Dator för äldre spel

Alltså, det beror väl lite på. Vill du komma igång och spela så snabbt som möjligt, så är det nog bäst att skaffa en komplett burk med någotsånär lämplig hårdvara, och eventuellt byta grafik- eller ljudkort som kom med om det inte riktigt stämmer. Därifrån kan du ju sen fila på detaljerna allteftersom.

Rent generellt är det där med retrodatorer rena jäkla sisyfosjobbet. Det tar liksom aldrig slut, det finns alltid nån detalj man kan fila på, och lagom tills man fått tag på det man ville ha, så kommer man på att någon annan modell av samma del är bättre ur någon annan aspekt. Givetvis kan du bygga en dator genom att köpa lösa delar, men det kommer ta lång tid och mycket research innan du ens är i närheten av klar med det.

Ebay är bra att skaffa lösa delar på iom att det är en enorm marknad. Du kan också kolla amibay.com, det är förvisso väldigt Amigacentrerat, men finns en hel del PC-grejor också. Ska du plocka upp en komplett dator, så skulle väl jag rekommendera Blocket, av det enkla skälet att folk säljer en jäkla massa skit där, inklusive gamla datorer, och att fraktkostnaden för en komplett dator från utlandet kommer bli rent hiskelig.

Vill du kunna köra både DOS och Windows-spel från 90-talet så är nog Windows 98 bäst. Det klarar att köra allt som går att köra på Windows 95 eller 3.11, och du kan boota upp i DOS-läge med en startdiskett för DOS-spelen.

Jag skulle satsat på nåt liknande det kaput skrivit ovan.
En P2 eller P3 runt 500MHz
Ett TNT2 eller tidiga Geforce fixar både DOS-spel och 3D-spel i windows.
Kanske ett Voodoo2 för vissa spel.
ISA Sound Blaster 16, eller AWE32

Då kan du köra det mesta från DOS/Win95/98 tiden.

Det här med kompatibilitet handlar väldigt mycket om vilka spel du vill spela. En del DOS-spel från 80-talet och tidigt 90-tal kan få problem med en så snabb processor och vägra fungera. Men vill du ha en dator som fixar alla såna spel så måste du offra möjligheten att köra mer krävande spel från senare 90-tal.

W98SE med DirectX 7a. DX sägs vara bakåtkompatibelt, men efter DX7 är supporten för funktioner i tidigare DX-versioner väldigt begränsad. Du får igång spelen, men de ser inte ut som det är tänkt. Du kan inte köra DX7 i XP, och samtidigt kan en modern dator i de allra flesta fallen köra spel som är tänkta att köra i XP. Vill du ändå ha dedikerad XP-burk trots att det kan tyckas vara aningens redundant, är det bättre att bygga något som orkar med hela spannet XP-spel, säg en high end C2D-maskin eller något. På en sådan kan du dock glömma W98 och DOS, om du inte bygger väldigt specifikt.

Det där med dualboot kan man alltid lösa på andra sätt om man inte kan eller vill köra det i mjukvara. Sätt två hårddiskar på samma IDE-kabel på primära IDE-kanalen, och byt ut master/slavejumprarna mot strömbrytare för panelmontage du monterar så du kommer åt dem från utsidan av datorn. Har du inte två likadana diskar måste BIOS stödja autodetection av driveparametrar.
Den krångligaste formen - som kanske är lättast att förstå - består förstås av fyra SPST-switchar. Varje switch motsvarar elektriskt en jumper. Varianter är två st DPDT, eller för att få ner det till en enda brytare att manövrera, en 4PDT, som dock kan vara svårare att få tag på. Lite beroende på pinheadersarna på diskarna hänger samman galvaniskt, och om diskarna är av typen som inte har något jumprat i masterkonfiguration, kan det reduceras ner till betydligt enklare strömställarkonfigurationer. De krångligare formerna är dock kompatibla med vilken disk som helst typ, så kan vara fördelaktigt att köra på dem ändå, utan att försöka förenkla, så man kan byta diskar utan att behöva fundera alls. Den här setupens funktion är förstås att toggla vilken drive som är master resp slave.

Ska du köra DOS, W95, W98 på samma dator, så kan de samexistera på samma FAT16-partition, och väljas från en autoexec.bat-bootmeny. Ingen bootloader behövs. Blandar du in 2k eller XP blir det dock svårare.

Det där är inget problem. Under W95-tiden var de allra flesta spel fortfarande DOS-baserade, och den underliggande DOS-komponenten är mer eller mindre identisk mellan W95 och W98. Det kommer funka precis lika bra att köra de spelen under DOS 7.1 i en W98SE-installation som i DOS 7.0 under W95.

