SweCare - Folk som jobbar inom sjukvården

Pratade med min syster som är sjuksköterska och hon sa att detta hände hos vissa personer efter en galloperation. Det roliga är att idag har jag druckit en halv flaska vin och känner av den nästan mindre än vad jag brukar. Kanske är det öl som är boven då förra gången jag blev dålig så drack jag först en öl och sen en halvflaska vin. Gången innan dess endast två öl som jag kände av ordentligt.
Eller så är det som en trisslott, plötsligt händer det men oftast inte alls.

För tre år sedan så var jag uppe i norra Sverige och åkte snowboard. När jag var påväg nerför en backe så ramlade jag rakt på svanskotan. Första halvåret så kunde inte jag sitta i vissa positioner eller stolar (var tvungen att luta mig framåt för att sitta bekvämt). Nu 3 år senare så får jag fortfarnade ont i svanskotan när jag sitter ner i fel sort stolar (alla som är lite för mjuka brukar göra så att jag får ont, typ sj/buss sitsar).

Finns det något att göra åt detta, börjar bli riktigt irriterande att inte kunna sitta bekvämt. Läst online och det verkar som om det inte finns mycket man kan göra så kommer jag få leva med det här för resten av livet?

Tack för svar/rekommendationer!

Skickades från m.sweclockers.com

Hej hej! Sedan onsdagen den 12 juli har jag varit förstoppad. Jag började må väldigt illa när jag var på ica och fick diarre. Sedan dess har jag inte kunnat bajsa normalt. Jag kände bara att det satt en propp i botten av ändtarmen, som inte släppte ut någonting...

Jag testade ta laxiriva, men jag ogillade det väldigt mycket. Tog 2 om dagen i två dagar innan jag fick nog. Efter det fixade min mor ett par resulax till mig. Jag tog tre stycken, en på morgonen i tre dagar, där det kom ut en lagom bit innan proppen satte sig igen. Nu de senaste två dagarna har jag tagit laxoberal, där precis som med resulaxen så kommer det hyffsat med bajs innan den hårda proppen sätter sig igen. Tog 10 droppar/kväll innan jag gick o la mig. Vaknar upp med värsta känslan i magen, men det känns skönt att få skita ur mig iallafall...

Min mamma sa att jag inte borde ta mer under helgen för att se om det verkligen är en propp där. Men jag känner att det fortfarande finns kvar en propp med hårt bajs som inte kommer ut, hur länge jag än trycker. Min mamma är sjuksköterska så jag får ju gratis råd av henne.

Vad tycks det att jag borde göra? Jag lyckades inte hitta något annat inlägg på internet där någon hade haft samma problem som mig. För de flesta går förstoppningen över efter en dag eller två. Jag har hållit på i nästan en vecka utan att känna att min förstoppning är borta. Inte heller har någon haft det lika länge som mig.

Tack på förhand!

@Andreaz1: Ait. Ska ringa till dem på måndag och boka tid med dem. Det var mig ett helvete detta skulle vara :/

Har kanske en lite ovanligt problem som jag tror att man knappast kan bota men nog finns det hjälp. Iaf så brukar jag sen flera år tillbaka drömma riktigt obehagliga mardrömmar, den vanligaste är att jag på ett eller annat sätt men för det mesta genom att med bakbundna händer, ett glasskärl över huvudet och flyttandes i en sjö långsamt hålla på att kvävas till döds. För det mesta vaknar jag bara av ett hysterisk hostattack och en adrenalinrush som tar flera minuter att gå över. Den andra drömmen handlar om att några grävlingar ligger i min säng, här brukar uppvaknandet vara mer extrem- har vaknat alltifrån skrikandes i badkaret till att jag krokade och slog sönder hela ansiktet mot sovrumsväggen, att jag skadade handleder i ett fall, vred om vänstra axeln och nästan sprang rakt ut genom sovrumsfönstret. Brukar dessutom både lagga mackor, läsa böcker och möblera om här hemma medans jag sover. Förutom det så hände det flera gånger att jag vaknade utan att kunna röra mig då kroppen kändes som om den vägde flera ton- i det här fallet är jag dock inte helt säker på om jag verkligen var vaken eller om jag drömde då det alltid fanns folk i mitt sovrum men så bor jag ju ensam.

