Varför hoppar många av ingenjörsutbildningarna?

Permalänk
Medlem

Civilingenjörsutbildningarna är såklart tuffare. Men om vi tar en person som ändå har klarat av behörigheten för att läsa ingenjörsprogrammen, så gissar jag baserat på mig upplevelse, att merparten av de som ej klarade ingenjörsprogrammet första året inte heller la ner sin själ på att göra det. När läraren rekommenderade lös dessa uppgifter i matteboken, så var det inte så att alla löste de uppgifterna och offrade mycket fritid på att klara dem. De frågade inte klasskamrater om hjälp tills alla uppgifter var klara utan precis som mig prioriterade annat som film, spel och gym. Sedan hade man den där tuffa veckan innan tentan..

Civilingenjörsprogrammen däremot var på min tid ett jätteskutt i matematiken. Det kändes som att ingenjörsmatematiken låg någonstans däremellan.

Permalänk
Medlem

Ja matten är tuff, då jag läste elektro på LTH var det matte i princip alla kurser. Men, logik och problemlösande kan man öva upp precis som muskler på ett gym. Gäller bara att inte ge upp då man får träningsvärk första gången.

Men jag kan lägga till ett par saker, envishet och självinsikt. Jag tror man måste ha en kombination av dessa två. Envisheten att inte knäckas av misslyckande utan försöka igen, och analysera problemet och göra vad som krävs för att lösa uppgiften (klara tentan - vilket nödvändigtvis inte är samma sak som att klara av att gå igenom och förstå kursmaterialet). Självinsikten att inse att nästa gång man försöker måste man ändra på något och det man måste ändra på är ofta en själv. Mötte en del som gått på alla övningar och kunde alla exempel där, men hade i princip noll rätt på provet (vissa tentor jag gått upp på hade noll procent som klarade dessa!). Detta då det var mest specialfall på tentorna som inte fanns i kurslitteraturen. Dessa personer avfärdade då hela skiten och slutade. Själv insåg jag att jag måste lära mig även de knepiga specialfallen och då man fastnade ofta i dessa om man satt själv vilket då tog extremt lång tid att lära sig insåg jag att man bäst pluggar i grupp.

Summa summarum : Du kan vara hur jäkla smart som helst men om du inte har envishet och förmåga att även inkludera dig själv i analysen varför du misslyckats kommer du kanske inte klara utbildningen. Vilket jag tycker är rätt, det handlar ju om att bli ingenjör och har man inte uthålligheten, envisheten, och slälvinsikten inkluderat förmågan att felsöka hos och förändra sig själv och sitt eget angreppssätt för att nå målet d.v.s. att lösa uppgiften tycker jag inte att man är värdig titeln, faktiskt. Och detta är exakt vad du behöver då du skaffat jobb, visst det är inte längre matteproblem du löser kanske då du jobbar men annars är allt exakt samma och du måste fått in metodiken att analysera, bryta ner, och lösa (och om nödvändigt envisheten att försöka igen annorlunda om du misslyckas). M.a.o. det jag ser som störst behållning är metodiken att attackera problem och inte bli rädd eller ställd av stora komplexa problem. Och här ser man vilka som har ingenjörsbakgrund och vilka som ej har det när man jobbar kan jag lova!

Permalänk
Hedersmedlem
Skrivet av infigo:

Man brukar lägga tyngre kurser, speciellt mattekurserna tidigt, där försvann ett stort tjåk av folk som antingen hade hoppat av ändå senare pga av bristande studievana (vanligast) eller bara inte duktiga nog (men hade några sådana men flera klarade sig med bra plugg och nötande ändå).

En lite mindre konspiratorisk anledning till att lägga matematikkurserna tidigt är väl att de helt enkelt är förkunskapskrav till många andra kurser?

Permalänk
Medlem

Kan inte svara för egen del, men brorsan och en polare hoppade av då de helt enkelt tyckte det var för tråkigt och för mycket matte. Båda jobbar idag inom reklam/kommunikation.

Permalänk
Medlem

Känner flera ”nästan” ingenjörer. Det är folk som varit väldigt nära slutet av sin utbildning och i det läget fått jobb endå. Klassikern är kvarstående exjobb och uppsats.

