Skrivet av Casgar:
Om effekten hade ökat så var risken för effektbrist tillräckligt hög för att Svenska Kraftnät ansåg det vara nödvändigt att starta Karlshamnsverket som en förebyggande åtgärd. Som sagt, startar man upp en effektreserv efter det att effektbristen är ett faktum är man redan för sent ute.
Jo självklart, men det är en piss i havet liksom. Det är inte ovanligt att de startar upp det kraftverket i vissa situationer men nu blev det plötsligt väldigt stora rubriker för att det finns en politiskt agenda i att framhålla bristerna i vårt elnät och vår elproduktion från flera håll, då det finns en stor vilja att gå mot mer kärnkraft.
Citat:
Jag håller med om att orsaken var en överförings- och redundansfråga i grunden, men den orsakade lokala effektbrister som drog med sig resten av systemet. Resultatet skulle ha blivit detsamma oavsett; delar av landet hade stängts p.g.a. säkerhetssystemen i transformatorstationerna, eller medvetet av operatörer för att förhindra en kedjereaktion.
Jo, men dagens system är väl mer robust än det var då? Och det är ju lite talande att det exempel man tar upp handlade om ett elavbrott på max några timmar för nästan 40 år sedan.
Citat:
Att plocka bort fysisk svängmassa gör att systemet inte klarar av att dämpa spikar lika bra, vilket leder till en "nervösare" frekvens som kräver en ännu snabbare regler- och reservkraft än i dagsläget. Att vi ökar överföringskapaciteten förutsätter också att övriga länder har möjlighet att reglera de snabbare svängningarna. Nu hade inte det gjort någon skillnad i exemplet jag länkade, men det är dock ytterligare en punkt som gör elnätet mindre stabilt. Det pratas ofta om kostnaderna att driva ett kärnkraftverk, men vad som är desto svårare att räkna på är vad det kostar att ha ett ostabilt elnät? Förutom de direkta kostnaderna vid ett strömavbrott så finns det indirekta kostnader t.ex. minskade intäkter och i värsta fall företag som flyttar sin produktion utomlands.
Vi behöver ett stabilt elnät och en stabil elproduktion, inget snack om den saken, men det behöver inte innebära att vi behöver förlita oss på kärnkraft. Sen är det förstås dumt att stänga ner reaktorer i förtid, funkar de så funkar de och de stora investeringarna är ju gjorda redan liksom. Det skrevs en debattartikel i DN som tar upp problematiken och den vinklade debatten, väl värd att läsa. Svaren på den från "andra sidan" är också intressanta men missar poängen lite tycker jag. En stor del av själva frågan dock inte så mycket av debatten handlar ju om hur mycket el som kommer att krävas framöver, Svenskt näringsliv tror att elförbrukningen kommer att öka kraftigt medan andra tror att den kommer att hålla sig stabil förutom vissa specifika saker. Fossilfria stålverk kräver ju enorma mängder el exempelvis, vilket vi behöver kompensera för. Men hushållens elanvändning ser inte ut att öka särskilt mycket, inte ens med övergången till elbilar.
Citat:
Att stamnätet behöver förstärkas är jag dock helt med på, oavsett vilken inriktning Sverige kommer ta i framtiden.
Vattenkraften är en mycket bra bas- och reglerkraft, precis som du säger. Men om vi utgår ifrån att kärnkraften ska avvecklas så är det en stor del av baskraften som måste ersättas. En del går väl i princip att ersätta med vindkraft, men den kommer aldrig vara lika stabil, och därför enligt mig ett sämre alternativ som baskraft. Vattenkraften fungerar som baskraft utan problem, men med högre produktion per år så kommer vattenmagasinen att tömmas fortare och skapar mindre marginaler, både ifall elförbrukningen kvarstår på den nivå den har gjort mer eller mindre sedan -70 talet, men speciellt ifall tanken är att ersätta bilflottan med elfordon. 2019 var vår totala elproduktion strax under 140 TWh. Transportsektorn förbrukade fossil energi motsvarande ca 60 TWh. Räknar vi om verkningsgraden mellan en förbränningsmotor och en elmotor hamnar vi kanske på runt 20 TWh extra elenergi som kommer att behövas. Ska hela transportsektorn bli fossilfri så behövs i så fall en kapacitetsökning med ca 15%. En viss ökning klarar nog vattenkraften av, men hur mycket? För att inte tala om den extra överföringskapaciteten som redan idag behövs som följd av redan avvecklade kärnkraftsreaktorer.
Samtidigt exporterar vi ungefär så mycket idag, så vi borde ju kunna hantera det ganska bra. Sen kan man förstås tycka att exporten också är viktig, mycket av den fossilfria el vi exporterar minskar ju på användningen av fossil kraft i andra länder. Men å andra sidan är ju fossilfri el på frammarsch överallt nu så med tiden kanske exporten inte är riktigt lika viktig sett till klimatet. Samtidigt behöver vi ju ha möjligheten att exportera och importera för att slippa ha enorm överkapacitet i vårt system, men det är väl ingen som vill hindra det på något sätt.
Citat:
Tekniker att använda inkopplade bilar som ett sätt att balansera elnätet tycker jag helt klart det låter intressant rent tekniskt. Praktiskt så ser jag däremot flera problem.