Undrar bara om det finns någon bra behandling förutom att man försöker sig på någonting så extremt som att spänna fast sig innan man somnar så att man inte springer ut genom sitt fönster?

Hudproblem.

Visa innehåll

Dold text

Den har suttit i sen sommaren. Växte först, stannade efter typ en månad eller vecka eller något. Tror jag fick den efter att fått en bit stål slaget emot. Den är torr, flagar, hår växer igenom å den kliade då men inte nu då den inte känns utöver det vanliga.
Smörjer med zinksalva lite då och då, verkar hjälpa smått men den går liksom inte bort.
Har smärre liknande prickar på andra ställen på benet, alltid där jag har slagit i eller rivit mig eller dylikt.
Hur fixas sånt här, vad är det och försvinner det av sig självt och lämnar kvar ett vackert ärr? Alternativt när blir jag av med benet? När dör jag?

@Litenskit: Tåspridare kan hjälpa till så att tårna inte ligger och skaver mot varandra under läkningsperioden...

Kan det vara någon form av kontakteksem må tro?:
https://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Kontakt...

Kolla efter din hudmottagning här i landet (vet ej var du bor):
https://www.google.se/search?source=hp&ei=I73MWtraEcKzsAfzk5G...

DISCLAIMER: jag är ingen doktor, men rekommenderar att du söker professionell hjälp!

Är detta något som jag borde söka för och något som vårdcentralen inte kommer att slänga i papperskorgen? Äter enbart fulköpta sköldkörtel tabletter från thailand (NDT). Tog proverna efter en lång tids vila när stressnivåerna har upplevts låga

Det känns ju som att DHEA inte borde slå i taket, verkar bygga muskler men tränar inte speciellt mycket och går ner i vikt för tillfället försöker behålla den litegrann. Armarna ser större ut brukar tappa alla muskler när jag ner i vikt normalt sett (därav NDT'n) har sannolikt hashimotos som pendlar mellan hypo/hyper 65-100kg (tidigare 130kg) och tabletterna trycker även upp min kroppstemp eftermiddag/kväll från 35.0C till 36.5-36.9C (antibiotika trycker även upp kroppstempen)

80%: är behandlat privat och jag har blivit mycket bättre dom tar inte ställning har inte utrett, finns provtagning där det framgår att dom har gjort stora fel. Dom har tidigare hänvisat till psykiatrin tar inte ställning då jag långt senare sökte privat, kommer att ha men för livet. En hel del onödig antibiotika om man hade behandlat rätt från början och konsekvenser för mig som hade kunnat undvikats. Det var varken psykiskt eller kroniskt

5%: är behandlat inom sjukvården efter 1-2års krigande där man har sagt att det har varit kroniskt och psykiskt, ledde till behandling och operation, dom har inte tagit ansvar för det. Just dessa diagnoser tog det 20år innan insjuknande till ställningstagande, som ledde till insatser. Kommer att leda till konsekvenser för mig. En hel del onödig antibiotika om man hade behandlat rätt från början och konsekvenser för mig som hade kunnat undvikas. Det var varken psykiskt eller kroniskt,

