Döpa sina barn eller inte?

Jag är inte döpt vilket var ovanligt när jag växte upp. Min partner är både döpt och konfimerad.
Vi valde att döpa ungarna vilket jag ångrar idag (drygt 15år sen). Vi är ateister så det är liksom ingen poäng förutom att mormor och farmor blir glada.

Jag skulle dock inte heller välja en namngivningsfest heller, det är lite tiggande beteende. Man kommer ju ändå träffa vänner och släkt, de kan då avgöra om de vill ge present eller inte och det blir ingen öppningscermoni där presenterna outas. På dessa fester brukar oftast presentbordet digna och man ska helst ställa kortet bredvid presenten så man ser vem som gett vad.

Är ateist, helt ointresserad av religion och inte medlem i svenska kyrkan.
Men jag och min fru tyckte det vore trevligt med dop för lilla trollet.

Hittade ett jättelitet kapell med 20 platser vi gillade
Bjöd in närmsta släktingarna
Min moster sjöng en sång
Hade lite tur och fick en klockren präst (80+)
Sen köpte vi lite catering och bjöd alla på hemma hos mina föräldrar som har lite mer plats för långbord.

Vi båda var mycket nöjda med dopet och hade inte velat göra det på något annat sätt.
Men en namngivningscermoni helt borgerligt i trädgården eller liknande är också trevligt.

Inte ens om man är troende skall man göra det, då självan tanken med dop från första början handlar om att du frivilligt lämnar över dig till Jesus eller hur man nu säger. Ganska knepigt att det då blir tradition att döpa ett barn som inte kan göra ett sådant beslut själv.

Läs ovan^

Tycker det är rätt illa att man blir döpt och sen sitter man fast där tills man är 18.
Jag konfirmerade mig inte då jag ansåg att det var trams och hade jag bara kunnat hade jag lämnat kyrkan många år tidigare än 18.

Döpte inget utav mina barn och hade typ kalas istället.

@Stefflo: Taggar dig eftersom jag sade dop istället för "namngivningsceremoni" i PM:et av den enkla anledning att det var kortare ^^

Vår grabb är 5månader och vi valde att gå med namngivningsceremoni. 2st t om då jag och sambon kommer ifrån olika städer.

Det har varit en intensiv diskussion, minst sagt, då min sida gärna sett ett dop då det är tradition. Precis som julen eller midsommar, vilket jag misstänker att NÄSTAN alla här firar. Även de som säger att dop är fjantigt.
Personligen ser jag inget fel med att döpa barnen då det enbart handlar om att fylla i en blankett och säga upp sitt medlemskap i kyrkan om de inte vill vara med.

Ändå valde vi att inte döpa honom pga att vi själva inte är troende samt att han kan få välja själv när han är äldre om han vill döpas eller inte.

Mina båda barn är döpta. Jag är själv inte särskilt troende av mig och har gått ur kyrkan och jag är eg av åsikten att man själv bör få välja vilken tro man har men min sambo ville gärna ha dopet av tradition.
Att få välja själv kändes inte så viktigt för mig att jag behövde ta strid om det med sambo. Det är ju inte någon stor grej att vara med i svenska kyrkan och det finns ingen egentlig nackdel att vara med förrän man börjar betala inkomstskatt och då kan man ju alltid välja att gå ur.

Värt att tänka på är att många vill gifta sig i kyrkan och om man ska få göra det måste minst en av de som gifter sig vara med. Man kan, såklart, döpa sig och gå med i kyrkan i vuxen ålder om det är viktigt...
Likaså kan många anhöriga/efterlevande tycka att det hör till att man håller en begravning i kyrkan vilket man heller inte får ha om man inte är medlem.
Nu ska man ju inte vara medlem för att andra kan ha åsikter om ens framtida begravning men det kan vara värt att tänka på åtminstone men visst kan man ha en fin ceremoni, vare sig det är dop/namngivning, vigsel eller begravning, även på en religiöst neutral plats. Att inte vara med i kyrkan gör ju även att man, vid dessa tillfällen, kan ta ut svängarna betydligt mer och göra i princip hur man vill eftersom man inte behöver av med vissa moment som kyrkan ställer krav på att ha med (psalmer tex) så det finns ju både fördelar och nackdelar såklart.

Trots att jag inte är troende kan jag tycka att det är ganska stämningsfullt och fint både med kyrkan som lokal och med ceremonierna. Numera har ju de flesta kyrkor även anpassat sig till sammhället och det är inte alls så högtravande som det varit tidigare.