- Occams rakblad. Miljontals frekvensomriktare istället för enskilda kraftverk, som dessutom måste kunna kommunicera med varandra på ett vettigt sätt. Även mer sårbart ur ett cyber-perspektiv.[/li]
[/quote]
Cyberperspektivet är förstås viktigt. Men många små enheter ger ju mer redundans än en stor liksom.
Citat:
- Svängmassan. Artificiellt skapad svängmassa ger mindre tröghet i systemet. Prova koppla loss svänghjulet från en manuell bil och se om den är trevlig att köra.
Du verkar ha fastnat på svängmassa, men elsystemet för hela landet är inte riktigt samma sak som en bilmotor. Däremot är det ju intressant att exempelvis titta på de svänghjulshybrider som fanns för ett antal år sedan, främst inom bilsporten, som drevs elektriskt. Den principen fungerar ju lika bra oavsett hur elen genereras. Nu vet jag inte om det är bättre än att bara ha en koppling till ett batteri dock. Poängen med denna teknik var ju att kunna leverera kraft väldigt snabbt och "laddas upp" igen lika snabbt om och om igen utan försämring vilket ett batteri inte klarar av. Men elnätet är som sagt ganska skilt från en bilmotor.
Citat:
- Kostnaden. Utöver att både produktionskapacitet och/eller överföringskapaciteten i huvudnätet måste utökas rejält måste även stadsnäten uppgraderas för att klara av den extra kapaciteten åt båda håll. Och vem är villig att betala för alla frekvensomriktare som måste sitta i princip varje hushåll och verksamhet som har elbilar?
Så dyrt är det inte, och det är ju enkelt löst genom att sätta det som ett krav för (vissa) subventioner exempelvis.
[/quote]- Ansvaret. Vem ska ansvara för att elnätet är stabilt och levererar tillräckligt med kapacitet? Hur många är villiga att låta elnätet nöta på bilbatteriet till en redan dyr elbil?[/quote]
Får man tillräckliga incitament så tror jag många hade varit beredda att ta det ökade slitaget. Men självklart sätter man upp begränsningar i tekniken, det handlar inte om att suga ut all kraft ur ett batteri varje natt eller liknande utan om att ta någon eller några procent av batterier inom vissa intervall. Jag har jobbat en del med batteriladdningsscheman och det finns ju ganska många olika strategier att ta till beroende på vad man prioriterar. För denna funktion så hade man förstås prioriterat batteriets hållbarhet först och främst, och det hade inte varit något problem om man har tillräckligt många elbilar i systemet.
Citat:
- Mognadsgrad. Inte en mogen teknik i stor skala. Detta kan såklart användas även som argument mot nybyggnation av kärnkraft, men när det gäller avvecklandet av kärnkraften så håller det desto bättre. Varför ta bort en lösning innan en motsvarande lösning är på plats, eller ens på marknaden?
Vad är det som inte är moget? Att omväxlande ladda och ladda ur ett batteri?
Citat:
Gällande bränslet, ifall man ska ha reservkraft så vill i alla fall jag att det ska gå att starta oavsett väder och vind, och som ska kunna vara självförsörjande i åtminstone några veckor, vilket kräver stora volymer. Karlshamnsverket kan t.ex. sluka över 100 m3 olja i timmen. Eftersom man inte kan veta när dessa nödsituationer uppstår så är det en stor fördel att kunna lagra bränslet under en längre tid. I princip alla biobränslen har en begränsad lagringstid, upp till några få år som bäst, medans fossila bränslen i princip inte har något bäst-före-datum. Om du inte kan lagra bränslet måste du förbruka det, och då är det inte riktigt ett bra reservlager tycker jag. Man lagrar sällan färsksallad i skafferiet inför en nödsituation.
Det är väl ganska onödigt att kunna vara självförsörjande i veckor när det handlar om ett behov i enstaka minuter?
Och fossila bränslen har definitivt bäst före datum. Står en bil i några år så blir bensinen til gelé och går inte att använda exempelvis. Jag vet inte hur det ser ut med eldningsolja dock, men att ha stora lager är ändå inget som är önskvärt om man inte tror på något Fallout-scenario eller liknande.
Citat:
För att förtydliga lite, jag är varken emot utbyggnad av vindkraft eller avveckling av kärnkraft, per se. Vad jag är emot är avveckling av fullt funktionsduglig elproduktion med många år av teknisk livslängd kvar, samtidigt som den "ersätts" av ett produktionsslag som både är avsevärt mer väderberoende och samtidigt har en mindre mindre stabiliserande effekt på elnätet. Dessutom skulle den kunna användas för att trycka bort betydligt smutsigare elproduktion i andra länder.
Jag tycker inte heller man ska avveckla kärnkraft i förtid. Frågan är vad som är i förtid, om det inte är ekonomiskt försvarbart att driva det och göra de investeringar som krävs så vet jag inte om jag skulle räkna det som i förtid.
Citat:
/Slut på cyniska synpunkter.
Island som världsledande exportör av miljövänlig energi är en intressant tanke!
Välkommen till Norrland! Snö, mörker och ström i eluttagen!
Ström i eluttagen har vi i hela landet, det är inget problem. Jag är snart 40 år och jag tror jag kan räkna alla strömavbrott jag har varit med om på ena handens fingrar och sannolikt hade alla dessa att göra med lokala problem i transformatorer eller liknande. I andra länder är man ibland tvungen att ha rolling blackouts eller brownouts när inte nätet hänger med, men det finns ju inte här liksom.