För att PIII är den senaste processorfamilj du kan köra i ett 440BX-moderkort, som är det sista Intel-chipsetet med fullt ISA-stöd, om du inte vill stöka med extremt ovanliga, dyra, och inte helt problemfria industrimoderkort med senare chipsets. Att välja rätt sådant kräver en hel del kunskap, och informationen om dem är ofta svår att hitta. Du behöver specifikt ett kort som klarar busmastering/DMA över ISA, annars funkar det inte med ljudkort.

440BX är vidare känt för att vara ett extremt robust, stabilt och snabbt chipset. Jag vill nog påstå att det är det bästa Intel någonsin åstadkommit. Den enda nackdelen med det är att det bara stödjer AGP-multipliers 1 och 2/3, ska du köra FSB i över 100 MHz överklockar du också AGP-bussen, som är specad till 66 MHz. Jobbigt om man vill köra en PIII på 133 MHz FSB. Det ska dock sägas att just Nvidias grafikkort klarar det där bra, råkade exempelvis utan att veta det köra mitt GF Ti4400 på 100MHz AGP (100*1) länge och väl. Hade råkat missa den settingen när jag figgade upp min 1.1GHz Coppermine. Stabilt var det också, hann spela igenom hela Quake2 och Unreal innan jag upptäckte det av en slump

Alternativet är AMD, KT133A-chipsetet (som också har ISA-stöd) stödjer beroende på BIOS-support Athlon XP med 133MHz FSB, dvs det maxar ut på Thorton/Thoroughbred Athlon XP 2600+ (AXDC2600DKV3C/AXDA2600DKV3C). Teoretiskt borde nog Barton XP2800+ (AXDA2800DKV4C) funka också, men känner inte till något KT133A-moderkort som stödjer den. Du ska dock vara på det klara att southbridgen i KT133A har en del rätt allvarliga errata, som kan leda till korruption av hårddisken vid vissa samtidiga operationer. För Windows finns det workaround i form av Vias 4in1-driver, men i DOS är du lämnad åt ditt öde. Det ska dock sägas att jag aldrig haft minsta lilla problem med det där, och jag använder mitt Athlon-DOS-monster mycket, det är min primära DOS/W98-burk. För nyborjaren tycker jag dock att nåt 440BX-baserat fortfarande är ett bättre val, det är liksom en gyllene medelväg som funkar till det mesta, och är förhållandevis problemfri.

Angående fetat finns det en del trick man kan hålla på med. En PIII 500 med bussen i 66 MHz och avstängda cacher går gissningsvis i 486-hastigheter, och klarar det mesta, men ja, i stort har du rätt, om man vill spela exakt allt är det väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att komma undan med bara ett system.

En stor fördel med Slot 1 är också att det är väldigt lätt att byta CPU - som att byta NES-spel ungefär, inget kladdande med kylpasta och sånt - samtidigt som plattformen spänner över ett enormt spann. Med rätt moderkort funkar allt från 233MHz PII (eller om vi ska vara extrema, den ultramegasupertrötta Covington 266MHz Celeron utan cache alls) till Tualatin PIII 1.4GHz i slotket (eller om vi ska vara mer praktiska, 1.4GHz Tualatin-celeron som med sin 100MHz FSB kringgår problematiken med att piska upp 440BX i 133MHz).

Det var intressant. Jag hade ingen aning om att man kunde sakta ner en P3 så mycket. Tack för info!

Fast jag får återigen reservera mig för att det var en gissning egentligen plockad ur röven. Har inte testat just med PIII:an, gör såntdär på min gamla Pentium 200-maskin. Den kan man få ner i 386-hastigheter om man klockar den till 75 MHz (vilket är lätt gjort, dragit ut en switchmatris till en av 5.25"-panelerna istället för jumprar för FSB/multiplier på moderkortet) och stänger av cacherna.

Ah, en liten kommentar till detta också: smidigare i sådana fall är att sätta bootgui-variabeln till 0 i msdos.sys (eller för all del låta variabeln vara, och istället bara trumma upp menyn med ctrl eller vad det nu var för knapp när man vill göra nåt annat än boota Windows), och skriva en bootmeny i autoexec.bat/config.sys från vilken man kan välja att boota till Windows eller DOS. Där kan man ju också passa på att ställa upp menyval för olika minneskonfigurationer i DOS också, typ maximerat konventionellt minne, med/utan EMS-minne, ladda äldre versioner av EMM386/himem.sys för att begränsa tillgänglig minnesmängd, ladda olika drivers, throttleprogram, osv.

Såhär kan det se ut:

Känns onödigt att krångla med bootfloppies om man ska köra W9x, eller för all del nyare DOS-versioner än 6.0