Negativ kritik i arbetslivet

Väldigt intressant ämne som de flesta förr eller senare kommer stöta på i någon form i arbetslivet.

Jag tar oftast diskussioner så fort det uppstår drama av något slag, man kan alltid på ett eller annat sätt lista ut källan.
I de flesta fall löser det sig att ta upp "kritiken" och ge en så objektiv syn på det så möjligt.

Men de fall som det blir långdraget och nästintill dagisnivå, kan vara jobbigt.
Jag kan ibland tycka att det är så mycket kontradiktioner på arbetsplatsen i allmänhet. Man lär barn och andra att ta upp saker direkt och inte prata bakom ryggen på varandra för att inte "skapa rykten" etc. men av någon anledning så är det på jobbet mer eller mindre en standard att ha chefen som proxy medan de vanliga anställda låtsas som inget. Blir inget bra.

Enligt min erfarenhet så är det (om man måste se det svart eller vitt) bättre att chefen är för snäll än för "taskig" då kultur sprids uppifrån ner.

Det är dock chefens ansvar se till så de anställda har förutsättningar för att göra sitt jobb så friktionsfritt så möjligt, för ju sämre man trivs ju större blir sannolikheten för drama och allmän irritation.

Jag tänker att det är viktigt att inte måla upp falska dikotomier när man pratar om det här ämnet. Ett problem kanske inte går att beskriva enbart som "fel person på fel plats", eller "omständigheterna var fel", eller "vi hade otur". Ofta är världen mer nyanserad än så.

Det viktigaste för framgång skulle jag tro är att främja en kultur där folk känner sig trygga nog att såväl presentera världen så som man objektivt tolkar den, samt där sak och person hålls tydligt avskiljda från varandra. Det måste vara okej att förklara för någon när den har fel, utan att personen i fråga mår dåligt av det. Tvärtom så är det ju bra att teamet genom diskussion och resonemang nu kunnat komma närmare en lösning, genom synliggörande av felaktiga slutsatser!

Organisation och psykologi är extremt komplicerade ämnen. Jag tror att vi ofta och gärna tror att de går att hantera med simplare medel än vad som oftast är möjligt. Därmed inte sagt att lösningen på samtliga situationer måste vara invecklade och allt för demokratiska. Ibland krävs hårdare tag också. Men det finns sällan någon "silver bullet" (en gyllene allt-i-ett-lösning) som förklarar och löser alla problem på arbetsplatsen. Respektive situation behöver bedömas i sin egen kontext. Tyvärr.

Det beror också på om man arbetar i ett stort eller litet företag, arbetskulturen är helt annorlunda på varje typ arbetsplats.

Stort företag:

Här har ofta arbetarna en Team Manager, och ofta så följer man upp på den enstaka medarbetares välbefinnande och prestation, man har KPIs att förhålla sig till samt en personlig utvecklings samtal vart man tar upp hur man mår och trivs med sitt arbete och andra på arbetsplatsen.

På stora företag kan "klickar" uppstå, då pratar jag om små öar av olika kollegor som tycker som varandra och gillar hålla ihop, oavsett man vill eller inte - kommer det till att uppstå lite friktion mellan grupperna då dom ofta pratar lite om vad som har hänt i löpet av arbetsdagen, hur mkt. man tycker andra kollegor gör eller inte gör - m.a.o. lite skitprat.

Duktiga Team Managers kan hantera detta vid att vara uppmärksam och lyssna med lite här och där, och i egen Team Manager Grupp diskutera mot-åtgärder för att avverka splittring, ryktesspridning och eventuellt lista ut vem som mår dåligt och kanske behöver stöd, kanske man behöver anställa flera folk för att lättna på arbetspressen, kanske man kan lära lyssna lite bättre, erbjuda hjälp till den som har råkat ut för stress o liknande, detta kan lösa riktig mycket på en stor arbetsplats och få även "klickar" att trivas ihop.

Att skälla ut någon individ, peka ut någon - ses som kontraproduktivt och skapar bara problem och hög -in & utskiftning av kollegor och vill i längden skapa ett dåligt omdöme, för att om detta händer med enstaka individer vare dom inte håller måttet eller gör, så är det ALLTID bättre att hitta rotorsaken till problemen och försöka att fixa detta.

Litet företag:

Här sitter kollegorna ofta tät bredvid varann och umgås hela tiden, finns ingen chans att "maska" sig undan eftersom varje medarbetar direkt kan ändra livet på en sån arbetsplats från dag-till-dag, även ruinera företaget inom kort tid om hen inte presterar som hen ska.

Det är lite svårare för en person i ett lite företag att komma med åsikter om egen trivsel på arbetsplatsen, för att alla blir direkt berörda, det är inte så att man har ett stort företag med massor av kollegor som kan ersätta en, och inte jättemånga att prata med, så man kan gå i riktig lång tid och bara "acceptera läget" i lång tid. Här "känns" det direkt vem som är Alpha hanen/honan i bolaget, och chefen kan vara mycket omedveten om detta då folk ofta inte så lätt utrycker sig när "vägen till chefen" är så liten att stort sätt ALLA i bolaget kommer att få vet hur du äntligen mår, väldig volatilt och kan skada bolaget nåt så extremt på kort tid. Här är det oftast bara att vara tuff o gilla läget.