Själv läste jag datateknik hi, var kvar på programmet rätt länge men i korta drag så orkade jag inte matten. Gick in med rostiga förkunskaper och la helt enkelt inte ner tiden som krävdes för att komma ikapp och ligga fas med kursmaterialet.

edit:

Jag tycker inte att problemet ligger i för höga krav i kurserna. Det finns ingen kurs jag läst som varit orimligt svår. Däremot tycker jag att mattematiken i gymnasiet borde vara mer högskole förberedande. Elever som läser ett tekniskt basår räknar samma matte men blir bättre förberedda.

Permalänk
Medlem

@binne71

Bra skrivet, saknas envishet och inte tåla upprepande motgångar och upptäcka 'omöjligt att kunna det här utan att plugga hårt och det gick inte att köra på samma räkmacka som i gymnasiet' - fäller många.

Det är allt för många med höga poäng på alla ämnen grundskolan och gymnasiet som faller bort här för de har aldrig behövt kämpa, med 'nederlag' med dåliga prov och kan inte ta det - några år senare så hittar man dem i kassan på konsum/ICA eller är frisör eller montör/industriarbete av enklare sort, i mitt fall så en av grabbarna plötsligt präst för frikyrka trots allt på topp i alla ämnen inklusive gymnastik.

På min tid (80-talet) var skiljedelaren redan i gymnasiet mellan de som orkade stånga, förlora, resa sig igen och försöka igen och matematiken givetvis den jobbiga biten som man sedan förväntades vara 'avklarad' i gymnasiet innan man gick vidare mot högskola och Civ.Ing-utbildningarna. De som gick 4-årigt började i slutet av 2:a (man kunde fortsätta på högskola/civ.ing efter andra året) prata Fourier och laplace-transformer och ganska djupt ned i i olika former av signalteorier, reglerteorier, stabilitetsvillkor - jag var inte tillräckligt duktig för det man jag hade en bror som var det...

Men det jag kikade på sist så verkar man få ta hela förväntade matte-kunskaperna, ellära, kretsteori, elkraft mm. som en klump i början av kursen och de som börja med det, knappt sett något alls av det i sin tidigare gymnasieutbildningar.

Att kämpa in nästan 2 års gymnasie-ellära, kretsteori med nod och slinganalyser (även på växelström) och kanske lite högre matematik för dem som var lite mer duktiga etc. på bara några månader på hösten är väldigt tufft - dessutom är man 2 år äldre och har inte vant sig vid de mer ingenjörsmässiga tankegångarna och hur man bryter upp problem och strukturerar som man onekligen blir ganska hårt gnuggad av när man knölat med detta i typ 2 år i tekniskt gymnasie..

---

Redan på min tid gnälldes det hela tiden från de högre lärosätena att man hela tiden måste sänka kraven på medförd (matte) kunskap när man skulle vidare på högskola och universitet - och ser man i en gymnasiebok över elektronik, transistor-ellära (hantera olinjära element) och transmissions-teori (med komplexa impedanser inom talområdet på tex. teleledningar, som är bra start innan man tittar på elektriska filter (passiva filter alltså - inte fusk med OP-ampar etc... det är senare steg), som i sin tur är jättebra hjälp när man tittar på reglerteori (reglerteori och filterteori är två sidor av samma mynt till stor del) och filterteori för 2-årig teknisk linje anno 1972 så ligger det helt klart något i det.

Där skulle man som gymnasiestudent och 16-17 år anno 1972 snabbt och smidigt räkna ut spegelimpedans på en passivt elektrisk filtersystem (typ liknande problem som högtalarbyggare bråkar med för sina delningsfilter och glömmer bort att högtalarna inte är några resistiva element), på papper och med räknesticka som hjälp och skulle man sätta den i handen på en nybakad CivIng idag så skulle det vara en stor och besvärlig klump att hantera och troligen skulle man inte kunna hantera det alls för att man inte läst om dessa saker. - 1972 satt gymnasieingenjörer och pillade med passiva filter, gaffelkretsar för telefoni, det var för simpel nivå för en civilare - en civilare förväntades då att starta och driva företag och guida sina undersåtar/anställda vid tekniska problem - idag för mer avancerade filter i digitala domänen så är man filosofie doktor

---

Så frågan kvarstår som redan nämnt, hur mycket mer måste de högre lärosätena sänka sina krav för att fylla sina platser

I mina ögon så är det en mångårig urholkning av kunskap hela vägen från grundskola och förbi gymnasiet. visst det är bra att lära sig data och Internetvärlden och lära sig programmera lite från tidiga år, lära sig söka och sovra information - men skall man bli ingenjör så måste man faktiskt kunna matematik och kunna dra nya slutsatser av den informationen man tar in, lära sig optimera etc.

