Jag befann mig i en snarlik situation i din ålder. Då jag inte vill att du ska göra som jag gjorde bara för att "om det funkade för mig måste det funka för dig", så pratar jag mer generellt utan att fokusera på detaljer. Inlägget blev även på tok för långt så har kortat ner en hel del, så finns det kontinuitetsfel eller (indirekta) referenser till något som inte finns så är det därför.
Det som skiljer mest är dock att jag aldrig var ute efter en "fast" tjänst (läs: lön) inom programmering, jag lärde mig det som ett verktyg för att underlätta för mig själv. Jag blev mer av en allmän IT-nörd än en regelrätt expert, jack of all trades så att säga.
Efter gymnasiet pluggade jag inte vidare utan hoppade mellan många (många, många) olika arbeten inom en myriad av fält, mycket för att bredda min allmänkunskap och lära mig se saker från perspektiv jag aldrig visste existerade, då det är lätt att vara egocentrisk när vi är just egocentriska varelser. Trivs man i skolan trivs man på en arbetsplats, jag trivdes aldrig riktigt helt i någon av dom, mycket pga att jag kände att jag kunde erbjuda mer än jag fick möjlighet till. Att höra saker som "åh vad duktig du är" blir tröttsamt efter ett decennium.
Det tog många år innan jag började hittade rätt, och många misslyckade försök. Mycket av det som gjorde att jag till slut hittade rätt var just tack vare networking, oavsett hur mycket tid jag spenderade på att fördjupa mina egna kunskaper så var det i slutändan vem jag kände som avgjorde, inte vad jag kunde. Eller det är en sanning med modifikation; min kunskap gjorde mig redo, det var vem jag kände som gav mig möjligheten. Och det är själva poängen med skolan, den gör dig redo, arbetsgivare ger dig möjligheten. Skolan var dock inte min kopp te.
Skolan i min erfarenhet är att lära sig ämnen i ett klassrum där långsammaste barnet dikterar hastigheten. Där du läser saker som någon 50-årig gubbe bestämt årtionden innan, i böcker som inte var skrivna för dig, med ett perspektiv som bara din lärare bestämmer. Och på tal om lärare, där dina betyg inte är en reflektion på din kunskapsnivå eller attityd, utan hur läraren uppfattade dig. Där varje lärare tycker att deras ämne är den viktigaste, men aldrig klarar av att svara tillfredsställande på när i livet man kommer använda de kunskaperna, praktiskt.
Men skolan har en enorm fördel, och det är att lära känna dina klasskamrater bättre, och deras kompisar. För att få en umgängeskrets och expandera den. Hitta folk som är lika duktiga som dig fast inom andra områden, med liknande mål och planer i livet. Plus att den mängd olika ämnen du läser inte handlar så mycket om kunskaperna i sig utan att det öppnar upp dig för en större värld, och för ny information, nya perspektiv.
Jag tror 16 bast är för ungt för att gå sin egen väg. Inte pga åldern, utan pga bristen på erfarenhet från vuxenvärlden. Jag tror inte ens folk som är 18-22 i regel vet vad de sysslar med. Vill du vara entreprenör behöver du ett hum om vad som försiggår, vilka behov som finns och idéer på att tillgodose dom. Att kunna se problem och erbjuda lösningar. Hur kan man som en 16-åring göra detta när man saknar erfarenhet och kunskap om hur världen fungerar? När man till och med frågar på ett forum efter idéer?
Du är källan till din egen framgång, se till att det är en värdig källa. Du behöver erfarenheter, erfara nya perspektiv, gå i andras skor. Prata med människor, lär känna dom och deras liv, träna dig att hitta friktionen i deras liv och vad du kan göra för att lösa dom. Sen kan du givetvis ha chans att bli lite av en "one trick pony", det finns ju gott om exempel av unga personer som lyckats lösa ETT problem och lyckats göra karriär på det. Sett ur det stora hela är de försvinnande få, dock.
Att lyckas i livet är precis som lära sig programmera, du kan läsa hur många böcker om ämnet du vill men det är först efter du sätter dig ner och börjar knäcka kod du lär dig på riktigt.
Och så vill jag lägga till det här, att döma på ditt språk och vad du beskriver om dig och ditt liv vill jag också slänga ut en Asperger+ADHD notis. Läs upp lite på det och om det verkar stämma gör en utredning. Notera också att "om det verkar stämma" inte är synonymt med "om det är ett problem". För att parafrasera Sun Tzu ganska hårt; det är först när du känner dig själv och världen du lever i du kan lyckas. Det borde vara högst upp på din Att Göra-lista. Du kommer leva med dig resten av ditt liv, så... lär känna dig själv.