Så tittar man på ovanförstående scenarios så kan man ganska snabbt lista ut ur svårt det kan vara att bara kritisera direkt, oftast kräver det mycket omtanke, planering och studie för att hitta rotorsaken till att man inte trivs på en plats, eller har svårt vid att säga det som det nu värklig "känns" att det är.

Nåt att tänka över när du tycker nåt är orättvist på din arbetsplats:

- Starta med dig själv, varför känner du så här? Finns det nåt som gör dig arg? Är det din personliga åsikt som påverkar din arbetsdag eller är det dom andras fel? Vad kan du göra åt det? Titta noggrant i spegeln, och var ärlig mot dig själv.

- Om det är någon som gör dig arg, varför är det så? Kan du konfrontera individen med detta? Har du gjord detta förut? Hur hanterade din kollega kritiken? Var kritiken befogat? Lärde DU nåt? Är du lika så ärg efter konfrontationen? Förbättras sitsen?

- Tänk över hur du kan hjälpa istället för att kräva. Det kan vara en kollega som är under högt press som behöver din hjälp, oftast hjälper det bara att ERBJUDA lite stöd, även bara det att lyssna.

- Finns problemet bara i ditt huvud? Hur är din vardag? Mår du bra där hemma? Får du tid med dig själv, spela, hobbys, dina barn, din fru? Oftast är det så att om man har andra problemen i vardagen som kanske inte syns direkt, gör att man fokuserar på andra istället - och detta har ingen framtid, det löser inte dina egna problem på sikt.

- Om du inte kan lösa problemet, eller känner att du inte kan diskutera problemet med dina kollegor - gå då till din chef, din arbetsplats mår inte bättre bara för att du håller inne med det, snarare tvärt emot. Konstruktiv kritik kan och vill leda till att något som bör fixas, får uppmärksamhet och då finns större chans att bota problemet. Men kom ihåg, en ENSTAKA person är sällan källan till ett större problem.

Att döma ut någon som oförmögen eller otillräcklig löser inte problemet såvida man inte har för avsikt att avskeda personen. Däremot finner jag ofta att det saknas rak och ärlig återkoppling. Många är ju rentav ängsliga över att påpeka enkla misstag, och en del har så tunn hud att de hanterar det på en treårings nivå.
Vanligaste problemet jag sett är att det ageras för sent när det helt uppenbart finns ett problem. Det leder i regel till att problemet växer, kommande tillrättavisning blir en mycket större sak och skitsnacket i korridoren och fikarummet hinner ta olltioelva varv.
Bra chefer tar tag i problem direkt och ger rak, ärlig och konstruktiv återkoppling. Fokus bör ligga på att lösa problemet och blicka framåt. Förutsatt då att vi pratar om fasta anställningar.

För snälla chefer kan vara ett problem likväl som för kritiska. En för kritisk chef kommer ju driva alla till vansinne och få folk att fly arbetsplatsen.

Jotack, det där känner jag igen. Allt ska lindas in i bomull och det hittas alltid ursäkter och undanflykter.

Jag tycker inte det ska behöva fejkas nånting. Det ska gå att framföra rak, saklig och konstruktiv kritik. Ibland behöver inte kritiken vara särskilt konstruktiv heller. Jag menar, "det är inte okej att röka inne på toaletter, Plucke. Sluta med det". Finns inte så mycket mer att säga om saken, om du förstår vad jag menar.
Sen finns det ju enkla förhållningsregler. Exempelvis att inte skälla ut någon inför trupp och inte gå till personangrepp. Det är ju viss skillnad på; "Hörru Berra, du kan inte bara ramla in två timmar sent varje dag, skjuta lite navelludd och sen hala hem. Från och med nu gäller följande...", mot att "du din eländiga, söndercurlade, latmask...". Eller för den delen; "Jag har upptäckt några ärenden där det har blivit fel - här, här och här. Vad är det som har hänt? Är det så att du inte vet hur man gör och behöver få en ordentlig genomgång?", istället för, "är ni måhända bakom flötet? Debil? En treåring klarar det här så vad är ditt problem?"

Alltså, man kan vara rak och saklig utan att gå Gordon Ramsay på folk. Eller ja, med "kan" så menar jag att man kan vara rak och saklig med vettiga människor. Jag har vid enstaka tillfällen lyckats kränka kollegor genom så enkla saker som: "Du, det här kom just med posten. Det ser ut att ha blivit lite tokigt i ditt ärende. Kan du kika på det?". Personen i det fallet tyckte det var jobbigt för att jag bara lagt papperet på vederbörandes bord och gått vidare till min plats.

Varför inte ge konstruktiv kritik? i stället för negativ kritik........

Än mer ironiskt blir det av det faktum att trevlighetskulturen ofta leder till att folk känner sig osäkra och otrygga, vilket leder till att de blir känsliga och det krävs mer trevlighetskultur.
Det finns ett par grundläggande orsaker till det. Ena är att du kommunicerar låga förväntningar när du tassar som katten kring het gröt och lindar in allt du säger i bomull. Vad det signalerar är att du inte litar på att personen du pratar med kan hantera vad du egentligen har att säga. Det andra är att det inte går att lita på vad du säger.
Det går alltså åt båda hållen. Kommunicerar du låga förväntningar på andra och måste skräda orden kommer inte folk lita på dig och veta vad du förväntar dig. Så, när chefer gör sånt blir de anställda osäkra och det göder hela den kulturen. Går det för långt kan det behöva tassas på äggskal för hela miljön är volatil, men problemet identifieras aldrig för allt som sägs är bara supertevligt och snuttituttigt.