- När man är under en viss nivå havererar det hela då det är inge kul att gå på kurser när man saknar de teoretiska byggklossarna och man förstår inte vad som pratas om - det är som att vara skitdålig på engelska på en högre kurs i engelska, du hör bara läten men förstår inte innehållet då du saknar grunderna i språket - så är det med matematik också. du kan inte komma vidare innan kunskapsluckorna är fyllda och öppnar för nya insikter som blir 'aha'.

---

Och det som jag ser som ett bekymmer och som jag tror är närmast förödande för den högre kunskapen - en viss nivå av tex. matematik för att kunna börja med mer avancerade problem är allt senare i livet i utbildningsstegen.

Skall man bli riktigt bra (typ specialistnivå och ofta mycket fett betalt senare i livet) så måste man börja väldigt tidigt med dom enkla problemen inom sitt intresseområde (frisk kopplat-häften brunnet, typ) - typ 10 år - att börja med mer avancerad matte först efter bil-körkortet är tagen är egentligen helt vansinnigt, det skall jagas på redan vid 15-16 år men börja man med det först vid 19-20 år så är det 3 år som inte går att ta igen även om man är väldigt duktig - då menar jag inte hur snabbt man löser ekvationer rent hantverksmässigt - utan förstår meningen bakom dem och syfte med dessa och för insikten måste man ha chansen att ruva på det man tar in - det får man aldrig chans till på en höst-dugga med korvstoppnings-läsning som löser problemet (dvs. klara provet) för tillfället men mer eller mindre bortkastat för framtidens förståelse!.

Permalänk
Medlem

Jag hoppade mellan DSV och civ-it p.g.a. lumpen (civilplikt)
I slutändan hoppade jag tillbaka till DSV då den passade mig bättre, men samhållningen på CIV programmen var svår att slå!

Permalänk
Medlem

Utöver det här med förväntningar och glappet mellan gymnasie och högskola (i ffa matematik), är en annan aspekt att många inte riktigt kan hantera att flytta hemifrån. Åtminstone inte vid den åldern de försöker och om de kommer direkt från gymnasiet. Att va 19 bast i en ny stad utan vare sig föräldrar, polare eller kunskapen kring om ägget eller vattnet ska i först när man ska göra frukost kan va utmanande...

Permalänk
Medlem

En tanke jag har är att om du inte klarar av dessa "utsållningskurser" så vore det ju oschysst att lägga upp hela utbildningen att de svåraste kurserna kommer vid slutet så att du sedan sitter där med 250 000+ kr i CSN-skulder i en utbildning som visade sig inte riktigt var lämpad för dig trots allt.

Jag tror att en annan anledning är att många kan ha fått för sig att (civil)ingenjörsutbildningarna är som Mythbusters och mer "konkret kreativt uppfinnande" medan det visar sig vara mer teori, teori, teori, innan du ens gör något praktiskt som är i närheten av vad du trodde att det var för något.

Jag har själv frågat på detta forum, "Vad kan du nu ens konkret göra med dina (civil)ingenjörskunskaper?" Min tanke var att de som gått civilingenjör inom elektroteknik bör kunna bygga elkretsar så länge de har tillgång till nödvändig utrustning. Men jag kan ha fel där. Jag ställer frågan som om de gått snickeriutbildning och därmed undrar, "jamen, vad fasen kan du ens snickra ihop då?"

Permalänk
Medlem

Den praktiska biten är något som sorgligt nog hela tiden minskas och till slut tas bort. Det är bland de viktigaste delarna och som alla inom gruppen prata länge om efteråt - nu möter man inte ens situationen och inser att det finns många praktiska problem att lösa.

Brorsan - som gick D-linjen i linköping designade digital-oscilloskop med A/D-omvandlare och i andra ända videokretsar med mestadels TTL-logik och det var hela vägen - att designa detta, köpa hem grejor (och då fundera på byggsätt - på den tiden var virning förhärskande) få det att visa upp på en CRT för oscilloskop-bruk eller på en analog oscilloskop och visa att man klarat hela vägen

året efter så hade man skippat den delen - brorsan sa att all jävulskap av praktisk natur man fick lösa efter hand (för långa virtrådar, övehörning, klockglitchar som missades, riva hälften och bygga upp igen etc.) var nog det mest värdefulla med hela den projektet - dvs fina 'perfekta' planer som inte tål verkligheten, och det kraschade duktigt.