15%: dom sista 15% varav 5% är detta, dom tar inte ställning till provtagning via werlabs/blodkollen/utomlands etc jag orkar inte kriga med sjukvården längre, dom hänvisar till psykiatrin. Psykiatrin säger att dom inte kan ta ställning utan detta skulle ha dokumenterats och remitterats av läkaren när dom har gjort alla tidigare ställningstaganden (som hittils har visat sig vara felaktiga). Jag kan inte skriva att det varken är psykiskt eller kroniskt för just den sista lilla biten då jag inte har fått diagnos ännu , .. men ja ............!!!!!!........... ska jag gå till vårdcentralen igen och kräva att dom remitterar mig för någonting dom muntligt säger och tidigare har vägrat remittera för eller acceptera att vi har en "sjuk" vård och gå vidare, eller gå rätta vägen som skapar psykisk ohälsa och ytterligare frånvaro för min del, enbart för dokumentation och ställningstagande , just nu orkar jag inte hantera den senare biten.

Jag har tagit kontakt med patientnämnden, chefer, dom närmaste 1-2åren blir genomlysning av min sjukdomshistoria kommer att ta extremt mycket energi som jag inte vill lägga tid på alla kroniska diagnoser och psykiska ställningstaganden som har visat sig vara felaktiga "allvarliga infektioner/behandlingsbara" och eller kirurgiska ingrepp, frånvaron är inte helt lätt att motivera men det är som det är. Jag är tillbaka och självbehandlar igen då jag inte orkar hantera detta för tillfället, vårdcentralen är medveten om detta inte helt korrekt journalfört men det kommer dom att få ta ställning till sen. Prioriteten är att behålla mitt jobb och ha någon form av liv fram tills att detta är färdigt.

Det som irriterar mig är att jag får leva med konsekvenserna både fysiskt och att det kommer att påverka mig som person, samt "stigman" av att hamna mellan stolarna. Samtidigt som dom måste vara medvetna om att det här är någonting som dom kommer att få lägga stora resurser på i slutändan baserat på hur det är journalfört.

Ungefär det jag frågade om och jag vill minnas att när jag skrev det så var det en tung dag, kände att jag ville skriva någonting om hälsan. Av dom proverna som togs så är det det enda provet jag är osäker på om det tillför något samt att just det provet togs utomlands. Tumörer är uteslutna några år innan provet togs, utöver det verkar det finnas diagnoser utan förankring och kanske någon som har det det. Jag har inte haft energi och det är inte helt lätt att sortera, valde då att sortera bort det som ett skräpprov, blir det aktuellt exvis remiss till endokrin i någon form så måste jag bedöma om jag vill berätta att jag har tagit prover privat (tidigare har jag alltid varit totalt öppen, när jag går vidare i framtiden så är det viktigare att lyfta upp det som är viktigt för att inte hamna i samma situation igen)

Ja tack, ber om ursäkt om jag låter "sammanbiten" men det är en öm punkt. IVO kommer i någon form men prio på hälsa/jobb och det mesta hinner preskriberas innan jag är där så jag gissar att det är det svaret jag kommer att få, har även funderat på journalförstöring (starta om från scratch) och släppa tidigare historik/gå vidare ny läkare annan vårdcentral men det kräver en separat bedömning för varje journal med motivering från mig senare ställningstagande från IVO och den avdelning jag har varit på vilket inte är realistiskt då det rör sig om så lång tid och antagligen ett par år innan det är färdigt enorm energi och tidsåtgång för alla inblandade. I slutändan känns det enda realistiska att gå via verksamhetschefer, har journalföringen hemma men det tar verkligen emot/tungt att sätta sig och sammanfatta såpass långtid som är "vinklat" på ett konstigt sätt/generaliserat och att dom verkligen hjälper mig med detta "jag tror och hoppas, men det är inte säkert och min kommunikation kommer garanterat att förståeligt vara bristfällig gällande hela den här biten vilket kommer att försvåra hela processen.

Tack för svaret, ha det bra

Så länge du inte skiter blod eller tappar väldigt mycket vätska så är det bara att sitta lugnt i båten.
Ät lättare mat som soppor (och skippa alkoholen!) och köp vätskersättning. Du kan ju även prova Imodium eller liknande.

Skickades från m.sweclockers.com