.

Edit; Titta på videon ovan, den diskuterar just detta, på sätt och vis.

MVH

Jag hade pluggat på universitet utan tanke på examen och bara läsa allt jag var intresserad av..

Det får jag hålla med dig om, problemet i mitt fall är såklart att hitta "jobbet", jag har pratat med en rätt ansenlig mängd arbetsgivare och de flesta säger samma sak, om jag inte hade min skada skulle jag få anställning direkt. I min rehabilitering jobbade jag på en skola som stödlärare och dom hade mer än gärna gett mig en anställning, om jag varit frisk och dom hade haft råd. Så här ser det tyvärr ut idag. En skrämmande majoritet av arbetsgivare törs helt enkelt inte dra på sig en anställd med någon bakomliggande sjukdom. Vilket gör mig och många som mig till outnyttjad potential för samhället.