Permalänk
Medlem
Skrivet av Elgot:

En lite mindre konspiratorisk anledning till att lägga matematikkurserna tidigt är väl att de helt enkelt är förkunskapskrav till många andra kurser?

Det går att få in matte kurser i 2an och 3an istället för 1an och 2an. Syster programmet testade den aproachen när den gjordes om till civilingenjör. Det fungerade rätt hyffsat med lågt avhopp...tills 2an när matten kom och se hade samma avhopp som vi hade i vårt program....bara förskutet ett år. Det gjorde att vissa kurser i ettan inte var baserade på matte utan andra delar som cad var mer fokus vilket är lite lugnare start.
Men i slutändan så funkade det inte med stora avhopp i tvåan inte är bra för studenter eller skolan. Så matten gallrar oavsett.
Alla jag känner som läser eller läst och haft något efter sig så är det matte.
Är väl inte konspiration om man vet det redan från början att matten är ett steg upp från gymnasiet och där märker man vilka som pallar och vissa som inte gör det. Finns liknande tunga kurser i 4an och 5an men man ser inte tappet där för då är man långt in och har varit med om det förut

Permalänk
Lego Master

Jag är själv en del av avhoppningsstatistiken; pluggade civing på Chalmers runt 2003-04.
Mitt stora problem var att jag hade helst hamnat i försvaret, men fick reda på rätt sent att jag inte kom in. Så jag satt i småländska skogarna mitt i slutövning och hade ingen plan för hösten. Fick en timme internettid på lokala biblioteket och skulle alltså välja framtid där och då.

Sen visade det sig också att mitt gymnasium tydligen var lite slappt med matten, så första matteföreläsningen dök det upp för mig helt okända begrepp, läraren sa typ "känner ni igen det här?", nån idiot i klassen "japp!", och sen var det bra med det och vidare till nya grejjor. Inte bästa förutsättningarna att försöka plugga igen gymnasiematte samtidigt som man lär sig nya universitetsgrejjor.

Så efter ett tag insåg jag att det bästa jag kunde göra var att fokusera stenhårt på de kurser jag var intresserad av och trodde mig ha nytta av senare, programmering, systemvetenskap osv. Mycket studentliv i allmänhet, och efter ungefär 1½ år hoppade jag av och började jobba istället.

Livet hade säkert sett lite annorlunda ut om jag fortsatt och tagit mig genom det, men å andra sidan gillar jag det jag gör idag, och hade vansinnigt kul på Chalmers den tiden jag var där.

Permalänk
Hedersmedlem
Skrivet av infigo:

Det går att få in matte kurser i 2an och 3an istället för 1an och 2an. Syster programmet testade den aproachen när den gjordes om till civilingenjör. Det fungerade rätt hyffsat med lågt avhopp...tills 2an när matten kom och se hade samma avhopp som vi hade i vårt program....bara förskutet ett år. Det gjorde att vissa kurser i ettan inte var baserade på matte utan andra delar som cad var mer fokus vilket är lite lugnare start.
Men i slutändan så funkade det inte med stora avhopp i tvåan inte är bra för studenter eller skolan. Så matten gallrar oavsett.
Alla jag känner som läser eller läst och haft något efter sig så är det matte.
Är väl inte konspiration om man vet det redan från början att matten är ett steg upp från gymnasiet och där märker man vilka som pallar och vissa som inte gör det. Finns liknande tunga kurser i 4an och 5an men man ser inte tappet där för då är man långt in och har varit med om det förut

Går gör det kanske, men man vill ju att den längsta möjliga beroendekedjan skall rymmas i programmet (och helst med lite marginal för schemaläggning). Nu har jag bäst koll på Y (och kanske D) i Linköping, men där bygger till exempel många av de senare årens kurser på "Signaler och system" (på andra håll även känd som "linjära system" tror jag), och den bygger i sig på Fourieranalys, som i sin tur bygger på de flesta andra föregående matematikkurser. Kanske skulle man kunna skjuta allt en aning framåt, men då blir det mindre tid för intressanta kurser på slutet. Jag tror också att det har experimenterats med att lägga vissa fysikkurser och liknande tidigare i utbildningen, men det är lätt hänt att man hamnar i situationer där man egentligen vill använda koncept som inte har hunnit introducerats ordentligt i matematiken än.

Och nej, det är väl ingen hemlighet att det är matematik som många har problem med, så oavsett var den hamnar kommer den sannolikt fortsätta vara orsaken till många avhopp.