Så för att sammanfatta det hela så tycker jag kanske inte att du eg behöver göra så stor grej av det om barnens mamma vill döpa dem.

Jag är döpt men valde att inte konfirmera mig. I 25-årsåldern valde jag att gå ur kyrkan efter att någon biskop för fnuttielfte gången uttalat sig om både homosexuella och kvinnliga präster som om det fortfarande var 1700-talet.
Efter det har jag sett att kyrkan faktiskt gör väldigt mycket bra saker. Både i form av grupper där vuxna kan träffas och göra saker tillsammans/umgås/sjunga i kör och för barn med pysselverkstäder, körer eller andra musikaliska aktiviteter tex. Det går även bra att prata med en präst eller diakon om man är ensam eller har det svårt i livet eller vad det månde vara och det finns många sätt de samlar in pengar på eller hjälper utsatta.
Visst finns det de som gör politisk karriär inom kyrkan och de har måhända en politisk agenda i vissa avseenden men jag tycker inte alls att man kan säga att de inte har fokus på människan. Om det är några som tappat fokus på människan så är det snarare sammhället i stort och ffa den enskilda individen.
Jag har faktiskt haft funderingar på att gå med igen.

Man kan ju välja ändå. Man kan välja att gå ur och gå med i vilken annan religiös rörelse som helst. Det är möjligt att det finns de som har krav på att man inte varit med i något kristet samfund tidigare men det är nog ganska få. Jag har några bekanta som konveterat till islam.

Jag har sjungit i kyrkokör och därmed bevittnat en del dop i högmässorna och det är alltid lite roligt när prästen ställer frågan om de vill att barnet ska tas upp i den kristna gemenskapen osv. Jag kommer inte ihåg hur den exakta formuleringen är men nästan varje gång frågan kommer hajjar föräldrarna till och skruvar lite på sig och tittar på varandra innan de lite nervöst nickar mot prästen.

Är nog lite trött nu, men jag läste "Döda sina barn eller inte". Nog för att de kan vara jobbiga ibland, men.

Bägge mina barn är döpta, vet egentligen inte varför men det bara blev så. Fäster egentligen ingen vikt vid huruvida de är döpta eller inte men det var en fin ceremoni då många ur släkten som inte träffat barnen än fick tillfälle att göra det. Detta hade vi väl kunnat ordna utan dop men nu blev det inte så.
Gör som du känner, finns väl inga jättestora nackdelar eller fördelar oavsett vad man väljer, kyrkoskatten påverkar ju inte barn i någon större utsträckning. Och när de är vuxna kan de ju välja själv.

Jag tyckte det var roligt att hitta på vad jag ville med mina kompisar när de andra satt och konfirmerade sig "för att man borde"

Lol... jag läste "Döda sina barn eller inte?" och undrade vad fan är det här för klickbait!?

Ja, jag sitter och kisar. Får inte tummen ur att besöka en optiker.

Var din pappa finansminsister eller liknande eftersom han fick skulden?

Samma här faktiskt, trodde jag var den enda

Något som jag finner lite lusigt är att dom som verkar vara mest emot dop är ateister. Som motiverar det med att man då ger barnen till Gud/Jesus/religionen. Bestäm er

Vi hade en namngivningsceremoni för vår son då ingen av oss är troende.
Vill sonen bli troende när han är äldre och jag inte kan stoppa han, så är det hans val

Vi hade en tipspromenad som rörde sonen, hur mycket han vägde när han föddes, stjärntecken osv. Sen hängde vi upp en del foton längs en vägg som vi redan hade samlat på oss med sonen.
Jag sa några väl valdra ord och hade två fina tårtor och massa kakor som gästerna fick fika på.
Kom på lite sent att man skulle gjort lejonkungen! Klä ut sig till Rafiki från lejonkungen och ha en lejon kostym till sonen!

Jag anser att barnet själv kan välja i mogen ålder.

döpt, konfirmerad (för presenterna och att vi hade askul utan att behöva åka på läger) och gått ur kyrkan. Båda barnen döpta lite snabbt i kyrkan utan gudstjänst därefter party. När dom fyller 15 får dom välja att konfirmera sig. Vill dom inte så upplyser jag och hjälper dom med att gå ur kyrkan om dom vill. Brorsan körde namngivning hemma men jag tyckte det kändes lite halvkonstigt. Känner på något sett att jag fört nån tradition vidare en generation framåt

självklart ska man döpas, annat är fjanteri