Permalänk
Medlem
Skrivet av infigo:

Man brukar lägga tyngre kurser, speciellt mattekurserna tidigt, där försvann ett stort tjåk av folk som antingen hade hoppat av ändå senare pga av bristande studievana (vanligast) eller bara inte duktiga nog (men hade några sådana men flera klarade sig med bra plugg och nötande ändå).

Skrivet av Elgot:

En lite mindre konspiratorisk anledning till att lägga matematikkurserna tidigt är väl att de helt enkelt är förkunskapskrav till många andra kurser?

Det ena utesluter inte det andra här. Det är positivt att sålla ut folk så fort som möjligt rent resursmässigt.

Detta sagt tror jag fortfarande lärosätena är för dåliga på att sålla. Många tar sig igenom ingenjörsutbildningar som kanske inte borde; åtminstone om ingenjörs-titeln ska väga så tungt som skolorna (och många arbetsköpare) verkar göra gällande.

Permalänk
Medlem
Skrivet av Meathim:

Det är väl därför det heter att man studerar på heltid?

Skulle säga att många hoppar av oavsett inriktning. Jag började läsa till nätverkstekniker på distans och bara mellan första och andra träffen föll ett helt gäng bort (jag föll bort efter det, p g a hälsa).

Jo, visst, men gymnasiet ses ju också som en heltidssyssla, och skulle nog tro mitt genomsnitt med läxor och annat hemmapluggande snarare låg kring 6h.

Skrivet av KevinXD:

Teknisk fysik gör mig rädd bara jag ser ordet

Och jag blir fortfarande lite förvånad när någonting väcker tanken på att jag faktiskt är utbildad civilingenjör, hur sjutton gick det till

Permalänk
Medlem

Är avhopp likställt med inte färdig här?
Jag och flera jag känner har ett par kurser och/eller examensarbete som aldrig blev färdigt men fått jobb och tiden sprang iväg.
Känns rätt meningslöst att försöka ta de där kurserna när man har 15 års arbetslivserfarenhet

Permalänk
Medlem

Kan bara hålla med många andra ovan men gemskapen var väldigt viktigt för mig också. Utan de vänner man fick för livet och allt man gjorde både under skoltiden och efter hade jag aldrig avslutat min utbildning på LTH.
Jag blev av med CSN två gånger under utbildningen och hade vid ett tillfälle 11 tentor hängades efter mig. Jag insåg att jag inte kan ta tre tentor per tentatillfälle utan siktade på en eller två åt gången och fokusera på ex-tentorna och inte att förstå allt (vilket var svårt att acceptera först).
Vi satt långa dagar tillsammans vilket inte alls kändes länge då vi fikade, spelade Tetris i datorsalen och var allmänt oeffektiva, men vi hade trevligt och tog oss igenom det tillsammans. Nu i efterhand när man inte minns all tentaångest var det nog det roligaste perioden i mitt liv.

felstavning
Permalänk
Entusiast
Skrivet av GLaDER:

Antal nedlagda timmar per kurs under 4 av 5 år på Civ. Ing. Datateknik, Chalmers.
https://i.imgur.com/A2MgisO.png

Tänker att dessa siffror kan behöva lite kontext, särskilt om man inte läst en utbildning med liknande upplägg själv. En ”vanlig” kurs (samtliga i @GLaDERs diagram utom kandidat- och masteruppsatserna) är på 7,5 hp, där 1,5 hp motsvarar 40 timmars studier. (Kandidatuppsatsen är på 15 hp och masteruppsatsen på 30 hp.) Man förväntas alltså, för någon betydelse av ”förväntas”, lägga upp till 200 timmar per kurs, eller 400 timmar per läsperiod, eftersom man i regel läser två kurser samtidigt.

Sedan läsåret 14/15 (det första som är med i GLaDERs statistik) är läsåret på Chalmers indelat så att vissa läsperioder består av 8 läsveckor plus 1 tentavecka, vilket innebär att man då kan förväntas lägga uppemot 400 timmar / 8 veckor = 50 timmar per vecka på sina studier. Det ska dock nämnas att en schemalagd föreläsning, övning etc om 2 × 45 minuter med 15 minuters paus i mitten såvitt jag vet räknas som 2 timmar, så det är inte 50 timmars aktiv studietid som avses. Pauser under övrigt plugg får också anses räknas som pluggtid, likt hur arbetstid normalt räknas.

Om man utgår från GLaDERs statistik la han mellan tummen och pekfingret 150 timmar per kurs – oklart om detta inkluderar raster etc dock! – och jag kan inte tro att jag la mer än han. Om jag får gissa tror jag att en förhållandevis liten andel faktiskt lägger det ”förväntade” antalet timmar i veckan på studier. Men rent krasst har man ”ingen rätt att klaga” över kuggade kurser om man pluggat mindre än så.

Skrivet av Mithras:

1. Folk hade fel uppfattning om vad en civillingenjör gör (folk tror att det bara är programmering/design/annat och mycket mer "hands-on" än vad det faktiskt är)

Skrivet av Youjimbo:

Vi tappade 40 av 140 första sex månaderna. Största anledningen? "Jag trodde inte det skulle vara så mycket matematik" och "Jag trodde vi skulle bygga hemsidor. Vad är detta?".

Skrivet av Shimonu:

En del kom nog till datateknik och tänkte att man har ju suttit vid datorn mycket hemma och är van så det blir inget problem. Men sen börjar man programmera och läsa sånt som digitalteknik där det snabbt sjunker in att det är väldigt annorlunda från saker man gör på fritiden vid datorn.

Infogade "uppemot".
Permalänk
Medlem

Finns många anledningar som redan sagts. Flytta hemifrån, märker att man valt fel program etc,, att man faktiskt behövde studera nu (1 månad gymansiestudier ~1 vecka på ingenjörsprogram var min erfarenhet). Pluggade upp till 60h i veckan 1:a året (ny utbildningsplan så halva försöksdjur) men säkert mindre än hälften åk4 pga bättre studieteknik. Som någon nämnde tidigare så behövs det pannben och reflektion för att ta sig igenom (gäller inte bara ingenjör).

Vet att skolorna har stora problem med elevernas förkunskaper pga grundskolans förfall (gäller specifikt Chalmers där jag vart med och diskuterat möjliga lösningar men tror inte det skiljer mellan skolorna egentligen).
Som "gammal" ingenjör (började -02 i Lund på kemi / bioteknik) så fick man utskickat övningar på allt man skulle kunna i matte-väg direkt vid antagningen så man hade sommaren att repetera. Följdes av en eller ett par veckors studier i början innan de "verkliga" studierna drog igång. Därefter var det "tenta" på gymnasiematten, de som klarade fick +0.5 poäng (upp till godkänd) på verkliga tenta (Linjär algebra som var 1:a kurs).
I övrigt var det mycket grupparbeten under 1:a året så folk skulle lära känna varandra bättre osv också. Vet ärligt talat inte vad mer skolan kan göra för att stödja eleverna? Någon minimi-nivå måste det vara, inte ren arbetsmarknadsåtgärd som politiker verkar vilja ha högskolorna till för det kommer slå stenhårt mot vår välfärd om vi inte får ut kompetent folk inom "STEM-ämnen".

1 av 3 räknande man ta en examen på den tiden, har ingen nyare "statistik" tyvärr.

Permalänk
Medlem

Den här tråden är ju inte direkt "säljande" vad gäller att få folk vilja bli ingenjör. Skrämmande läsning här som får utbildningarna att framstå som sjukt svåra, bara för elitmänniskor!

Permalänk
Medlem
Skrivet av cyklonen:

Vissa lärosäten lägger svåra utslagskurser första året för att gallra bort de som lärosätena anser inte är bra nog. Chalmers var helt öppna med detta för en del år sen, t ex. En kvardröjande elitism är ett skäl till en sån attityd. Hellre stjälpa än hjälpa. På så sätt behåller man exklusiviteten i ingenjörsleden.

Om man verkligen ville få fram så många ingenjörer som möjligt hade det varit enkelt, genom att anpassa utbildningarna till individer.

När jag gick på CTH/Teknisk Fysik på 70-talet var man helt öppna med att flyttat de tuffa ämnena till andra året eftersom man hade problem med så hög utslagning första året. Problemet var att då fick man utslagningen andra året istället vilket då var jävligare för studenterna, man hade bränt ett extra år och dito studiemedel.

Min åsikt om utslagningen på den tiden var att det var en kombination av högt studietempo och faktiskt rätt dålig undervisning. Många hade haft det väldigt lätt på gymnasiet och sedan ramlade man in i ett betydligt högre tempo utan att ha den studieteknik och disciplin som behövdes. Med rätt dålig undervisning var det ofta bättre med självstudier och då behövdes väldigt mycket disciplin för att klara trycket. När jag började skrev man in 120 på 90 platser, vara runt 40-45 någonsin tog examen.

Ett par jämförelser: När vi på Teknisk Fysik längre fram jämförde med de som läste fysik på universitetet så fick vi på Teknisk Fysik bara halva antalet studiepoäng för exakt samma kurs och samma tentamen. Lite orättvist. Fick ett stipendium att läsa till PhD i teoretisk fysik på ett bättre universitet i USA. Valde ett gäng kurser som där ansågs som tuffa på PhD-nivån. Vad dom inte visste var att jag redan använt samma läroböcker som del av min civ.ing. Teknisk Fysik. Det var bara att be mina föräldrar att skicka över böckerna.

Så visst, en svensk civilingenjör kan vara en tuff utbildning. Troligen onödigt tuff, iallafall på den tiden. Eller så får man höja kraven/tempot på gymnasienivån, jag tillbringade gymnasiet med att spela schack och pingis.

Permalänk
Medlem
Skrivet av Joakim Ågren:

Den här tråden är ju inte direkt "säljande" vad gäller att få folk vilja bli ingenjör. Skrämmande läsning här som får utbildningarna att framstå som sjukt svåra, bara för elitmänniskor!

Är väl inte det att det är svårt utan man måste ha lite disciplin och studieteknik när man studerar. Vi är nog många som har glidit genom gymnasiet för att sedan fått ett litet uppvaknande på Universitetet men det är ju bara att anpassa sig och försöka anamma lite nya metoder för inlärning.
Man ska ju betrakta det hela som ett heltidsjobb så då gäller det ju att lägga ner de timmarna.

Permalänk
Medlem

Det är inget unikt för ingenjörsutbildningarna. Jag undervisar på universitet och det ser likadant ut i alla ämnesområden. Och det kan ibland vara ett stort problem eftersom institutionerna tappar inkomst i förhållande till söktryck på kurser.

Min uppfattning är att det i mångt och mycket är väldigt lätt att ta sig in på och läsa högre utbildning i Sverige, till relativt låg eller ingen självkostnad. Det är i sig bra och så ska det vara, men det gör att många "provar på" men sedan inser att det inte matchar med intresse, vilja eller livssituation. Många kommer också direkt från gymnasiet och saknar erfarenhet av så stort ansvar för sin egen inlärning, och saknar säkert också uppfattning om vad de själva vill i livet. För mig tog det till 25-årsåldern innan jag fattade vad jag "vill bli när jag blir stor". Men sen plöjde jag 15 år på högskola fast det kändes som ett år.

Permalänk
Medlem
Skrivet av OllBoll:

50% bortfall första året låter rimligt, ungefär så när jag gick civilingenjör på KTH. Efter första året var klart var bortfallet betydligt mindre, om jag minns rätt var det nere i 10-20% därefter.

Där förlade dom också flera svåra kurser i början men inte av elitismsskäl. Snarare med resonemanget att dom som hoppar av skulle hoppa av ändå, och i så fall så är fail fast vettigt. Därmed behöver den studerande och skolan spendera mindre resurser på en utbildning som inte slutförs.

Samma på biologlinjen på SU. Alla tunga kurser i kemi, molekylärbiologi, genetik etc i början. Sen fick man köra massa skojiga fältkurser. Å andra sidan är det väl rätt logiskt att man börjar med det grundläggande men det fick en utslagseffekt helt klart. En rolig grej var att jag hade nog 4 kursare som hoppade till läkarlinjen efter första året men jag har förstått att utbildningarna är ganska lika i början så man kan räkna in det man läst på biologen.

Permalänk
Medlem
Skrivet av Lars Celander:

Så visst, en svensk civilingenjör kan vara en tuff utbildning. Troligen onödigt tuff, iallafall på den tiden. Eller så får man höja kraven/tempot på gymnasienivån, jag tillbringade gymnasiet med att spela schack och pingis.

Jag tror det behöver vara en kombination men framförallt måste man höja kraven på gymnasiet, det är alldeles för stor betygsinflation. Därmed inte sagt att det gamla systemet (1-5) var bättre eftersom många lärare inte förstod hur det var tänkt, "tyvärr, femmorna är slut i din klass" är ju en klassiker, men upplägget med skolpeng gör att avgångsklassernas betyg måste hållas höga för att man skall klara av att locka till sig nya elever och vilka elever tackar själva nej till höga betyg? Man inser inte i den åldern att man biter sig själv i svansen om man inte anstränger sig lite, det blir ett brutalt uppvaknande på högskolan när man inte kan glida på en räkmacka genom kurserna längre.

Man får inte glömma att de som går i grundskola och gymnasium nu är de som skall fajtas med en miljard kinesiska ingenjörer om några år. Visst, det är något överdrivet men Kinas största tekniska högskola utexaminerar ensam fler ingenjörer varje år än vad vi gör i hela Sverige.

Permalänk
Medlem

Kan berätta lite kort om min historia;

Hade bra betyg i gymnasiet och varr 100 på att det var civ i datateknik på LTH som var nästa steg för mig, så sökte in och blev antagen, sedan gjorde jag millitärtjänst i 18 månader innan jag började. Gick natur med inriktning på programering.

Jag gick i tre månader innan jag insåg att det var helt fel val för mig. Hade inga problem med matten eller programeringen i de kurserna jag gick, men under föreläsningarna så insåg jag att det inte var det jag ville jobba med. Programering i all ära, sitter delvis med det idag också, men inte på den nivån.

Så jag hoppade av och tog ett jobb som 3rd-line support på ett större konsultbolag i Sverige, fyra år senare specialicerade jag mig på klientlösningar och hoppade runt mellan olika konsultbolag och jobbade med samma produkter. (Framför allt sccm och InTune när det lanserades)

Idag, ca 15 år senare sitter jag som ansvarig för Azure, AWS, O365 & Klient, med fokus på arkitektur och planering på fem års sikt, på ett av de större bolagen i Sverige.

Beslutet att hoppa av civ-utbildningen var för mig inget svårt val och idag kan jag inte vara gladare över det beslutet. Det jag är mest tacksamm över är att jag rellativt snabbt insåg att det var helt fel för mig och att jag inte "tvingade" mig genom en utbildning bara för att.

Permalänk
Medlem
Skrivet av Joakim Ågren:

Den här tråden är ju inte direkt "säljande" vad gäller att få folk vilja bli ingenjör. Skrämmande läsning här som får utbildningarna att framstå som sjukt svåra, bara för elitmänniskor!

Så jäkla svåra är de inte, men man måste lägga ner en hel del tid och energi på kurserna.
Ha med sig bra grundkunskaper och studieteknik från gymnasiet är viktigare än att vara snille.

Ett stort problem för många som hade det lätt för sig i gymnasiet och gled igenom de flesta kurserna utan att behöva anstränga sig så mycket, är att när de kommer till universitet så kan de inte längre glida igenom på bara talang utan måste faktiskt plugga, och har man då inte vant sig vid att plugga i gymnasiet så blir det rätt tufft i början.

Permalänk
Medlem
Skrivet av Erik_T:

Så jäkla svåra är de inte, men man måste lägga ner en hel del tid och energi på kurserna.
Ha med sig bra grundkunskaper och studieteknik från gymnasiet är viktigare än att vara snille.

Ett stort problem för många som hade det lätt för sig i gymnasiet och gled igenom de flesta kurserna utan att behöva anstränga sig så mycket, är att när de kommer till universitet så kan de inte längre glida igenom på bara talang utan måste faktiskt plugga, och har man då inte vant sig vid att plugga i gymnasiet så blir det rätt tufft i början.

Precis så var det för mig. Gymnasiet var alldeles för enkelt och nivån på KTH kom som en chock. Bland annat drog vi igenom hela gymnasiematten (nu hade jag läst Matte E på gymnasiet) under första veckan, har man då glömt bort vissa delar så kan det bli tufft. Med det sagt så var det fullt genomförbart, så länge man hade ambitionen och jobbade på studietekniken som är A och O.

Jag spenderade ca 7 år på högskolan för civilingenjörsutbildningen och tackar den för mina kunskaper och karriär idag. Däremot tål det sägas att det (enligt mig) INTE går att jämföra hur studier ter sig på en gymnasium jämfört med en högskola/universitet. Här anser jag att gymnasiet inte gör ett smack för att förbereda en inför högre studier och det är väldigt synd, med tanke på att många yrken idag kräver högskolestudier.

Permalänk
Medlem

Läste en KY-utbildning inom el och automationsteknik. Var med som studeranderepresentant i ledningsgruppen och tog del av data. 30% som påbörjat utbildningen tog ut examen. ca 80% av de som inte tog ut examen hade fått jobb inom yrket vi studerade till.